Juli-06
28/7 Efter middagen hade det fortfarande inte börjat regna och jag beslöt att lägga fältspår till mina hundar, de har inte fått göra något nyttigt på flera dagar tack vare värmen och jag tror de har lika tråkigt som jag. Hur spåren gick går att läsa i deras träningsdagböcker.
Direkt efter spåret for jag ner till Ätran, duktiga hundar ska ha en rejäl belöning. Jag for ner till det stället vi var på när vi hade valpträff, inget stängsel för längre så man kunde köra ner med bilen. Alice och Inez rusade ur skuffen, man riktigt såg hur skönt de tyckte att det skulle bli.
Alice simmar gärna men allra helst går hon och "skopar" vatten men kastar jag en pinne simmar hon ut och hämtar den...
... om hon hinner före den här badankan förstås. Inez är mycket snabbare än Alice i vattnet nu och Alice inser att hon har lika lite chans att hinna före Inez som hon har med Elli.
Dom verkligen njöt av turen ner till Ätran, ett tag var t.o.m. jag sugen att kliva ner i det blöta. Det ska jag faktiskt göra en av de närmaste dagarna, hundarna behöver schamponeras och det går utmärkt att göra på ett av våra utebad. Åskan och regnet lyser fortfarande med sin frånvaro på kvällen, nu har till och med solen kommit fram igen... när fan ska detta helvete ta slut?
26/7
Dessutom måste jag ha det här åbäket på mig dygnet runt, skitjobbigt i värmen, jag tar av den ganska ofta eftersom det blir så varmt men jag känner att det är inte bra att vara utan. Handleden blir liksom "trött" utan stödet det ger. För övrigt känns det bra i handleden, såret har läkt jättefint men tummen är inte vad den varit och jag är lite orolig för den. Tummen värker i "tjockdelen" och jag har ingen vidare styrka i den. I dag hade jag en telefontid med läkaren som opererade mig för uppföljning och han tyckte inte att det lät bra men i morgon ska jag till en arbetsterapeut och hon får bedöma om jag behöver träffa doktorn igen. Samtidigt med vårt samtal satte han upp mig på en tid för att operera andra handleden, lika bra att få det gjort på en gång, visst har det varit varmt och bökigt men jag gör det hellre nu än i vinter då man måste ha vantar på sig.
I morse innan det blev åt helvete för varmt skurade jag min hallmatta, hur enkelt som helst med högtryckstvätten. Här ligger den på tork, uppallad på en hemmagjord provisorisk torkställning och luktar såpa. Dagen har för övrigt tillbringats inomhus, jag kvävs om jag är ute, hundarna har också sökt svalkan inne under dagen. På eftermiddagen blir det olidligt varmt inne när solen ligger på från framsidan, då vill hundarna ligga på gården i skuggan.
Jag har hittat ny förströelse på internet. Jag gillar att spela kort, har gjort det sedan jag var liten. Jag har aldrig spelat om pengar men efter att ha tittat på pokermiljonen tycker jag att det verkar kul. Att öppna ett konto och satsa riktiga pengar skulle aldrig falla mig in att göra men här går man bara till banken och hämtar 250 marker. När de är slut är det bara att hämtar mer... de tycks aldrig ta slut. Vinner man får man behålla vinsten och använda en annan gång man spelar, ett tag hade jag så mycket som över 5000 marker men ack så lätt det är att förlora hela summan. För övrigt är ordningen i murarstugan återställd, när jag kom hem från träningen på klubben i går kväll fanns både varmvatten och en fungerande spis. Fråga mig inte hur Erlandsson burit sig åt men fixat det har han... ibland är dom bra att ha dom där karlarna.
24/7
"Mitt" fält är upptaget, grannbonden har flyttat hit sina kossor, vilket gör att favoritvägen ner till Ätran inte går att använda.
I och med att kossorna är på fältet utanför Murar´ns så betyder det att körvägen ner till vattnet är framkomligt, därför tog jag den vägen i dag.
