28/9
Lydnad på klubben.

Vi började med rut-träningen eftersom den var markerad, två gånger från olika håll. När jag kommer in i rutan och hon väntar på att jag ska öppna burken för belöning vill hon gärna sätta sig. Sista gången stod hon fint under tiden matten tjatade "Bra stå!". Belöningen ska ju komma när hon står... inte när hon redan satt sig.

Fria följet går fortfarande bra, inget godis i handen, då blir hon för flaxig och ivrig.

Jobbar mycket med var och hur hon sätter sig när jag stannar. När hon hamnar rätt kommer klicket och hon får rusa till Gullis på bänken för att hämta korv.

För första gången provade vi läggandet under gång, hon hamnar väldigt snett men det är som sagt första gången, man kan inte kräva att det blir perfekt då.

I dag gick hoppet alldeles utmärkt, inget larv med att springa vid sidan om.

Apporteringen, nu har jag utökat tiden hon håller den utan att tugga, det blir inget klick eller belöning om hon tuggar på bocken, hon ska hålla den still i ett fast grepp. Det gör hon ibland och då får hon naturligtvis belöning.

Det är lite jobbigare att träna med Inez för tillfället, hon har kommit in i en "flax/bit/hopp/"skit-på-réj"-period. Många gånger måste jag sätta henne och lugna ner henne innan vi kan börja med momentet, koncentrationen är väl inte som matten önskar alla gånger. Jag vet att det hör till ådern men tuggandet på mattens händer och armar avskyr jag. Det korrigerar jag rejält, sådant måste hon sluta med. Tillsägelsen fungerar... i alla fall en liten stund men sen glömmer hon bort sig igen, då är det bara att göra om den. Hon tar inte illa vid sig men lugnar ner sig... det är bra.

26/9
Lydnad på klubben.

Fortsatte med träningen av rutan, nu har polletten trillat ner, glad som en lärka springer hon mot burken och stannar när jag säger "Stå!" Visserligen får jag vara snabb med belöningen innan hon sätter sig men den tiden kommer att utökas längre fram.

Se så fint hon står och väntar på att jag ska hinna fram och öppna burken som ligger på marken, i dag var det falukorv i den, mycket uppskattat.

Fritt följ gick kanonbra i dag, se här på bilden så fint hon går nära mig i helomvändningen. I dag hade jag inget godis i handen, det är klickern jag håller i. Sättandet på rätt ställe gick också mycket bättre i dag, hon var inte så stirrig som när jag har godis i handen. Belöningen fick hon springa och hämta hos Gullis på bänken.

När jag sedan skulle göra hoppet ballade Inez ur, för första gången gick hon bredvid hindret sedan rusade hon fram till en kelpie som höll på med budföring. Det var bara att gå fram och hämta henne, hon försökte smita men jag fick tag i handtaget där bak i sista sekunden. Jag satte henne igen framför hindret men då fick hon ett hofferyck och for som ett jehu fram och tillbaka. Det går inte alltid som på räls men Inez har aldrig fått "rycket" på planen tidigare men någon gång ska väl vara den första. Behöver jag nämna att jag gav upp träningen med Inez för i kväll?

23/9
Lydnad på klubben.

Inez börjar bli riktigt duktig att gå med vid fotkommandot, relativt bra position men hon har en tendens att komma lite långt fram. Godiset har väldigt stor dragning, hon har svårt att sätta sig på rätt sätt, sätter sig gärna väldigt snett eller framför mig. Att korrigera henne med godis i handen är svårt, hon blockerar sig fullständigt, får tänka på att göra det med tom hand.

Fortsatte med rutan som vi började på sist, lite svårt att fatta till en början vad matten egentligen vill men att springa mot en godisburk är inte svårt. Att hon ska stå mitt i rutan blir lite mer komplicerat att få till men vi har tiden för oss.

Framförgåendet mot en laddad pinne går fortfarande bra, inget ståkommando i dag, jag vill ha in det ordentligt först.

