November 05

29/11 
Som vanligt på vardagarna (utom onsdag), har Gull-Marie och jag träffats i dag igen, det har blivit en vana som i alla fall jag gärna håller fast vid. Att äta middag tillsammans med någon annan är alltid trevligt. Själv planerar jag noga och lagar jag mat varje dag antingen jag är ensam eller inte men jag vet att Gullis har inte lika stor framförhållning som jag beträffande äteriet. Hon äter när hon blir hungrig och vad hon då äter är inte så noga. Jag önskar att jag kunde vara likadan... men ändå noga med vad jag stoppar i mig.

Nu blev det matprat igen, Gull-Marie har alldeles rätt, (som alltid), jag är fixerad vid mat och pratar alltid om det. Jäkla skit!

Efter middagen tänkte vi åka till något ställe där det låg snö kvar för att få fina vinterbilder, den lilla snö som kom i går kväll höll i rask takt på att tina bort. Gull-Marie visade mig ett ställe där jag aldrig tidigare varit, hon kallade det för "Stenbrottet", en ganska stor skog nästan mitt i stan, hur fasiken hade jag missat den. Snötillgången var inte så riklig men det brydde sig inte våra hundar om dom tyckte att det var nog så spännande med nya tassemarker.

När vi gick och strosade i lugn och ro började Alice plötsligt att skälla en bit bort, jag hörde att det inte var "argskallet", trodde mest att hon hittat ett djur eller nåt. Det var ett djur... i koppel vars ägare stod alldeles stilla med min poffe hoppande runt sig. En ung kille som betedde sig alldeles rätt beträffande första kontakten med en okänd hund. Han stod still och brydde sig inte det minsta om den dansande svarta hunden som jag raskt fångade in och bad om ursäkt för. Grabben hade inte tagit illa upp och det slutade med att han släppte även lös sin "Hamlet", en åttaårig blandras mellan hamiltonstövare och border collie. Hamlet hade fullt sjå med "lukta-gott-tjejerna", (Alice har precis slutat löpa och Elli ska alldeles snart till),  han satt som ett frimärke i baken växelvis på än den ena och den andra.

Hans husse var så glad att Hamlet fått leka lite med våra hundar, det hörde inte till vanligheterna att han fick gå lös och jag kan lova att den grabben fick en jycke som skulle ligga trött och nöjd hela eftermiddagen.

Efterhängsen friare.

Några fina snöbilder blev det inget av med, det får vänta, tids nog kommer väl snön hit också. Så länge får ni nöja er med den här illbattingen som bara växer och anfaller allt som kommer i hans väg. Han är en riktig plåga men ack så söt och go han kan vara om han vill.

Ser väldigt lugn och snäll ut men skenet bedrar.

28/11 
En tur in till stan stod i dagsplaneringen, AF ville ha ett besök. Min handledare tycker nog väldigt synd om mig beträffande den misslyckade praktikplatsen, han pockade inte på att jag skulle ut på något nytt utan jag skulle hämta igen mig och smälta det jag gått igenom. Jag har fått en ny tid efter nyår, det är egentligen ingen panik, jag har stämpeldagar kvar så det räcker ett tag. Skönt att han inte lägger press på mig, jag söker ju de jobb som finns även fast det känns lite onödigt... ingen vill ha mig i alla fall.

När jag var färdig på AF tog Gullis och jag en promenad på "Tippen" vid stenarna. Jag hade förväntat mig att både Elli och Alice skulle röja järnet eftersom dom inte träffats på flera dagar men det gick ovanligt lugnt till. Inte en enda gång flög Alice på sin bästa vän som hon brukar.

Lite bilder tog vi och helt omotiverat lägger jag in den bild jag tycker bäst om, säga vad man vill men fina är dom bägge två.

Äkta ömsesidig kärlek.

I går stod det en artikel i GT om att en kombination av kalcium och D-vitaminer sätter sprätt på ämnesomsättningen, en tjej hade ätit det och gått ner i vikt utan att varken banta eller röra mer på sig. Ett riktigt GI-piller. Naturligtvis går jag på sådant och letade i affären efter preparaten i fråga och det var tydligen fler som läst samma artikel för hyllan gapade tom. Bredvid stod samma variant men till ett betydligt dyrare pris som jag köpte. Nu gäller det att komma ihåg att ta dom också, inte för att jag behöver banta men ifall, ifall man vräker i sig mängder i julhelgen kanske det går lättare att få bort de kilon man eventuellt lägger på sig.

27/11 
Även den här helgdagen har gått åt till att feja och göra fint här hemma så gott det går. Sovrummet och vardagsrummet har blivit storstädat och adventsstakarna har kommit på plats.

Konstaterade att jag är tvungen att inhandla fler krukväxter, de far väldigt illa nu av både "Lillkatt" och Erlandssons eldande. I morgon blir det ett besök på en blomsterhandel... helt klart.

Rent och hundhårsfritt... så länge det nu varar.

Under tiden jag stökade hade jag tv:n på, jag tittade inte men det är ett sällskap när man jobbar. Mitt i städeriet blev jag stittande... "Biggest looser" hade final, jag har inte följt det utan sett ett halvt program hemma hos Gullis en gång. Stackars människor, att ställa upp i något dylikt måste vara den allra sista chansen men det är nu det jobbiga börjar för dom. Skulle vara intressant om dom fick ett besök av kamerateamet om ett år eller två.

26/11
I dag var jag till Ge-Kå´s igen, nej inte inne, jag bara lämnade tillbaka en telefon och som tur är behöver man inte stå i långa långa kön för det.

