Januari -06
31/1 När jag plockade fram "kattväskan" klev Tjalle glad i hågen in i den och lade sig till rätta, precis som när han åkte i den varje dag till Rådmansgatan, han trodde nog han skulle få träffa sin "Ellimammma". Besvikelsen blev nog ganska stor när luckan öppnades i en miljö han inte kände igen, till råga på allt stack en gubbe honom också. Hela proceduren var avklarad på en grisblink, fem över nio var vi hemma igen, Tjalle var fortfarande sövd och jag lade honom i Sallys bia-bädd. Nu när Alice inte bor inne går det bra annars hade jag fått stänga in honom i sovrummet eller något. I bia-bädden låg han kvar en stund men flyttade sig därefter på egna vingliga ben till sin "håla". I morgon kommer han vara som vanligt igen och trakassera oss. Erlandsson ringer inte hem på dagarna utan någon speciell anledning men i dag var han tvungen att höra hur det var med vår kattpojke. Även fast han unnar katten lite glädje bland missarna tycker han att ingreppet borde göras så vi får behålla honom hemomkring.
Stackars Tjalle, hoppas grannkatterna inte retas för att han är utan kulor. I går kväll när jag höll på att laga kvällsmat ringde en överlycklig Hillevi och berättade att allt löst sig med hennes arbetsplats beträffande valpen "Ankan". Jag vet inte vem av oss som blev gladast, Hillevi eller jag men själv blev jag tårögd av glädje, både för hennes och valpens skull. Att den lilla blonda ligger mig varmt om hjärtat har säkerligen ingen som följer min blogg missat och att få lämna henne på ett så bra ställe gläder mig verkligen. Att Hillevi varken kommer att ställa ut eller tävla, (vem vet förresten hon kanske kommer till skott), bryr jag mig inte det ringaste om eftersom jag vet att Ankan kommer få fullt upp under sina dagar tillsammans med Rödpäls och Skäggfjanta. Å så roligt, Hillevi kommer snart ner på snabbvisit för att träffa sin "Anka".
Linslusen "Poffeankan", i går kröp hon ur valplådan. Störst, bäst och vackrast. Naturligtvis har jag filmat valparna från födseln och varje dag framåt med min dvd-kamera, jättekul förresten att se filmen nu så här i efterhand när jag redigerar, dom har vuxit så fort och man ser skillnad från varje dag. En kopia på filmen tänker jag ge till de valpköpare som är intresserade och jag lägger in ett smakprov på dagens snutt här. För att kunna se den behövs Windows Mediaplayer, lite "tung" kanske för de som sitter med modem. Håll till godo... glöm inte sätta på ljudet. Ännu ett glädjande besked fick jag via mailen i går, som jag berättat tidigare vill Cambo´s uppfödare ha en av smt-hanarna, hon kommer upp om några veckor och väljer ut en. I går mailade hon mig och berättade att en av hennes uppfödarbekanta ville ha en av tikarna, jätteskojigt att få leverera två valpar till rasens ursprungsland. Troligtvis kommer båda två föra linjerna vidare.
Häftigt!!
30/1
Den blonda tiken, jag hoppas verkligen att den hamnar hos Hillevi.
SMT-hane, den här kommer troligtvis att flytta till Tyskland.
Den andra SMT-hanen, snacka om attityd! I helgen har alla valparna öppnat ögonen och det verkar som om de samtidigt fått fart på benen. De ligger inte längre still på fällen jag flyttar dom till när jag byter lakan i valplådan utan far på upptäcksfärd över hela golvet. Köttfärsen uppskattas av allihopa och den har gjort att jag gett den ena blonda hanen ett smeknamn, nämligen "Glufsen". Två blonda hanar har jag inte kunnat se någon skillnad på eftersom de är så vansinnigt lika, bara vikten har skiljt dem lite åt men en av dom fullständigt kastar sig över färsen, därav det lite elaka namnet. Förhoppningsvis lär jag mig snart att se vem som är vem utan att ha köttfärs i handen. Alla andra har egna kännetecken även fast jag måste vända på dom för att se om det är en hane eller tik för att jag ska kunna hålla dom isär. Dom är faktiskt väldigt lika och ögontecken har de allihopa, den som har de minsta ögonmarkeringarna är den hanen på bilden här ovanför, de har just börjat framträda så han kommer att få dem han med. Förhoppningsvis kommer det att bli lite roligare bilder nu när ögonen är öppna och de är vakna lite mer. Februari-bloggen kommer bli fullproppad av valpbilder.
Senare på dagen:
Det börjar bli trångt i lådan.
