September-06

30/9
Klockan ringde tidigt i morse och för en gång skull klev jag upp utan att sätta den på omringning trots att jag bara sovit ett par timmar. Jag gjorde mina vanliga morgonsysslor plus att jag fixade i ordning en matsäckskorg till Gullis och mig att käka på tävlingen.

Innan det bar iväg till Varberg stannade jag vid spårfälten vi använder oss av nu för tiden och släppte ut mina hundar. Morgondimman har ännu inte släppt taget men det ser ut som om det kommer bli en fin dag.

Skithönan hade fortfarande lock för öronen i dag på morgonen, när det var dags att gå in i bilen drog hon iväg längs med vägen, det är tur att jag bor på landet och att det inte är så trafikerat, allra helst så här tidigt på morgonen. Jag gjorde inget större väsen av hennes olydnad, om hon ville att jag skulle jaga henne så bedrog hon sig kraftigt, jag nonchalerade henne fullständigt, satte in Alice i bilen och klev sedan själv in på förarplatsen. Tydligen var det inte roligt att vara ute själv för hon kom tassande genast varvid hon utan ord åkte in i skuffen bredvid sin ömma moder.

Tävlingen då... vad ska jag säga om den? Jag är nöjd men ändå inte. Alla moment gick över förväntan förutom att hon sackade lite och gjorde någon vid sväng på fria följet vilket drog ner poängen lite. Linföringen var jag jättenöjd med, likaså ställandet, inkallningen och hoppet. Men så var det det där jävla läggandet som det gått troll i, Alice trippar med mig. Hade jag gjort ett dubbelkommando med handen så skulle vi klarat ett första pris.

Nu hör det ju till saken att jag alltid är så förbaskat nervös på tävling att jag inte beter mig på samma sätt som när vi tränar, Alice känner det och då går det därefter men poängen jag fick i dag har sporrat mig att vilja ta revansch mot mig själv om några veckor. Nu glömmer vi dagens resultat och ser fram emot nästa tävling.

Något annat jag är nöjd med för dagen är Inez och hur hon har uppfört sig, när Alice tävlat klart tog jag med Inez upp till stugan, där det naturligtvis var massor av folk och hundar, för lite socialisering. Hon träffar alldeles för lite folk den hunden så det behövs. Inez skötte sig alldeles utmärkt, inget stress, lyssnade på mig när jag sa sitt och förde sig som en mycket väluppfostrad hoffe.    Det bästa av allt var att jag fick tillfälle att be en främmande karl om en tandvisning vilken hon klarade med bravur minsann. Hon gillar det inte, det syns men hon satt fint kvar och lät honom studera sina tänder. Duktig tjej, matten blev så stolt.

På vägen hem tog jag en liten omväg för att släppa dom i skogen, de hade båda två gjort rätt för  att rusa fritt. Jag hamnade i en skog i närheten av där jag bodde tidigare, här har Gullis och jag spårat med våra andra hundar men ingen av våra nuvarande har tidigare sprungit i här. Vid sidan av vägen ligger Björkasjön, man ser den mellan bokträden, det är så fint.

När vi kom hem blev det fest, Alice fyller faktiskt fem år i dag. Ett stort torkat oxöra har hon gjort rätt för.

Inez var naturligtvis med på morsans födelsedagsfest.

29/9
Morgonens Inezhyss bestod av en demolerad disktrasa över hela köksgolvet, hon hade också fått tag i den lilla stumpen hushållspapper som sticker ur hållaren och dragit papper runt stolar, bord och långt ut i hallen. Lätt åtgärdat men fan så irriterande när man kliver upp.

Jag har som jag berättat tidigare gjort i ordning matplats i tvättstugan åt Trissan som inte är så förtjust i varken Tjalle eller Inez. I går bar jag dit hennes "håla" så hon skulle kunna ligga skönt om hon inte ville hoppa upp på "oppre botten", fönstret i tvättstugan står öppet hela tiden så hon kan gå ut och in precis som hon vill. Nu har Tjalle hittat Trissans ställe och stjäl både mat och sovplats. På bilden ligger han och tittar upp mot hålet i taket där Trissan sitter, själv kommer han inte upp dit men han är säkert sugen. Tur att hon har någon fridfull plats att vara på inomhus i alla fall. Lite tråkigt tycker jag att det är att Tjalle hittat vägen till tvättstugan, han kan gå in genom ett annat fönster, han hanterar Inez på ett helt annat sätt än stackars Trissan som inte kan koppla av och äta om hundarna är i samma rum.

I dag kom Gullis ut, hon ville tvätta sina mattor och om vi hann och hade lust tänkte vi rengöra min bil... i alla fall invändigt... om vi fick lust. Först käkade vi och tog en tur på fältet med hundarna efter maten, bilderna på det nya indexet kommer därifrån. Så lätt att fotografera var det inte i dag... Inez var för jävlig, fullständigt döv och slet som en vansinnig i kopplet innan vi kom fram till fältet. Jag fick brottas med henne ett tag och när jag lade dom ner för att kunna fota smet den jävla hunden för mig och lade lock för öronen. När jag äntligen fick tag på henne var hon jäkligt billig, funderade skarpt på att sälja henne på blocket för en billig penning. Jag blir så arg när hon testar mig, jag vet att det är speciellt nu i tonårsperioden och att jag måste vara konsekvent, förhoppningsvis lugnar det ner sig om ett tag.

När vi kom tillbaka från fältet skurade vi Gullis mattor, de hänger nu på tork i min trädgård och luktar såpa. Blir fint för henne att lägga på golven hemma sedan, så länge de får vara fräscha utan svarta lejontassar som trippat på dom.

Elli var trött efter springet på fältet och var klok nog att lägga sig i skuggan.