Telefonhistorien är en omständig historia och har flera avsnitt, jag ska försöka göra den kort. Hit till kontoret köpte jag för ungefär en månad sedan en trådlös telefon med headset, mycket smidigt, jag kunde jobba på datorn samtidigt som jag talade i telefonen. Nu bar det sig inte bättre än att "Lillkatt" tuggade av sladden till headsetet och jag försökte förgäves laga det med isoleringstejp. Inte nog med det, i samma veva försvann kopplingstonen i själva telefonen och efter nogsam kontroll av sladdar under skrivbordet kom jag till den slutsatsen att telefonen gått sönder.

Vad göra? Jag hade inte kvittot kvar för reklamation, jag köpte helt enkelt en ny telefon, den var inte dyr och jag hade blivit bortskämd med att inte behöva hålla i luren. När jag kom hem med den nya tidigare i veckan var jag noga med att spara kvittot ifall, ifall den inte skulle fungera... det gjorde den inte. Den nya telefonen letade och letade efter basenheten utan att finna den vilket gjorde att telefonskrället inte fungerade. I går reklamerade jag den och tog en ny i stället... den fungerar och nu hade jag två telefoner. En hel som fungerade och en trasig som inte fungerade, dessutom hade jag ett kvitto på en telefon. Snålheten tog tag i mig och jag packade ihop den först inhandlade telefonen i den sist inhandlades förpackning och återlämnade den i dag, pengarna direkt i handen. Omständigt men fungerbart. Det ihoptejpade headsetet hade jag inte mage att knöla ner i kartongen, någon måtta på oärligheten får det faktiskt vara, det är nu förpassat till soporna och ett nytt inhandlaat.

Spännande sladdar för en nyfiken katt med kliande tänder.

En sak som förundrar mig lite är hur smaken förändras i och med vad man äter, låter knepigt men här kommer förklaringen.

Jag har aldrig varit förtjust i choklad, allra minst mörk choklad och att bjuda mig på glass eller kakor som innehåller denna vara har hitintills varit helt förkastligt. Kladdkaka som så många tycker är läckert med vispgrädde har gått an om jag fått ta massor av grädde för att dölja den beska chokladsmaken, en helt överskattad delikatess enligt mig.

Nu när jag fullständigt ändrat min kost och mitt sötsug praktiskt taget försvunnit har jag för att unna mig något extra käkat nötter. Gott och fullt tillåtet enligt GI-kosten. Jag har hittat en butik i stan som säljer färdigknäckta valnötter, så bra att slippa skräpa ner själv och hela är dom också, inte smuliga som dom gärna blir när man försöker själv. Para- och pecannötter har jag också hittat färdigskalade, cashewnötter hör också till favoriten. Alla nötter samlas i en skål som står framme hela tiden för att plockas ur lite då och då. Gott.

Nu var det inte nötter jag skulle pladdra om utan choklad, choklad är tillåtet att äta om den innehåller minst 70% kakao. När jag åkte färja till Tyskland häromveckan blev det naturligtvis ett besök i taxfreebutiken och jag bestämde mig för att ge den mörka chokladen en chans. Det smakade faktiskt riktigt gott men det räckte med bara ett par bitar, så bra... ingen risk för frosseriet,, riktigt sött smakade det också.

I dag har jag hör och häpna gjort en chokladkaka för första gången i mitt liv, utan varken mjöl eller socker. Perfekt ur GI-synpunkt, hör av er om ni vill ha receptet.

Säkerligen fullt ätbar.

De påslakan jag köpte blir inga gardiner, när jag var på Ge-Kå´s häromdagen hade de färdigsydda i exakt samma mörkröda ton som stolsdynorna jag köpt. I dag åkte dom upp. Jag trodde att jag bara skulle kunna hänga upp dom utan att behöva sitta vid symaskinen men jag har ju inte så högt till tak... gardinerna var minst 40 cm för långa.    Ett tag for tanken om häftapparaten genom mitt huvud men jag behärskade mig, en viss dam inne i stan skulle bara säga att hon minsann "Alltid har rätt och kommer med bra ideér" och den fröjden ska hon inte få.

Gardinerna kapades och ströks efter konstens alla regler, adventsljusstaken kom upp, nya duken lades på och de sprillans nya dynorna knöts efter visst besvär på grund av en nyfiken katt fast på stolarna och soffan.

En jag känner, finner sig själv jäkligt smart, och bara vänder på sina dynor för att piffa upp... nämner inga namn hon slänger sig med häftapparater och är ofta omtalad i den här bloggen.

Adventförberedelser hos Murarn´s.

De nya fina rödrutiga påslakanen som skulle bli köksgardiner kommer i morgon att hamna i våra sängar. Lite julrött skadar inte när man sover.

Gissa om det smakade bra tillsammans med en klick vaniljglass.

November 05

25/11
Egentligen hade vi planerat att spåra i dag men latmasken smög sig på när vi kände hur olustigt vädret var. Grått och kallt, fingrarna stelnade i ett nafs men hundarna fick i alla fall ett rejält röj i skogen vid skjutbanan. Där hade vi inte varit på länge och både Alice och Elli hade hur skojigt som helst.

När hundarna rastats bestämde vi oss för att i alla fall göra ett uppletande i skogen på klubben. Rutan vallades och under tiden den fick ligga till sig satte vi våra nyinköpta batteriljus på gravarna. De solcellslyktor vi tidigare köpt fungerar inte riktigt till belåtenhet men de är fina där de står så de får stå kvar. Riktigt ombonat ser det ut även om det inte syns på bilden, ljusen ska enligt deklarationen brinna i två veckor. Det känns så bra att både Gullis och mina "gamla" hundar ligger i närheten av varandra. En vacker dag kommer Sally att få platsen till vänster om Spencer, men det hoppas jag dröjer ännu ett tag.

Fyra vänner tillsammans för evigt.

När vi var hos "pojkarna" i veckan köpte Gull-Marie några nya föremål till att ha i uppletanderutan, de föremål vi har är använda så mycket och hundarna tycker att det är roligt med nya saker. Alice tyckte att dom var "askuliga" hon tuggade rejält på de stackars tygdjuren och ville nästan inte lämna över dom.