Med mig hade jag Vivi och Amos, Alice och Nobben fick vara hemma, Nobben orkar inte gå så långt och Alice får sin ensamtid med sin matte senare. Att vägen ner till Ätran var preparerad med koblajor var något de båda valparna tyckte var mumsmums.
Inez kastar sig i det blöta genast hon kommer ner, hennes store beundrare Amos följer efter... men att gå så långt ut att han måste simma vill han inte.
Vart Inez än gick så hade hon Amos i hasorna, nyttigt för Inez att hon får känna på hur Alice har det med henne själv hängande efter sig.
I sin iver att följa Inez överallt hamnade Amos ute på djupt vatten, visst fasen kan han simma om han måste men han tvärvände och tog sig in så han fick bottenkänning under tassarna.
Inez är inte ett dugg reserverad för vatten längre, här hoppar hon i på ett djupt ställe från bryggan. Inte lika proffsigt som Abbe men ändock, stilpoängen får man jobba på till ett senare tillfälle.
Amos ser ut att vara ute på relativt djupt vatten men skenet bedrar, han ligger ner i vattnet nästan vid strandkanten. Jag är övertygad om att han kommer simma som en fisk han med så småningom, rädd för vatten är han ju inte ett endaste dugg. Här ser han riktigt vuxen ut med öronen rätt upp och allting men han är bara fyra och en halv månad, nästan lika hög som Inez... han kommer bli en stor stilig schäferhane med tiden.
23/7
I går tävlade vi i ettan på hemmaklubben, det gick inte så bra, 155,5 poäng. Vad hade jag väntat mig när vi inte tränat på flera veckor? Besvikelsen är inte så stor egentligen, jag hade inte förväntat mig något under. På tredje plats hamnade jag i alla fall av tretton tävlande, vilket resulterade i denna prisbuckla. Det betyder inte att jag var bra, bara att tio andra var sämre. Inne i murarstugan är det inte så lustigt för tillfället, vi är utan varmvatten. Det har vi varit i en dryg veckas tid nu och det beror på att det metallrika vattnet vi har i brunnen proppar igen ledningar och rör. Erlandsson har ännu inte haft tid att göra något åt det så i går duschade jag hos Gullis, kalldusch är ingenting för mig, allra helst inte om jag ska tvätta håret. Stoppet i köksvasken fortsätter att jäklas och i dag lade spisen vi köpte när vi flyttade hit av. Inte helt, men de två vänstra plattorna fungerar inte. Jag upptäckte det när jag skulle steka middagsfisken i dag. Matlagningen räddades av att tre kastruller fick trängas på två plattor... det går det med om man inte är allt för hungrig.
Det som fick bägaren att rinna över var
att jag lyckades koka över spenatstuvningen, det rann över hela spisen.
Hillevi, jag tror jag kommer tillbaka till Uppland!
14/7
Sommarskörd från egen odling som raskt förvandlades till en paj, det skulle komma besök till stugan i dag.
Promenad ner till Ätran tillsammans med goda vänner.
Inez är glad, svansen viftar och risken för en dusch är stor.
Blommor och bin... sexualundervisning?
Nedre delen av fältet har gott om sork, fyra goda vänner letar för fullt.
Någon har varit inne i kohagen och letat annat än sork, nämligen koskit. Färgen på pälsen avslöjar i detta fallet om det är ett lejon eller poffe.
