Oktober-06

29/10
Ett riktigt härligt höstväder vaknade jag till i morse, solen sken över fälten här i Gällsås och vem fasen vill sitta inne då? Efter ett samtal med Gullis bestämde vi oss för att träna tillsammans.

Jag är så nöjd över att mina hundar kopplar av och är tysta under tiden de väntar på sin tur att få träna. Gapande hundar vid staketet på appellplanen är skitjobbigt och stressande.

Alice är också tyst och snäll under tiden hon väntar på sin tur i solskenet, nu när det är höst har vi flyttat oss till andra sidan appellplanen så vi får jobba i solen. Hur träningen gick kan man som vanligt läsa om i deras träningsdagböcker.

Som belöning till mycket duktiga hundar for vi till Ringsegård, stor risk att fler är där i det vackra höstvädret men det får man ju inte veta om man inte kollar. Vi hade tur, hela högra sidan var ledig och våra hundar rusade som galna, sjöfåglarna är som tur är mycket snabbare än hundarna.

Skojigt har dom i alla fall... med eller utan fågelfångst. Jag mår så bra när jag ser att hundarna är lyckliga.

Inne vid vasskanten är det också mycket spännande dofter, ibland, om man har tur, flyger en fasan upp mitt framför nosarna på dom.

Jag följde inte med Gullis hem efter rastningen, Erlandsson ville ha middag hemma i dag och jag passade på att stanna vid ICA och handlade innan jag for hem.

Hundarna fick inte gå in när vi kom hem, sandiga och blöta vill man inte ha in dom i stugan. Ett tuggben var inhandlades och det käkar dom gärna upp i trädgården.

Inte för att dom torkade så mycket men vad gör det? Huvudsaken man vet att dom fått göra någonting. Nu snarkar dom i kapp med Erlandsson i vardagsrummet och dammsugaren kommer gå varm i morgon.

Det är härligt med sådana här höstdagar... nu mår jag som bäst och klockan i bilen går äntligen rätt!

27/10
Stormvarning både på tv och radio i går kväll, det skulle bli värre än Gudrun sa dom. För att vara något förberedd ställde jag fram både ficklampa och ljuslyktor på köksbordet i går kväll, mycket mer går inte att göra eftersom allting går på elström här i murarstugan, inte ens spola i toaletten kan man göra utan strömmen till vattenpumpen.

Nu blev det inte så farligt, strömmen har varit på hela natten, tror jag i alla fall. Det enda som avvek från det vanliga var denna som jag klev på, på mattan i vardagsrummet, fast sådana här saker hör till vanligheterna i murarstugan nuförtiden. För den som inte ser vad det är kan jag förtälja att det är en före detta flugsmälla som legat på vardagsrumsbordet, den var lite småtuggad längst ut på skaftet sedan tidigare men fullt användbar. Nu åker den i soporna, flugsäsongen är ju i det närmaste slut.

Ute var det här den enda förödelsen efter nattens blåsväder, spaljén som stöder min doftranka har gett vika. I och för sig så var den inte så noga förankrad och förhoppningsvis lever växten, jag får ta och försöka fästa den bättre vid päronträdet när det blåser mindre.

Det blåste inte så farligt på förmiddagen, jag skulle behövt fara in till stan och handla men fick höra att det skulle kulminera framemot eftermiddagen så jag bestämde mig för att vänta med stadsresan till en annan dag. I stället for jag till Ullared och införskaffade det allra nödvändigaste, (läs rökdon). Eftersom Erlandssons passat stod parkerad på gården och nyckeln fanns inne tog jag den bilen, den är förskaffad med både helt avgasrör och två fungerande lysen där fram, vilket min för tillfället inte har, inga hundar skulle ju med och då tar jag hellre den. Jag gillar att köra hans bil, den är tyst och mjuk att köra och fördelen att inte behöva slösa på min egen bensin väger tungt.

Passatens nyckel är en modern mojäng, man trycker på den så öppnas låset, man behöver alltså inte stoppa in den i nyckelhålet... väldigt smidigt när man har händerna fulla av kassar. Jag tryckte och tryckte på knappen sedan jag handlat klart men bilen låstes inte upp, upptäckte att det inte går att öppna bilen med klickern. Det kan ju vara bra att veta till en annan gång.