Alltför roliga småprylar.

Mycket mer har inte blivit gjort i dag, jo förresten, jag dristade mig till att fara till Ge-Kå´s tidigt i morse. Nu ligger två fina bävernylonsoveraller och väntar på att bli inslagna... julklappsinköpen är färdiga.

23/11
Ingen resa in till stan i dag, Gullis har mammadag och jag hade lite pyssel här hemma, fast pysslet blev inte av så mycket som jag tänkt.

I går kväll skickade jag ett sms till Irené, hon visste inte om att jag inte jobbar längre men hon blev så glad när hon fick höra att jag var hemma på dagarna igen och vi bestämde att hon skulle komma hit och fika. Hon ville inte träffa mig sa hon utan Tjalle. Det är inte klokt vad den lilla illbattingen satt spår hos folk. Irené förundrades över hur mycket han vuxit och satt alldeles fascinerad och bara tittade på honom. Naturligtvis lyfte hon upp honom och kelade en lång stund tills han tröttnade och helt sonika satte tänderna i hennes näsa. Någon måtta på uppvaktningen får det vara säger Tjalle.

Det jag själv är mest brydd över är hur mycket en sådan liten katt kan äta, han äter lika mycket som den vuxna katten, fullkomligt kastar i sig maten gör han. Maten serveras på en bricka på spisen, mest för att han ska få ha den ifred för både hundar och "Storkatt", men "Lillkatt" drar sig inte det minsta för att stjäla maten för dom andra när det är tomt i hans egen skål. Alice har mer än en gång morrat åt honom när han blivit lite för närgången hennes matskål. 

I ett nafs är skålen tom.

När Irené och jag hade fikat for vi båda till Ullared för en tur in på Ge-Kå´s, jag måste köpa julklappar till barnbarnen, de ska ju skickas på posten och det är lika bra att vara ute i god tid. Ingen kö in men trångt av bara tusan i butiken, tur att man hittar och kan bana sig fram bland köpgalna människor. Usch och fy! Nu är det gjort i alla fall, jag slet åt mig lite leksaker och inte förrän jag kom ut kom jag på att jag skulle kikat på något i klädväg åt de små gossarna. Det får vänta till en annan gång.

Jag hade planerat att tillbringa en hel del tid i syrummet i dag, de nyinköpta rödrutiga påslakanen skulle bli gardiner. När jag kom hem från Ullared orkade jag bara fixa till Gullis gardiner som jag lovat fålla. Det tog bara en halvtimma så var det klart, strykningen får hon minsann ordna själv.

Kanske dom läggs under madrassen för att bli släta... vem vet.

När jag köpte påslakanen som ska bli mina köksgardiner köpte jag två för att sy nya dynor till köksstolarna och soffan men i dag på Ge-Kå´s införskaffade jag färdigsydda dynor. Det har jag aldrig gjort tidigare, jag har alltid sytt egna men med åren blir man tämligen lat. Billigare än på Factory Outlet var dom också, inte alls värt besväret att knåpa ihop dom själv.

22/11
Alice och jag for in till stan i förmiddags, det var inga kallgrader och så länge Alice är motiverad att göra något vill jag träna.

Innan träningen gick vi skogsrundan för att hundarna skulle få rastas. På staketet längs med gamla E6:an hänger en handske... eller hängde kanske är rätta ordet nu.    Den har hängt där på en av stolparna ett bra tag, säkerligen sedan förra vintern men i dag fick plötsligt Elli syn på den och började dra. Alice som inte unnar sin bästa kompis några roligheter utan att hon måste vara med kom genast rusande för att hjälpa till. Båda två drog i bästa samspel tills Alice tyckte att Elli fått lite för stor bit och morrade till. Elli ger sig genast, inte för att hon är rädd för Alice utan för att hon nedvärderar sig inte att gå i klinch om en gammal handske. Elli är en mycket förståndig dam, hon låter Alice tro att det är Alice som är ranghög, i själva verket är det faktiskt Elli men det är hon alldeles för ödmjuk för att skryta om.

"Guldlejonet" och "Tjockispoffen" drar och sliter i handsken.

"Behåll den själv då. Tjurskalle!"

Jag gillar inte riktigt det beteendet hos Alice, hon är så "hången" och ska ha allt själv. Missunnsam är hon i allra högsta grad, hon har inte tänkt på att på det viset får man inga kamrater.

Lite smått börjar jag märka en förändrig hos Alice, hon är något lugnare och värdigare på något sätt, hoppas, hoppas det är små valpar i magen. Ännu är det för tidigt att säga bestämt men jag tycker mig känna igen tecknen sedan förra gången.

21/11
Efter två dagar utan några vidare aktiviteter för Alice åkte jag in till Gullis i stan för att träna lite. Efter den sedvanliga middagen klädde vi på oss rejält för att åka till klubben. Väl på klubben ångrade vi oss lite, det var kallt men något måste de stackars djuren få göra. Innan promenaden i skogen beslöt vi oss för att bara göra ett uppletande och vallade en ruta alldeles vid parkeringen.

När hundarna rastats fick de ta tag i uppgiften vi förberett, Alice var först ut att leta reda på de fyra föremål vi lagt ut och därefter Elli.

Mössan jag lånat av Gullis är inte vacker men bättre än att frysa om skallen.

Efter att hundarna fått sitt åkte vi ner till Factory Outlet för att leta efter nya julgardiner. Jag brukar inte pynta speciellt till jul men stakar i fönstren brukar jag ha och de gardiner som sitter uppe nu har faktiskt hängt ett tag så lite ombyte skadar inte.

