Juni-07

5/6
I lördags fick vi långväga besök som skulle stanna i bastun till tisdagen, en anka och ett skägg med vidhängande matte dök upp vid fyratiden på eftermiddagen.

Efter middagen tog vi en promenad ner till Ätran, hundarna behövde svalka av sig i sommarvärmen. Ännu har inga kor kommit till den här delen av stranden så vi kan vara här ett tag till.

Det visade sig att även Ankan gillade att jaga kanadagäss.

Fast hon vänder strax, hon kanske är lite smartare än sin syster Inez som fortfarande tror att hon kan få tag på gässen.

Embla ville inte bada men hade hur trevligt som helst bland alla nya dofter.

Vi tog en runda utmed kanten av fältet så hundarna skulle torka lite.

Stackars Alice hade det inte lätt, två ohängda ungar som retades med henne hela tiden. Ibland, när det blev lite för mycket fick jag faktiskt hjälpa henne att freda sig.

Söndagen packades matsäckskorg och vi begav oss till skogen, närmare bestämt promenerade vi rundan jag brukar gå med Gullis förbi torpet hon tillbringade sina ungdomssomrar vid. Embla trivs i ny miljö.

Rundan avslutades vid Måssjön, både hundar och mattar var varma... mattarna undvek att bada dock.

Man kan inte påstå att hundarna är badkrukor direkt.

Inte det minsta.

Om man inte räknar med "Pumlan" förstås, hon ville inte bada, inte vara med på bild heller som synes.

Ankan har ännu inte tröttnat på att få en kameralins upptryckt i plytet.

Tjalle hade sin tillflykt inne på kontoret under invasionen av främmande hundar, till hans stora lycka hade matten rensat brevkorgen från en massa papper som inte behövde sparas.

Måndagen skulle vi få ännu mer besök men inte förrän framemot middagstid, tidigt packade vi en fikakorg igen och for till bokskogen. Inez och Ankan for runt som de valpar de är, mycket spännande tyckte de att det var.

Mamma Alice fick lite lugn och ro och gjorde som mamma Alice brukar.

Inte riktigt de rätta färgerna, de är svåra att återge men det är så fint i bokskogen nu.

Fast det verkar som om Embla inte bryr sig i omgivningens skönhet. Hon är svår att få på bild, det där skägget. Men söt är hon.

Vi hade inte tänkt bada just i dag men hundarna ville annat, finns inget rent vatten hittar de den enda dyngpöl som fanns.

För att inte få in all smuts i murarstugan for vi till den närliggande Björkasjön, lika vackert här som i bokskogen.

Ankan tycker att det är jobbigt men kul att vara på semester, att röja med mor och syster tar på och ibland måste man bara vila lite.

Men pausen blir inte lång, det svala vattnet lockar.

Alice och Inez lurar bland gäddorna i vassen.

Och Embla vill inte bada, jo, jag råkade tappa en ostbit i sanden som jag slängde ner i vattnet, då kunde hon kosta på sig att blöta tassarna lite. Hon har fått en nytt fint halsband som jag har gjort, Ankan fick naturligtvis också ett men Emblas syns bättre och står så fint mot gråpälsen.

När vi kom hem igen dröjde det inte länge förrän brorsan Attis kom med sin husse. Tapio hade lovat formatera min dator.

Attis är en herre med vissa privilegier, äta från gaffel kan han riktigt snyggt men nosar först så han vet vad han stoppar i munnen. Helt annorlunda mot han ömma moder alltså som sväljer innan hon hinner känna vad det smakar.

Av Hillevi fick jag ett makroobjektiv som inte passar på hennes kamera, det tackar jag för.  Det provas genast på den älskade Bellisen i trädgårdslandet. Häftigt! Lite svårt innan man är van men jag är inte dummare än att jag lär mig.

En paus för Tapio med datorjobbet, vi åker ner till Ätran, hundarna behöver få göra något. Inez torkar sig efter badet precis som Alice gör, tur att det var gräs och inte lera.

Lite lek med brorsan hinner man också med.

Två lika blonda, könsprägeln syns väl, att det är Attis längst ut finns ingen tvekan om, han är större och kraftigare än sin syster.

En liten tuggvänlig strandpinne är en bra orsak att ta en paus.

Makroobjektivet testas igen.

Världens farligaste hund? Nä, skenet bedrar, han är from som ett lamm den gode Attis.

Innan Hillevi satte sig i bilen på tisdagsmorgonen för att köra den långa vägen till upplandsskogarna körde vi "Hallands vackraste väg", Hillevi var inte heller imponerad av vägen, bättre finns det norröver. Vid en skogsväg stannade vi och tog en runda med hundarna, Ankan och Embla behövde rasa av sig om de skulle sitta i bilen så länge.

Hej då anka och skägg... tills vi ses igen.