Mars-06
31/3
Trodde vi ja, i morse var det disigt väder
igen och skogsturen regnade inne.
Elli blir så glad när Abbe och Inez kommer, nu har hon vant sig vid att det är ett helt gäng som invaderar hennes domäner. Fina lekinviter gör hon åt dom små och lånar gärna ut sina saker så dom får leka, hon är faktiskt bättre att ta hand om dom än den ömma modern.
Världens bästa dagmamma. Gullis och jag käkade som vanligt tillsammans och bestämde att vi skulle rasta vid skjutbanan, där har aldrig valparna varit och det är en lagom liten skog att introducera för dom små. Samtidigt ville jag köra lite budföringar med Alice upp för skjutvallen, hennes muskulatur är inte vad den varit tack vare valpfödseln. Parkeringen vid skjutbanan var översvämmad, det gick inte ens att köra ner med bilarna, det var bara till att backa och parkera på vägen. Vi rastade lite i det som tidigare varit en skog vi tränat bevakning i, nu har Gudrun fällt träden och kommunen börjat röja upp. Det är riktigt roligt att se valparna nu när man tar dom till nya ställen, de tvekar inte ett dugg utan skuttar iväg fulla av livslust och nyfikenhet.
Hinder i form av kvistar och ris skuttar man över...
Hej och hå så roligt man kan ha. Eftersom det låg en massa trädfällor och blockerade stigarna vi brukar gå på så var vi tvungna att vända efter bara en kort tur, lite tråkigt men det gick absolut inte att komma fram ens med de vuxna hundarna. Vi for på Coop Forum och handlade i stället, jag behövde gångjärn och en hasp till den provisoriska grinden vi har och Gullis skulle handla spel till sitt barnbarn. Efter inköpen åkte vi till AIK-vallen, det är en fotbollsplan som vi tränar på ibland och bredvid finns en liten ekbacke där folk ofta rastar sina hundar. Det var samma sak här, utan tvekan skuttar småvalparna iväg efter Alice och Elli utan tveksamhet fast det var ett helt nytt ställe.
Alla fyra bakdelar, nosarna i backen har de allihopa.
Alice hittar något käckt i ett träd,
slaktavfall som någon hängt upp till fåglarna.
Den här bilden gillar jag, sida vid sida, lika nyfikna båda två.
Alice leder gänget upp på toppen av kullen.
Massor av godsaker i form av rådjursspillning, Abbe och Inez kalasade för fullt. Det var dagen i dag och nu när jag tittar på bilderna så är de flesta bara på hundarnas bakdelar. Det är så sant som det är sagt... allting har en baksida.
30/3 I dag hade vi stora planer på träning av både spår och lydnad för alla hundarna, även dom små. Vi rastade först hundarna på tippen innan Gullis och jag for och käkade och efter maten var det fältet vid tryckeriet vi stannade vid. Valparna skulle introduceras på spår, jag skulle lägga spår åt Inez och Gullis åt Abbe. I Gull-Maries bil fanns en skinnstump, det var lämpligt föremål för förstagångsspåret.
Inez och jag leker lite med en bit av en skinnmössa, det gillade hon även fast det inte blev dokumenterat på bild.
Jag går ut spåret, ungefär 20 meter rakt ut på fältet och lägger skinnet, under tiden håller Gullis Inez i koppel..
Jag kommer tillbaka och går ut i spåret med Inez, hon pinnar på med nosen i backen i alla fall bitvis... men hon har ingen aning om vad hon pysslar med.
När hon kommer fram till skinnet blir matten jätteglad och busar med föremålet och bjuder på kattmat. Första grunden är lagd... hittar man något blir matten glad! Alice och Elli fick också var sitt spår, det jag mest ville kolla var upptaget, det är ju så länge sedan vi spårade och man får ta en bit i taget för att komma ikapp.
Alice kommenderas "Leta spår!"
Själva spårupptaget var inget att berömma och hon fick inget fäste förrän efter första apporten som hon klev över, jag tjatade inte om den eftersom jag såg att NU hade hon spåret.
Resterande apporter plockas upp och lämnas över.
Vid slutapporten vankas naturligtvis kattmaten, hon jobbade ju bra när hon fått tag i spåret. Upptaget är något vi får lägga ner lite arbete på. Efter spårandet for vi den lilla biten till klubben för lydnadsträning, småvalparna fick vänta i bilen under tiden vi körde dom vuxna hundarna.