Varken Gullis eller jag är förtjusta i de så kallade panellängderna men det var nästan det enda som fanns. Ett par vinröda gardinlängder hittade vi men det fanns bara sex av dom och till Gull-Maries rumsfönster går det åt sex. Snäll som jag är lät jag henne ta dom och siktade in mig på påslakanen i stället, där hittade jag fina rödrutiga som ska bli köksgardiner. Till rummet köpte jag svarta längder, jag har redan svarta gardiner i vardagsrummet men inte med "guldhjärtan" på, lite jul-likt kommer det att bli hos Murarn´s i alla fall.

Ett besök hos våra "pojkar" gjorde vi också, jag beställde den största bia-bädd som finns att få tag på, dom hade tidigare lovat mig ett bra pris. Den ska jag bygga en ram runt och ha som valpningslåda, Britt har så och det fungerade perfekt. Konstigt nog gick jag tomhänt ut från deras butik i dag... det har nog aldrig hänt tidigare.

Jag har inte mått så där jättebra i magen i dag, Erlandsson ville ha pizza i går kväll och vi åkte till Vessigebro för att käka. Nu är min mage inställd på helt annan kost och den reagerade häftigt på mjölet och det felaktiga fettet som den inte är van. Urk! Nu kommer det dröja innan jag äter något dylikt igen.

Den nya kosten jag äter fungerar jättebra, stackars Gull-Marie får äta blomkål och broccoli i stället för potatis men hon klagar inte, som tur är så är hon allätare, det är mer än man kan säga om undertecknad.    Även fast jag inte väger mig i tid och otid håller jag kollen och i dag stannade vågen under 63 kg för första gången på länge, 62,7 närmare bestämt. Det känns bra inför julhelgen, DÅ ska jag äta saker jag inte ätit på länge, i alla fall ris a la malta med saftsås kokad på hemkokt körsbärssaft.

Godis jag unnar mig en näve av då och då.
Det är inte bara jag som äter av det, Erlandsson låter sig väl smaka.

Alice undrar om det är någon som vill adoptera en kattunge, hon börjar bli rejält less på den lilla rödrandiga marodören här hemma. Kattrackarn ligger och lurar och när hundarna går förbi kastar den sig över ben eller svansar som den får fatt i. Alldeles nyss jagade den lilla lilla röda den stora stora svarta över köksgolvet så trasmattor och vattenskålar flög. Ganska dråplig syn.

20/11
Dagens uppdatering blir lite avig... I dag har jag varit på kurs hela dagen så inget spännande har hänt för varken folk eller fä. Kursen jag gått heter M1, det är "Grundläggande kunskaper om hunds beteende kopplat till mentala egenskaper". Låter tjusigt värre men man måste gå den för att fortsätta till tvåan, (om man inte redan är instruktör, vilket jag är så det var en hel bortkastad dag), efter tvåan blir man B-figurant till MH och MT. Jag trodde jag skulle få lära mig lite nytt men det var bara gammal skåpmat, fast en bra teknik att dra i ett snöre tränade jag in.    Skämt åsido, det är viktigt hur man agerar som figurant på en mentaltest, det vill jag inte förringa men det blev inte så mycket pratat om det, kanske det gås igenom mer vid nästa tilfälle.

I går blev det ingen dagbok skriven, jag satt med den nya delen av hemsidan mest hela dagen. Det tar lång tid att fundera ut och prova sig fram hur jag vill ha den och när det var dags att fylla sidorna tog det stopp i skallen, all energi gick åt att utforma layouten men den kommer att fyllas på så småningom. Det viktigaste har jag i alla fall fått ut.

Mitt på dagen tog jag en välbehövlig paus och träffade Gullis i "Sibbarpskogen", mina hundar behöver rastas även fast matten är upptagen av annat hela dagen. Det är inte utan att matten också behöver röra lite på sig emellanåt, nacken och axlarna tar en hel del stryk att bara sitta framför skärmen hela tiden.

En ganska unik bild måste jag säga, båda två ligger snällt och poserar,
nära varandra dessutom. Undrar vad som påkallat bådas uppmärksamhet.

I morgon är det läge att göra något vettigt med Alicehunden igen, jag har hört mig för med Gull-Marie, lite lydnadsträning och en uppletanderuta sitter inte fel.

18/11
Morgonen börjar som vanligt med tekoppen framför datorn där jag kollar mailen. Tjalle hoppar genast upp och håller mig sällskap.

Lite tidigt tycker han nog att det är, ser ganska trött ut.
Se hur fint han lagt svansen över tassarna... gulligt!

Tydligen lika bra att tvätta bort sömnen ur ögonen.
Observera mina perforerade krukväxter, syndabocken i förgrunden. 

Jag var tvungen att åka in till stan i dag eftersom fodertunnan med hundarnas mat nästan var tom, det skulle inte räcka över helgen.

Efter en god middag tillsammans med Gull-Marie blev det rastning på klubben och ett helt oplanerat träningspass, hur det gick kan ni läsa om i träningsboken.

Alice gillade att jobba i dag.

Fodret inhandlas naturligtvis hos våra "pojkar" och som vanligt har man något onödigt med sig ut därifrån. Hundarna som satt i bilen och väntade förärades med varsitt kex som såg ut som goda bondkakor, och i fickan hade jag en liten mus som pep bara jag rörde mig. En liten käck sak som jag gav Tjalle när jag kom hem, han fick inte leka i fred med den för Alice så jag slängde in den i hålan där Trissan hittade den.

Trissan har skojigt värre med musen som piper om den flyttas.

Tjalle sitter och smyger intresserad, beredd att ta ett språng men vågar inte.

Hoppsan! Trissan leker så våldsamt att hon rullar ner på golvet,
soffdynan åker nästan med i farten.

Nöjd och belåten ligger min sothöna bredvid mig på golvet, matten är också nöjd med att hon låtit hunden jobba i dag. Skönt att koppla av framför tv:n utan dåligt samvete.