Det ligger valpar huller om buller
En har fortfarande likheten av spädgris kvar...
... en annan liknar en helt annan ras...
"Ankan" är bara söt....
Här har hon fått sällskap av en bror
"Ankan" är nog den mest fotograferade 13-dagarsvalp i hela världen.
28/1
Med sig hade de presenter,
Naturligtvis hade Tapio kameran med sig och
Alice lät både honom och Marita pilla på sina valpar bara hon fick vara med
och få en del av goseriet, med en hand fullt upptagen av en valp och med den
andra kliandes Alice satt Marita på golvet tills hon blev alldeles stel i
benen. Men jag såg allt att hon njöt.
Någon, jag nämner inga namn, kommer säkert få fina bilder i mailen.
Mätt, belåten och fullständigt avslappnad. Jag sa att Tapio och Marita har dispens för tillträde till valplådan före tre veckor, fler har dispens men beslutat sig för att vänta, det är Gullis och Elli jag tänker på, dom får gärna komma. Inte Elli in till valprummet förstås, hon får minsann vänta tills de blivit större men Gullis får mycket gärna komma. Jag längtar så efter dem båda två... snart, snart, och jag är säker på att Alice längtar lika mycket som jag.
26/1 I kylan stod jag och skrapade rutorna på bilen, jag hade tänkt ta mig på snabbvisit till Ge-Kå´s innan det blev för mycket folk, valparna och Alice klarar sig bra själva så jag kan komma ifrån ett tag i alla fall. På Ge-Kå´s var det nästan folktomt så jag var ute igen på mindre än en timme, så skönt att slippa trängas men valparna i bastun fick mig att stressa med inköpen och när jag kom hem hade jag glömt hälften... nåja, butiken står kvar och jag kan åka dit när som helst. När jag ändå var i Ullared slank jag in på Lantmännen för att köpa mat till Sally och katterna, på utvägen tvärbromsade jag inför en reaskylt. Kängorna jag tittat på så många gånger var nersatta i pris... igen! När jag såg dom först kostade dom nästan 1000:- vilket var alldeles för dyrt för min a-kassa, ett tag kostade dom 599:- vilket är överkomligt men snål som jag är lät jag bli. I dag kostade dom 199:- och det fanns bara ett par i min storlek, nu är dom mina. Ibland har man tur som en tokig.
Fina, varma, vattentäta och till ett bra pris. *Glad*
Gissa vems kulor som är i farozonen. Samma annons, för två år sedan, fick mig att ta Trissan för kastrering, ett mycket bra initiativ av Djurskyddsföreningen måste jag säga. Jag har redan ringt och sitter i skrivande stund och väntar på att veterinären ska ringa tillbaka för att ge mig tid när vi kan komma. Tur två gånger samma dag... kanske jag ska köpa lott. I dag fick valparna köttfärs för första gången, jag har noga tagit reda på hur mycket jag ska ge och när jag kan börja. Arton små köttfärskulor stora som ärtor bar jag ut på ett fat i bastun vid lunchtid, valpmamman kastades ut så jag slapp ha henne hängande över mig eftersom jag förväntade mig vissa protester av de små. Men icke... jag fick öppna munnen på dem för att stoppa in första kulan sedan gapade de självmant. Smackande sökte dom små munnarna efter mer, duktiga små valpar. När Alice fick komma in igen undersökte hon noga varje valp för att se vad jag haft för mig med hennes skyddslingar. I dag är dom nio dagar och jag bara väntar på att ögonen ska öppnas det blir så mycket roligare då.
Söta tassar... dags för klolippning?
25/1
Snö? Ja det är väl kul i och för sig men...
...jag vill gå hem till mina barn. Väl inne igen kryper hon genast ner i lådan till sina små och det blir liv i luckan. Dom blir mer och mer högljudda och ibland kommer faktiskt något som låter som ett gläfsande. Trångt vid matbaren har det blivit i alla fall.
Ingen panik - alla på en gång. Namnen till de små har jag tagit från grekiska gudar och gudinnor, alla på A med tillägget "av Cambo". Hela namnet på den blonda tiken blir sålunda: HaMoSti´s Ananke av Cambo. Ananke var ingen gudinna, men väl dotter till Zeus, jag ville ha ett namn som påminde om den tyska uppfödaren så det fick bli Ananke. Alla växer till belåtenhet, de har fördubblat sin vikt på en vecka precis som dom ska, Ananke blev först över ett kilo, inget förvånansvärt eftersom hon var störst vid födseln.