Apportering, sitt stanna kvar, läggande och hoppet körde vi som vanligt. Inez var lite okoncentrerad i dag, jag vet inte varför, hon börjar bli så lik Alice när vi tränar, det som är roligt gör hon med glädje men de lite tråkigare momenten gör hon segare. Det hänger på matten att få till alla moment skojiga. Hur fasen det ska gå till.

22/9
Fältspår. Ett riktigt appellspår beträffande längd och vinklar, en extra pinne på sista sträckan.

Påsläppet fick jag göra om, hon visste nog inte riktigt vad jag ville hon skulle göra för hon vipplade iväg åt vänster, kanske jag inte gav riktigt tecken eller något så jag tog in henne och gjorde om det hela. Andra påsläppet gick hur bra som helst.

Tempot var snabbt på första sträckan, så snabbt att hon missade pinnen. Vinkeln slog hon i ett varv men hittade rätt riktning och gick vidare. Pinnen på andra sträckan var inga problem att hitta.

Alldeles innan andra vinkeln for det upp en liten fågel som hon intresserade sig för och fick lite jobbigt att hitta var hon skulle svänga av. Till slut hittade hon rätt men var väldigt okoncentrerad, en fjäril som skulle jagas och en hög med gammalt gräs var ytterst intressant. Vid den gräshögen fick hon en tillsägelse så hon fortsatte... matten accepterar inga dumheter i spårandet.

Sista sträckan gick i motvind och hon "vallade" hit och dit, lyckades ta sig fram till pinnen som hon markerade fint. Vi busar och jag låter henne kampa med den så hon ska få upp intresset ordentligt för pinnarna. Sista biten var Inez väldigt trött men tar sig fram till slutet.

Matten var nöjd förutom att hon gick över en pinne och den där bagatellen vid gräshögen var onödig. Men annars så...

21/9
Lydnad på klubben.

Fria följet gick riktigt bra, hon har bra position men behöver en hjälpande handrörelse vid halterna, hon vill gärna sätta sig med rumpan snett utåt.

Framförgåendet har hon inte glömt, tempot och viljan att gå mot dragpinnen var fint, jag lade inte in något "Stå!", det kan vara det som gjort att hon sackat lite.

Började lite smått att träna på rutan som kommer redan i Lkl II efter nyår, lika bra att börja i tid. Jag hade en liten plastburk med lock som jag visade Inez att jag lade ner godis i. Inga problem att gå in i rutan och stanna där. Nybörjartur kanske, vi får se hur det går nästa gång.

Apporteringen kommer ju redan i ettan enligt nyheterna och det står att hunden ska ta apportbocken själv när man håller den framför munnen på hunden. Det har vi inte tränat utan jag har satt in den på rätt ställe, tydligen var det bra för i dag höll jag den framför och sa "Apport!", Inez gapar över bocken och tar den i munnen. Visserligen släpper hon ganska snabbt men det tränar vi vidare på.

Inkallningen gick bra, i dag tyvade hon inte, sättande och läggande när jag står framför henne gör hon faktiskt nästan lika bra som sin mor. Nu är ju inte Alice någon hejare på det momentet men i alla fall.

Inez var duktig, även fast jag fick hämta henne en sväng när något väldigt spännande luktade en bit ifrån. Bäst att ta i beaktande att hon nu är åtta månader och första "trotset" börjar närma sig. Matten var i alla fall nöjd med sin skithöna i dag. 

18/9
Ett kort spår i form av ett U, två små pinnar och den långa på slutet.

Vid påviset fladdrar Inez iväg till höger, det var mitt fel, jag stod alldeles för långt ute på vägen så jag gjorde om alltihopa. När jag tagit några steg i spårriktningen gick det mycket bättre.

Inez drar iväg i en jäkla hastighet, jag hinner nästan inte med, i farten går hon över första pinnen. 

Andra pinnen hittar hon och jag gör samma procedur som i går, hon får ingen godis förrän hon tar den i munnen när vi busar med pinnen. Efter avbrottet har Inez svårt att komma ihåg vad hon pysslade med, det var en massa spännande kaninhål som hon visade större intresse för.

Sista sträckan vipplade hon hit och dit på och verkade inte alls ha koll på länget.