17/11
Kanonväder i dag, lite snö på fältet och några kallgrader, solen sken från en nästan molnfri himmel... som bäddat för lite fotografering.

Gullis kom ut med Elli och vi gick ner över fältet med hundarna, som vanligt hade de alls ingen lust att stå fotomodeller, det var roligare att jaga kvigor och harar. Några bra bilder lyckades vi ändå få till.

Efter middagen tog vi bilen och for upp till skogen, ingenting var sig likt, jag kände nästan inte igen mig.

Både Alice och Sally undrar vart skogen man spårar och tränar bevakning i har tagit vägen. Spännande i alla fall tyckte Sally som hittar flera kadaver att äta.

Märkligt egentligen hur allt kan förändras över en natt, här var förra sommaren den mest perfekta spårskogen. Bevakningsgänget har varit här vid något tillfälle för träning med massor av skrymslen att gömma sig på, nu finns knappt några stenar att gömma sig bakom. En väg som inte tidigare funnits har skogsmaskinerna gjort och vi följde den upp till toppen, därifrån var en vidunderlig utsikt ner över dalen.

Härligt ställe med Ätran inom fem minuters promenad över ängarna, vilket privilegium jag har som bor så vackert.

När Gull-Marie och Elli åkt hem dristade jag mig till att ta en tur till Ge-Kå´s, ingen trevlig upplevelse i dag och så kommer det vara fram till jul är jag rädd. Jag blir så irriterad, varför ska alla människor dit precis den dag jag behöver åka dit. 

16/11
Alice och jag har varit ute på en resa, en kort dokumentation visar nedanstående bildserie.

På väg, vägskyltarna skvallrar att vi inte befinner oss i Sverige.

Målet efter elva timmars resa.

Den väntande kavaljeren.

Mötet.

Hemresa.

Kort och koncist, vidare information kommer att komma upp på en ny del av min hemsida inom kort.

14/11
Inget vidare väder alls i dag, det blåste halv storm och man var tvungen att hålla rejält i ytterdörren på Rådmansgatan när man öppnade den annars hade den slagit ner Gull-Maries fina blomkrukor hon förvarar på bron.

Inte hade jag någon lust att träna heller, det fick räcka med en promenad på klubben. Alice och Elli fick vara lösa lite, eftersom Alice löper pinkar hon tjugo gånger på några meter och Elli har fullt sjå att pinka över, inga tveksamheter alls vem som är ranghög i den flocken trots åldersskillnaden. 

Ingenting av intresse har alls hänt, hemma går allt i sin gilla gång som om månaden jag inte var hemma på dagarna aldrig funnits. Katterna börjar komma bättre och bättre överens, Trissan fräser inte fullt så mycket på Tjalle när han leker titt-ut med henne. Hon har börjat vara inne mer och mer nu i höstrusket och har tagit tillbaka sin "håla" på kökssoffan framför elementet.

Köksbordet är också en bra viloplats

Tjalle den lille rackaren har tagit stor plats ända sedan han kom i huset och han vill minsann ha uppmärksamhet hela tiden. Gosar man men någon av de andra är han genast framme och ska vara med, han är till och med värre på det än Alice som tror att hon är allenarådande här hemma. Kvällarna tillbringar Tjalle i antingen min eller Erlandssons famn, på bröstet vill han ligga, gärna långt upp under hakan. Nätterna har han naturligtvis sin givna plats i sängen till stackars Sallys stora förtret, hon ligger mer och mer kvar i soffan hela nätterna.

Är man bara söt eller riktigt jäkla söt? Ser ni att han ler?

Jag ska på en kort semester ett par dar så det blir inte uppdaterat förrän i slutet på veckan... då kanske jag talar om var jag varit.

13/11
Klockan på ringning fast det är söndag, jag hade lovat vara figurant på söktävling och skulle vara i skgoen 8.15, jag hade även lovat vara behjälplig vid uppletandet så nästan hela dagen skulle gå åt. Inga hundar tog jag med, dom skulle få sitta i bilen mest hela tiden ändå och då har dom det bättre hemma i soffan.

Varm och vattentät mundering är nödvändigt när man ligger figge och med mig hade jag lite förnödenheter som kan vara bra när tiden går långsamt.

Den här boken uppfyller inte riktigt förväntningarna efter att man lyssnat på dess två efterföljare, men den duger som tidsfördriv i skogen.

Leif, som är tävlingsledare, hade hittat en del skog där Gudrun inte farit fram så fasligt illa med träden men den senaste tidens regnväder hade gjort marken sumpig och lerig bitvis. Själva stigen de tävlande skulle gå var två leriga hjulspår efter skogsmaskiner, de var vattenfyllda och geggiga. Ekipagen hade ganska stort besvär att ta sig fram och själv sjönk jag ner i mossen upp till knäna mer än en gång. Tur att man hade vattentät mundering. 

Gurdrun har varit skonsam, perfekt spårskog... i alla fall bitvis.

Jag har varit figge otaliga gånger vid olika tillfällen, ofta på bevakningsträning. En gång när hela gänget som tränade tjänstehundar i Gävle var i Marmaskogarna satt jag på en stubbe och fikade samtidigt som jag läste en bok. När jag tittade upp av någon anledning stod en älg ungefär tio meter ifrån mig och blängde. Jag blev alldeles perplex och visste inte vad jag skulle göra, det var bara att sitta alldeles stilla.. Älgen stod och tittade på mig en liten stund sedan vände den på klacken och luffade iväg. Maffig syn.

I dag var det skönt att ligga figurant, varken varmt eller kallt och tack och lov inget regn. Jag låg på rygg och kikade upp mot himlen, en vidunderlig syn, nu förstår jag hur lätt tallarna vek sig i stormen i vintras. I dag blåste det inte speciellt mycket men vid minsta lilla vindpust vajade tallkronorna ordentligt, det var bara de sista metrarna längst ner på stammen som var stilla. Kan gott föreställa mig hur det gungat rejält under Gudruns vredesmod.