SMT-tik på sitt åttonde dygn. Snart öppnas ögonen och köttfärs ska introduceras, det ska faktiskt bli roligt med lite omväxling till tristessen ute i bastun. Jag kommer nog få mina dagar sysselsatta vad det lider, jag är inte orolig.
21/1
Utsikten från fönstret i "bastun". Namnen på valparna är bestämda och registreringsblanketten ifylld, nu är det bara att posta den, förhoppningsvis tar det inte allt för lång tid innan registreringsnumren på dom kommer tillbaka. Jag är tidigt ute men lika bra att ha det gjort så man har det färdigt till besiktning och chippning. Jag springer mellan boningshuset och bastun flera gånger om dagen, Alice klarar sig alldeles utmärkt ensam där ute men jag får lite dåligt samvete att lämna henne där. Även fast jag inte kan göra någonting så måste det kännas bättre för henne att jag bara är där, samtidigt är det en hel del sysslor inne som måste skötas om. Att Alice gillar att jag är hos henne visar hon genom att lägga sitt huvud i mitt knä de stunder hon unnar sig utanför lådan, att bli klappad och kliad samt att få höra hur duktig hon är är något hon gillar skarpt.
Alice tar en paus från de små som sover sött i lådan, mätta och belåtna.
Den här bilden är ämnad åt en viss person,
hon förstår själv vilken valp det är.
20/1 I dag har första besökaren varit här, egentligen vill jag inte ha någon här innan valparna är tre veckor men det här var en speciell person som betyder mycket både för mig och Alice. Det var "farfar" Tapio som gjorde den jobbiga resan i yrsnö och glashala vägar för att komma hit. Med sig hade han två stora papperskassar med gamla lakan som Marita städat ur sina skåp och skickat med, perfekt att lägga i valplådan, nu behöver jag inte tvätta varje dag, jag vill att det ska vara rent och fräscht så jag byter underlag två gånger per dag. Tapio fick hälsa på Alice ute först, jag minns hur det var sist hon hade valpar... när hon hörde "farfar" ute i farstun blev hon så ivrig att hon höll på att trampa ner sina små barn, det ville jag förhindra i dag så hälsningsceremonin fick ske utomhus. Därefter visade hon stolt sina barn för Tapio, märklig relation dessa två har, man blir varm inombords när man ser det. Tapio var också så snäll att han skjutsade mig och alla hundarna till veterinären, själv ville jag inte ge mig ut i detta väder men hade naturligtvis gjort det om jag varit tvungen. Att riskera en dikeskörning med nio tredagars-valpar i bilen är något jag helst inte utsätter mig för. Anledningen till besöket var borttagande av baksporrar, åtta av nio hade baksporrar men så pyttesmå och det var gjort i en handvändning av Erik. Med vant handlag satte han en liten bedövningsspruta i varje sporre och klippte snabbt bort den. Skönt att det är gjort. Det är Tapio som fotograferat i dag, mina bilder kan inte jämföras med hans. Översta bilden tycker jag om även fast jag ser ut som Madame Mim.
Det händer något med valparna varje dag, de blonda, vars nosar var grisskära vid födseln börjar redan skifta i svart. Det verkar var gott om pigment hos dom vilket gör mig glad, blonda hoffar med svarta nosar är fint och jag hoppas att de får lika fina kajal-eyeliner runt ögonen som "Lillebror" hade. Det ska bli spännande att se. För övrigt måste jag berätta att Alice är jätteduktig med sina små, rummet vi bor i, ligger vägg i vägg med pannrummet och är ganska varmt där inne vilket är skönt och bra för valparna men lite jobbigt för Alice som föredrar svalare temperatur. Ändå ligger hon så fint hos sina små och när de somnat kliver hon försiktigt ur lådan för att kunna sträcka ut sig på golvet men så fort någon piper går hon tillbaka och lägger sig hos dom. Hon mår helt klart bättre den här gången... så skönt. Avslutningsvis i dag vill jag skicka mitt varma tack till både Tapio och Marita, jag har en hel del bekanta men få riktigt goda vänner och till de sistnämnda hör herr och fru Lindh. Jag vet inte vad jag gjort som förtjänat dessa två men att räkna dom bland mina vänner ser jag som en ynnest. Tack för att ni finns!
