10/11
Spår hemmavid i nedre delen av Klas kohage, Inez fick ett icke förarlagt spår med tre vinklar, fyra små apporter och den långa på slutet.

Hon var väldigt ivrig vid starten, drog sig åt fel håll innan hon fått fäste, troligtvis kände hon slutet men vid en korrigering gick det som på räls. Första pinnen hittades och vinkeln därefter var klockren, helt utan tvekan. Pinnen på andra sträckan gick hon över men nästa vinkel tog hon perfekt, likaså de två nästa små apporterna.

Sista vinkeln lika perfekt som de andra utan snurr och hon spårar fint fram till slutet.

Ett riktigt bra spår med undantag av att matten fick dra bort henne från de intressantaste koblajorna, de är frusna nu och riktigt mumsiga.

8/11
Spår hemmavid på Klas fält, Inez fick ett icke förarlagt spår med två vinklar, fyra små apporter och den långa på slutet.

Inez var lite het på gröten i början, hon ville gärna ut på det nysådda fältet till höger och vindade ofta mot skogsdungen vid andra änden, jag fick stoppa henne med linan flera gånger så hon inte skulle gå över gränsen. Andra bullar blev det sedan hon hittat första pinnen, matten håller igen lite så att tempot inte ska bli så skenande. Vinklarna tar hon galant och till min stora glädje lyfter hon upp pinnarna, visserligen släpper hon dom innan jag får tag i den men hon har helt klart fattat att det är pinnarna som är viktiga för matten. Sista lilla pinnen gick hon över men den hittade hon sedan när vi rastade.

Riktigt duktigt arbete av Lillhönan, matten kände sig så nöjd.

7/11
Lydnad.

Efter ett långt uppehåll träningsmässigt bestämde jag mig för att träna i dag.

Jag började med att "musa", Inez ska stampa på en musmatta, vi har tärnat lite hemma, ibland går det ibland inte.

I dag gick det genast, här är beviset.

Framförgående med en bit köttbulle på hindret som dragning, Inez vet vad hon ska göra, inget fotgående i början, jag säger genast "Före!" Andra försöket låtsades jag lägga dragning på hindret, hon gick ut som tidigare och jag klickade när hon gått en bit. Belöningen kom från handen men Inez letade på hindret ändå.

Linförigheten var riktigt skaplig, det var först när jag tog av kopplet för fritt följ som hon var väldigt tveksam. Ska nog inte köra båda delarna i fortsättningen.

Läggandet hade hon glömt bort, hon satt kvar och tittade på mig länge innan hon till slut lade sig ner.

Själva ställandet var helt okay men att stå kvar när jag kom fram till utgångsläget ville hon inte.

Hoppet var bra, ingången är inte riktigt färdig men det kommer väl det med.

Apporteringen gick som den brukar, det har hon inte glömt. Jag måste säga "Nej!" när jag sträcker fram den än så länge och det får vi jobba bort.

Avslutningsvis kastade jag apportbocken för att hon skulle hämta den, hon tog om den men släppte ganska snart.

Efter linförigheten tappade Inez gnistan, varför vet jag inte men det kanske är något övergående.