Annorlunda perspektiv.

Hela skogsjobbet på tävlingen var raskt avklarat, av nio tävlande var det bara sex som kommit, en bröt ganska tidigt och inte behövde jag hjälpa till med uppletandet heller, vilket resulterade i att jag var hemma redan vid halv ett-tiden. Mycket tacknämligt eftersom jag hade bokföringen att göra, den skulle jag gjort i går sedan Tapio och Marita farit hem men det föll fullständigt bort ur skallen på mig. Nu är det i alla fall klart, det som fått vänta är uppdateringen av hemsidan men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

210/11
I dag har vi varit inne i på Rådmansgatan, jag lagade middag till Gullis och mig, Gull-Marie har slarvat väldigt med maten den tiden jag inte har hållit ordning på henne, de enda gånger hon ätit varm mat har varit när hon åkt till Skrea. Slavmajan där, tur att jag kommit tillbaka så hon kommer in i riktiga matrutiner igen. Inte för att jag har något emot att laga åt oss båda men när jag fixar middag får hon faktiskt acceptera GI-kost, i dag blev det en kycklinggryta som inte serverades med varken potatis eller ris, lätt uppkokt blomkål duger lika gott. Jag trodde aldrig att jag skulle bli mätt utan den älskade potatisknölen men det blir jag, saknar den faktiskt inte alls. Mättnadskänslan är helt annorlunda, inte så "däst", svårt att förklara men mycket bättre mår jag, jag är heller inte så fixerad vid maten utan äter när jag blir hungrig. Kontentan av det hela har blivit att jag gått ner lite mer i vikt och jag mår riktigt bra.

Efter maten for vi till klubben för rastning och träning, en utförligare rapport ligger i träningsboken. Det känns så skönt att vara igång igen, jag har saknat det så och jag tror att Alice-Brallis uppskattar att allt blivit som vanligt igen.

Efter träningen gjorde vi några raider i diverse affärer, det har öppnat en ny byggvaruaffär som har lite annat krafs också. Jag behöver nya uppladdningsbara batterier till min kamera som jag tänkte införskaffa och Gullis hittade en adventsljusstake. I kassan var det bara nybörjare och Gullis blev less på strulandet, lämnade sin stake och gick därifrån men jag ville ha mina batterier och stod snällt kvar. När jag kom ut i bilen med både batterier och adventsstake skrattade hon, jag var beredd att behålla den själv men hon ville ha den nu när jag ändå köpt den. ibland hetsar man upp sig i onödan.

Våra "pojkar" ville jag besöka, jag skulle beställa en sak och Gullis skulle handla något medel åt Zigge. Det är lustigt... när man är där inne hos dom går man alltid ut med lite helt onödiga saker, i dag hade vi varsin stor katt med oss ut. Blå med ett långt utdraget pipljud som kan skrämma slag på vem som helst.

Det här är katten Bosse, större än Tjalle.

Hemma ställde jag ner den på golvet men Tjalle tyckte nog att han såg gräslig ut och hoppade bakåt i rena förskräckelsen men till sist vågade han tafsa efter Bossesvansen och började tycka att den var riktigt käck... tills Erlandsson pep med honom. Snabbare reträtt har jag aldrig sett på illbattingen. Erlandsson kom på en bra idé att han skulle sätta Bosse på bordet när han åt så kanske han fick vara ifred för den påträngande kattungen.

Roligare med toarullen, säger Tjalle, den låter i alla fall inte.

9/11
Nu börjar jag komma in i den gamla trallen igen, vaknade ett otal gånger under natten och sov till klockan åtta, alldeles lagom. Efter lite morgonstök inomhus begav jag mig ut i trädgården i det härliga vädret. Det är främst rabatten under köksfönstret jag behöver fixa till, jag har fått lite lökar av Irené som inte vill övervintra utomhus och jag ville ta upp dom eftersom det varit kalla nätter, dom får inte bli förstörda. Nu visade det sig inte bättre än att de klarat frostnätterna alldeles utmärkt, de milda vädret som varit ett tag har gjort att dom börjat spira igen. Jag tog upp dom i alla fall, nästa år ska jag sätta dom i "vaggan" jag har på framsidan, då blir det lättare att ta reda på dom. Pelargoner som jag haft där i år ska jag aldrig mer ha, jag har alltid sagt att jag inte tycker om dom men jag köpte sådana i år och under sommaren kom jag på varför jag inte gillar dom... det är lukten, när man bryter av de blommor som är överblommade sitter en illa lukt kvar på fingrarna länge efteråt. Blä!

Så värst vidare kallt kan det inte ha varit, den här parveln och en hel massa maskar hade ännu inte gått till vinterro.

Det var skönt att vara utomhus, hundarna var med på gården och ytterdörren stod på vid gavel, alldeles som på sommaren. Tjalle som inte varit ute några längre stunder tidigare, vågade sig ut lite försiktigt men så fort jag gick in för att hämta någonting var han efter. Lite läskigt var det nog att vara ute alldeles ensam, han har ju inte fått chansen att utforska trädgården ännu, håller det här vädret i sig kommer det inte dröja länge förrän han vill vara ute mer och mer.

Nyfiken hjälpreda som mest är i vägen.

Lantbrevbäraran hade bara trevliga saker med sig i dag, inte en enda räkning   efter middagen blev jag sittande med korsordet proppmätt och belåten.

Flera olösta lagomt svåra korsord... livet är bra trevligt.