17/1 Som ni redan kanske sett i gästboken har det varit vaknatt hos Murar´ns i natt. Alice´s första valp kom tio minuter i midnatt, sedan höll hon på till klockan fyra i morse. Allting avlöpte hur bra som helst, jag behövde inte göra ett endaste dugg, hon skötte precis allt själv utan några problem. Bredvid valplådan satt en fascinerad matte och bara njöt av det mirakel som skedde mitt framför ögonen på henne, det är verkligen en upplevelse att få vara med i en sådan stund. När alla var ute var dom nio stycken, tre blonda hanar, en blond tik, två smt-hanar och tre smt-tikar, jämna i vikten mellan 450-550 gram. Förra gången blev det inga blonda så jag trodde inte Alice hade dom anlagen men det visade sig att jag hade fel. Jag kan inte påstå att dom är söta och dom blonda ser ut som små spädgrisar, tur att jag vet att dom kommer bli jättesöta. Alice mår bra, förra gången fick hon feber och skötte väl inte om sina barn exemplariskt men nu mår hon bättre. Hon putsar och är väldigt duktig med sina små, erfarenheten sedan förra gången har väl sitt till men det märks att det gått lättare och smidigare nu. Lägger som hastigast in ett smakprov på dom små "råttorna".
Min Alice är svartaste svart och jag vet inte varför hon ser brun ut här, det har nog med blixten att göra men jag lägger in den här bilden i alla fall för jag tycker den är så fin. En liten smt-tik har krupit in under de långa öronhåret... så sött. Tack för alla gratulationer i gästboken, jag skickar det härifrån eftersom jag inte har tid att skriva svar på alla inlägg som jag brukar. Ett speciellt tack vill jag ge Arras matte och husse, Eva-Britta och Morgan, som gav mig en riktig överraskning i brevlådan i dag. Två alldeles nya korsordstidningar, så välkommet till tristessen ute i bastun, detta bara för att jag skickat en dvd-film på Alice´s förra valpning. Tusen tack. Jag har inte sovit någonting i natt av förklarliga skäl men så duktig som Alice är med sina små så kommer jag nog kunna stjäla mig några timmars sömn i natt... det ska bli skönt.
14/1 Jag bakade ett bröd tills dom skulle komma, min Jessika älskar nybakat bröd och eftersom det med den smidiga bakmaskinen går ypperligt att städa samtidigt som brödet bakar sig själv så var det ju inga problem. Tredje försöket med bakmaskinen blev verkligen lyckat, slut på elefantskit hos Murar´ns.
Säger Tapio att detta är en elefantskit vet jag inte hur fasen brödet ska se ut.
Jag väntade och väntade hela dagen utan att
några ungdomar dök upp.
Alice växer och växer, mindre och mindre vill hon röra på sig men hon vill ofta ut på gården för att få kissa. Det trycker på ordentligt... undrar hur många valpar det är därinne.
Fyra dagar kvar, I vårt förråd står två jättesköna skinnfåtöljer, dom är fula som stryk och jag har köpt tyg för att klä om dom, det klippte jag till i somras men kom inte längre. Nu vill jag sätta ut en av de svarta fåtöljerna vi har i vardagsrummet ut i bastun så jag kan sitta skönt där ute, det blir obekvämt att alltid sitta på sängen. Det arbetet hade jag tänkt sätta fart med i dag men Jessika ringde och sa att hon tillsammans med Olle skulle dyka upp runt middagen. Arbetet med fåtöljerna får vänta lite. Jessika och hennes Olle stannade inte så länge men hennes nya pojkvän hann visa mig hur jag skulle bränna filmer i rätt format så de går att se i dvd-spelare. Ttrevligt besök var det i alla fall.
Skruttan med sin nya fästman Olle. När ungdomarna åkt satte jag fart med den ena fåtöljen, det gick väldigt fort eftersom allt förarbete redan var gjort så den var strax färdig. I morgon ska jag ta den andra och kapa de nya gardinerna till vardagsrummet så allt sådant är klart tills jag blir "låst" ute i bastun.
12/1
Alice tar sitt vanliga rullbad Besöket inne på Ge-Kå´s var snabbt avklarat, det var väldigt lite folk så man behövde tack och lov inte trängas. Gullis fick tag i sina gardiner och jag köpte en läslampa in till "bastun". Efter en halvtimme var vi ute ur affären igen så flickorna behövde inte vänta så länge i bilen. Med oss från Ullared hade vi varsin portion pasta med skaldjurssås som vi käkade hemma, vilket betydde att varken Gullis eller jag behövde stå vid spisen och laga mat... mycket smidigt. När vi ätit tog vi med Sally och Elli ut på fältet, det är något som den gamla bonnhunden förväntar sig när dessa båda besökare är här. Glad i hågen skuttar hon iväg över den nu snöfria åkern... rakt ner i svackan där kanadagässen ofta håller till. Massor av godsaker att tugga i sig har de lämnat efter sig som både Sally och Elli tycker om.