Känner nu när jag sitter hemma i stugan igen att det var tur att jag for till affären i rättan tid, det verkar som om vinden vänt, det blåser rakt igenom vårt otäta hus... än är det inte över. Ingen längre promenad blir det i dag, det är då ett som är säkert. Brrr!

26/10
I måndags fick Murarstugan besök, det var en anka, en pumla med vidhängande matte som gjort den långa resan från upplandsskogarna. Förmiddagen ägnades åt lite förberedande stök inför besöket och framemot eftermiddagen dök de upp och sedan vi ätit middag tog vi hundarna på en röjtur över fältet. Det regnade och både Hillevi och jag är rädda om våra kameror så de var nogsamt nedpackade i skyddande väskor. Därav inga bilder. Att släppa ihop de fyra hundarna var inga som helst problem även om Alice tyckte att hennes vildbattingar till barn kunde låta henne vara ifred lite, de var på henne båda två hela tiden. Ska jag vara riktigt ärlig njöt hon säkert i fulla drag av uppmärksamheten. En som njöt var i alla fall Embla som för en gång skull fick nosa runt utan en anka hängande i skägget hela tiden.

Mycket mer än mat och prat blev det inte, det är jobbigt att sitta och köra nästan sextio mil i regnväder och Hillevi inrättade sig och hundarna ganska tidigt i basturummet.

Tisdag:
I dag skulle vi fara in till Rådmansgatan och träffa Gullis med lejon, Hillevi hälsar inte bara på mig även fast det är här hon sover, Gullis, Elli och Sanni är lika viktiga dom.

Vädret var väl inte strålande i dag heller men Milan lagade middag som vi avnjöt och därefter passade vi på att åka ner till Ringsegård mellan skurarna för hundrastning. 

En bild med alla sex på hör inte till vanligheterna men här har jag faktiskt lyckats få med allihopa, de har väldans så skojigt på den folktomma stranden.

Sanni har hittat något intressant, hon får alla med sig i jaktleken.

De svarta ger upp men ankor och stora lejon har mer uthållighet om det är något riktigt åtråvärt.

Ett väldans trevligt ställe var det i alla fall, tyckte Ankan. "Behåll du ditt skräp, jag kan hitta eget".

Sanni vill så gärna leka med Alice, det går bra en liten stund men hoffen leker lite för tufft och hårt för henne. Ett klokt lejon är hon, blir det för våldsamt drar hon sig undan. Hon blir inte rädd men inser sin begränsning, precis som Elli vet hon att när hoffefnattet gått över blir det lugnare.

Lejonen var helt ointressanta för Alicebarnen, där Alice var fanns också hennes barn.

Som sagt... där Alice var fanns också Ankan och Inez. Inte många stunder fick hon ifred för sina ohängda ungar.

Efter en snabb fika på Rådmansgatan efter strandbesöket for Hillevi och jag tillbaka hem, Tapio, Marita och Attis skulle komma på besök under eftermiddagen. Innan det blev alldeles mörkt hann vi med att släppa valparna på fältet bredvid parkeringen. Alice fick stanna inne, tre ungar kan bli lite för mycket av det goda.

Väldigt roligt hade de, brodern och de två systrarna. Foto: T. Lindh

Lite svårt att ta bilder, det började skymma och de stod inte still många sekunder.

Fast Tapio är av annan kaliber, han får till det för det mesta. Foto: T. Lindh

Syster och bror, så väl det syns att det är hane och tik. Attis har vuxit rejält, han är helt klart störst i kullen. Foto: T. Lindh

Det är tur att det serveras vatten på nära håll efter att man röjt runt.

Det var väldigt roligt att se både Ankan och Attis på samma gång, så skojigt att jämföra, det tyckte vi allihopa. Tack Tapio och Marita för att ni kom och tack för kalibreringen av skärmen Tapio, nu visar den rätta färger igen.

Onsdag:
Det är lite vanskligt att planera utflykter på hösten men i dag hade vi otroligt tur med vädret, solen sken och vi styrde kosan mot bokskogen Gullis och jag varit mycket i tidigare med våra andra hundar. Där finns det gott om plats för hundröj och helt getingfritt.

Jättevackert är det när solen smyger sig ner på marken mellan boklöven.

Om det är vackert eller inte struntar hundarna fullständigt i, huvudsaken man kan röja.

Och röjde gjorde dom.

En typisk bild av Sanni, hon lägger sig och smyger på bytet... lejon som hon är.