Efter en härlig promenad över ängarna med mina hundar blev jag sittande vid datorn, har fått en ny idé beträffande layouten på hemsidan, jag tycker den här är snygg men lite blek, vill "hösta till" den lite. Naturligtvis blev jag sittande, tiden rinner iväg så fort när man är koncentrerad, man glömmer att det nästan är vårväder ute. Nåja, det är bara att hoppas på att det kommer fler fina dagar.

8/11
Det verkar som om jag inte bara har en matklocka i magen, en sovklocka är också inbyggd i mig någonstans. Jag vaknade halv sex, (hur snabbt kommer man inte in i ruterna), trots tappra försök att somna om lyckades jag inte utan klev upp. Jag väntade ändå till halv nio att ringa det gruvsamma samtalet och därefter till AF och berätta om mitt beslut. Nu lämnar jag allt bakom mig och försöker njuta av tillvaron som jag saknat så mycket.

Naturligtvis åkte jag in till stan och Gull-Mari, de fyra veckor som gått blåstes bort och allt var som vanligt igen med middag tillsammans och rastning av hundar... så skönt. Vi rastade på klubben och där träffade vi Bengt med Pugin och Salle. Båda terrierpojkarna satt som frimärken i baken på Alice men hon avböjde deras uppvaktning vänligt men bestämt. Elli kände sig nog lite sviken av sina svarta killkompisar som inte ville leka med henne i dag men hon får ju fler tillfällen när Alice inte är med.

Uppvaktningen var intensiv men Yrhättan lyckades freda sig.

I morgon blir det en dag hemma i Gällsås, är vädret skapligt ska jag dona lite i trädgården... så skönt det ska bli.

7/11
I dag har jag gjort min sista arbetsdag på stället jag praktiserat fyra veckor, beslutet tog jag i fredags eftermiddag vilket kändes som en stor börda lyfts från mina axlar. På jobbet vet ingen någonting ännu, bara PeO som jag berättade det för, jag ville att han skulle veta att mitt beslut absolut inte beror på honom, tvärt om, hade han inte funnits där hade jag inte stannat första veckan ut. I morgon bitti tänker jag sova tills jag vaknar utan väckarklocka, då ska jag ringa och tala om att jag inte kommer... aldrig mer. Det kommer ta hus i helvete men jag slipper höra det eftersom jag befinner mig i hemmets lugna vrå. Att jag inte stannade hemma i morse berodde på att jag ville plocka hem mina saker i lugn och ro, jag har köpt en arbetsstol för egna pengar, eftersom stolarna jag erbjöds var från anno dazumal, den tänker jag inte skänka till det företaget. Det kanske verkar lite fegt att bara stanna hemma och smita undan men turerna har varit många och jag orkar bara inte längre.

Arbetsmiljön har varit under all kritik, skitigt och äckligt, kallt och bedrövligt. I morse var det tretton grader inomhus och efter ett par timmar hade det i alla fall gått upp till sexton, nere i fabriken är det betydligt varmare så det finns ingen förståelse för att jag som har stillasittande jobb fryser. Ett elelement har ställts fram som jag placerat intill min arbetsplats men det går chefen och stänger av eftersom han inte själv fryser. Jag har haft långkalsonger på mig men frusit ändå, fingrarna har varit som isbitar, då är det inte lätt att hitta rätt på tangentbordet. I lunchrummet har chefens fru suttit och rökt under fläkten, (de andra rökarna har minsann fått gå ut), samtidigt som vi andra suttit och ätit mat. Visserligen är jag rökare själv men lite hänsyn får man faktiskt ta.    Atmosfären i huset är minst av allt gemytlig, gapande och skrikande konflikter hela tiden, i dag till exempel hörde jag ända upp på övervåningen hur en av "flickorna" skriker: "Du är ju för fan inte klok på en enda fläck, jävla idiot!" Dessa ord skrek hon till chefen när hon fått reda på att han inte betalat in sina anställdas pensioner utan lagt det på en Thailandresa för honom och sin fru i tre veckor över jul. Svaret hon fick var ett rungande "Håll nu käften för fan!" Mycket trevligt att jobba under sådana förhållanden,     jag som avskyr höga ilskna röster eller konflikter över huvud taget. Själv har jag blivit kallad "Fittjävel" av mannen i fråga. Jag accepterar bara inte sådant.

Jag har tidigare berättat att jag bett min handläggare från AF komma ut och se hur jag har det, han blev lite förskräckt och när jag undrade om jag skulle få något straff genom att inte få stämpla om jag tackade nej till ett erbjudet arbete lugnade han mig. Han förstår om jag tackar nej och han tänker inte sätta käppar i hjulet om jag bestämmer mig för att neka till det här jobbet. Det känns skönt, vilken tur att jag var envis att han skulle komma ut och titta.

Det är synd faktiskt, jag trivdes så bra med sysslorna och PeO som jag jobbat sida vid sida med. Ett bra jobb har jag dessutom gjort det bevisades den veckan jag fick arbeta ensam på kontoret. Ensam och ensam, det går kanske att diskutera, chefens fru var där men var packad på måndagen, bakfull på tisdagen och resten av veckan full av ånger och rädd att hennes man skulle få reda på det. Så visst katten var jag ensam om ansvaret.

Jag kan berätta mycket mer men de få saker jag dragit upp nu är mer än väl godkända anledningar att sluta. Jag har verkligen försökt, jag är inte den som ger upp i första taget och mina närmaste vet vilken bleslutsångest jag haft. Fasta anställningar för en kvinna i min ålder växer definitivt inte på trä´n men bara för det ska man inte behöva acceptera vad som helst. Det ska bli skönt att för ett tag återgå till mina vanliga dagar tillsammans med Gullis och Elli, så länge som AF nu accepterar att jag går hemma.