Slutapporten vindade hon in, hon befann sig långt på sidan om spåret. Nåja, det var ju pinneriet vi skulle jobba med. Jag och Inez leker med pinnen, vi kampar riktigt med den och hon får en godisbit som belöning. Kattmaten sparade jag i fickan... den hade hon inte gjort rätt för.

Det syns att matten är missnöjd när vi går tillbaka till bilen.

18/9
Fältspår. Ett riktigt appellspår men med en extra pinne på sista sträckan. Spåret fick ligga ungefär 40 minuter, längre orkade jag inte vänta.

Inez tar upp spåret mycket bra och går iväg i alldeles lagom tempo, hon hittar första pinnen men tar inte upp den. Jag tar god tid på mig vid apporten, struntar i att hon vill fortsätta, leker med den och ger henne ingen belöning förrän hon tagit den i munnen. Jag måste få henne att förstå att pinnarna är viktiga. Vid första vinkeln får hon lite problem, hon slår två varv innan hon känner spåret men sedan går det hur bra som helst fram till apporten. Där upprepas samma procedur som vid den första pinnen. Sista vinkeln och sträckan är ungefär som tidigare och hon letar sig fram till den långa slutpinnen.

Naturligtvis får hon sin kattmatsbelöning när spåret är slut, hon har ju spårat bra och hittat slutapporten. Inez är ganska lik så som Alice var när jag började spåra med henne, hög motivation men pinnarna är en bisak. Får jobba mycket med "pinneriet" här med. Vi har tid på oss, ingen appelltävling står på schemat ännu för Inez.

12/9
Uppletande på klubben.

Eftersom det var så länge sedan vi gjorde det här gjorde vi på samma sätt som i början när vi lärde in momentet. Jag busar först med ett föremål, INTE den roliga skinnstumpen som hon så gärna vill behålla själv.

Därefter går jag ut i rutan och lägger föremålet ungefär 10-15 meter bort.

Inez är väldigt taggad, jag måste sätta henne ner och lugna ner henne innan jag kommenderar "Leta!". Full rulle ut i rutan..

... och visst hittar hon mojängen, lyfter upp den och bär ut den till mig vid basen.

Vi leker med kamprullen en gång till och sedan byter jag den mot en godisbit.

Sen gör vi om samma sak igen, Inez är fortfarande taggad till tusen och behöver verkligen dämpas ner innan jag släpper iväg henne.

Nu låg föremålet lite längre bort, hon letar först på samma ställe och ser lite förvånad ut men söker sig några meter längre bort och hittar den.

En gång till kommer hon till mig med bitstocken och matten jublar. Så här duktigt har hon aldrig gjort det. Duktig tjej, det här tycker hon är roligt.

7/9
Spår, första försöket på stubbåker. Spåret var ungefär fyrahundra meter långt och gick i en fyrkant så jag kom tillbaka där jag började.

Inez börjar bra, tar upp spåret fint, det blåser rejält från sidan.

Hon går inte mer än sju åtta meter så gör hon en lov för att kolla av att hon verkligen går åt rätt håll. Så likt sin mor.

Hon försäkrar sig om att hon går rätt och sedan bär det av i ganska rejält tempo och hon hittar första pinnen, matten blir nöjd och glad.

Vinkeln tar hon klockrent, andra sträckan går i motvind och jag ser på henne att det är svårare att spåra då, hon slår fram och tillbaka över spåret, hittar apporten och fortsätter på samma sätt. Innan nästa vinkel måste hon över några strängar med halm som ligger kvar på åkern, lite jobbigt men hon klarar det bra. Vinkeln slår hon i några varv innan hon bestämmer sig åt vilket håll spåret går.

Strängarna som kantar sträckan stör henne, dom luktar gott och innehåller säkerligen både det ena och det andra. När hon hittat pinnen på den sträckan stöter hon upp en kanin och får väldigt svårt att koncentrera sig på spårandet igen.

Efter någon tillsägelse spårar hon vidare men kastar ett öga lite då och då över fältet där kaninen sprungit. Sista vinkeln tar hon klockrent och hon jobbar sig fram sista sträckan.