Fast en flående anka kan hon inte få fatt i. Ankan springer så vattnet sprutar, det fanns gott om lerpölar så guldankan blev strax en leranka... precis som det ska vara. Att lejonen blev smutsiga de med behöver jag väl inte nämna? Säkerligen var de två svarta hoffarna lika skitiga men det syntes i alla fall inte.

Bokskogar är härliga, det finns många hål att sticka ner nosen i, det måste undersökas noga.

Vi hade fika med oss, vad är en skogstur utan matsäck och sedan den var uppäten gick vi en runda till. Tiden flyr iväg så snabbt och klockan var över middagstid så vi for till murarstugan allihopa och käkade middag. Innan Gullis sedan for hem tog vi en tur på fältet för rastning av hundarna.

Även fast fälten fortfarande är gröna så har hösten kommit till Halland, trädens löv skiftar i orange och gult.

På fältet blev det naturligtvis full rulle igen... inget tröttar ut det här gänget.

De siktade in sig på skogsbrynet, de vet att där inne finns en vattensamling.

Vi hann stoppa dom, det räcker med blöta pälsar för i dag. På fältet var det likadant som i skogen.. där Alice finns hittar man också Inez och Ankan.

Fast Ankan kunde släppa syster yster och morsan lite för röj med Sanni.

Trevligt med hallandsresa, tycker Ankan.

Som sagt... där Alice finns...

Fast hon tar det med ro och rullar sig i stubbåkern... den river gott.

Ankan följer moderns exempel, se och lär är hennes måtto.

Riktigt vacker är hon... guldankan.

Gull-Marie for hem till stan och innan solen försvann bestämde Hillevi och jag oss för att ta en tur ner till Ätran... ett hallandsbesök för Hillvi är inte fullbordat utan vandringen över fältet med Ätran som mål. Vi tog de unga hundarna med oss, de vuxna vilade gott i soffan i murarstugan under tiden. 

Vi fick lov att ta en liten omväg eftersom bönderna utnyttjar markerna till bete men ner kom vi och möttes av stilla vatten i dagens sista ljusstrålar.

Fotspår efter andra besökare var det gott om.

Att det är i slutet av oktober och badsäsongen slut för länge sedan är inget de båda systrarna bryr sig det minsta om. Hittar man vatten ska man bada... Basta!

Att ankor trivs bäst i vatten vet väl varenda hund, här en stilstudie på hur ankor tar sig fram bäst.

Mycket effektivt och graciöst.

Att ta sig upp från vattnet till bryggan var något Inez inte klarade i somras men hon har vuxit mycket på sista tiden. Ankan tycker att hon ska stanna i vattnet...

Inez är en bestämd dam, har hon bestämt sig för att äntra bryggan så gör hon det...

Ankan kan stanna där i vattnet med lång näbb.

Fast mest kom de allrasombäst överens. Synd att dom åker hem i morgon bitti.

Tack för besöket Hillevi, det har varit trevliga dagar och det är så roligt när du kommer hit. Kom snart tillbaka!

22/10
Utställning i dag, inofficiell visserligen men någonstans måste man börja vänja dom, lika bra att ta lite mindre utställningar. Det var bara sex hovawartar anmälda och fyra av dom var från min kull, det skulle bli jätteskoj att se vad domaren tyckte.

Utställningen var i ett ridhus, i PM:et som kommit stod att över sjuhundra hundar skulle ställas ut och jag förväntade mig värsta trängseln men det var tack och lov uppdelat i två ridhus. I det lilla skulle vi gå och där fanns bara tre ringar och så trångt som jag trott blev det inte. De som var anmälda av mina var Attis, Figo, Atlas och min Inez, därutöver var en tikvalp som gick i en klass för sig och en öppen klass tik. Foto: T. Lindh

Jag har ju bara ställt Inez en gång tidigare och då gick det bra, att bli igenomklämd av en domare protesterade hon inte alls emot och att visa tänderna har vi övat en hel del. Det största problemet jag hade var att få henne att stå, hon ville sätta sig men efter lite bökande gick det bra. Helt klart gillade domaren mina hundar, alla fick ettor, Atlas vann klassen med HP, Attis kom tvåa med HP och Figo blev trea. Inez som var ensam juniortik fick etta med HP och skulle ställas mot öppenklass-tiken... som Inez vann! Jag blev jätteglad, just den här domaren gillade min skithöna mer än den tiken som blev BIM på den stora utställningen i Tvååker i somras. Foto: T. Lindh

När bästa hane och tik skulle utses var det då Atlas och Inez mot varandra, Atlas blev BIR och Inez BIM. Vem som vann spelade egentligen ingen roll för mig, dom kommer ju från sothönan bägge två. Grattis Hanna! Alla fyra fick kritik som man bara kunde vara nöjd med under rådande förhållanden, ringen kunde varit större så man kunnat springa ordentligt och fått ut steget bättre. Jag är så stolt över både valpar och valpköpare, tack för att ni kom, och tack Tapio för bilderna!

