Maj-07

31/5
Varmt och skönt i förmiddags, Gullis kom ut och vi tog ganska snart en promenad efter vägen och vek av borta vid hästarna ner mot Ätran.

Elli och Sanni gasar på, dom vet precis vart vi ska.

Hönorna är inte långt efter.

Inez kastar sig genast i medan Alice tar det lite lugnare.

Fast det dröjer inte länge förrän hon också har hoppat i, solen bränner.

Inez och Sanni har fått syn på kanadagässen, det vimlar av dom och de små kan inte låta bli att försöka få tag på dom.

Långt ut simmar dom, nu är dom halvvägs över till andra sidan, mattehjärtat bultar, tänk om dom simmar över eller inte orkar simma tillbaka.

Det här kallas teamwork!

De stora, förhoppningsvis lite förståndigare hundarna håller sig vid kanten och väntar på att någon vänlig själ ska kasta en pinne.

Äntligen har de insett att gässen inte går att få tag på och vänder om.

Fast Inez ändrar sig och vänder tillbaka, envetnare hund får man leta efter.

Många gäss är det och dom verkar inte ett dugg rädda. Jag vet att dom har ungar nu och vi kanske har gjort intrång på deras strand så det är därför dom håller sig i närheten för att kolla om vi kommer för nära deras bon.

Elli struntar i gässen, att simma efter en pinne ger en i alla fall möjlighet att få tag i det man ger sig ut i vattnet efter.

Till och med Alice simmade i dag, tydligen tyckte hon att det var skönt.

En pinne är kastad, Inez försöker hinna före det stora lejonet, Alice försöker inte ens, hon vet att hon inte hinner först.

Inez kastar sig, hon bara SKA ha pinnstumpen.

Och ta mig tusan hann hon inte före, egentligen tror jag att Elli bjöd på det, hade hon absolut velat ha pinnen skulle hon tagit den.

Som tack försöker Inez åka snålskjuts på Elli tillbaka in till stranden.

Sanni gapar efter mycket, hon har minsann två pinnar.

En rolig bild, Alice röker en stor fet cigarr.

En fin bild, mattes ohängda unge är vackrast i alla fall.

Om det här är en vacker hund kan man ju diskutera men världens snällaste är hon i alla fall.

Inez och Sanni vill ha samma pinne.

Även i vattnet kivas Inez med Sanni men Sanni tycker att det bara är skoj.

Helt otroligt, alla fyra på samma bild, det händer inte ofta.

Sanni har fortfarande inte släppt sin kära pinne.

Vi går lite längsmed stranden för att hundarna ska springa sig lite torra innan vi vänder hemåt, Ätrans vågor har spolat trädrötterna alldeles släta och mjuka.

Stubben jag blev så förtjust i förra sommaren ligger kvar, i år ska jag ta mig tusan ta ner bilen en dag och forsla hem den. Någonstans i trädgården finns det plats för den.

Vi sätter oss och tar en rökpaus på en tall som stormen Per har puttat omkull.

Kanadagässen har följt efter oss när vi har gått längs stranden.

Naturligtvis jagas dom bort. Nu blev det tack och lov inte lika lång simtur, hundarna vände då Gullis och jag gick därifrån.

Vi tog vägen över en grönskande klöveräng, jätteharen och Inez tyckte det var lattjolajban.

Även Alice njöt, hon rullade sig och skuttade om vartannat..

Den här hon bara betade som det kreatur hon är.

Vi fick lugn och ro i stugan under tiden vi lagade mat och åt, man känner sig så nöjd när hundarna är belåtna.

7/5
Det är snart slut på tiden då vi får vara vid havet med hundarna, bara en dryg vecka kvar, därför bestämde vi oss för att passa på i dag. Solen sken men det blåste rejält och det var förmiddag, risken att någon annan skulle kommit på samma idé var minimal.

Vi hade rätt, ingen var på stranden och havet såg minst av allt inbjudande ut.

För hundarna är förstås havet alltid inbjudande antingen det blåser eller inte.

Alla fyra njöt av hjärtans lust på sitt eget sätt.

Strandfynd, det ser nästan ut som äggskal.

Elli har hittat en skojig pinne, kanske vrakgods, vad vet jag?

Hon vill att någon annan ska se hennes fynd och försöka ta det.

Sanni provar gärna men hinner inte fatta vad som hänt innan Elli river åt sig pinnen och rusar iväg.

Nu har Inez också upptäckt att Elli har något intressant och jakten är igång.

Inez tröttnar strax, hon vet att hon inte kan ta den av det stora lejonet som hon har sådan respekt för.

Sanni har på något sätt kommit över pinnen och visar Inez att hon minsann har leksaken nu.

Riktigt nära går hon för att förvissa sig om att Inez har sett hennes skatt.

Inez låtsas inte om att hon har märkt någonting.

Sen helt plötsligt bestämmer sig den missunnsamma hoffen sig för att hon ska minsann ha brädstumpen.