Sally vädrar bortöver fältet, Gullis for hem efter turen på fältet och när Sally kom in var hennes älskade biabädd upptagen, ingen större skada tycker Sally och hoppar förnöjt upp i husses säng. Det finns inga förbjudna platser för hundarna hos Murar´ns, även om jag föredrog att ha en del ställen hårfria.
Först till kvarn... Tjalle förresten, var illa ute i går. Jag har ett kylskåp som står snett, stänger man inte dörren ordentligt åker den upp på vid gavel. I går när jag höll på att laga middag lämnade jag köket ett ögonblick för att gå på toa, när jag kom tillbaka stod den nedre kyldörren helt öppen så jag stängde den. Därefter tog jag hundarnas matskålar, gick ut i tvättstugan för att hämta torrfoder och öppnade sedan kylskåpsdörren för att ta fram det råa köttet jag blandar "pullorna" med. Ur kylen skuttar lillkatt, där har han suttit bland blomkål och morötter i mörkret. Tur att jag hade ärende till kylen inom så kort tid, han hade inte varit instängd mer än högst en minut. Så går det när man är nyfiken.
10/1 Inne är det en marodör som styr till hundarnas stora förtret, dom börjar bli lite less på "Diktatorn" nu. I dag var det Sally som tröttnade rejält, hon låg och sov i godan ro i bia-bädden hon fått av Elli. Hennes avslappnade vingmutteröron blev för stor frestelse för en leksugen liten katt, han började tafsa lite på det ena. Sally öppnade ett öga, lyfte lite på läppen och morrade dovt. Kattskrället brydde sig inte det minsta utan gick lös på hundörat med klorna ute. Då tände den gamla tiken ordentligt, med största ilska och fart hon kunde, på gamla stela ben reser hon sig och jagar katten över golvet. Det ljud som samtidigt kom ur hennes strupe har jag aldrig hört förut... nu var det allvar, så pass förstod jag i alla fall. Katten tog sin tillflykt ute i hallen, inne i garderoben, han var så snabb att Sally inte hann med att se vart han tog vägen... tack och lov, kanske man ska säga, hade Sally fått tag i honom vet jag inte vad som hänt. I det här läget tycker jag absolut inte synd om honom, hundarna har flera gånger visat att dom inte gillar hans uppvaktning och det är gamla Sally som haft svårast att freda sig. Katten kan helt omotiverat komma flygandes från ingenstans mot henne, det har hon inte brytt sig så mycket om men sova i fred det vill hon allt. Alice har inte fått fullt så mycket överraskningar, hon har visat vad hon tycker om honom för länge sedan, han törs inte provocera henne för mycket.
Tjalle har hittat en ny favoritplats,
fönstret i hallen,
I dag smet han snabbt ut samtidigt som
Trissan ville att jag skulle öppna åt henne, Resten av dagen har han hållig sig lugn, kanske Sally satte sig i respekt en gång för alla. Hoppas det. Nog för att den lilla katten är älskad av både matte och husse men den sistnämnde gillar inte att hans Sallygumma blir ofredad.
8/1 Kalasväder har det varit i dag med en temperatur runt nollan, strålande sol från en klarblå himmel och gnistrande snö. En rejäl tur med hundarna på fältet har jag gjort.
När jag gick i skolan lärde jag mig att det
här var spår efter hare,
Det här är spår efter en tjock hovawart som
släpar tassarna Fina bilder försökte jag ta men det var lite jobbigt att hålla reda på två koppel, vantar och kamera så dom bästa ögonblicken for förbi utan att jag hann med. De arrangerade är lite tråkiga och dessutom blir "tjockpoffen" bara en svart stor kludd mitt i allt det vita. Svårt med sol, snö och en svart virvelvind.
6/1 I dag gav jag bakmaskinen en ny chans, vad jag gjorde för fel i går har jag ingen aning om för i dag gick det alldeles utmärkt.
Tapio! Är det godkänt så här? Det blev ett nyttigt bröd i dag, varken lingonsylt, sirap eller vanligt vetemjöl har använts. Torrjäst, dinkelmjöl, fiberberikade havregryn, lite brödkryddor, salt, olivolja och vatten är de enda ingredienserna. Det braiga med en sådan här bakmaskin är att brödet inte blir så stort så det hinner bli gammalt så man får kasta bort det. En sådan här bulle, som jag får behålla själv eftersom Erlandsson vill ha söta bröd, delar jag i fyra delar och fryser in. Sen... när jag kommit tillbaka till "nu-behöver-jag-inte-hålla-igen-mer-känslan" kan jag börja äta bröd lite försiktigt igen, jag undviker det för tillfället men ska ta mig en smakbit senare till kvällsmålet. Det blir säkert gott med en skiva av jul-cheddaren. Luktar förödande gott gör det i alla fall.