21/10
Spöregn hela natten men när jag släppte ut Inez för första morgonkissen hade det slutat, hoppas det är uppehåll hela dagen.

Tidigt som vanligt var jag på klubben, en hel timme innan lottdragning, regnmolnen låg tunga över appellplanen. En ordentlig rastning av båda hundarna hann jag med i lugn och ro innan någon annan kommit.

Femton tävlande i ettan var det i dag och jag drog, tack och lov, min vana trogen ett tidigt nummer, inte ettan men som femte man skulle jag in... det hade ännu inte börjat regna.

Efter platsliggningen knöt jag upp Alice vid staketet och satt på min ryggsäck, alldeles som när vi tränar och tittade på de ekipagen som var före oss. Här känner hon sig som hemma och det var som om vi var på ett vanligt träningspass... och det hade ännu inte börjat regna.

Alice var pigg och glad där vi satt, väldigt kelen men uppenbarligen mycket nöjd med att slippa Inez som fick vänta i bilen. Det är så skönt att ha matten alldeles för sig själv, matten tittade på hur tävlingsledaren kommenderade, långa sträckor fick man gå på linförigheten och fria följet. Nu var det snart vår tur... fortfarande inget regn.

När det var vår tur var Alice fortfarande pigg och matten relativt avslappnad, domare var Ann-Catrin, en ganska nyexaminerad domare från vår egen klubb, lite sträng men väldigt rättvis. Alice´s poäng drogs ner tack vare lite nosande och nonchalans men vi nollade ingenting. Matten var så nöjd när hon gick av planen och allt var färdig... och NU kom regnet! Vi hade en jäkla tur som slapp tävla i den rejäla regnskur som kom. Tack för det!

Hur gick det då? Jo, vi fick ihop 164 poäng, det räckte och nu har vi vårt LP och det känns jäkligt bra. Mindre poäng i dag men jag är nöjdare med dagens tävling eftersom jag vet att Ann-Catrin inte ser genom fingrarna utan är som jag tidigare sagt hård men rättvis. Att hon gav så pass många poäng att jag klarade gränsen gör mig gladare än när en domare varit "snäll". Ni förstår säkert hur jag menar, man har liksom gjort rätt för poängen. Trejde placering av femton ekipage, det betyder inte att vi var jättebra utan bara att många andra hade lite mer otur än jag... en buckla fick vi med hem, snart får vi skaffa större prishylla.

Världens bästa sothöna fick naturligtvis ett torkat oxöra när vi kom hem i dag igen och Inez som varit väldigt duktig under tiden hon fick följa med in i stugan som social träning har naturligtvis också fått samma sak. Fan, så skönt att det är gjort, nu kan jag satsa på tvåan med Alice. Jag har anmält till en etta till och regnar det inte den dagen åker jag till Oskarström och tävlar, jag kommer att ta det som träning. Vem vet, nu när jag inte har press på mig kanske det går galant.

19/10
I dag har vi haft besök i stugan, Gullis och hennes lejon har varit här, inga speciella aktiviteter med hundarna hade vi planerat men efter middagen skulle vi fara till Ge-Kå´s eftersom Gullis skulle handla en present.

Innan vi for iväg var vi tvungna att rasta hundarna, mina skulle bli lämnade hemma och då vill jag att dom ska vara lite trötta så dom sover. Fältet är ett bra ställe att släppa dom lösa på.

Full rulle på dom allihopa, Elli är den som håller mest koll på sorkarna i strängen mellan fälten. Grått och gråmulet var det och stövlar satt på fötterna eftersom det regnat i natt och det har inte torkat i gräset ännu.

Mina två lever rullan med varandra som vanligt, kopplar jag Alice kan Inez leka med Sanni men är morsan lös duger ingen annan.