Alice var lite seg vilket beror på en lika seg
matte, matten måste få upp ångan och motivationen för att kunna moti
Fin apportering om än lite långsam, bättre tempo vill jag ha men Alice vill inte springa i det blöta gräset. Bada i diken går däremot mycket bättre.
Inkallning med ställande satt bra, där blev det med beröm godkänt.
På kommandot "Före!" gick hon ut men tvekade väldigt, vi får träna mer på det. Hon går som sagt ut men är mycket tveksam på om hon gör rätt. När båda de vuxna hundarna fått sin träning var det dags för de små, Gullis tog hand om Abbe, det går att läsa om på hennes sida. Själv tog jag Inez, med klicker och köttbullar gick det så bra det kan gå. En kort stund bara, det hade varit en jobbig förmiddag.
Matte klickar när Inez sitter fint efter kommandot "Sitt-Stanna". Förväntan är stor.
Första steget till läggandet.
Fritt följ, klickern klickar efter bara några steg i rätt position.
"Ajjjj, kärringen klev mig på tassen!"
Tassbesväret gick strax över, det hela avslutades med lite nosarbete i form av utspridda köttbullar på planen. Det räckte för två små, de var rejält trötta. När vi kom tillbaka till Rådmansgatan serverades mat och två små valpar var så trötta att de nästan inte orkade äta. Djupa snarkningar hördes lite senare från flera håll i huset.
24/3 Efter middagen i dag tog vi alla hundarna till stranden igen, bäst att passa på när man får vara där, snart kommer hundförbudet och då får vi söka oss till andra ställen. De små var med på noterna och kände igen sig genast, inte lika reserverade för de stora öppna vidderna. Härligt vårväder var det, nu börjar det kännas som om tjocka vinterjackan ska hängas undan, skönt!
Inez gör så gott hon kan och försöker hänga med i Alice´s tempo.
Hela vägen ut till Bastuholmen gick vi.
Alice och Elli badade på vägen ut, de små
ville men vågade inte riktig.
De två bästa vännerna har fått syn på något i vattnet...
... fåglar! Det blir teamwork i försöket att få fatt i dom.
Nu börjar Elli se ut som man är van att se henne... blöt!
Blöt men söt mamma med sin torrare dotter.
Abbe är ett riktigt gosedjur.
"Hur beter man sig för att komma ner här?"
Alice fick "hoffefnatt" i vattnet.
Å så var det hela långa vägen tillbaka. Det var två mycket trötta valpar som spatserade till bilen, Abbe var så trött att Gull-Marie fick bära honom en bit. Väl hemma på Rådmansgatan stöp han på huvudet i Ellis biabädd och somnade på störten, Inez föredrog köksgolvet. De vuxna var ganska trötta de med och senare hemma i murarköket snarkar de i kapp.
23/3 Som vanligt käkade Gullis och jag tillsammans, i dag var det jag som fixade käket, vem som lagar maten beror helt och hållet på vad vi ska äta. En del maträtter gör Gull-Marie bättre och en del ordnar jag lättast. Efter maten skulle hundarna rastas men först tog vi de små ensamma i koppel en liten sväng på Rådmansgatan. Inez gillar inte alls detta med koppel, hon ville först inte gå men när hon såg hur frimodigt Abbe spatserade iväg med Gullis hängde hon på. När vi mötte en tant var det Inez som var framme först för att hälsa, social så det förslår är hon i alla fall. När valparna fått en liten promenad for vi till "Tippen" för att rasta allihopa, Alice och Elli for som jehun som vanligt men kom då och då fram för att kolla att de små var okay. Riktigt roligt att se hur Elli börjar känna ansvar för valparna, de är inte fullt så otäcka längre nu när dom bara är två. Bjuder frikostigt på sina leksaker och gör små lekinviter, hon tycker nog att dom är lite mysiga, Abbe är den som tyr sig mest till henne och det verkar som om kärleken är ömsesidig.
Alice håller reda på sina små men kastar ett getöga på vad bästa vännen har för sig.
Hon kunde inte låta bli att hjälpa Elli
undersöka vad det nu var som var intressant
Under tiden roar sig de små för sig själva.
Kommer en av de vuxna hundarna hänger de i bakhasorna, nyfikna och lekfulla.
Det blåser vid havet i dag så dumboöronen lättar.