Det lilla lejonet fick vara kopplad, något som Elli inte behöver eftersom hon inte lämnar sin matte på något längre avstånd, (om inte något rådjur eller kanin dyker upp förstås). Sanni är så söt som socker men akta er som skenet bedrar, det bästa hon vet är att nypa en i armen när man minst anar.

Innan Gullis for hem löste vi lite korsord och jagade flugor. Kossorna utanför knuten drar hit dessa äckliga flygfän och jag har fullt av dom inomhus... äckliga kryp är vad det är. Flugsmällor har jag införskaffat så det finns i varje rum och det ligger säkert hundra fluglik på golven mellan turerna med dammsugaren.

Behöver jag nämna att min bil fortfarande inte är rengjord invändigt?

28/9
Ingenting demolerat i morse när jag klev upp fastän jag låg ganska länge, fick bara leta lite efter min t-shirt och en strumpa. Hittade strumpan ute i hallen och t-shirten låg under Inez.

Jag hade Gullis på chatten och undrade om hon hade lust att spåra på fält, jag vill passa på när det är nyslaget och innan fälten plöjs och blir leriga. Gullis ville hellre träna lydnad och det går väl bra. I och för sig brukar jag inte vilja tjata med lydnaden för tätt inpå en tävling men vad fan spelar det för roll egentligen. Jag tror ärligen inte att vi klarar ett första pris den här gången heller, Alice är skendräktigt, matvägrar, är låg och har inte lust med mycket mer än ligga och jäsa på soffan.

Lydnadsträningen får illustreras av Alice när vi är på väg bort från rutan för att göra skicket, Hon passar på att rulla sig i gräset, hoppas hon inte får för sig att göra så mitt i ett moment på lördag. Träningen kan man läsa om i träningsdagböckerna som vanligt.

Efter träningen tömde vi alla godispåsar på appellplanen för att flickorna skulle få leta, jag gör gärna det annars ligger korven kvar i fickan och hittas några dagar senare och luktar skunk. Hundarna har inget emot surkorv men matten gillar inte att ta i de slemmiga, illaluktande korvbitarna. Här letar de stora...

... och här letar de små. Har sett att Gullis lagt in ungefär samma motiv i sin dagbok men här får ni se det igen.

Efter träningen for vi på stan för lite ärenden, "pojkarna" fick sitt månatliga besök av mig för inhandel av foder och stora ICA-butiken blev också av med lite varor. Därefter fika på Gullis altan, hon hade köpt en ny rolig korsordstidning så där blev vi sittande, tiden bara for iväg och jag var inte hemma förrän halv sju. Ett par timmar senare än vanligt och jag var också tröttare än vanligt, det hör ihop med sköldkörteln har jag fått veta. Uppdateringen får vänta tills i morgon förmiddag, orkar inte ta tag i bilderna genast, dessutom vill jag se på Insider, det handlar om hundavel i kväll.

26/9
I dag har jag varit riktigt duktig om jag får säga det själv och det gör jag för ingen annan lär göra det. Hela förmiddagen satt jag med bokföring, fakturering och lönerapporter. Det känns så skönt att det är gjort nu är det inte så mycket att ta tag i när momsen ska göras.

Att jag höll mig hemma i dag på dagen beror på att jag hade telefontid med läkaren vid ett-tiden, äntligen skulle jag få svar på provet jag var tvungen att ta om. Det visade sig att sköldkörtelvärdet var uruselt och doktorn sa att det inte var underligt att jag mådde dåligt. Tabletterna jag ätit sedan i mars ska jag nu ta dubbel dos av, hoppas att det kommer kännas bättre sedan. Jag kan inte låta bli att tänka på hundar som får den här rubbningen, det förekommer just på hovawarten, så jobbigt för dom innan man som ägare begriper att dom är dåliga när det inte syns utåt och de kan ju heller inte tala om hur dom mår. Stackrarna, jag vet hur dom mår och det är något jag inte önskar någon annan.

På eftermiddagen for jag in till stan, det skulle vara tisdagsträning på klubben och jag ville passa på att träna med störning. Här sitter de fyra goda vännerna och väntar på att vi ska börja, vi har satt dom där under tiden jag gick tillbaka till bilen för att hämta alla grejor vi behöver. Mycket packning är det, både ryggsäck, kamera och vattenflaska, det blir svårt att bära det samtidigt som man håller hundarna.

Under tiden vi tränade kom Erik, glad i hågen, in på planen med pistolen i högsta hugg. Det var inte så farligt som det ser ut, vissa tisdagar i månaden är det träning med skott för dom som vill. Under tiden Erik sköt tränade vi på som vanligt och ingen av hundarna brydde sig det minsta, det känns skönt.

När vi hade tränat klart fikade vi på altanen vid klubbstugan och snackade goja med några andra och när klockan var åtta hade det blivit kolsvart och jag for hem. Nu är det slut på varma ljusa sommarkvällar... men myggen har inte försvunnit ännu i alla fall, det märktes i kväll.

25/9
I morse när jag klev upp såg köket ut som en virvelvind farit igenom.     Virvelvinden i det här fallet bar namnet Inez. Det som varit på köksbordet var nerrivet, äpplena från fruktskålen låg halvtuggade lite här och där i hela stugan, disk från diskhon låg i biabädden och i vardagrumssoffan låg en stackars krukväxt skalperad igen. Jag tror faktiskt att jag ska sätta små krokar i taket och hänga korgar där jag kan lägga alla pinaler i som jag inte vill att hon ska röra. Smart idé men vilken syn. Någon bild på förödelsen blir det inte eftersom kameradisplayen sa Error 01! Vad det betydde bekymrade mig lite men tänkte ta tag i det lite senare... kanske man bara behövde formatera minneskortet. 