Resan till Ullared var snart avklarad, Gullis blir ännu mer stressad än jag av alla människor och hon tycker att dom står i vägen vart hon än vänder sig. Hon är inte den som håller tyst heller om vad hon tycker och tänker om kärringar som parkerar sina kundvagnar mitt i gångarna så ingen annan kommer fram. Ganska högljutt muttrar och svär hon över folk som blockerar hennes framfart och kärringarna glor förvånat. Det slutade med att vi gick ut tomhänta från det stora varuhuset men i både bokhandeln och skoaffären blev det köp för henne.

Väl hemma i murarstugan igen fick Gullis hundar mat, mina hade ätit på morgonen så de får vänta till i kväll. Tjalle var inne och Sanni ville så gärna ha ett litet snack med honom men Tjalle snackar med tassarna och Sanni som är van Zigges klor backar vant undan.

Men rädd blev hon inte, när Tjalle kommer på bordet för att se om det bjuds på något gott, är hon framme och nosar på honom igen. Tur att det var Tjalle som var inne, Trissan kan inte hantera hundarna lika lätt som han, hon sticker ut i rödaste rappet.

Innan Gullis for hem gjorde vi ett uppletande på fältet bredvid vår parkering, om hur det gick går som vanligt att läsa om i träningsdagböckerna.

15/10
Tidigt i morse ringde klockan, och efter en nästan sömnlös natt klev jag upp och fixade i ordning matsäck. Tävling i Halmstad stod på agendan. Jag var ute i god tid som vanligt, jag hade inte behövt vara där förrän klockan tio för lottdragning men anlände redan före nio. Mina hundar hann rastas ordentlig innan det var dags.

Gullis skulle varit med och tävlat i tvåan men avstår den här gången eftersom Elli absolut inte är på något tävlingshumör för tillfället. Lite tråkigt att vara ensam men AnneLie med Figo-barnet dök upp som support, skojigt. Inez och Figo fick en liten rastrunda tillsammans men i Halmstad har dom inte lika fin rastgård som i Falkenberg så de fick inte busa tillsammans, det får vi vänta med till en annan gång.

Jag drog som vanligt nummer ett, ganska skönt faktiskt och få det undanstökat, då slipper man gå omkring och vara nervös så länge.

Nerverna lyckades jag faktiskt hålla i skapligt styr i dag, inga höjdarpoäng på linförighet eller fritt följ men alldeles tillräckligt. Det jag är allra mest nöjd med är förstås läggandet som vi tragglat med i evigheter... där fick jag 8,5 poäng vilket gjorde mig jättenöjd. Hela protokollet kan ni läsa på Alice´s resultatsida. Grädden på moset var att vi med våra 170,5 poäng faktiskt hamnade på första placeringen och fick minsann med oss den största bucklan hem. Skojigt! Klart att hon förtjänat ett oxöra.

14/10
Sen uppdatering om gårdagen, ibland orkar man inte samma dag.

Jag for in till stan för ett träningspass tillsammans med Gullis och hennes hundar, vädret var alldeles kanon för dylika aktiviteter. Inte för varmt och inte för kallt, det var så pass att vi valde att träna i solen, det har inte hänt sedan i våras.

Som vanligt tillbringade vi en stund på Rådmansgatan, korsord och middag måste avverkas innan aktiviteterna.

Därefter en kort rastning innan träningen, träningen får illustreras här av platsliggningen. Valparna var så duktiga, de ligger på var sida om Alice och låg så fint båda två. Om träningen kan man som vanligt läsa i dagböckerna.

När träningen är avklarad släpps alla fyra lösa för lite lek på appellplanen, oftast är vi ensamma så här dags så det går bra utan att störa några andra träningsekipage.

Det går bättre och bättre med Alice och Inez lösa, Inez vill fortfarande bara leka med Alice om hon är lös men lyssnar mer och mer på tillsägelserna. Alice å sin sida har börjat leka lite med Inez men det är på hennes villkor, när Alice fått nog tänder hon till.

Sanni vill så gärna vara med men vågar inte riktigt, lek hoffar emellan är hård och tuff. Sanni håller sig en bit ifrån när Alice är med, ensam med Inez går det bättre.

Man blir törstig av att röja, det går bra att samsas i vattenskålen och den får fyllas på fler gånger. Egentligen skulle det vara bra med en större skål men den här passar så bra i ryggsäcken.

I morse chattade jag lite med Tapio, han skickade över den här bilden på Chaplin. Chaplin är snart elva år men har fortfarande glimten i ögat, så jäkla fin han är. Att det är Inez morfar finns ingen tvekan om. Jag tycker att han är så fin, den här hunden har en speciell plats i mitt hjärta.