En bra manick, den där bakmaskinen!
5/1 Tjalle försöker leka med mina hundar men det uppskattas inte, ibland kan man tycka att han är riktigt elak mot Sally som inte hinner med i alla svängar och attacker och Alice jagar iväg honom. Men Elli... ja vad ska man säga, hon bara ligger still och låter marodören härja som han vill.
"Kom igen Elli och lek lite."
Elli ligger snällt kvar när Tjalle tagit
ett rejält tag om
Tjalle spanar in offret...
... gör en attack och vänder i luften. Jag bjöd på kalkonen till middag, Gullis tyckte att det var gott, det gjorde väl jag med i och för sig men det skulle säkert varit godare med en massa sås och potatis. Sås hade jag gjort men inte på "gammalt" sätt utan den magra varianten och potatisen var ersatt med blomkål och broccoli. Alice fick däng av sin matte i dag, hon förtjänade det verkligen. Jag hade ställt långpannan med kalkonen på köksbordet för att få händerna fria när jag gjorde plats åt den i kylen... Alicehunden var snabb som ögat och snodde en bit. Om inte Alicematten varit så på sin vakt hade nog hela kalkonen åkt i golvet, smäll fick hon sedan fick hon gå in i vardagsrummet och skämmas. Vi rastade hundarna uppe i skogen, fältet blir alldeles för jobbigt att pulsa i med snön som ligger kvar, alla hundarna har besvär med isklumpar under trampdynorna, de hade lika skojigt uppe i skogen. Sally drog iväg som en avlöning och ville inte komma tillbaka, får snart ha henne kopplad hela tiden igen, det är lite olika dag för dag hur pass pigg hon är. Det blev inga bilder just från skogsturen, jag testade filmkameran i stället. Lite besvärligt är det att bestämma sig för vilken av kamerorna jag ska använda, jag vill lära mig hantera dv-kameran till fullo så jag kan det när valparna kommer. Samtidigt får jag inga bilder till bloggen... svårt val. Jag köpte en väska till filmkameran, det fanns ingen som passade perfekt men den jag köpte har många fickor och fack, jag får ner de grejor jag behöver och mer därtill. Att gå och bära på två kameraväskor vill jag inte så jag provade att knöla ner digitalkameran i samma väska eftersom det fanns en skiljevägg... och se det fungerade alldeles utmärkt. Extra batterier gick ner i ett fack på sidan, så smidigt, nu kan jag ta med båda kamerorna ut och slipper få beslutsångest om vilken av dom jag ska använda.
Fin som tusan och inte så vansinnigt stor att den är i besvärlig att ta med.
Båda kamerorna ligger tryggt sida vid sida. När vi kom in bjöd jag Gullis på nybakat bröd, jag invigde bakmaskinen. Jag vet att hon gillar lingonlimpa så jag hade gjort en sådan variant. Tid tar det i apparaten men man slipper ju passa den, limpan var inte stor och såg ut som ett skrovligt månlandskap. Skorpan var lite bränd och kanterna ganska tjocka och sega men Gullis har starka tänder så hon klarade av det ändå. Jag ska ju inte äta sådant bröd med vanligt vetemjöl, lingonsylt och sirap i men jag provade en hörna, smaken var god men jag tyckte att det var lite väl sött.
Är det en limpa eller något katten släpat in? Erlandsson tyckte att brödet var alldeles perfekt, han brukar klaga på att bröd jag köper eller bakar inte är sött nog. Brödskanken kommer helt klart att gå åt.
4/1 Alice och jag kommer bo där ute så länge valparna inte kan ta sig ur lådan för att vi ska få lugn och ro för övriga invånare hos Murar´ns, Sally och katterna får lära känna Alicebarnen tids nog. Basturummet är bra, det finns både toa, dusch och kylskåp, allt man behöver. Dessutom är det varm och skönt, det ligger vägg i vägg med pannrummet. Jag kommer flytta ut lilla datorn när det blir så dags, har planerat in att kunna sitta där ute på dagarna och göra avstämningen i bokföringen inför bokslut och deklarering. Bra syssla när man är låst och inte kan ta sig någonstans. Inget modem till nätet som distraherar och lockar heller. Perfekt! Handarbete och korsordstidningar ska det också laddas upp med. Bärbara telefoner har jag två stycken som jag kan alternera med när den ena står på laddning, kontakt med yttervärlden måste man ju ha.