När jag städat upp och gjort murarstugan beboelig igen kom lantbrevbäraren med bl.a. dessa två tidningar, vilket gjorde att jag blev sittande vid köksbordet med lite fika, senare även lunchmat. Lust för något annat infann sig inte.

Vid tretiden hade jag Gullis på chatten och vi bestämde att träffas i skogen för att rasta hundarna, jag hade ännu inte listat ut vad det var för fel på min kamera så det är Gullis som fotat nedanstående bilder.

Vid andra sidan, mot för den vi brukar besöka av Måssjön, ligger ett litet torp som Gullis tillbringat mycket tid vid för länge sedan, hon förklarar på sin sida hur det kommer sig. Där träffades vi i alla fall och hundarna badade naturligtvis. Inez är svårfångad med alla fyra fötterna i marken.

Skönt var det, alldeles lagom varmt, bilderna är tagna i motljus men dom är fina ändå.

När hundarna svalkat av sig tog vi en sväng i skogen, tittade lite efter svamp men det är så torrt i marken att till och med mossan knastrar. Kantarellerna har torkat bort här i hallandsskogarna. Alice rullar sig som vanligt och smyckar sig med naturmaterial.

Vi var tvungna att låta hundarna bada en gång till, Elli, Sanni och Inez hittade ett riktigt jäkla sunkdike som dom hoppade i och blev skitiga så det förslår, Alice klarade sig men fick bada i alla fall. När vi så äntligen efter en och en halv timme kom tillbaka till bilarna satte vi oss och tog en rök och då passade de tre lortgrodorna på att skita ner sig igen. Nu var Gullis inte god att tas med... vi som hade gjort ren hennes bil så fint. Hon var ändå tvungen att kasta in lortlejonen i skuffen för att vi skulle ta oss till den vanliga badplatsen på andra sidan sjön. Tre bad på kort tid blev det, Gullis vill nog inte åka till skogen på ett tag nu tror jag.

Hemma läste jag instruktionsboken till kameran om vad Error 01 betyder. Det var ingen kontakt mellan kamera och objektiv, det måste man rengöra. Knepigt att det kan bli skitigt där, jag byter ju aldrig objektiv. Lätt åtgärdat var det i alla fall så nu fungerar den igen. Tack och lov.

22/9
Uppe tidigt, hade klockan på ringning, ville vara tidigt på vårdcentralen innan det blev för mycket folk så man får vänta så länge.

När jag kom hem igen hade jag Gullis på chatten och frågade om hon ville komma ut och spåra. Det ville hon, vi planerade också att tvätta hennes mattor och göra ren hennes bil... full dag skulle det bli.

Jag har inte suttit framför datorn så mycket i dag eftersom jag sysslat med annat, så fort jag reser mig från datorstolen blir den upptagen. Så länge han bara ligger där är det väl ok men jag gillar inte när han sätter klorna i ryggstödet för att vässa dom. Håren han lämnar kan han gott ta med sig därifrån också förstås. Men söt är han, helt klart. Tänker tillbaka på för ett år sedan ungefär... då bodde han i en väska med värmeflaska. Jag trodde faktiskt inte att han skulle klara sig men en seg rackare är han och lever i högsta välmåga.

Efter att Gullis och jag käkat middag for vi till spårfälten bortåt vägen, hundarna väntar på att få sätta igång. Liggtiden blev inte så lång, det är tråkigt att vänta. Hundarna rastades lite men inte för mycket så de skulle bli för trötta.

När spåren var klara släpptes alla lösa på fältet, här tigger de allihopa godis av Gullis, det lilla lejonet var också med men hon fick inte plats på bild... jag stod för nära. Både Gullis och jag var ordentligt trötta efter spårandet, varmt som tusan var det precis som i somras, det gillar vi inte.

Efter en kort fikapaus för oss trötta tanter tog vi så itu med Gullis bil, både in-och utvändigt blev den grundligt rengjort. Det går snabbt när man är två och när vi var färdiga föreslog jag att vi skulle ta den röda forden när vi ändå var igång. Gull-Marie var inte hågad... det får vi göra nästa gång. Mattorna får också vänta tills Gullis kommer tillbaka, det ska ju vara fint väder hela helgen. Varför göra i dag det man kan göra i morgon, någon måtta på arbetsivern får det vara.

Innan Gullis åkte hem tog vi en sväng över fälten med hundarna så de skulle få rastas. Här är det sorkjakt av högsta klass. Det här fältet var för stunden inte slaget men när vi gick tillbaka hem for skördetröskan fram och tillbaka, bra, då har vi ännu mer fält att spåra på.

Här ligger en sothöna mitt på fältet.

Och här ligger en skithöna.

Fina flickor har jag.

Sedan Gullis åkt hem har jag suttit här vid datorn och grejat med både hemsidan och bilder, hundarna har legat utslagna. Det finns tydligen gränser för vad Inez orkar med.    Jag kommer få en lugn kväll i tv-fåtöljen, Erlandsson har farit till Gävle på barndop.

21/9
I morse var jag uppe tidigt, jag hade telefontid med läkaren klockan åtta, skulle få svar på mina prover. Jag klev upp redan sju eftersom jag behöver lite tid på mig att bli klar i skallen på morgonen, naturligtvis ringde han inte förrän nio och då hade jag börjat lessna på att vänta. Vågade inte gå in i badrummet för att göra mig i ordning med risk att inte höra telefonen.

När han så äntligen ringde blev samtalet inte långt, han hade glömt beställa sködkörtelprov (vilket var det viktigaste), därför måste jag komma tillbaka och lämna nytt prov. Satans!!! Jag avskyr att bli stucken, något ämne för att bli sprutnarkoman är jag definitivt inte. Alla andra prover var i alla fall bra vilket var skönt men det nya provet kan jag inte ta förrän i morgon eftersom man inte ska ta levaxintabletten tjugofyra timmar innan provtagning och den hade jag redan tagit till frukost. Det blir till att fara tillbaka till Vessige i morgon bitti.