"Nu tänker inte jag gå en endaste meter till, bara så du vet det". Efter "Tippen-besöket" körde vi till våra pojkar för att inhandla hundmat, det är väldigt vad hundarna käkar, maten går åt som smör i solsken. I Gullis hall hänger en kattleksak, en banan i gummisnodd, den gillar mina småhundar. Abbe brukar ta tag i den och gå iväg och han blir mäkta förvånad när gummibandet inte räcker hur långt som helst och bananen smiter ur hans mun. En liknande leksak köpte jag till valparna i dag och hängde den i köket på skafferidörren. Leksaken har/hade formen av en pälsklädd liten mus som pep lite när den rördes. Jag kan ju tala om att musen nu är både naken och stum.
Kattleksaken skulle användas av båda två samtidigt.
Det är jobbigt för två småvalpar med alla nya
intryck, nu ligger dom utslagna i murarköket och snarkar rejält. Skönt för
matten som också hon är trött, en stund framför teven med en stickning ska
sitta fint. Kan ju också tala om att stoppet i muggen ordnades med två
rejäla pumpdrag med Milans "mirakelmojäng"
21/3 Solen sken hela förmiddagen men precis när vi skulle ut på middagsrastningen gick den naturligtvis i moln men det hindrade oss inte för en tur till stranden med hundarna. Alice och Elli röjde järnet och jagade fåglar men de små var mäkta förundrade över var de hade hamnat. Snart lossnade första tveksamheten över dessa stora öppna vidder även för dom och de fann att det var ganska mysigt.
"Var i hela världen har vi hamnat?"
"Skit samma! Kom brorsan så drar vi."
Men man är väl inte sämre än att man reser sig och försöker igen.
"Mamma vänta! Hur kommer man över här?"
När den ömma modern drar iväg på fågeljakt ute i vattnet återgår Inez till att terrorisera brorsan.
Fast hon har inte mycket för det, han ger igen så det förslår.
Mycket intressanta dofter både för stora och små.
Det bästa av allt... hästbajset! Det var två mycket trötta småvalpar som somnade i murar´ns kök på eftermiddagen, de ville inte ens vara med i vardagsrummet på kvällen. Det tar på en liten individ med alla nya intryck. Stranden är ett härligt ställe att vara på och vi kommer åka tillbaka dit flera gånger innan sommarförbudet. I morgon blir det en hemmadag, brorsan Attis kommer på besök, det ska bli skoj.
20/3 Den mindre biabädden ställde jag i köket framför vedspisen, kompostgaller monterades upp framför alla dörrar, i köket finns inga sladdar att tugga sönder så där kan jag lämna dom för natten. Natten har varit lugn, ingen gråt och tandagnisslan, de har ju tryggheten i varandra. Bia-bädden blev för varm under natten, jag hittade Appe framför ytterdörren och Inez under köksbordet vid tre-tiden när jag var på toa. Ett par kisspölar på mattan men vad tusan gör det, en mycket behändig högtryckstvätt står i garaget och väntar på mina köksmattor bara vädret blir lite varmare.
Murarköket är lika tryggt som valprummet. I dag hade jag tid hos optikern halv tio, Alice och valparna skulle få vara hos Gullis under tiden, lika bra att börja vänja dom vid bilresor och annan miljö. Besöket hos optikern var avklarat på en halvtimma och om två veckor har jag äntligen nya glasögon. En massa pengar fattigare men förhoppningsvis försvinner huvudvärken. Det hade gått alldeles utmärkt för de små hos Gullis, jag hade inte väntat mig annat heller, tryggare ställe kan jag inte lämna dom på. Elli var lite fundersam först men gjorde snart lekinviter till båda två, det var inte så besvärliga som nio stycken, riktigt roliga faktiskt. När hundarna ätit for vi till klubben för rastning, klubben är ett ställe de måste vänja sig vid för där kommer vi att tillbringa mycket tid. Att det för tillfället är två småvalpar gör saken lite bökigare men Gullis tog hand om Abbe så jag bara behövde hålla reda på Inez. Dessutom fick Abbe åka i Gullis bil så de små vänjer sig vid att vara isär, dom får inte bli för beroende av varandra. Bilderna talar för sig själv.
Många nya intryck på ett helt nytt ställe, bäst att hålla sig till mamma och tant Elli.
Halsband är ett sattyg tycker "Abbe"..
Även hindren i en röjd rastgård kan te sig
oöverkomliga för korta ovana ben.
Alice och Elli valsar runt som vanligt.
Alice har nog tittat på "Floor-filler" lite för mycket, stilen lutar mer åt street-dance..
Elli har tröttnat på dansen och leker jaga med Inez.