11/10
Jag hade tänkt städa i dag men en räddande ängel hörde av sig via chatten vilket gjorde att jag slapp besvära mig med sådana tråkigheter. Gullis ville spåra och kom ut vid halvtolv-tiden. Då hade det börjat regna så jag lagade middag och vi käkade innan spårandet.

Spårningen får illustreras av lintrassel och en Inez som väntar ivrigt att få sätta igång och man kan läsa i träningsdagböckerna hur spårandet gick.

När hundarna spårat klart släpptes de lösa på fältet som belöning, något ingen av dom protesterar emot. Full fart på dom allihopa även fast det lilla lejonet har lite svårare att hänga med i svängarna. Skogskanten var intressant och rätt var det var så försvann alla fyra hundarna in i skogsdungen.

Troligtvis var det Ellis slagruta som gett utslag... en rejäl vattensamling hade de till sin stora förtjusning hittat. På bilden skuttar Sanni lyckligt i, hon hoppade som en gummiboll i vattnet. (Det är Sanni som har knorren där bak, det framför är det stora lejonet.)

Dom här två hade också väldigt skojigt och som tur var så var vattnet rent, ingen av dom behövde spolas med trädgårdsslangen vid hemkomsten.

Att hundarna var nöjda vid återkomsten till murarstugan fanns ingen tvekan om, tunga suckar hördes underifrån bordet där Elli myste. De andra låg också lugnt under tiden Gullis och jag löste korsord. Det blev en mycket skönare dag än om jag skulle ha städat.

10/10
Det har varit några lugna dagar beträffande Inez förstörelsemani, kanske jag har lärt mig att inte lämna saker framme eller så börjar hon fatta bättre... vad vet jag?

Hennes mani på blyertspennor och suddgummin har inte lagt sig i alla fall, tyckte jag såg något konstigt under bordet och när jag tittade närmare var det pennan som legat på köksbordet. Jag har ingen aning om hur många pennor hon har demolerat men det börjar ta slut i förrådet... vart suddet som låg på bordet tagit vägen har jag ingen aning om.

Den här hittade jag i hallen utanför toadörren, det är en liten bricka jag brukar ha te och en macka på om jag fikar vid tv:n. Den ligger i normala fall i springan mellan diskmaskinen och köksbänken, tydligen inget bra ställe för en hovawart. Hur i hela friden hon lyckats pilla fram den har jag heller ingen aning om.

Hela förmiddagen satt jag med momsredovisningen, hela två dagar i förväg. Duktig tjej! Så nöjd jag känner mig när det är avklarat, det går relativt fort bara jag sätter igång men man ska ju få tummen ur...

Framemot eftermiddagen började jag göra i ordning både mig och mina hundar inför kvällens träning, det är tisdag och jag ville köra ett pass med störning. Treatbagen ska fyllas på och Tjalle tror verkligen att han är en hund, han har själv stuckit ner skallen i påsen och försett sig med godsakerna. Märklig katt.

Efter lite korsordslösande på Gullis altan for vi till "Fårahagen" för att rasta av hundarna lite, mina for som vanligt som skållade troll.

Något väldigt intressant har de funnit under den gamla ladan som står där.

Träningen kan man läsa om i träningsdagböckerna, inga bilder eftersom det började skymma och dimman låg tät över planen i knähöjd. Kanske det skulle blivit fina bilder med både folk och fä som gick som på moln.

9/10
Äntligen har vädret blivit så man kan njuta av att vara ute, blåsten har avtagit och solen tittar fram lite då och då. Risken för regn är minimal... alldeles perfekt.

Jag bestämde med Gullis att vi skulle träna på klubben i dag, känslan av att vara så nära sitter fortfarande i och jag är taggad som tusen att ta revansch på mig själv. Jag vet vad jag gör för fel och jag vill bevisa för mig själv att jag fixar det, chansen kommer nu på söndag i Halmstad.

Vi käkade som vanligt innan träningen och därefter for vi till klubben för en kort rastning. Hur träningen gick står det om i träningsdagböckerna.

Efter träningen, som jag för övrigt var jättenöjd med, sitter vi på bänken och slappar en stund, hundarna far omkring lite som dom vill men Elli tycker att vattenskålen ska fyllas på.