Jag hade ett ärende inne i stan och när jag avklarat det for jag till Rådmansgatan, jag var sugen på att träna. Vi åt middag först som vanligt och därefter tillbringade vi faktiskt över två timmar på appellplanen. Det gick jättebra att träna i dag och ni kan läsa om det i träningsdagböckerna.

När träningen var avklarad for vi till Jysk och handlade grejer till Gullis mamma, bland annat ett bord med hjul som hon ska ha vid sängen. Det skruvade jag ihop sedan vi fikat, sådant tycker jag är roligt.

Innan jag styrde mot Gällsås rastade vi hundarna på Ringsegård, just där vi var i dag har Inez aldrig varit. Senast vi var vid havet var i våras, när valparna var små och Abbe var med (Lille Abbe,    gullepojken.) Vi var ganska ensamma på stranden till att börja med, vädret var perfekt, solsken och lite vind, man kunde gå i t-shirt utan att frysa. Så skönt att få lov att vara på stranden igen.

Det är inte bara hundägare som är glada över att stranden är lovlig.

Mina hundar är nöjda med dagens strapatser, de ligger och sover gott efter maten, Alice i soffan och Inez i hallen... de har sina favoritplatser.

19/9
Jag hade tid hos läkare klockan tio så i förmiddags packade jag in hundarna i bilen och körde till Vessige. Efter läkarbesöket for jag vidare in till stan, jag och Gullis hade tänkt vara med på tisdagsträningen i kväll... om vädret tillät det förstås. Nu på förmiddagen var det mulet och kom regnstänk, jag ville inte träna i spöregn.

Efter middagen sken det upp och blev riktigt varmt, man var tvungen att klä av sig och gå i bara t-shirt, märklig höst det här. Vi for till "Fårahagen" för att rasta men lade först korta spår åt alla hundarna. Alice och Elli behöver båda två träna spårupptag och de små måste ju få lite aktiviteter de med.

Under tiden spåren låg till sig lät vi hundarna rasta av sig, här sitter mina "flickor" funderar över vad Gullis och hennes hundar gör.

Inez och Alice turades om att vara kopplade, annars skulle de köra slut på varandra, Sanni duger åt Inez om inte Alice är lös.

Det blev ett gruppfoto på svart och guld tillsammans innan "skithönan" reste sig och spatserade därifrån.

Hur spåren gick kan man som vanligt läsa i deras respektive träningsböcker.

När Gullis och jag senare satt och fikade på hennes altan började det mulna på igen och vi bestämde oss för att hoppa över lydnadsträningen på klubben så jag for hem. Ett bra beslut, vid sjutiden kom det... ösregnet, skönt att vara hemma.

18/9
Innan middagen i dag tog jag och for bortåtvägen till spårfälten, måste göra något roligt med hundarna.

Käckt när man har spårmarker så nära, Alice fick stubbåkern till vänster och Inez det nyslagna fältet på höger sida. När spåren var lagda for jag hem igen för att hämta hundarna men innan de fick kliva in i bilen städade jag ur den lite. Det behövdes och jag ville få lite längre liggtid på spåren.

Förväntansfulla sitter de tålmodigt under tiden jag bökar med kamera och godisbelöningar. Hur spåren gick går att läsa i deras träningsböcker.

Belöningen för de båda blev ett kort race på fältet, inte för långt eftersom jag var hungrig och ville hem och äta. Dessutom har jag planer på att köra lite lydnad efter maten, då kan de inte vara alldeles slutkörda.

Sedan jag ätit tog jag ut Alice i trädgården och körde lite lydnad, hur det gick står också i träningsdagboken. Inez var inne under tiden vi tränade men kikade i fönstret och var avundsjuk, hon hade gärna varit med.

Under tiden jag tränade med Alice kom Vivi hem från jobbet, jag frågade om hon och Amos hade lust att gå en sväng över fältet med Inez och mig, det gjorde hon gärna. Därför blev det ingen lydnad för Inez, lite onödigt att utsätta henne för kravet att köra lydnad på gården, det kan man göra senare när momenten sitter bättre. På fältet blev det inte så mycket röj som jag trott, Inez var lite trött efter spåret.

Lite spring blev det i alla fall men mest tuggande på varandra.

Amos har blivit en stor kille, han är lika hög som Inez och han kommer bli rejät stor när han är färdigvuxen. Jag gillar tofsarna i hans öron. 

Inez har fått sin beskärda del av aktiviteter i dag, hoppas jag nu slipper hennes "skälltjat" på Alice i kväll och att hon vilar sött vid mina fötter när jag tittar på tv.

17/9
I morse klev vi upp tidigt och packade ryggsäcken med de nödvändigheter man ska ha med sig på utställning. Vi var som vanligt ute i god tid och fick vänta på vår tur, hoffarna skulle ut sist i ringen. Inga problem för varken Alice eller Inez att ta det lugnt bredvid mig under tiden vi väntade, sällskap fick vi också av Figo med familj.

Första gången för "skithönan" att visa upp sig, jag har inte gjort någon ringträning och hade ingen aning om hur hon skulle sköta sig. Hon har heller aldrig blivit hanterad just av främmande människor det skulle bli spännande att se hur hon reagerade. Inez sprang fint, hon stod snällt och visade sina tänder och lät domaren känna igenom henne... duktig tjej! Jag hade inte behövt oroa mig alls. Resultatet blev ett HP och andra bästa tikvalp. Jag var mycket nöjd och kritiken var fin. Brorsan Figo fick samma placering i hanklassen och det tycker jag också var roligt.