11/7 Gullis och jag rastade hundarna tillsammans, Sanni, Inez och Alice härjade runt för fullt emedan Elli tog det lite lugnare. Man märkte att hon tyckte det var skönt att mina hundar tog hand om hennes huligan ett tag så hon fick lugn och ro, jag hoppas att Ellis medicin gör att hon blir sitt friska pigga jag snart igen. Gullis följde inte med till klubben på kvällen, hon hade tänkt göra det men var trött, det har varit mycket stök och bök med hennes mammas sjukdom och flytt några veckor och hon behöver vila nu när allt ordnat sig till det bästa för Marianne. Innan Annelie kom körde jag igenom Alice i ettans program, det gick skapligt men det hade säkert gått bättre om hon inte fått härja som hon gjorde vid rastningen. Alla moment utförde hon i alla fall så jag ska inte klaga, allt var raskt avklarat och jag bryr mig inte om att lägga in några kommentarer i träningsdagboken, inga foton blev tagna heller. När Annelie och Figo kom hade även Yvonne med Eddie kommit, tillsammans gick vi ut på planen för att försöka oss på ett träningspass. En gemensam platsliggning, det har jag aldrig gjort med Inez tidigare och hon reste sig ett par gånger men för övrigt tyckte jag att hon gjorde det bra. Figo och Eddie klarade det bättre än min virrpanna men hon lär sig väl så småningom. Yvonne började köra igenom ettans moment med Eddie och jag tyckte det såg mycket bra ut, lite dubbelkommandon hade hon som jag bad henne tänka på att börja plocka bort eftersom Eddie säkerligen inte behöver dom längre. Snart nog är dom klara för att tävla i ettan, det ser jag fram emot. Därefter körde jag lite med Inez men min motivation var inte riktigt där den skulle. Inez tyckte det var skoj att träna, hon hoppade mycket och var glad, det gjorde att jag var lite rädd om min högerhand och kunde inte korrigera på rätt sätt. Snart nog lade jag ner träningen och lät Annelie köra med Figo, ingenting om Inez träning skriver jag heller i träningsdagboken. När Figo och Anneli körde började det regna igen men jag hann se att hon kommit ganska långt i sitt jobb med honom. Följsamheten är inget att klaga på, han fick hoppa för första gången vilket han klarade bra. Annelies träningspass blev heller inte långt tack vare regnet. Jag tog bilder hela tiden, både när Yvonne och Annelie tränade och Annelie fotade mig och Inez men alla bilder blev suddiga. Det måste ha med det gråmulna vädret och någon inställning jag missat, jag har inte lärt mig kameran ordentligt ännu. Lite lek för hundarna i rastgården blev det i alla fall, valparna för sig och Alice tillsammans med Eddie. Det verkar som hundarna var nöjda med träningen, de röjde inte alls, t.o.m. Eddie var trött, han som brukar ge järnet i rastgården om han har någon att busa med.
Det blev inga bra bilder från rastgården heller men ett på bror och syster kan duga att lägga in. Båda rejält trötta och regnvåta men ack så fina tillsammans.
9/7
Naturligtvis lättades det på plånboken även i dag, Patricia tipsade mig om mjuka snygga halsband som hon följde med mig och visade. Eftersom Inez vuxit ur babyhalsbandet köpte jag ett rött åt henne, Alice måste få ett likadant men hennes blev grönt. Tur som en tok hade jag också, de hade märkt en ring banden hängde på femtio kronor billigare och när jag ifrågasatte det fick jag båda för det billiga priset. Nasaren var sedan inte sen att märka om de felaktiga halsbanden.
I dag tog det lite längre tid på utställningen men hundarna var i alla fall inte ensamma hemma längre än två och en halv timme. Det tyckte Inez var två och en halv timme för länge... hon hade fått tag i min innesko. Dessa köpte jag innan midsommar och nu är jag glad att jag valde ett par för 99:- och inte tog de dyrare som kostade 495:-. Ibland är det bra att vara lite snål.
8/7 En tjej från klubben ställde sin unghundshane, hon har inte ställt förut så jag har gett henne lite tips och råd om hur det går till och hur hon ska ställa honom.
Här är han... Eddie, en stilig blond kille, det jag gillar mest är hans breda skalle. Han är väldigt lik "Lillebror" och ibland blir jag nästan gråtfärdig när jag ser honom. Bra gick det, han vann sin klass med HP, visserligen var han ensam i klassen men han hade lika gärna kunnat åka ut med en tvåa. Yvonne var väldigt stolt över Eddie och både han och matte skötte sig väldigt bra. Det var bara nio hoffar som ställdes ut och när klockan var elva var jag hemma igen, så skönt att det inte tog hela dagen. Mina hundar hade varit ensamma högst en kvart eftersom Erlandsson åkte in till jobbet ganska sent. Perfekt!