De små har väldans så skojigt för sig själva. En riktigt de ja vu-upplevelse kom över mig när jag såg dom, för två år sedan var det våra två andra som röjde. Samma beteenden har dom, våra småstjärnor.

När Inez blivit trött är det Sanni som leder leken, hon ställer sig över Inez men vet inte riktigt hur hon ska fortsätta... precis som Elli gjorde med Alice.

Riktigt goda vänner är dom när dom får leka ifred. Ibland glömmer Inez bort Alice och kan ägna sig åt Sanni vilket Sanni gillar. Annars är det bara morsan som gäller för Inezbusan.

Efter träningen for vi till Ringsegård, det hade dom gjort rätt för när träningen gått så bra. vi var alldeles ensamma på stranden och hundarna röjde. Härligt att kunna låta dom bara vara.

Jag har för första gången i mitt liv sett en manet, jag anade vad det var men var tvungen att fråga Gullis eftersom jag inte var säker. Vi kom i alla fall överens om att just den här maneten inte mådde så värst bra.

7/10
Riktigt höstväder i morse när jag tittade ut, det regnade inte men molnen hängde tunga över fälten, det skulle börja regna förr eller senare. Inga träningsaktiviteter i dag men hundarna behövde sitt i alla fall så jag beslöt mig för att ta en tur till skogen mellan skurarna.

På andra sidan Ätran finns ett skogsområde vi varit på tidigare, här har Gullis och jag hittat kantareller. Man ska bara en liten bit till bakom kröken...

... och där såg det ut så här, jag hade lite svårt att hitta rätt eftersom skogen inte riktigt såg ut som jag mindes den. Det är inte sviter efter Gudrun, det vet jag med säkerhet eftersom jag var här förra året.

Här var tidigare en liten asfalterad plan och ett vapenförråd, hemvärnet brukar ha övningar i skogarna. Nu var både byggnad och asfalt borta... inte underligt att jag först körde förbi utan att känna igen mig. Det verkar som om alla favoritplatser försvinner, med eller utan människors hjälp.

Men vad bryr sig dessa två om att skogen inte är likadan som förra året, huvudsaken dom kommer ut och får röra på sig.

Mitt i bedrövelsen ligger en liten "lycka", här har tidigare för länge sedan legat et litet torp, under vårdträdet står ljugarbänken kvar och en skylt talar om vad torpet hette och vilka som bodde här.

Längs med stenmuren som kantar "lyckan" har jag tidigare hittat massor av stora fina kantareller, det var gott om dom just här.

Vägen hem åker jag "Hallands vackraste väg". Varför den kallas så beror säkert på att den går längs med Ätran. Den påminner mycket om vägen mellan Liden och Bispgården i mina hemtrakter... fast där går vägen uppe på höjden och man får titta ner på Indalsälven. Den här vyn gör mig inte lika imponerad.

Fast sånt här finns inte längs med Jämtlands vägar. Kan nog hålla med att det är fint just här. Alla landskap har sin tjusning.

Jag stannar till vid en parkering, på andra sidan Ätran är mina hundars badställe. Det var där vi var när vi hade valpträffen. Någon har dragit upp en båt på strandkanten, den kommer säkerligen inte i fler gånger i år. Björkarna vid strandkanten börjar klä sig i höstskud.

Det här är den lilla holmen jag har på flera bilder i bloggen, men nu är den fotograferad från andra sidan, (utan simmande hundar i förgrunden).

Behöver jag tala om att jag kom hem utan kantareller från skogsturen?

5/10
Träning i dag, det bestämde jag med Gullis när jag hade henne på chatten i morse. Som vanligt käkade vi tillsammans först innan vi begav oss till klubben. Om hur träningen gick vet ni säkert vid det här laget var ni ska titta.

Efter träningen tog vi hundarna till Ringsegård, det blåste rejält och såg kallt ut i vattnet.

Ingenting som dessa fyra goda vänner bryr sig det minsta om.    Mycket roligt hade de tillsammans under fågeljakten.

Sothönan i blåsväder...

Det blåser även på Skithönan, flaxöronen far bakåt.

Efter rastningen for vi till Rådmansgatan för lite fika, jag bakade en paj till Gullis som hon ska ha i morgon. Lite bränd i kanterna eftersom jag glömde bort den i korsordslösandet men det går att ta bort.

