November-07

27/11
Strålande väder i dag, ingen blåst att tala om och solen sken från en klarblå himmel, endast ett par minusgrader. Perfekt läge för en tur ner till Ätran med Gullis och lejonen när de dök upp.

Vi gick först till vår ekdunge där Inez hittade en klöv, vad det är för sort har jag ingen aning om, hon gnagde på den både länge och väl tills Gullis lyckades ta den av henne.

Klöven placerades i en trädklyka utom räckhåll för kadaverglada hundar.

Nu har Sanni upptäckt läckerheten men hur hon än sträcker sig når hon den inte.

Lite förgrymmad blir hon allt.

Alice gör tappra försök att hjälpa till men ger snabbt upp.

Elli är lång, det var tur att klykan var på hög höjd, Gullis fick stå på tå att lägga upp den, hade jag nått så hade Elli nått, helt klart.

Elli är den som ger upp sist, hon vill inte lämna ekdungen för att gå vidare. Hon hoppar för att nå "foten i trädet" men får till sist ge sig.

Till sist vill jag bara meddela att vi minsann har snö även här i Halland. Så de så!

21/11
I dag skulle jag köra in till stan för att byta bil, röda forden ska besiktas på måndag och Erlandsson skulle fixa avgasröret som var trasigt. Det har varit trasigt ungefär tre månader men som vanligt ska allt göras i sista minuten.

När jag ändå var inne i stan blev det naturligtvis besök på Rådmansgatan, vi rastade hundarna i skogen ovanför skjutbanan. Efter skogsrundan kom jag på att hundarna skulle få göra budföring upp för den branta skjutvallen, bra för muskulaturen och bra för köttbullarna i min ficka som började sjunga på sista versen.

Det är alltid jag som får klättra upp, i dag erbjöd jag mig själv faktiskt. Gullis stannar där nere med hundarna och skickar dom en i taget.

Först kommer Elli, hon tycker nog det är jobbigt men för en köttbulle kan hon göra mer än man tror. Glad är hon i alla fall och jobbar på riktigt bra uppför branten.

De nyborstade byxorna vajar av både fart och vind på nervägen.

Sen var det Sothönans tur, jag tror faktiskt att hon var snabbast av dom alla och bara tre veckor på väg orkar hon fortfarande röra på sig.

Snabb som blixten ner till Gullis igen, hon vet att där vankas mer köttbullar.

För jätteharen är det inga problem att ta sig upp, hon ler hela tiden, här vilar inga som helst ledsamheter.

Vad som är fram- eller bakben här vet jag faktiskt inte men fort gick det.

Sist ut var Virrhönan, ja det är ett passande namn för tillfället, hon gör lite som hon har lust med just nu men hon kommer nog i balans igen vad det lider.

Kolla! Ingen tass i marken, hon flyger fram.

Två gånger var fick de rusa upp och ner, jag tror dom hade riktigt skojigt. Efteråt spreds de halvgamla köttbullarna som var kvar över gräsplanen för godisletande.

16/11
I dag rastade vi på tippen, ja inte på själva tippen utan ängarna bredvid. Avfallsstationen är nu flyttad och staketet som avskärmat området är rivet, man kan nu gå ända ut till fyren.

Eftersom det inte blåste i dag utan var riktigt skönt föreslog jag att vi skulle gå hela vägen, jag har aldrig varit ända ut, inte heller mina hundar. För länge sedan gick vi en bit med Lillebror och Alice, vill jag mig minnas.

Inte en människa i sikte och stora ytor för hundarna att springa på. Området ligger på en udde så det kan inte komma någon, till vänster ligger småbåtshamnen och höger havet.

Nedmonterade vindkraftverk låg utmed vägen, de gamla vita är utbytta till gråa.

Ända längst ut till fyren trodde jag vi skulle komma eftersom Gullis talat om att det är en lång väg att gå.

Nu gick det inte att gå ända till fyren, så besviken jag blev, inte tyckte jag vi hade gått särskilt långt heller.

Det var bara att vända tillbaka, mattarna på vägen och hundarna i höggräset letandes efter kaniner.

Någon större fart var det inte på dessa i dag. Jag förstår mig inte på dom som är emot dessa kraftverk, ingenting hörs ifrån dom och speciellt fula tycker jag inte att dom är, däremot lite maffiga på något sätt. Bättre med dessa än att förstöra våra älvar eller kraftverk. Så det så!