När jag ändå var på utställningen införskaffade jag var sin tävlingsbok till Inez och Sanni. Var och en av mina hundar har en sådan här, lätt att hålla reda på alla papper och intyg när allt är samlat på ett ställe. Jag hade i och för sig kunnat låta Inez ärva en av de gamla men det har jag inte hjärta till, böckerna är personliga och går inta att överlåta, enligt mig.
5/7
Inez och Sanni verkade bli glada att se varandra, mest glad var nog Alice och Elli, de fick vila ifred i skuggan under tiden de små roade varandra. Båda de vuxna hundarna kan få lite för mycket av valplek. Även fast vi satt under Gullis blodbok, där det alltid är skugga svettades vi enormt, fy fan för denna värme, man orkar inte med sig själv. Vi planerade att åka till Måssjön för att låta hundarna bada, när man åker dit kör man förbi djurkrematoriet och jag tänkte hämta upp Sally på vägen tillbaka för att äntligen få ner henne i jorden bredvid sina vapendragare. Innan vi for till sjön svängde vi in på Skrea för att köpa med oss middag, varken Gullis eller jag hade ork eller energi att stå vid spisen.
Stekt fisk serverades i dag, det enda som bjöds att dricka till var "saft med bubblor", som min Jessika sa när hon var liten, jag är inte förtjust i kolsyrad läsk men tog en "raggardricka", lite nostalgiskt var det att dricka den. Trocadero köpte jag alltid i pausen på danserna jag var på i min ungdom.
Under tiden vi åt badade hundarna, turer till Måssjön uppskattas alltid av våra fyrbenta vänner. När vi satt och åt hörde jag något konstigt skrammel från mina svarta hundar och lockade till mig Alice.
Den här satt fast i hennes ena baktass, hullingen i bak hade snott in sig i hennes fana och den främre hullingen satt långt inne i hennes trampdyna. Jag lyckades lirka loss båda hullingarna och sedan ville Alice dra sig mot bilen. Kanske hon var rädd att fler fiskedrag skulle fastna i tassarna.
Med lite lock och pock samt mutor i form av att slicka folieformen med matrester blev hon snart sitt vanliga jag igen. Inget haltande även fast fiskkroken lämnat ett hål i trampdynan, skönt.
Inez och Sanni är de godaste vänner, det är så roligt att se hur de leker både i vatten och på land, helt annorlunda mot hur Inez och Alice härjar. Hoppas, hoppas att vänskapen håller i sig och att det inte blir någon kamp om vem som ska vara ranghög. Jag skiter i vem det blir, huvudsaken de kan lösa det utan blodvite, att ha fyra vuxna tikar tillsammans borde gå bra om man tar det på rätt sätt.
Sedan vi badat svängde vi in på en trädgårdshandel för att köpa några växter att sätta på gravarna, taklök är det enda som överlever skuggan, jag har provat så många olika plantor och det är så svårt att få något att överleva i den skuggiga skogen. Små fina stenar lade jag överst, det hade jag även på Spencer och Zsa-Zsa´s grav men eftersom den ligger i en tallskog täcks småstenen så fort av tallbarr, vilket ser ovårdat ut och är svårt att plocka bort, så där lade jag bara på ny jord över alltihopa. Man får ta det onda med det goda, gravarna ligger ju i skogen och i skogen trivdes hundarna så där ska de ligga.