6/11
I fredags tog jag ett beslut... ett beslut som gjort att jag verkligen kunnat koppla av och ha det skönt i helgen. Lördagens utflykt tillsammans med Gull-Marie till Oskarström hade inte tillstymmelse av stress eller några som helst måsten över sig. Till och med när vi kom "hem" till Rådmansgatan kunde jag koppla av och ta det lugnt, även dagen i dag har gått i avkopplingens tecken, mycket skönt. Vad beslutet jag tagit innebär återkommer jag till i morgon när allt är klappat och klart.

I dag har dagen ägnats åt diverse pyssel här hemma på förmiddagen i lugn och ro. Lite måsten visserligen men kära bestyr som en grundlig rengöring av fågelburen till båda fjäderfänas förtjusning. Båda kvittrar glatt nuförtiden när mina händer sticks in i buren, Pelle till och med kommer fram och pickar kärvänligt och vill vara med i städandet. Att hans syn på städning visar sig genom att dra i tidningspappret och göra konfetti av det får man ta i beräkningen. Lillkatten gjorde jag besviken genom att förinta hans bästa leksaker genom att dra fram dammsugaren. Han har otroligt roligt för sig själv med en rejäl dammtuss, väldigt avslöjande om hur ofta man egentligen kör runt med snablemonstret. 

Vid två-tiden hade jag lovat bort mig, det är söktävling nästa söndag på klubben och Leif som ska vara tävlingsledare hade frågat mig om jag ville vara figurant. Det är alltid svårt att få tag i folk när man är tävlingsledare och eftersom Leif alltid ställer upp när jag frågar honom så var det självklart för mig att svara ja när han frågade mig. Det är märkligt egentligen hur ovilliga folk är att ställa upp när man ber dom, att tävla tar dom för självklart men vill inte hjälpa till med det arbete som ligger bakom att arrangera en tävling. Oftast är det samma stackars människor man måste be om hjälp, tack för att dom finns.

I alldeles för varm och vattentät mundering, (bäst att vara helgarderad), väntade jag på Leif vid Måssjöns parkering, jag var som vanligt ute i god tid och plockade fram kameran.

Grå och trist ser vår härliga hundbadsjö ut i dag, inte alls inbjudande till bad. Fast om Elli hade varit där hade hon säkerligen tagit sig ett dopp, för henne spelar vädret mindre roll antingen det är november eller juli.

Skogsturen tillsammans med Leif och en annan figurant var strax avklarad, i dag var ingen dag man stannade kvar i skogen med något speciellt nöje, visserligen regnade det inte men luften var fuktig och skogen mörk, efter att ha fått reda på var jag skulle befinna mig nästa söndag for jag hemåt igen.

Väl hemma i stugan igen var det middagen som stod på planeringen, med visst besvär lyckades jag ordna till något ätbart åt Erlandsson och mig. Det besvärliga bestod av en "Lillkatt" som envist skulle lägga sig i mina förehavanden, det är inte lika lätt längre att hålla den nyfikne vildbattingen på golvet. I och för sig får jag skylla mig själv, jag har flera veckor lärt honom att ta sig upp på bänken för egen maskin, hans matskål står ju i hörnet på bänken och jag kan äntligen ha den stående framme hela dagarna utan att den länsas av tjyvakitga hundar.

Växer så det knakar gör han, ofattbart att han bara för några veckor sedan var ett hjälplöst litet knyte. Att friden hos murarn´s är ett minne blott är då ett som är säkert.

1/11
Tisdag, bara två och en halv dag till den här veckan att jobba. Som ni kanske förstår så trivs jag inte så jättebra på jobbet, det är mest miljörelaterade aspekter som gör att det inte känns bra. Innan veckan är slut kommer min handläggare från AF att höra av sig igen, jag ska då ha ett ordentligt snack med honom om hur fortsättningen måste bli. Jag vet att jag ska vara glad att jag blivit erbjuden ett jobb, i min ålder är det inte det lättaste att få en fast anställning men det jag undrar över är om man måste ta vilket jobb som helst. Det är inte så att jag inte vill jobba, jag vill naturligtvis arbeta och tjäna pengar men inte under vilka omständigheter som helst. Fortsättning följer, jag kan inte lämna besked ännu om jag kommer att vara kvar.

Uppmärksamma besökare på min hemsida har kanske lagt märke till att sidan "Innerst inne" inte längre finns kvar. Jag tog bort den, det blev mest en massa prat om mat och vikt vilket inte kanske är så intressant att läsa men jag vill i alla fall berätta hur det går med min bantning. Jag har slutat banta! Jag behöver inte gå ner mer i vikt, bara hålla mig under 65... det räcker. Jag blev så jäkla trött på att hålla reda på points, hela min tillvaro centrerade runt vad jag fick och inte fick äta, det blev som en fobi.

Jag har alltså övergivit viktväktarmetoden, det innebär inte att jag vräker i mig hur som helst utan jag utesluter vissa födoämnen som gör att man ökar i vikt, det som är tabu för mig är potatis, ris, pasta, socker och vitt mjöl. Jag försöker tänka på GI-värdet i råvarorna utan att följa det blint eller få ångest om jag unnar mig något extra någon dag. En dag i veckan har jag "ätdag" då jag äter som alla andra, jag tar till och med potatis eller ris även om jag inte tar samma mängder som tidigare. Ätdagen tar jag lördag eller söndag om jag befinner mig på Rådmansgatan, Gull-Marie ska inte behöva laga speciell mat bara för att jag är där, jag till och med själv kom med förslaget om äppelpaj i lördags. Hysterin om att jag måste gå ner i vikt har jag alltså lagt åt sidan vilket har gjort att jag faktiskt har gått ner ett kilo av bara farten.

Så ser det faktiskt ut för tillfället, jag väger mig fortfarande varje vecka för att hålla koll så jag inte går över 65, under 60 vill jag inte heller ligga då skramlar det säkerligen om mig när jag går. Att ha släppt allt points-tänkande känns fint och jag mår alldeles utmärkt... känner mig faktiskt riktigt smal också.