Appellplanen har blivit plogad vilket resulterat i flera stora intressanta snöhögar som de två bästa vännerna genast måste undersöka.
De två mindre nöjde sig med att titta på, högen verkar lite svårforcerat.
Lite svårt att koncentrera sig på fritt följ när två småungar hänger på hela tiden.
Läggandet under gång var bra, det belönas direkt...
...vilket de små uppfattade som om morsan bjöd på käk.
Hela tiden som två svansar bakom.
Ett mysigt ställe Rådmansgatan, både mat,
leksaker och trädgård.
Ett jäkla bra ställe faktiskt, om man tar ett snack med Milan, ett sådant där "oss-grabbar-emellan-snack", så kanske man kan få stanna . I morgon blir det ännu en tur in till stan och Rådmansgatan, jag ska på arbetsförmedlingen, hoppas det är lite bättre väder än i dag... jag vill ha sol hela tiden inte dis. Fast när blir man nöjd med vädret egentligen, när det är sommar och solen skiner gnäller jag och tjatar om skugga.
17/3 Ett par timmar senare kom Hillevi ända från upplandsskogarna för att hämta sin "Anka", Hillevi stannade över natten, det skulle bli väldigt jobbigt att köra tillbaka genast. Både Hillevi och jag var rejält trötta så efter att valparna fått sin kvällsmat var det godnatt för oss båda... inget nattsudd här inte. I morse hade jag det bra, när jag skulle ut och skura valprummet hade Hillevi, som klivit upp före tuppen, redan gjort rent hos valparna. Nu när det bara var fyra behövdes det inte skuras så mycket och var snart gjort.
Alice leker med Ankan och Nova på golvet i vardagsrummet.
Tjalle tittar förundrad på från en trygg plats. På förmiddagen kom Gullis ut, hon ville också träffa Hillevi, innan vi käkade lunch tog vi en tur över fälten med hundarna, det hör liksom till. I dag ville gamla Troja följa med, lite jobbigare för henne den här gången än sist eftersom solen har tinat skaren och även en liten "schäfertax" sjönk ner.
Alice tar sitt dagliga snöbad.
Fyra sorkletare.
Elli har fått korn på en sork, hon vill inte lämna platsen.
Alice rusar i grustaget. Efter maten var Hillevi tvungen att köra norrut igen, resar tar nog längre tid än ner eftersom hon måste stanna och rasta sin lilla Anka flera gånger på vägen. Inga spår eller andra nöjen den här gången men Hillevi kommer tillbaka och hälsar på och då ska det bli både spår och uppletande. Strax efter att Hillevi åkt for också Gullis hem till stan och jag började göra rent på gården. Varje dag måste man plocka hundbajs, jag har haft tur att det varit snö, den har varit lätt att hitta. Nu gick det väldigt lätt, det var bara tre valpar kvar, mindre att plocka upp och betydligt smidigare utan en hel hjord runt spaden.
Bara tre kvar. De är en vemodig känsla inom mig, det är skönt att många valpar åkt, det här har jag ju väntat på i åtta veckor. Jag är inte ledsen eller melankolisk... det är bara så tomt. På söndag hämtas Nova och jag hoppas att det snart ordnar sig också för Apollon, han är en så härlig kille.
15/3 När vi kom in på gården blev vi överfallna av valparna, dom visade tydligt att det var mycket orättvist att vi lämnade dom innanför stängslet under tiden vi var utanför och hade skojigt. Alla valparna har varit utanför inhägnaden, dom tycker det är så skojigt och tar varje chans att smita ut.
Alice har skojigt med allra bästa vännen.
Min allra bästa vän har svårt att freda sig.
Dagens Anka sliter i snörena på mina stövlar. Sally är nog den som är gladast att valparna lämnar Murar´ns, hon tycker att dom är väldigt besvärliga. Inne får dom inte komma i närheten av hennes soffa och det talar hon ljudligt om vilket valparna respekterar. När man släpper ut Sally genom dörren rusar hon inte ut som hon tidigare gjort, hon sticker försiktigt ut nosen och kollar både åt höger och vänster för att se om det är fritt fram. Ser hon en valp ute drar hon snabbt in snoken igen och går in. När vi ska gå promenad på dagen måste jag koppla henne och plöja väg genom valphjorden snabbt som ögat så hon slipper de små huliganerna.
"Ska dom inte åka allihopa snart så allt blir som vanligt?" I kväll åkte Albion, som ska kallas Figo, hem med sin nya matte till Halmstad. Det är skojigt att en del hamnar inom relativt kort avstånd så man får träffa dom igen. Nu är det bara sju kvar...