Ser tomt och obebott ur än så länge men vänta bara tills vi "flyttat ut". Eftersom "bastun" ligger i ett annat hus än boningshuset blev det en hel del spring mellan dörrarna i dag. Lillkatt var envis och smet ut, jag lät honom vara, det är absolut dags att han börjar vänja sig vid mer utevistelse. Snön var inte vidare behaglig att trampa omkring i men nyfikenheten gjorde att han i alla fall vågade sig dit där snön sopats undan. Lång upptäcksfärd blev det dock inte, han satt snart och tryckte vid dörren och ville komma in.
Längtar tills dess att han inser att det är här man kissar. För varje gång jag kom in i huset doftade det godare och godare, anledningen var en kalkon jag hade i ugnen. Jag köpte den för att ha den på julbordet men Erlandsson deklamerade att han minsann inte ville ha någon jäkla kalkon när det var jul. Skinka, sill, ost, köttbullar och snaps duger gott. Det resulterade i att jag lät den ligga kvar i frysen men snart blir jag låst ute i "bastun" och behöver snabblagad mat, perfekt att ta fram färdig kalkon i portioner och värma på, GI-vänlig är den ju också.
Både katter och hundar var intresserade av vad som luktade så förödande gott. I morgon kommer Gullis och Elli troligtvis ut och hälsar på, det var länge sedan sist, gissa vad jag ska bjuda på till middag.
3/1 När vi kommit till det ställe där den lilla kullen är, som vi brukar placera hundarna på för att få några fina kort med havet som bakgrund, hoppade Alice självmant upp och sätter sig. Hon bara väntade på att bli förevigad, snällt satt hon kvar under tiden jag packade ner den ena kameran och plockade upp den andra.
Tråkigt att sitta modell men Alice har parkerat sig frivilligt på "Tippkullen". Varken Elli eller Alice tycker om att vi ska fotografera så fort vi kommer utanför dörren, egentligen har dom rätt... det är ögonblicksbilderna som blir bäst, men en sådan här söt och snäll "Tjockpoffe" duger mer än väl att placera i dagboken. Det börjar redan bli jobbigt för henne att rusa omkring, Elli försvann i dag med ett spår i näsan, hade inte Alice varit dräktig skulle hon säkerligen hängt på hon med. Att snön hela tiden klumpar ihop sig under trampdynorna så hon haltar och måste stanna vart och vartannat steg för att försöka få bort det, gör inte saken ett dugg bättre. Fast å andra sidan var man ju inte så vidare smidig själv när man hade två veckor kvar av graviditeten, då hade i alla fall jag bara en unge i magen. Hur många det finns i Alice´s mage återstår att se.
2/1 Efter middagen tog vi hundarna och for till Ringsegård, vi hade tänkt oss ut på Bastuholmen för fotografering men den var upptagen av annat folk ute på vinterpromenad.
Bastuholmen i vintersol. Det var en hel del folk på Ringsegård så vi höll oss på en stranden som gränsar till "Netas Berg". Det spelade ingen roll att vi inte kunde gå så långt, snön fastnade under tassarna på hundarna så de hade svårt att gå, dessutom verkade de inte ha så värst roligt.
Kallt eller inte, ut måste man ändå.
"Fast ett snöbad sitter inte fel!" Säger Alice. Ärendet jag hade på stan var in till våra "pojkar", biabädden har fortfarande inte kommit så jag får ta till nödlösningen, det innebär lite sömnadsjobb men jag hinner, det är femton dagar kvar.
1/1
Önskar vi hos Murar´ns Nyårsafton har jag och mina två hundar tillbringat på Bolmsö hos Marita och Tapio, en lugn och trevlig kväll med god mat, godis och ännu mer god mat. Vid tolvslaget skålades i bubblande alkoholfri cider och tio över tolv låg jag på ett hörn i Linas säng och skulle försöka sova. Resten av sängen var upptagen av båda mina hundar men de klev snart ner på golvet, de tyckte väl att jag bökade för mycket innan jag hittade en bra sovställning.
Alice skrattar in det nya året alldeles
före tolvslaget i mitt knä i soffan på Bolmsö. På Bolmsö hos Tapio och Marita bor Alice pappa Chaplin, han blev tio år på juldagen och han bär sin ålder med heder. Gull-Marie har alltid sagt att hon aldrig träffat någon klumpigare och ivrigare hund än min Alice, helt klart har hon inte sett denne herre i full aktion, trots sina år är det allt eller intet som gäller. Att han på vägen till... vart han nu ska, snubbar på både sina egna ben och saker som står i vägen har han efterlämnat till Alice. Antingen är det ett typiskt hovawartdrag eller så är det genetiskt. Vacker är han i alla fall den gode Chaplin och han har en speciell plats i mitt hjärta.