"Sothönan" då, hur gick det för henne? Faktiskt väldigt bra, över förväntan. Hon tog faktiskt sitt första Cert i dag och blev BIR. Jag är väl medveten om hennes fel och brister som de fransyska framfötterna och det lite klena bröstet men domaren såg inte dessa skavanker utan gav henne väldigt fin kritik. Skojigt. Kan vi ta två Cert till tro?

16/9
Vi ska på utställning i morgon så i dag gick jag igenom både Inez och Alice för att de skulle vara så snygga som möjligt. Tassarna klipptes, Alice såg ut som om hon hade "alibabatofflor" på sig, det får man inte ha när man ska springa västervarv. Inez fick också smaka på saxen lite mellan tårna. Tänder skrapades och borstades och öronen gjorde jag också rena när jag ändå var i farten. Ett rejält tag med borsten på dom båda två så den lösa pälsen kom bort, att borsta "fint" får vänta tills i morgon alldeles innan vi ska in i ringen.

När jag var kvar hade jag tråkigt, Tapio sa på chatten att jag skulle fara dit... varför inte, Marita hade ju gjort äppelpaj.

Framme på Bolmsö blev det en tur på fältet med först de små, Attis och Inez röjde för fullt.

Mycket spring blev det...

Tungorna blev så långa att de inte fick plats i munnen.

Inez försöker få tag på den retsamma brorsan...

... hon har inte en chans.

Attis skuttar ifrån henne så då tröttnar hon och ger upp.

Vid närkamperna är det Attis som ligger överst.

Det kan hon ha skithönan, hon kan gott få känna på hur det känns.

Värre än att hon reser sig är det inte... men lite irriterad på den blonde busen är hon allt.

Snart orkar de inte springa mer utan de rullar runt på marken och munhuggs.

Så farligt som det ser ut är det inte, bara skojigt.

Innan vi går in får vi en bild på båda två... i alla fall deras tungor.

Därefter är det Alice´s tur att röja på fältet, röja och röja? Det gör man inte när man är ensam utan man skuttar lite värdigt och nosar på de nya tassemarkerna.

Kunde inte låta bli att fotografera Maritas stolthet, den fina rosenbusken.

Närbild. Vilken härlig färg!

14/9
Hundarna och jag var hemma hela dagen i går och städade, det enda de fick i förströelseväg var en tur över fältet, därför behövde de något mer i dag. Kanske lite lydnadsträning eller ett spårupptag. Dagen fick utvisa vad vi hade lust med.

Inne på Rådmansgatan lagade och åt vi middag och under tiden vi käkade bestämde vi att fara till Måssjön, ute var det lika varmt som mitt i sommaren, hundarna kanske skulle göra bra ifrån sig på lydnadsplanen om de var avsvalkade.

Med mig från bilen hade jag den lilla bollen hundarna hade haft så roligt med sist vi var där. Pinnar vi kastar tar hundarna inte in till stranden igen men den här kom dom upp med. Elli är alltid snabbast att hämta den men Sanni är inte långt efter, Inez klättrar på ryggen på det stora lejonet för att komma åt den, det ser ut som om hon tänker dränka Elli.

Alice vet att hon inte har någon chans när lejonen är i vattnet, hon filosoferade mest för sig själv vid strandkanten.

Från vårt badställe är det inte långt till kantarellskogen och vi beslöt oss för att fara dit, hittar vi ingen svamp så får hundarna ha det skönt i alla fall, det är det som är det vikigaste.

En kort stund fick jag båda mina att ligga stilla för en bild med de båda två, under tiden har Gullis fullt upp med att hålla sina på avstånd.

Inte mycket svamp hittade vi men väl en fin sten. Hur kan den bli mönstrad på det här sättet?

Naturligtvis blev hundarna trötta av skogsröj, därför blev det ingen lydnad. Gullis och jag kände oss också helt nöjda med det vi gjort... vem har lust att träna lydnad i värsta sommarhettan? Fika på Gullis altan lockade mer.

12/9
For in till stan på förmiddagen, tänkte stanna inne hela dagen hos Gullis så vi skulle kunna vara med på tisdagsträningen på kvällen. Planerna var att först och främst göra uppletande med hundarna på dagen, det har vi inte gjort sedan Hillevi var här och för att det ska befästas måste man ju ligga i. Ett spårupptag tänkte vi också göra, vi hade ju hela dagen på oss.

Efter middagen for vi så till klubben och körde uppletande, det går att läsa om i träningsdagböckerna. Efter uppletandet gick vi ut på agilityplanen för att låta hundarna ha lite skoj en stund. Alice har varit där några gånger, men det var länge sedan, Inez däremot har aldrig satt sin tass på den planen.

Sprungit genom tunnlarna har Alice gjort förut, i dag tvekade hon lite men till slut sprang hon igenom. Inez verkar vilja följa efter.

Jag har kastat in en godisbit i tunneln och Inez går in en bit för att hämta den. Hela vägen gick hon inte den här gången utan vände men senare rusar hon igenom, då var kameran nerpackad så det blev det ingen bild på.

Platta tunneln har Alice sprungit igenom för länge sedan, jag sätter henne vid ingången...

... lyfter på sjoket och ropar på henne. Alice är inte dum hon går vid sidan, varför anstränga sig i onödan.

För Inez blev det lite hoppande, jag vill inte ta upp henne på några höga hinder ännu.

Däcket var inte heller något problem om man lockar med godis.

Alice gick balanshindret tillsammans med mig först, därefter gick hon upp självmant men när hon märkte att hon inte skulle få något godis vänder hon och går tillbaka. Ett konststycke bara det att vända där uppe på den smala ytan.

Det är jobbigt med agility, man måste springa som en toka och det tar på fläsket. Vi blev så trötta att vi inte orkade mer och jag tror faktiskt att även hundarna var nöjda.