13/3 På lantmännen har jag inhandlat lite leksaker till valparna, ett par bollar och kamptrossar av stränggarn. En liten gris som piper köpte jag också, den tillåter inte Alice att valparna har, hon har tagit den därifrån flera gånger och har nu hamnat inne i köket. Tjalle gillar den skarpt, han springer omkring med den i munnen och ruskar den, övar han på musjakt måntro? Prylar Tjalle gillar lägger han i sin och Trissans matskål, häromdagen hittade jag husses strumpa där och nu i helgen låg den lilla grisen snyggt och prydligt i en av katternas matbarer.
Tjalle har lagt beslag på en av valparnas leksaker.
Okay, tar du mina grejer så tar jag dina.
Erlandsson lär Ankan och Nova dumheter, dom ser ut att må jäkligt bra alla tre. Att Ankan kommer få vara i sin mattes säng tror jag mig veta med säkerhet, men jag undrar vad Novas matte och husse säger om sådana här vanor? Kung Bore håller envist tag om temperaturen, på nätterna är det över tjugo grader kallt men så fort solstrålarna kommer över hustaken och lyser in på tunet blir det en skön lekplats för små valpar. Hela dagarna håller de sig utomhus och går in på eftermiddagen när det blir skugga och kylan kommer krypande. Skönt för dom att bestämma själva var de vill vara.
Vintern släpper inte taget, dessa slog jag ner i dag, vill inte riskera att dom hamnar i skallen på en liten poffevalp.
Fast på dagen blir det skönt, rampen är varm och go av solens strålar.
Dagens Anka brottas med en älg.
En stor älg... Inez hjälper till att hålla den stången. I dag på eftermiddagen kom Tapio, Marita och Pontus, de ville hälsa på sin nya flockmedlem Attis. Hemma på Bolmsö bor redan Nelli och morfar Chaplin så Attis får sällskap av andra hundar, där får han det bra det vet jag.
Attis är lycklig att få träffa sin nya flock.
Mysigast var morfar Chaplin.
"Kom igen gubbe, kan vi inte leka?" I morgon flyger den första valpen ur boet, det är Ares som blir hämtad av sin nya matte och husse. Det ska bli skönt att de droppar av en efter en eftersom det varit åtta hektiska, intensiva, jobbiga men helt underbara veckor. Jag ångrar inte en sekund... men det dröjer innan jag skaffar valpar igen, det är ett som är säkert.
10/3 Jag var tvungen att åka och köpa hundmat, det måste jag göra inne i stan vilket betyder att valparna fick vara inne på förmiddagen. Direkt efter att de fått sin morgonmat och valprummet var skurat och fräscht körde jag till stan med Alice i bagageluckan. Jag var framme redan klockan nio och våra "pojkar" öppnar inte förrän tio så jag passade på att handla en massa jag inte får tag på i Ullared. Även fast ICA där har blivit mycket bättre sedan de byggde nytt så fattas vissa produkter jag använder. Lidl fick också ett besök, torrfoder till katterna brukar jag köpa där till en billig penning och några påsar skalade blandade nötter slank också ner i kundvagnen.
Tio stod jag och hängde på låset hos
"pojkarna", naturligtvis valde de att komma lite sent just i dag
Efter inköpen i hundtillbehörsaffären åkte jag till Gull-Marie, vi hade bestämt att rasta hundarna tillsammans när jag ändå var inne i stan, Alice blev så glad när hon fick hoppa in i bilen hemma, fullt på det klara med att något roligt var på gång. Rastningen gjorde vi på klubben, visserligen är Gullis där nästan varje dag med Elli men hon offrade sig för min och Alice´s skull som inte varit där på ett tag. Att köra ända ner till Ringsegård för en längre tur hade varit skönt men jag hade inte tid, jag hade nog dåligt samvete för de stackars valparna som inte fick vara ute. Innan jag for hem käkade vi kinamat på Skrea tillsammans, min mage behöver fortfarande mat vid tolvtiden... annars blir jag så grinig.
Appellplanen på klubben är fortfarande snötäckt, Alice ser ut som om hon vill träna men det blir svårt i all denna snö. Snart Gullhöna blir allt som vanligt, hoppas du längtar lika mycket som jag efter att komma igång med träningen igen. Direkt efter maten körde jag hem, på vägen körde jag förbi detta, jag var tvungen att vända och köra tillbaka för att föreviga det. För mig är det en "stor fågen", jag hoppas och tror att jag får besked i mail eller gästbok vad för slags stor fågel det är.