Här ligger dom nu, de tre hundar jag hade med mig från Gävle för nio år sedan, alldeles bredvid ligger de två hundarna Gullis hade när jag lärde känna henne. Våra nuvarande fyrbeningar får inte plats här, dom kommer hamna på något annat ställe en bit ifrån, det passar bra... dom tillhör en annan era och förhoppningsvis dröjer det länge ännu innan vi måste leta vilorum för dom. Tankarna i dag under tiden jag höll på med gravarna, gick till en god vän och hennes "Stjärnöga" som också fått somna in. Ord att trösta med finns inte men hon vet att vi tänker mycket på henne och känner hennes sorg även fast avståndet är långt. Det är det som är det tyngsta med husdjur, de kära, kära vännerna lämnar jordelivet och man står med minnena kvar.
3/7
När jag tittar ut sitter en höna i stuprännan
Nedanför på gräset satt den som jagat upp henne, beredd att ta emot om utifall hon skulle ramla ner. Jag schasade bort katten och petade ner hönan från taket med ett paraply jag hittade i busken bredvid fågelburen. Tacksamt rusade höna-pöna iväg mot sin egen gårdsplan. Senare på eftermiddagen fick vi storfrämmande, Arras med flock kom och hälsade på och vi tog oss en tur över fältet ner till Ätran med hundarna.
Badplatsen var ledig och mina hundar kastade sig i så vattnet stänkte.
Den ena stänkte mer än den andra, Inez börjar bli en riktig hejare i vattnet, att simma efter en utkastad pinne är inga som helst problem, ofta hinner hon före sin mor.
Arras tog det lite lugnare, han hade aldrig fått känna på sötvattensbad tidigare, efter en stund kom han i alla fall ut så det räckte en bra bit ovanför magen men simmade väntar han med till en annan gång. När varken Morgan eller jag hade kameran uppe lade han sig faktiskt ner i vattnet så blöt över hela kroppen blev han i alla fall.
På hemvägen fick Alice gå i koppel, hennes tillrättavisningar mot sitt ättelägg blev lite väl många och onödiga. Arras hade roligare med bara Inez... fast skojigast var allt att jaga svalor över fältet.
Det var skönt att sträcka ut tyckte Arras, han sprang så den rosa slipsen krullade ihop sig. Vid fikat efter promenaden bestämdes att detta skulle göras om, Arras behöver motionen, där han bor är det fullständigt knökat av turister så här dags på året, tur att vi inte har så många av det slaget i Gällsås.
2/7
Inez kastar sig i genast, det här tycker hon är både roligt och skönt.
Upplärd av en leonberger som hon är räds hon inte alls djupt vatten.
För Amos var det premiärbad, lite fundersam var han i början, hans matte klädde av sig och klev ut i vattnet med honom.
Det dröjde inte länge förrän även Amos fann tjusningen med detta element men någon simtur vågade han sig inte på. För rättvisans skull tog jag en ensam tur ner till Ätran lite senare med Alice, kameran var oturligt nog inte med. Jag hade inte tänkt gå ända ner och bada men det var så varmt och samvetet över att jag låtit Inez bada och inte hon gjorde att vi knallade hela vägen. Alice badade och njöt av kvalitétstiden ensam med sin matte och mattes dåliga samvete blåste bort. Vid niotiden gick jag
ut en sväng i trädgården, nu var det äntligen så pass svalt att man
kunde vara ute. Ur rabatten avlägsnades äntligen det mesta av ogräset,
tid tog det eftersom jag bara använde vänsterhanden och svårt var det.
Grönskan i min trädgård har inte fattat riktigt hur jag vill ha det, jag
vill att Bellisen ska sprida sig till gräsmattan... inte gräset till
Bellisen.
Det sista jag gör innan jag kryper till kojs på kvällarna är att ta ut Inez på en sista kiss, i kväll mötte denna varelse upp alldeles till vänster om bron.
Inez stod som förstenad och jag hann till och med gå in efter kameran innan han rullade ihop sig.
När så Inez kommer lite för nära intar han sin skyddsställning och närmare än så här vågade inte Inez komma.
Tjalle däremot, som alltid är med på sista uteturen, fick sig några stick på den nyfikna nosen.