När vi senare satt på Gullis altan och fikade i värmen kände i alla fall jag att jag inte hade någon lust att tränar senare på kvällen och när jag sa det till Gullis satt hon och tänkte på precis samma sak. Lydnadsträningen struntar vi i när det är så här varmt.

10/9
Jaha, så har Alice och jag gjort vår första lägretävling.

Brukstävling innebär mycket väntan, när man blir utkörd till spåret börjar det med att vänta på domare så man får starta. Man har god tid att rasta hunden och att förbereda spårlinan. I dag väntade jag en halvtimme ungefär.

Påsläppet som jag gruvat mig så gräsligt för gick bra, om än lite långsamt, hon gick ut i rutan och kollade först höger och vände sedan själv och tog det åt vänster. Inget vidare tempo och jag var mycket tveksam om det var rätt håll men det var bara att följa med och förvänta sig orden: "Gå tillbaka till rutan!" Men dom kom inte, alltså var vi på rätt väg och jag märkte också att Alice ökade takten. Att spåra och plocka pinnar var inga som helst problem för Alice tills vi kom på slutet, där vinklade hon först höger men vände och gick till vänster och strax efter lyfte hon upp en pinne. Jag märkte att det var svårt just här, hon gick vidare och över en stenmur men sen blev det bara strul, hon hittade inte rätt. Tiden gick och jag började få lite smått panik så jag gick tillbaka till stenmuren och bad henne leta spår, då fortsatte hon längsmed muren och fortsatte spåra, hittade också den sista pinnen och slutet.

Spårmottagaren berättade för mig att jag hunnit precis med tiden, sju små pinnar och den långa slutapporten hade jag med mig. Nu visade det sig att där Alice börjat strula gick spåret i går på högretävlingen, det var även en av dom apporterna hon fått med sig. Massor av tid hade vi slösat bort på fel spår men jag var i alla fall väldigt nöjd med hennes jobb, mycket energi hade hon lagt ner på att spåra gårdagens spår och hon var jättetrött när vi kom i mål. Matten var mäkta stolt och nöjd... vi skulle få vara med på lydnadsdelen och hade faktiskt chans på uppflyttning.

När det var dags för momenten på klubben bad jag Sylvia fotografera eftersom Gullis och jag i vanlig ordning hade dragit turnumren efter varandra. Sylvia var mäkta imponerad av min kamera och fotograferade gärna. Tack så mycket!

Tillbaka på klubben var det ytterligare väntetid, här sitter vi innan vi ska gå in och göra budföringen, Alice kopplar av hon är ganska trött.

Budföring med skott, inga som helst problem för Alice, vi kammar hem 10-10 poäng. Matten fortfarande jättenöjd.

Platsliggningen var heller inga problem, fem minuter med fyra skott. Båda domarna ger oss 10 poäng. Matten fortfarande jättenöjd.

Efter ytterligare en väntetid var det så dags för lydnaden och den var helt enkelt katastrofal. Hon sackade och på framförgåendet gick hon inte ut, fria följet sackade hon något så otroligt att jag gav helt tusan i poäng och peppade henne ordentligt så att jag över huvud taget skulle få henne med mig runt. Läggandet gjorde hon i alla fall men krypet fick jag ge flera dubbelkommandot eftersom hon stannade upp. Vid apporteringen tänkte hon lägga sig med bocken så där kom två dubbelkommandon till. Vid hoppet var lådan tävlingsledaren hade prylar i mer intressant än mattes kommendering.

Summa summarium, fyra nollor. Ingen uppflyttning men väl godkänt. Det är jag faktiskt nöjd med, det var ju det jag hade som mål, men visst skulle det smakat med uppflyttning, det nekar jag inte till... vi hade ju chansen. Tydligen blev det för mycket för Alice med det svåra spåret och lydnaden därtill, hon har ännu inte kommit upp riktigt i kondis efter valpning, dessutom har hon nyss löpt och det var varmt på planen. En klubbkompis rekommenderade mig att ta en valium innan jag går in på lydnadsplanen eftersom det syntes hur nervös jag var, det påverkar också hunden. Många undanflykter kan man hitta men jag är nöjd med henne i alla fall.

Efter tävlingen var det bara att åka till Rådmansgatan och sätta sig vid dukat bord, Milan hade lagat köttgryta som smakade mumma. Därefter tog vi alla hundarna till tippen för rastning. Stackars Inez hade fått sitta mycket i bilen, visst var hon ute bland folk för socialisering, till och med en tandvisning fick jag till med Elisabeth men stor del satt hon faktiskt i bilen.

På tippen blev de stora hundarna pigga igen, de hade ju både vilat och fått mat. Efter visst besvär och ett ivrigt nafsande i Gullis hand av Alice, fick jag till en bild av alla fyra på "bildkullen".

De små röjde järnet i det höga gräset ovanför stenarna vid strandkanten.

Och dom här två är lika glada och älskade av sina mattar fast det inte lyckades riktigt i dag, det går fler tåg, i vår är det en lägretävling på hemmaklubben igen... den siktar vi in oss på.

8/9
Nu börjar jag bli less på dessa sömnlösa nätter, i natt somnade jag ungefär vid halvfyra-tiden, jag förstår inte varför jag inte kan sova fast jag är trött. Att Erlandsson ligger bredvid och snarkar kan vara en bidragande orsak förstås.

Jag bestämde med Gullis, när vi talades vid på chatten, att jag skulle åka in till Rådmansgatan, i dag skulle den bli av, stadspromenaden vi talat om så länge med valparna.

På vägen in stannade jag till i Vessigebro och röstade, nästa söndag är jag i Lund och kan inte uppfylla min samhälleliga plikt, lika bra att få det gjort. Någon längre fundering på vilket parti som skulle få min röst hade jag inte, vaneröstare som jag är blev det samma parti jag röstat på alla gånger utom de två första.