På vägen tillbaka ville Elli ha vatten, pölarna var frusna så här får hon knapra.

Hon fick snart sällskap, alla fyra gillar att knapra is.

En skön promenad på en dryg timma fick vi och mina hundar var riktigt trötta och nöjda när vi kom tillbaka till bilarna, dom springer ju mer än dubbelt så mycket som en annan.

10/11
Vid elvatiden ringde telefonen, "Är du hemma? Jag kommer om ungefär fem minuter".

Jag klär på mig, tar kameraväskan och går ut på fältet utanför stugan, korna verkar ha lämnat det för säsongen.

Först händer ingenting sen hör jag ljudet men ser inget. Så ser jag den, en "helikopeter", (min son Jockes uttryck när han var liten), skymtar som en liten prick mot den blå himlen, den kommer närmare och närmare.

Den gör en sväng över Klas kohage...

Och landar tio meter ifrån mig. Jag ska upp i luften. 

Upp över fälten i Gällsås stiger vi, det hiar lite i magen men det ska bli roligt, här flyger vi över Yngleforsdammen, bron går över Ätran men är inte farbar med bil.

En del av Hallands vackraste väg, vägen går alldeles utmed kanten av Ätran.

Sen vänder vi ut över skogarna bakom Murarstugan, jag ser de ställen Gullis och jag brukar rasta hundarna på. Att Gällsjön var så stor trodde jag inte, jag har ju bara sett en del av den.

Nu flyger vi över fälten, man ser ända bort till Varberg. Riktigt maffigt var det att se alla åkrar, längst bort ser man faktiskt kyrkan i Köinge.

Så vänder vi hemåt igen.

Där ligger Murarstugan, till och med "Rosa Forden" syns.

En sväng till blir det för att hamna åt rätt håll, här är det allra bästa raststället för våra hundar. Här har de badat mycket. Ibland går vi åt höger och andra gånger åt vänster utmed strandkanten.

Här hamnar vi om vi går åt vänster och följer träden upp mot vägen. Att Ätran bildade en liten vik här hade jag ingen aning om.

Nu vänder vi för att landa på fältet jag blev hämtad från. Lite vatten finns det i "gåsdammen", i dag är det lock på den eftersom det har varit riktigt kallt i natt och bara ett par plusgrader under dagen. Till vänster på bilden är Klas domäner, bakom Murarstugan håller hon med hundar och får till.

Murarstugan litegrann från ovan... och så var resan slut. Skojigt!

7/11
Efter träningen på klubben i dag spreds resterna från köttbullspåsen ut på planen.

Ingen får gå ut och leta förrän vi ger dom lov, de sitter fint och väntar fast Alice är på språng, det rycker i henne, hon är den som är mest otålig.

Jag kommenderar dom att lägga sig ner och på något lustigt sätt har Alice hamnat tre meter längre fram.

Hon förpassas tillbaka till utgångsläget.

När ordet "Leta!" äntligen kommer är det bäst att inte stå i vägen.

Trevligt avslut på träningspasset tycker fyrklövern.

1/11
Första dagen i november bjöd på höstväder, inte kallt och blåsigt men dock gråmulet.

Egentligen ville jag fara in till stan och träna men Gullis var inte på hugget för någon träning så vi bestämde att hon skulle komma hit ut i stället.

Vi tog som vi brukar en sväng ner till Ätran, där får man oftast vara ifred och hundarna njuter att få springa hur de vill.

Vid stranden märktes det tydligt att hösten har kommit, fullt med nedblåsta löv låg på vår badstrand.

Alice funderar om hon ska gå i.

Dom här två tvekar inte en sekund, dom har inte fattat att sommaren är slut, de väntar på en pinne men i dag får de vänta förgäves.

Alice provar att gå i men finner vattnet lite väl kallt och vänder upp på torra land igen.

Elli går i men någon simtur tar hon inte.

Vi fortsätter utmed fältet till vår ekdunge, den är inte lika inbjudande som vanligt.

Förra gången vi var här var det så lågt vatten att en sjunken eka syntes tydligt, i dag är det bara översta delen på fören som sticker upp, de små finner den intressant.

Någon längre tur blev det inte i dag, strax tog vi vanliga vägen tillbaka. Middag och korsord som vanligt, livet är härligt när man får göra alldeles som man vill.