En hare, påkörd eller slagen, ligger vid vägkanten.
Helt oberörd av trafiken får fågeln sig ett skrovmål. Bilderna är tagna genom framrutan på bilen, ganska bra kvalité ändå måste jag säga. Bakom vårat hus, uppe i skogen vet jag att det bor ett Glada-par, lite längre bort finns även ett ormvråksbo. På fältet där jag släpper mina hundar syns märkliga spår, mitt i den orörda snön har någon tassat omkring, kanske en sork eller mullvad. På vissa ställen syns också tydliga märken efter fågelvingar bland dessa spår, kanske gladan eller ormvråken slagit det lilla djuret som krupit omkring på snön. Roligt i alla fall att spekulera, gladan ser jag ofta cirkulera över fältet, att det är en glada har minsann Hillevi lärt mig känna igen på dess kluvna stjärt. Hemma igen möttes jag av skrikande småvalpar, de rann ut genom dörren som en flodvåg. En halvtimme försenad serverades så äntligen maten och ordningen blev återställd. Nu ligger de på rampen i solen mätta och belåtna.
9/3 Varje dag får några av valparna vara inne hos oss i huset, jag turas om så det blir rättvist för alla, de måste lära sig att vara utan flocken och få andra intryck än valprummet. Alice är snäll med sina små, ibland får de snutta men andra gånger säger hon ifrån.
"Nova" och Alice på husses jacka i köket. I går var Irene här och hälsade på, hon hade inte sett valparna ännu, jag tog in två stycken i köket så hon kunde gulla ordentligt. Att böja sig ner och ta upp en ute är väldigt svårt eftersom alla vill vara med och man blir fullständigt överfallen. Under tiden vi fikade hörde jag att valparna började gaffla, vakthundar som dom är, inne på gården ser jag en karl omringad av piraya-huliganer. Småvalparna visar redan vad de går för, ingen kommer obemärkt in på deras revir. Det var Magnus, "Atlas" husse, som hade vägarna förbi och passade på att hälsa på sin nya flockmedlem.
Magnus har svårt att urskilja rätta valpen.
Han hittade rätt och får en kärvänlig slick. Det drar ihop sig till deklaration och jag jobbar för fullt med avstämning av kontona i bokföringen mellan valpskötsel och besökare. I dag har jag suttit hela förmiddagen men framemot middagstid hade jag fått nog och frågade Gullis på chatten om hon ville komma ut. Det har varit så mycket med allting i flera dagar nu och jag behövde koppla av... det gör jag bäst i hennes sällskap. Gull-Marie kom ut och vi käkade, rastade hundar och löste korsord... precis som vanligt. Jätteskönt, bästa avkopplingen i hela världen.
Varför är Alice så lycklig?
Jo, bästa kompisen är här som hon kan reta.
Nu när Elli och Gullis kört hem ska jag fortsätta med mina papper, även fast jobbet ligger över mig var det värt att släppa allt i några timmar. Man mår så mycket bättre när både man själv och hunden fått röra på sig och umgåtts med trevliga vänner.
7/3 I dag blir valparna sju veckor, bara en vecka kvar så börjar de droppa av en efter en. Det ska bli både skönt och vemodigt, man har kommit in i en dagsrutin som flyter på av sig själv liksom. Men det ska bli skönt att allt blir som vanligt igen med skogsturer och promenader tillsammans med Elli och Gullis, det saknar jag, säkerligen Alice också. Valparna avmaskades en tredje och sista gång i dag, inget problem alls att få i dom medlet, dom är så duktiga.
Min middag? Nej, nio köttfärsklumpar preparerade med maskmedel. Klockan 18.00 hade jag tid hos veterinären med hela bunten. Vaccinering, chippning, besiktning och pass till "tyskhundarna". Gullis hade erbjudit sig att hjälpa till vilket jag tacksamt tog emot, jag hade sjå nog att knöka in alla i bilen, nio turer fram och tillbaka gjorde mig alldeles svettig eftersom de försökte smita ur buren så fort jag öppnade för att stoppa in en ny. Att åka bil uppskattades tydligen, dom sjöng hela vägen, skönt att ha "boken i örat" så jag slapp höra dom. Väl hos Erik fick vi stoppa in allihopa i en hästbox, sedan gick det på löpande band, de som var färdiga placerades i en annan box, fasligt så smidigt, jag som trodde att det skulle bli ett rännande fram och tillbaka till bilen. Jag hade planerat att de valpar som var klara skulle få vänta i Gullis bilbur men nu slapp dom sitta ute och vänta i en allt kallare bil.
