Juni 2008

29/6
I går kväll packade jag bilen och förberedde matsäck för dagens utflykt till Osby, utställning med bara hovawartar skulle vi till. Ett sjuttiotal andra hovawartägare hade tänkt samma tanke som jag, det är jätteroligt när man träffar så mycket folk med samma intresse och hundras.

Jag hade även anmält fodertiken "Blissa", hon kom med matte och husse och camperade med oss i vårt tält.

Titta bara så stor och fin hon blivit och att hon kände igen mig visade hon tydligt.

Domaren gick igenom henne ordentligt och jag tror faktiskt att hon kollade om halsmandlarna satt där de skulle, god tid tog hon på sig dessutom men lilla Blissa fann sig i allt domaren hittade på.

Lååång tid fick hon stå alldeles stilla vilket hon gjorde med bravur, riktigt duktig var hon.

Kritiken är definitivt inte fy skam, domaren var mycket förtjust i henne men höll på HP:t tack vare att det vita på bröstet gick ihop med det vita under hakan i en smal sträng, så får det inte vara. Det är i och för sig inget jag oroar mig för eftersom det hinner växa bort.

Att det var Blissas första utställning kunde man inte tro, hon skötte sig som ett riktigt proffs och jag är så stolt över henne, känner att jag valde rätt tik av de två mörkare blonda jag tvekade mellan.

Sedan kom regnet och kameran packades ner i sin väska, jag vill inte ha den fuktskadad, den ställdes in i tältet som visade sig inte vara så tätt som det borde men min alldeles utmärkta nya kameraväska har ett inbyggt regnskydd.

Efter ganska lång väntan i regnvädret så blev det uppehåll precis när Inez skulle gå in och min lilla skithöna skötte sig bara så bra hon någonsin kan. Hon blev etta i öppenklassen och fick ett CK.

Här sitter Inez med alla fina priser hon fick inklusive en blöt rosa rosett, en käck stol man kan bära med sig och använda som promenadkäpp, en påse hundgodis, en kampleksak som Alice genast stal och en ljusstake från Orrefors.

Under tiden vi väntade på att få gå in i ringen igen för bästa tik blev Inez påhoppad av en annan tik och Inez är inte den som bara tar emot utan hon svarade upp. Inga skador blev det men hon var riktigt låg efteråt, jag märkte det när hon sprang i ringen, jag fick nästan dra henne runt. Jag vill inte skylla på att det var den händelsen som gjorde att vi inte kom bland de fem bästa men lite tror jag spelade roll, plus att matten inte orkar springa så mycket som behövdes. Jag är i alla fall otroligt stolt och glad över min lilla "höna", mycket bra placering i så stor konkurrens.

Kritiken Inez fick var bra, den är jag nöjd med men den står på tyska, jag har fått den översatt av en trevlig man och jag lägger in den vad det lider senare på Inez egen sida.

En härlig dag var det i alla fall, många bekanta ansikten såg jag. Något som gjorde mig riktigt glad var att en av mina besökare här på hemsidan gav sig till känna, hon kände igen mig men inte jag henne eftersom jag aldrig träffat henne. Hon brukar skriva så rara kommentarer i min gästbok och nu fick jag tillfälle att krama om henne ordentligt och tala om hur mycket jag uppskattar raderna hon skriver, det kändes bra.

Det bästa av allt, Patricia levererade denna till mig, jag har väntat länge på den och nu har jag att läsa ett tag. 

7/6
Sommaren har kommit med stormsteg och jag lider alla helvetes kval. Jag vet att det är flera med mig som pustar i värmen, (läs Gullis), ingen av oss orkar med någonting på dagarna och de stackars hundarna får inte mycket de heller. I och för sig tror jag de är nöjda med att ligga i skuggan men ibland tar vi oss i kragen och åker och badar med dom.

I dag träffades Gullis och jag vid Måssjön vid middagstid.

Alice med sin älskade fresbee, ett tag försökte hon ta in två stycken men då fick hon lite problem, hon ville inte öppna munnen eftersom hon då var rädd att tappa den hon hade där.

Vem den här vindögingen är får ni försöka lista ut själv, jag tror faktiskt att det är hon som njuter allra mest.

Om jätteharen är säker på att hinna först ut till det vi kastar ger hon sig ut i vattnet, annars struntar hon i det. Ofta lurar vi bort de andra tre och sedan skickar vi iväg något åt andra hållet till Sanni.

Inez försöker ta pinnen Elli har fått tag i...

Men hon får ge sig, vill inte Elli släppa så släpper hon inte. Inez har otrolig respekt för Elli och käftar inte emot.

Efter middagen hade jag en annan vän på chatten, hon är nybörjare med datorer så jag beslöt mig för att fara dit för att hjälpa henne lite.

Hennes man, Lennart, skakade på huvudet när han såg lacken på min bil. Den är mer rosa än röd. Han bad Irené och mig att tvätta av bilen lite snabbt så skulle han polera upp den lite.

Här ser man tydligt hur matt lacken är, man skulle kunna tro att det är vax över hela huven men så är inte fallet, hitersta halvan har ännu inte fått något medel på sig.

Riktiga doningar har han att jobba med i alla fall.

Två timmar höll han på och nu är det bara finliret kvar.

Se, nu har jag en röd bil igen. Tusen tack Lennart, vilken kille! Det här gjorde han som tack för allt jag hjälpt Irené med datorn.