Sanni har fått som hon vill, Inez sätter efter henne.

Sanni fintar hit och dit, Inez får lov att känna sig besegrad... hon tjurar.

Pilutta dig!

När Sanni inte är uppmärksam knycker Inez hennes skatt rakt ur käften på henne.

Egentligen tycker hon inte att träbiten är intressant, hon skulle bara ha den för att Sanni hade den. Inez släpper den på stranden och trippar ner till vattnet.

Och Sanni gör flisved av den.

Nu har de upptäckt en stackars strandskata... den ska fångas.

Teamwork fungerar inte alltid.

Men hundarna är nöjda, strandskatan försvann ur deras åsyn, hundarna vill ha stranden för sig själva.

Den här blomman växte det fullt av i Arras fårahage såg jag i fredags och jag fick lära mig att den heter strandknopp. Som synes finns det gott om den även i Ringsegård.

Jag tror ingen har lust att hoppa i från bastuholmens brygga i dag, vattnet ser kallt ut.

Ännu en stackars strandskata är illa ute.

Det finns flera stigar ner mot stranden och man måste vara uppmärksam ifall det kommer ner någon som vill vara på stranden. De här två flickorna blev ganska förskräckta när fyra skällande hundar rusade mot dom men stod alldeles stilla när vi bad dem, allting förlöpte mycket smidigt och flickorna skötte sig mycket bättre än många vuxna... inget skrik och gap eller flaxande med händerna. När vi kopplat fyrklövern utdelades klappar och kel. Mycket duktiga flickor och väldigt nyttig träning för både Sanni och Inez.

Det är härligt att få smutsa ner sig, nu har matten släppt alla tankar på att hundarna ska vara rena och fina i pälsen, ingen utställning på schemat mer i år. Livet leker igen.

 6/5
I dag var det så fint väder med strålande sol och relativt vindstilla så jag bestämde mig för att ruggugglorna skulle få prova sin sommarbostad.

Lite förskräckta var de först men visslade glatt.

Snart nog började de undersöka hela voljären, Pelle klättrar på nätet precis som han gör på inneburen. Snart nog kom de båda två på att man faktiskt kunde flaxa omkring lite.

Märta ser mäkta förvånad ut från den här vinkeln med skalltofsen stående rakt upp.

Pelle ler, han gillade de nya kvistarna, att pilla bort bark tycker han om.

Märta testar också barkkvalitén.

Under taket och i skydd från väder och vind har jag hängt fröskålarna och vattentanken. På golvet i voljären står ett fågelbad.

Det japanska körsbärsträdet som står bredvid voljären blommar nu, den kommer inte bära frukt men ger ett bra bladverk som skydd för fåglarna.

Pelle ville inte klättra upp på min hand men är ändå lite nyfiken. Lite senare tog jag fast honom med våld, jag såg att hans klor hade blivit väldigt långa så saxen kom fram. Som tack bet han mig rejält.

Jag passade på att göra ren inneburen nu när den var tom. Högtryckstvätten är bra hjälp, alla leksaker och grenar spolades noga, nu finns inget pippibajs någon stans.

Nu gäller det bara att få in dom till kvällen, det är för kallt att låta dom vara ute hela natten, jag har köpt en fjärilshåv som kanske kan komma väl till pass.

3/5
På eftermiddagen i dag tog Gullis och jag hundarna till Måssjön, inte för att det var varmt utan mer för att de skulle få lite omväxling mot våra vanliga rastningsställen.

Alice verkar ha kommit tillbaka till sitt normala jag, hon äter igen och det är full fart på henne, skendräktigheten tycks vara som bortblåst. Väldigt skönt faktiskt, man ser att hon är glad igen.

Inez för ett tappert försök att hinna fram först till bollen, hon har ännu inte lärt sig att det inte är någon idé, Elli hinner alltid först.

Flera gånger försöker hon, Alice har lärt sig att Elli faktiskt är ett sjölejon, den här lär sig väl så småningom hon med.

Ingen törs ta Ellis boll, inte ens Sanni, alla de andra har stor respekt för Elli.

Bollen låter lustigt när de biter i den, vattnet sipprar och det pyser.

Någon respekt för sin ömma moder har inte den här ungen, Alice har en pinne som Inez absolut vill ha...

Det stänker ordentligt, bäst att skydda kameralinsen.

Efter badet tog vi en promenad i den intilliggande bokskogen, nu är den som finast, alldeles innan bladen vuxit ut fullt.

Mellan den skira grönskan syns Måssjön där hundarna nyss badade, bokskogen är kuperad och vi har klättrat allra högst upp.

Ska man hitta utkastad frolic bland torra boklöv gäller det att ha bra luktsinne.

Dom här två var mest uthålliga, lejonen hittade en mycket intressant murken stubbe.

Just nu tycker jag att det är alldeles lagomt väder, det är varken för varmt eller kallt. Det blåser inte men en tröja är nödvändig... så här kunde det vara hela sommaren.