Inne på Rådmansgatan lagade vi middag och åt innan vi först tog de stora "flickorna" på en promenad.

Doktorspromenaden är fin, här har vi gått flera gånger med dessa två och jag tror de njöt av att få vara själva som förr i tiden. Att stå i skugga och fotografera ut i sol är inte det lättaste men man ser Tullbron, som går över Ätran, lite svagt. Solen sken skönt men det blåste nästan halv storm, svårt att veta hur mycket kläder man ska ha på sig.

Sen var det då socialiseringen av småflickorna, vi tog bilen och parkerade vid stationen, jag ville ställa mig längre från centrum och tyckte att Gullis var lite lat när hon inte ville gå så långt. Svaret jag fick var att hon minsann inte var lat, hon ville bara spara på sina krafter. Det kan man ju tolka som man vill.

Gullis hade några ärenden som vi tog med valparna på, bl.a. skulle hon på banken, när jag tog den här bilden fick jag höra att det var förbjudet att fotografera där inne, Sanni blev bara halv men jag kunde inte ta någon ny bild.

Uraffären bredvid fick också ett besök eftersom Gullis skulle köpa en klocka till sin mamma. Inga problem där att ta in hundarna och de skötte sig mycket bra.

Att gå på stan med valparna går ganska bra men Sanni sköter sig mycket bättre än Inez, Inez vill hälsa på varenda människa hon passerar och på bilden vill hon gå in på kondiset och fika. Lite svår är hon men det beror på att det är så sällan man gör en sådan här promenad, själv gillar jag inte att gå på stan och varför ska man då dra med sig hunden?

Efter stadsbesöket for vi till skogen, Milan ville leta kantareller och det passade bra att hundarna fick ett röj när de bara gått koppelpromenader.

Sanni har hittat en pinne, hon far fram och tillbaka framför de andra för att få igång någon till lek.

En uppmaning Inez inte kan motstå, det blir lite jaktlek en stund men Inez överger strax den lilla leonbergern för att åter terrorisera sin mor.

Någon stor skörd av kantareller blev det inte, det lilla jag hade i min korg tippade jag över till Milan så att han i alla fall skulle kunna få en svampmacka till kvällen. Många andra fina svampar fanns det men dom får det räcka att man tittar på.

7/9
Kom upp ur sängen relativt sent i dag också men ingen förödelse i köket tack och lov. Inez låg så snällt och sov i hallen, ibland sköter hon sig riktigt bra den lilla skithönan.

Ringde och pratade lite med Gullis efter frukosten och vi bestämde att vi skulle spåra med hundarna i dag, sista chansen att prova innan tävlingen på söndag.

Jag for in till stan och käkade tillsammans med Milan och Gullis och därefter åkte vi till "Fårahagen" för att rasta av hundarna lite innan de skulle få jobba.

Raststället var populärt, det är inte så ofta vi är här även fast det ligger nära stan. Att stället inte är flitigt besökt av oss märker jag tydligt på båda mina hundar, de har inte tid alls med varandra, de bara nosar omkring för sig själva. Alice tar tacksamt emot att Inez sköter sig själv för en gång skull.

Hur spåren gick går naturligtvis att läsa om i träningsdagböckerna.

När vi spårat klart for vi till ICA och handlade, jag brukar passa på när jag är i stan. Butikerna i Ullared har inte fullt så stort utbud som i stan. Mitt te och youghurt till exempel får jag passa på de dagar jag är inne hos Gullis.

Vi hade tänkt ta den där stadsturen med valparna sedan de vilat en stund men vi märkte att de var rejält trötta samtidigt som vi själva blivit lite slöa. Promenad på stan får det bli en annan gång.

När jag handlade införskaffades två märgben som mina hundar låg och tuggade på ute på gården tills deras husse kom hem. Nöjda båda två är dom med dagen.

5/9
I morse kom jag upp sent, inte förrän vid nio-tiden, det beror på att jag har haft en vecka utan att kunna sova på nätterna. Det är jättejobbigt och jag blir så arg på mig själv som inte vaknar i tid men det beror väl på att jag inte fått tillräckligt med sömn.

När jag klev upp och såg förödelsen Inez gjort när jag sovit blev jag definitivt inte på bra humör. Erlandsson hade varken stängt dörren eller satt på haspen till toadörren. Under handfatet har jag en hylla där diverse prylar står, bl.a. mitt förråd av tandkrämstuber, tvålar, deodoranter och sådant. Inez hade haft fest, på köksgolvet hade hon dragit ut en alldeles ny toarulle... den var i småbitar. En tandkrämstub var söndertuggad och utsmetad i biabädden. Nya stickbeskrivningen hade hon hämtat från bordet i tv-rummet och rivit sönder, två päron hade hämtats från kassarna som stod på bänken och låg halvtuggade på golvet.

Då var hon billig kan jag lova, mitt humör innan jag fått frukost är inte det bästa och denna syn gjorde saken absolut inte bättre. Jag var färdig att skänka bort henne med en stor säck foder och matskålar på köpet 

När jag sansat mig och städat upp tog jag itu med päronen, de har stått i sina kassar ett par dagar för att mogna till lite. Lite hårda var dom fortfarande men jag kokade ingefärspäron och frös in. Gott! Hälften av dom har jag fortfarande inte gjort någonting av med dom är som sagt lite omogna fortfarande så det är ingen brådska.