Framme vid slutapporten stannar hon, jag ser att hon har hittat den men hon visar mig inte, hon har bara koll på vart kaninen tagit vägen. Den skuttade precis där vi nu står och försvann över åkern bredvid, Inez är alldeles virrig så jag är tvungen att säga åt henne på skarpen att skärpa sig. DÅ först sätter hon ner nosen i backen och markerar slutapporten och matten brister ut i jubel.

Mycket bra jobbat av henne måste jag faktiskt säga. Stubbåker i kraftig vind är inte det lättaste och med den retsamma kaninen tvärs över spåret var det en bragd att hon fortsatte.

5/9
Lydnad på klubben, kvällsträning med många fler ekipage på planen.

Började med framförgåendet tre gånger från tre olika håll. Inez vet vad det är frågan om och går ut bra, i dag utan att nosa i backen. Bra!

Jag har börjat lägga in stannandet innan hon får ta godiset på pinnen, det har tyvärr gjort att tempot ut blivit lite långsammare. Jag ska återgå till att hon genast får ta belöningen. Stannandet kan vänta lite, vi har inte bråttom.

Det fria följet börjar bli riktigt bra, jag använder fotkommandot. Än så länge har jag inte gått för långa sträckor utan att belöna, hon får sin godis när jag tycker hon går fint. Det här är ett moment matten tycker är jättetråkigt, jag borde lägga lite mer energi på det och lägga in större uthållighet innan belöningen.

Inkallningen gick bra, första gången, när jag skulle göra om det reste hon sig innan jag hunnit gå avståndet så jag fick gå tillbaka och sätta henne igen. Detta upprepades en gång till, matten har tydligen gått lite för fort fram, bäst att backa lite i träningen.

Läggandet gör jag fortfarande typ fjärrdirigering, jag står en meter framför henne. Hon lägger sig men det går inte så väldigt fort, sätter sig gör hon utan att flytta framåt. Hon har, lika som sin mor, en tendens att vilja utföra momentet utan mitt kommando. Det måste vi jobba med, ingenting ska vara förutsägbart.

Ställandet går bra, än så länge med både röst- och handkommando, kan inte kräva mer än så länge eftersom vi nyss börjat med det. Jag lägger stor energi vid att hon ska stå kvar, belönar med klick och godis flera gånger innan "hopp-och-lek".

Apportering och hoppet kör vi fortfarande på samma sätt, Inez gjorde båda momenten utmärkt på den nivå vi är.

Jag är nöjd med dagens arbete, att flera ekipage är på planen stör henne inte utan hon jobbar på med bra vilja och kontakt. Hon blev lite störd av att en för henne vilt främmande karl kom och satte sig på bänken bredvid Gullis och började prata, hon gick fram till honom men när jag hämtade henne fortsatte hon jobba som förut. Det kanske kan bli något av min skithöna om jag ligger i.

1/9
Lydnad på klubben, vi använde IPO-planen eftersom det var en massa folk som ställde i ordning för en familjedag på stora appellplanen.

Jag gick igenom alla momenten, så långt vi kommit med dom, i ettan och appellen.

Inez var pigg och glad, visserligen lite trött efter röj med Sanni tidigare men hon tränar gärna. Framförgåendet var bättre i dag än sist, hon doppade inte nosen någonting, det gjorde mig nöjd. Inkallningen tjyvade hon på, det var bara att gå tillbaka och sätta henne på samma plats igen och göra om det. När jag gått avståndet gick jag tillbaka och berömde med en godbit att hon satt kvar.

"Stå!" verkar hon fatta vad som menas, jag gör som jag gjort med Alice, klickar och berömmer flera gånger att hon står kvar. Duktig tjej.

Budföring gjorde vi i dag med, Gullis var mottagare, ännu fattar hon inte kommandot men det kommer med tiden.

Hillevi tränar att Ankan inte ska sitta valptokigt... undrar vad hon säger om detta?  :o)

Riktigt duktig var min skithöna i dag, jag var mycket nöjd.