Valparna har fått känna på hästboxar.
Dagens Anka har ett allvarligt samtal med Erik. Även fast det gick ganska snabbt med varje valp så tog det sin rundliga tid, jag var inte hemma förrän halv nio. Valparna var trötta och spatserade genast in i valprummet och lade sig för att sova... en tröttsam upplevelse att åka bil och bli klämd och känd på. Dom kommer sova gott hela natten.
Det är inte bara småhundar som kommer sova
djupt, själv är jag dödstrött och kommer somna ovaggad. Skönt att ha det
gjort och vilken tur att Gullis var med, jag har det bra som har sådana
vänner.
6/3 När jag var klar med att tvätta mig och borsta tänderna var ingen valp ute, snabbt stängde jag dörren så värmen skulle hålla sig i valprummet. Ett par timmar senare öppnade jag, de måste få komma ut och röra på sig, temperaturen ute hade stigit avsevärt tack vare den sköna solen. Lite senare tog jag en och en valp utanför stängslet och placerade dom på vår infartsväg. Anledningen var att separera dom från flocken och se hur de hanterar situationen samtidigt som jag hade kameran framme. Med fotograferingen gick det inget vidare, jag hade kommit åt en knapp så bilderna blev mindre än jag väntat mig. Typiskt, men några ganska bra blev det i alla fall.
Ransonen, fyra gånger om dagen serveras så här mycket.
En glad smt-tik med dumboöron.
Albion hittade något han drog med sig, han gillar att bära på saker.
Mera dumboöron med vidhängande pigg smt-valp.
Dagens Anka käkar på en liten kvist...
...en väldigt god kvist var det.
Jag har också skyfflat bort en massa som
kommer ut bakifrån på valparna, en hel del blir det av nio små huliganer
vill jag lova, (mamma Alice och moster Sally hjälper ju till en del
förstås). Valparna hade mycket roligt och försökte jaga spaden jag
jobbade med, inte det lättaste att skyffla skit när det sitter fyra-fem
småhundar på skyffeln.
I morgon ska jag packa in allihopa i bilen för att åka till veterinären, det är besiktning och märkning som står på agendan. Gullis har lovat att hjälpa till, tack och lov. Hoppas nu bara att ingen av de små blir åksjuk, tanken på nio spyende valpar i bilen tilltalar mig inte.
5/3 I går kom Albions matte på besök, hon har varit här förut och längtar så efter att få hämta hem honom, som tur är bor hon inte så långt borta så hon kan hälsa på sin ögonsten relativt ofta. Hon tappade sina vantar på marken... det ska man inte göra, här kommer lite bilder på vad som händer.
Allt som hamnar så valparna kan nå det kampas det om. Här är det en vante.
Dagens Anka:"Hörru grabben, få hit vanten!".
"Min mattes vante vill jag ha själv".
Tre stycken slåss om den andra vanten.
Inez avgick med segern, stolt som en tupp. Varje dag tar jag in några valpar i taget inomhus, de måste vänja sig att vara separerade från varandra och få lite annorlunda intryck. Att jag inte tar in hela bunten på en gång beror på att det ligger en massa sladdar kors och tvärs över golven och jag vill kunna kolla var dom är och vad dom pysslar med. Oftast håller de sig i köket där jag är.
I förmiddags var det "Ankan" och "Tyskan" som
kom in, det är mycket att titta på och Erlandsson har svårt att låta dom
vara på golvet, han vill bara gosa hela tiden vilket valparna inte alls har
något emot.
En nyfiken guldanka i Murar´ns kök.
Artemis gillar Erlandssons famn.
Ankan gillar tår... Tjalle stirrar förundrad.
"Passa dig husse! Hon biter dig i tårna".
Erlandssons jacka undersöks, kanske det
finns godis i fickan.
Allt observeras av en mycket fundersam "Lillkatt".
Tidigare i veckan introducerade jag
aktivitetsbollen för valparna, till en början var de ganska fundersamma, att
bollen kvackade som en groda ibland gjorde inte saken bättre. Snart nog
upptäckte de foderkulorna som rullade ur bollen och försökte själva... alla
på en gång.
2/3
Alla ska äta ur samma skål även fast det finns fem stycken.
På ett huj är de tomma, bara lite kvar i den ena.