Halv fem var jag hos "GrisErik", Alice skulle ha sina årliga vaccinationer och Inez sin första rabiesspruta. Lika bra att spruta upp henne, i somras skulle vi tagit en dagstur till Danmark med husbilen om hon fått åka genom tullen. Om sådana infall uppkommer nästa sommar går det ju bra. Samtidigt som jag ändå var hos veterinären bad jag om ett recept på cortisontabletter ifall vi skulle springa på ormar eller jordgetingar igen. De jag hade nu var över tio år gamla men hade full effekt i alla fall visade det sig när lilla Sanni fick dom mot sitt getingstick. Nu har jag i alla fall garderat mig inför nästa sommar.

Efter veterinärbesöket for jag in till stan och tränade med Gullis, det var ju tisdag och det innebär en hel del folk på planen, bra störning. När Gullis och jag nästan var färdiga dök AnneLie upp med Figo, roligt att se honom, det syns verkligen att han är en hane jämfört med Inez. Duktig att träna med sin matte var han också.

Alice har tagit upp apportbocken jag lade på bänken sedan vi tränat klart, hon vill tydligen fortsätta träna.

Innan vi gick av planen för att ta en fika lade vi en platsliggning med de små, Figo längst bort, Sanni i mitten och Inez närmast kameran. De är så duktiga de små valparna, att ligga så här fint innan de fått leka och hälsa på varandra tycker jag är en bragd. Hur det är med Figo vet jag inte men Inez och Sanni är nybörjare att ligga plats med andra hundar, dom klarade det med bravur minsann. Visserligen utan att vi går alltför långt bort och vi går fram flera gånger för att godisbelöna... men i alla fall.

Jag har fallit för den senaste flugan sudoku, korsorden i tidningarna är inte lika eftertraktade av mig längre, jag kollar genast om det finns några sudokukryss. Av Gullis har jag fått ett spel att lägga in på datorn, många stunder kastar jag bort med detta pyssel.

Av AnneLie fick jag en present i kväll, ett sudokuspel, skojigt! Ska prova det så fort jag skaffat batterier. Alldeles perfekt att ha i bilen när man inte kör själv eller i "rökrummet" när papperskryssen är lösta. Tack AnneLie.

4/9
I går hade vi besök från Träslövsläge igen, det var Arras med mattar och husse som var hit och lämnade två kassar med päron. Gott att äta både naturella och inkokta. En tur på fältet med Inez och Arras hör till, passade alldeles utmärkt eftersom jag senare skulle fara bort och lämna hundarna ensamma hemma.

Erlandsson och jag for till en av hans anställda eftersom han och hans fru fått barn i maj och vi har inte varit där för att se på den lilla. Här är hon, lilla Malak, kolla bara vilka otroligt stora vackra ögon. Vad hennes mamma heter kommer jag inte ihåg, dom har så konstiga namn men att pappan heter Aziz vet jag och att jag kan stava till det beror endast på att jag kör lönerapport åt honom varje månad.

Vi var inte borta så länge och Inez hade nog sovit hela tiden eftersom ingenting var söndertuggat, det tackar jag Arras för.

I dag for jag in till stan för att göra något med hundarna tillsammans med Gullis, vi for först till klubben för rastning och sedan bjöd Milan på middag på stan, verkligen chevaljeriskt.

Eftersom hundarna rasat av sig lite på klubben fick de vila en stund sedan hade vi tänkt promenera med de små på stan och därefter en tur runt doktorspromenaden med de stora tjejerna.

Medan hundarna vilade bad jag Gullis klippa mig lite, topparna är så slitna. Att gå till frissan och betala en förmögenhet tar jag mig inte råd till, det är ju bara att klippa rakt av.

Det bar sig inte bättre än att det började blåsa och regna så vi kunde inte ta den planerade stadspromenaden genast, vi väntade ett tag men sedan blev jag less och for hem. Vi får göra det en annan dag i stället.

Hemma hade det kommit paket i brevlådan, jag hade beställt garn till tröjor åt mina små barnbarnspojkar och till en klänning åt Erlandssons barnbarn. Nu har jag att göra i tv-fåtöljen igen, det är så tråkigt att bara sitta rakt upp och ner och glo.

2/9
Det är kyligare nätter nu, vissa fönster i murarstugan har stått öppna dygnet runt för att katterna ska kunna gå in och ut hur dom velat. Nu är det så kallt nattetid att vi är tvungna att hålla dom stängda.

Fönstret i badrummet har också stått öppet, inte för kattornas skull utan för fukten som bli när man duschat. Ventilationen i det här gamla huset är lika med noll så för att få bort fukten måste antingen dörr eller fönster öppnas. Nu går det inte att ha dörren öppen för en liten Inez, där inne finns så mycket spännande att demolera och matten har tröttnat på att plocka trasiga toarullar i hela huset. I dag fick jag en snilleblixt och satte helt sonika dit en hasp, nu går dörren inte att stänga, naturligtvis går den att stänga inifrån vid behov. En sådan här hasp fick jag sätta på skafferidörren där vi bodde förut, Spencer var expert på att öppna det skåpet och ta för sig av det som fanns därinne.

Förmiddagen och halva eftermiddagen har jag suttit vid datorn och gjort om kenneldelen av hemsidan, det tog sin rundliga tid. Jag har tänkt göra det länge men man ska få tummen ur också.  ;o)

Vid fyratiden hade jag Gullis på chatten och frågade henne om hon inte ville ta en sväng till Sibbarp för att rasta djuren, mina har inte haft för roligt i dag. Vid femtiden träffades vi och tog en runda i skogen, det är inte mycket till skog längre, här som varit så fint förut. Många spår har vi lagt här till de hundar som inte längre finns hos oss.

Ingen idé att blicka bakåt och bli gråtmild, de vi hade med oss i dag röjde järnet och naturligtvis hittade de dyngpölar att bada i. Gullis var tvungen att leta på en bäck eftersom Elli rullat sig i ett skitigt dike. För första gången lyckades vi med att få alla fyra poserande på bild... Elli något ointresserad.