Vid högtidliga tillfällen får Chaplin
sitta på husses plats vi köksbordet, Under natten hade det snöat, inte mer än att vägarna var farbara, jag ville komma hem i skaplig tid eftersom "lillkatt" och ruggugglor var ensamma hemma. Dessutom ville jag sätta fyr på pannan, jag tände innan jag for men det får inte vara släckt för länge, stugan blir utkyld så snabbt. Innan jag for rastades hundarna naturligtvis.
Tapio kastade en boll till Alice, en
gång hämtade hon den sen fick han leta själv i snön.
Tjockpoffen i egen hög person. Det gick bra att köra hem trots snöfallet, det hade inte plogats någon stans annat än på den allra sista biten, från kyrkan och hem. Den del av vägen som säkerligen är minst trafikerad, bönderna är som vanligt snabbare än vägverket. Jag kom inte tomhänt hem, det gör man sällan när man varit på Bolmsö. Tapio hade, via sina kontakter, ordnat något åt mig som jag önskat mig. Nu ska här filmas hundvalpar och hundträning, så skojigt.
Mallig och glad är jag men någon Ingmar Bergman kommer jag aldrig att bli. Inte bara dvd-kamera hade han ordnat, ett riktigt ordentligt redigeringsprogram installerade han i min dator också, nu gäller det att lära sig hantera filmerna man tar. Jag har redan lagt in Alice förra valpning i datorn och ska ge mig på att klippa och klistra. Klippa bort halvtimman på filmen där man bara ser en plastkasse är något att börja med. (Hade lagt ifrån mig kameran på köksbordet utan att stänga av den). Inte bara en kamera följde med hem, en bakmaskin har flyttat in i Murar´ns kök. Jag minns inte hur men vi kom på tal om dylika apparater men Marita berättade att hon hade en som hon inte använt på säkert femton år. Nu står den här hemma och tar plats emedan Marita blev överlycklig över den plats hon fick över i skåpen. Här ska bakas bröd, bröden blir små men det är alldeles perfekt eftersom vi bara är två i hushållet. GI-bröd ska det bli förstås med dinkelmjöl och nyttigheter.
Fick precis plats under köksskåpen. I morgon är det jag som ska köpa torrjäst. Min oro över den ensamma katten var obefogad, han hade klarat sig alldeles utmärkt med överfulla matskålar och nyss rengjord kattlåda, det var till och med mat kvar i skålen. Glad som en tok blev han i alla fall när jag kom hem, han sprang emot mig och ville bli upplyft och gosad med, spinnande som ett helt tröskverk.
Lillkatt förärades en skål med vispgrädde, mattes dåliga samvete? Nej, bara rensning av kylskåpet, alla onödiga frestelser ska bort. Dessutom var datumet utgånget i går. Nyårslöfte då, har jag gett något sådant? Nej, det slutade jag med för länge sedan men nu är det dags att ta tag i GI-tänket på allvar igen. Det var det jag slarvade med förra året efter jul/nyårsfirandet och fick sådan ångest när jag lade på mig för mycket, det ska jag inte göra om i år. |
till mig hade de
en blomma och en tv till basturummet, Tapio hade hört att den som står där
ute rullar hela tiden och jag har lite svårt att se texten på den lilla
rutan så jag har fått överta en tv som bara stod hemma hos dom. Mycket
tacknämligt. Fyrfotingarna blev inte heller lottlösa av dessa givmilda
gäster, både Alice och Sally fick var sitt paket prinskorv och ett paket
märggodis att dela på vilket uppskattades av båda två. Nu trodde jag att det
var slut på givmildheten, det räckte och blev över men döm om min förvåning
när Marita lägger upp tre kilo ren nötfärs på köksbordet!
"Till valparna", sa hon. Både herr och fru Lindh är mycket omtänksamma, det
kommer gå åt en hel del köttfärs till nio valpar och ett sådant här bidrag
kan man bara tacksamt ta emot, att protestera hade förresten inte gjort
mycket nytta.
Tapio försökte
fotografera de små men det är inte det lättaste, jag har tagit massor med
bilder men det mesta får kastas bort. När vi sedan gick igenom bilderna på
datorn här inne upptäckte vi ett halvöppet öga på en av de två smt-pojkarna.
Snart öppnar de säkert alla ögonen, så mycket roligare det kommer att bli.
När det blev kväll och
Erlandsson kom hem käkade vi upp brödet själva.