"Märklig varelse... hur länge tänker du vara på min gård?" Att nosa på igelkotten fler gånger provade han inte. Många ställer ut fat med mjölk åt igelkottar, jag vet inte hur pass bra det är för en igelkottmage men jag gjorde det inte. Visst är det trevligt med vilda djur i trädgården men jag tvivlar på att den skulle få ha mjölken i fred... lillkatt hade säkerligen tagit hand om den. En skål med kattmat som brukar ställas ut till dessa taggiga småkryp hade absolut inte lämnats till den som den var ämnad åt.
1/7 Själva operationen gick bra, det värsta var faktiskt bedövningssprutan, jag har panisk skräck för sprutor över huvud taget, men bara den var gjord kände jag mig lugn. Lugnet kom kanske från valiumtabletten de bad mig ta, vad vet jag. Jag kan använda handen och alla fingrar så länge jag inte måste lägga till lite kraft och tryck, då smärtar det långt upp i underarmen men vardagliga sysslor går relativt bra om än lite långsammare. Jag fixade att laga middag, till och med att skära små perfekta fyrkantiga tomatbitar till salladen... har man bara riktiga verktyg så fungerar det. Lite värre är det faktiskt att hantera två dragande hoffar i koppel, därför går jag ut med en i taget. Att separera hundarna är något jag behövt göra länge men latheten har tagit överhand tidigare. I går släppte jag först Alice på fältet där hon fick rusa av sig ordentligt, sedan tänkte jag ta en promenad med Inez. När Inez och jag gått en bit kom Vivi hem från sin dag på torget och frågade om vi inte kunde släppa valparna på fältet, det skulle bli Amos första tillfälle utanför gården. Naturligtvis accepterade jag, nyttigt för Inez att leka med andra än sin buffliga mor.
Här kommer Amos ut på fältet för första gången, det är även premiär för honom att gå i koppel, först var det inte trevligt men när han såg Inez tog nyfikenheten överhand.
De har träffats förut men nu var det första gången de fick leka ohämmat, Amos har nästan hunnit ikapp Inez storlek så Vivi var inte orolig längre. Däremot var jag lite orolig, jag vet ju hur tufft mina hundar kan leka.
Det var faktiskt inga som helst problem, efter lite runtrullande brydde sig Inez inte så mycket om Amos. Mest jaga-lek vilken bestod i att Amos följde efter Inez vart hon än gick.
Amos ger sin matte en blick... "Får jag springa ner för slänten?"
Han ser att hans matte accepterar och tar ett glädjeskutt efter Inez som redan är långt före.
Vi bestämmer oss för att gå ända ner till Ätran för att låta valparna svalka av sig men när vi kommer ner där vi ska svänga ser vi att badplatsen är upptagen, det är bara att vända om hemåt igen. Jag har lite svårt att hantera växelspaken i bilen, därför bad jag Erlandsson skjutsa ner mig och hundarna till grillplatsen där vi var när jag hade valpträffen. Tyvärr visade det sig att vägen ner var avstängd, bonden har flyttat sina kor så det gick inte att komma ner. Ett annat ställe vi brukar vara på var också det upptaget... det blev inget kvällsbad för mina hundar men det kommer fler kvällar. Det har tagit minst tre gånger så lång tid som vanligt att göra det här inlägget i dagboken, det svåraste har varit att redigera bilderna. Högerhanden är omlagd och en stor knöl av bandage ligger mitt i handflatan som trycker mot såret, troligen för att undvika blödning. Den här knölen hindrar mig att hålla musen på rätt sätt och jag får hålla handen i en konstig vinkel vilket gör ont efter en kort stund. Dessutom trycker knölen på tangenter jag inte vill ha nedtryckta när jag skriver... ett bra sätt att hålla mig ifrån datorn. Men jag ska försöka uppdatera lite varje dag i alla fall. |
Att
göra ren en spis från spenat med bara kallvatten, en icke fullt
fungerande högerhand och en vask där det tar en timme för vattnet att
rinna igenom är ingen lustifikation precis.
hoppas den
inte lägger ägg.