På vägen hem handlade jag, bl.a. två ganska stora märgben som mina hundar kalasade på när de kom hem. Nu ligger de i var sin sandhög och sover, det blir väldigt sandigt när man varit i Ringsegård men vad tusan gör det? Jag har en fullt fungerande dammsugare.

3/10
Ett mail låg i boxen när jag loggade in i förmiddags, det var från Morgan, det hade nu äntligen blivit klart med deras domän, nu behövde de lite hjälp med att flytta hemsidan och fixa till med mailadresserna.

Dom bor så fint, alldeles vid havet, i dag låg molnen tunga över småbåtshamnen men solen var framme.

På ett litet bord vid ingången låg dessa två pumpor, jag var tvungen att ta en bild, så lustiga de såg ut. Dekorativa men om dom går att äta har jag ingen aning om.

I köket, inne i den fint renoverade gamla fiskarstugan, stod Morgan i full färd med att göra kåldolmar, det kändes ända ute på gårdsplanen, en doft som inte går att ta miste på mötte mig.

Det tar lite tid att flytta hemsidan, ena platsen ska fyllas och den andra ska tömmas, dessutom krånglade ftp-programmet lite, det envisades med att inte vilja skicka upp för många filer på en och samma gång. Efter en paus då vi åt de goda kåldolmarna gick det undan och allt ordnade till sig. Att ordna mailadresserna fungerade också bra... fastnade bara en gång och då ringde jag den bästa support jag någonsin haft. Tapio förstås, han är en klippa när man kör fast.

När allt var fix och färdigt och jag skulle fara hem bad jag att vi alla skulle åka till skogen och låta hundarna rasa av sig. Mina hade suttit i bilen och Arras ville säkert springa med mor och halvsyster en sväng.

Sedan Alice talat om för sina barn att det är hon som bestämmer sprang de tillsammans i god sämja. Även om Inez var tvungen att reta morsan lite då och då.

Alla tre såg vattensamlingen på samma gång... sisten i är en badkruka!

Fullt ös i bokskogen. Hundarna njöt och folket njöt när de såg hur bra fyrbeningarna mådde.

Jag hade tänkt åka in och träna i kväll men känner att jag inte orkar, Alice och Inez är säkert nöjda med dagen ändå.

1/10
I förmiddags, sedan morgonrutinerna var avklarade och Erlandsson farit till jobbet, hade jag Gullis på chatten och vi bestämde att träffas vid tolvtiden för att fara till skogen med hundarna.

Med gårdagens skogsområden färskt i minnet for vi till en bokskog i närheten av där jag bodde förut. Här har vi varit massor av gånger med våra andra hundar och spårat, faktiskt även provat på sök, det är mer än fyra år sedan vi var här och tankarna gick mer än en gång till de vi hade med oss då.

Våra nuvarande hundar uppskattade nya tassemarker, lika glada som vanligt rusar de iväg. Ett litet lejon "rullar" på för att försöka komma ifatt de flygande poffarna.

Några bra bilder var det svårt att ta, dels för att bokskogens bladverk inte släpper igenom så mycket ljus och dels för att hundarna bara liksom flaxade förbi.

Rejält kuperad terräng, tanken slog mig i hur i hela friden jag orkade spåra här... uppför och nerför hela tiden. Nu för tiden, efter Gudruns härjande spårar vi ju mest på fält... väldans smidigt och lätt konditionsmässig. Vi får nog återvända hit någon dag och lägga spår.

Alice agerade grävling, hon ser ut som en korsning mellan brun labrador och flatte. Matten vill inte ha någon puss.

Det här är livet på en pinne... fikakorg, en god vän och lyckliga blöta hundar.

Efter fikat gjorde vi uppletande, Alice och Inez sitter och väntar på sin tur vid bilen. Ingen dragkrok på den här, men en karbinhake som sitter på gallergrinden fungerar utmärkt som "hundhållare". Tack Hillevi för tipset!

Efter ännu en fikapaus tog vi en sista sväng, Alice och Elli kom igång att leka själva alldeles som förr i tiden, det värmde hjärtat eftersom det inte sker så ofta nuförtiden. De hade riktigt skojigt tills en liten Inez blev avundsjuk och störde genom att lägga sig i.

I över två timmar höll vi oss i skogen, nu sover mina hundar nöjda på sina favoritplatser. Synd att det inte var lite senare vi tog vår skogstur, då hade kvällen blivit lugn, som det är nu hinner dom piggna till alldeles lagom tills matten vill vila.