Den godaste maten går på fyra ben och kommer ut när skålarna är rensade. Framemot middagstid pratade jag med Gull-Marie på telefon och frågade om hon hade lust att komma hit och käka gårdagens lasagne med mig (utan ost naturligtvis). Gullis hade tänkt komma men var lite orolig för snön som föll under förmiddagen men beslöt sig för att köra ut.
Efter maten tog vi ut Alice och Elli på fältet
för det sedvanliga röjet, Elli var leksugen i dag de hade verkligen roligt,
så skönt att se. Snart är allt nästan som vanligt igen bara det att en till
liten hund kommer hänga med på alla aktiviteter vi tar oss för.
Väl inne i trädgården igen är det svårt att bara gå förbi dom små som pockar på uppmärksamhet, lite måste man ju stanna och busa. Elli tyckte till en början att de var jobbiga men gjorde till slut några små lekinviter, dom är nog inte så gräsliga som dom verkar.
Alice och Elli busade och njöt i snövädret.
Elli hade lite svårt att freda sig, valparna trodde hon skulle bjuda på käk.
Ankan går i mamma Alice´s fotspår, observera tussen från Ellis svans i munnen.
Albion, eller Figo, som han ska heta, gillar att bära på saker. Jag tappade min vante som han genast stal och trippade in under trädgårdsmöblerna med. Väl inomhus igen blev det mat för stora hundar, fika och korsord för tvåbeningar som vanligt. Under tiden vi satt vid köksbordet började det snöa igen, stooora flingor dalade ner och jag skickade hem Gullis. Inte för att jag ville bli av med henne, hon hade gärna fått stanna, men jag vet hur svårt det kan vara att köra på småvägarna in till stan om det är för mycket snö. Småvalparna gillar när det snöar, dörren till valputrymmet står fortfarande öppet eftersom det inte alls är kallt, Dom skuttar omkring och har hur roligt som helst, går in för en stunds vila och är ute efter ett tag igen. Så skönt att de kan bestämma själva var de vill vara... stängslet är jätteskönt att ha. När kvällen kommer och valparna fått sista målet och jag stängt in dom för natten brukar jag vara ganska trött. Det är skönt att sitta och koppla av en stund framför teven efter dagens arbete med de små.
Jag får inte sitta i fred här heller,
Tjalle intar favoritplatsen nära, nära Ja, "Lillkatt" tycker nog att han är satt lite på undantag, mycket bestyr med en massa hundar. Stunderna jag kan kela med honom har blivit betydligt färre. Varje tillfälle tar han i akt att sitta och gosa med mig, han spinner och vill gärna krypa in i mitt hår, det är nästan så man inte vill resa på sig eftersom han mår så gott. Ska jag vara ärlig så har det hänt ett flertal gånger att jag somnat där i fåtöljen framför teven.
1/3 I morse hade det kommit ungefär en decimeter nysnö, två plusgrader och ingen kallblåst. Jag bestämde mig för att släppa ut småhundarna under tiden jag skurade in valprummet och hallen. Med stor förtjusning tumlade de runt i nysnön, något de aldrig sett förut. Den snö som låg på gården tidigare var hårt packad med skare, inte alls så här härlig att rulla runt i. Eftersom solen sken och valparna tyckes trivas ute beslöt jag mig för att låta dom vara ute, de hade ju fått vara inte nästan hela dagen i går.
En hel decimeter nysnö, mjuk och len.
Snön når ända upp till magen.
Alla vill leka med mamma Alice.
Alice härjar så valparna får massor av snö över sig...
... vilken dom raskt skakar av sig.
Mycket märkligt fenomen detta med snö...
...men jätteskojigt, Ankan springer så
öronen fladdrar. Själv gör jag det minsta möjliga. Med en dundrande huvudvärk och begynnande herpes, vilket jag alltid får när jag blir förkyld, känns allt ganska tungt och jobbigt. Ibutemin och Anti, (ja, den är lika bra som reklamen säger) nära tillgänglig hoppas jag munsåren inte blommar upp. Jag låter bli att pussa på valparna, inte för att jag är tror att det smittar till hund men man kan aldrig vara för säker. |
Hemma ville jag i alla
fall inte stanna, valparna behöver stimulans och Gullis har inte blivit less
på oss ännu så vi for in till stan, alltid kunde vi hitta på något.
en sådan måste jag
bara skaffa mig.
under tiden gick jag och
beställde tid för synundersökning, jag har behövt starkare glasögon i över
ett års tid, nu ska det äntligen bli av.
