|
Träning med Inez 2006 |
|
29/4
Riktiga spårhundar har spårsele.
Inez ser när jag går iväg, hon vet exakt vad som väntas av henne.
Eftersom Inez är så taggad får hon ta upp spåret genast, jag har lagt in kommandot "Spår" så hon ska lära sig vad det betyder. Det bär iväg i en rasande fart.
vinden ligger på från sidan så det flyttar sig lite men hon har inga som helst problem att hitta första apporten.
Efter lek med pinnen och belöning tar hon själv upp spåret ivrig att fortsätta.
I en rasande fart genom ris spårar Inez vidare, matten har fullt sjå att hänga med.
Den långa pinnen har hittats utan några som helst problem.
Hon var värd hela burken i dag, det får riktiga spårhundar. Jag var otroligt belåten med hennes prestation, Inez tycker helt klart att detta är en rolig sysselsättning. Nästa spårtillfälle ska jag använda lina, det är så lätt att bromsa upp henne med det korta kopplet och det vill jag inte nu när hon har så stor motivation. Hoppas, hoppas det håller i sig. Efter middag och vila ett kortare lydnadspass på klubben, inte så mycket bara lite, man ska inte pressa fram något så det blir tråkigt.
Klick och belöning när hon är i rätt position och inte hoppar.
Den här kontakten kan man inte klaga på. Duktig tjej!
Sitt-stanna-kvar är hon också duktig på...
...vilken avslutas med en inkallning.
"Matte nu orkar jag inget mer.!
24/4
Inez börjar veta var jag vill ha henne när vi går, mer och mer håller hon sig på vänster sida. Ordet "Fot" har jag börjat lägga in så hon ska känna igen det.
När vi stannar belönas rätt position, en hjälpande handrörelse behövs fortfarande.
Sitt stanna kvar är hon riktigt duktig på, jag kan ta flera meters avstånd. I dag vände jag ryggen till för första gången, tidigare har jag backat ifrån henne.
"Ligg" var lite svårt att komma ihåg, men jag påminde henne med en handrörelse och då trillade polletten ner och hon gjorde det två gånger med bara röstkommando. Tidigare har jag berättat att Inez inte har så stort föremålsintresse, i dag lånade jag Gullis pipmus, den gillade Inez skarpt även fast pipen var trasig.
Jag påkallade Inez uppmärksamhet med musen och kastade den en bit, hon rusar efter den och nosar...
... tar sedan upp den och när jag ropar på henne tar hon den med sig till mig.
Jag klickar och belönar med köttbulle, observera den viftande svansen. Roligt att hon tycket musen var skojig... här ska inhandlas pipmöss. Basta!
22/4 Ett spår på ca 150 meter med en pinne i mitten och den stora på slutet, spåret lades i skog, gick i U-form. Gullis höll i henne och hon fick se hur jag gick iväg.
Jag visar Inez belöningsburken innan jag går iväg.
Utan tvekan kör hon ner nosen i backen och trippar iväg, hon vet exakt vad som väntas av henne.
Första apporten upphittad, den slickas av och vi leker lite. Inez finner den inte så intressant... hon vill fortsätta spåra. Jag låter henne tassa iväg.
Slutpinnen upphittad, observera den viftande svansen. Inez är lycklig!
Efter väl förrättat värv bjuder jag på godis. Efter spåret for vi och badade, därefter hade vi tänkt oss lite lydnad. Valparna var lite trötta så de fick bara springa några gånger mellan oss. Det enda kravet var att de skulle komma när vi ropade och att sätta sig fint vid sidan... då kom klick och belöning.
Inez springer gärna till Gullis och sedan tillbaka till mig. Att Inez ärvt sin mors spårförmåga finns inga som helst tvivel om. Jag måste jobba med pinnarna, att få henne förstå att dom är viktiga för mig och att jag blir glad när hon visar mig var dom är... precis samma jobb jag hade med hennes mor för nästan fyra år sedan. Säkerligen kommer även en liten Inez förstå så småningom.
21/4 Ett kort träningspass på klubben, stor vikt lägger jag på att hon har ögonkontakt med mig när hon sitter på vänster sida, längre och längre är stunderna innan klick och godis kommer.
Inez föremålsintresse är ganska svagt, på Gullis inrådan börjar vi träna att leksaker som jag drar i ska man kampa med och att det faktiskt är riktigt roligt.
Det är skojigt när jag drar i mojängen, Inez stampar på den för att den ska stanna. Så fort hon rör leksaken klickar jag och belönar med godis.
Till slut fick vi till en liten kort dragkamp, Inez släpper gärna när man håller emot, det här får vi träna mycket på. Inez vet vad kommandot "Sitt!" betyder, hon sätter sig utan handkommando. "Ligg!" har vi hitintills gjort med hjälp av handen, i dag vill jag prova om hon lägger sig när jag bara säger ordet. Vi börjar med några gånger där jag för ner handen i marken, vilket fungerade bra. På bildserien ser man hur Inez funderar ut vad hon ska göra för att få korvbiten... jag har gett henne kommandot "Ligg!"
Inez funderar så det knakar...
Provar det ena och det andra, här är
det en liten vinkning eller nåt.
Till slut lägger hon sig ner och
belönas med klick, hejarop och korv. Abbe har provat hopphindret på lägsta höjd tidigare och han liksom rullade över. I dag ville jag prova med Inez, hon fattade att hon var tvungen att ta sats för att komma över.
Inez tar i som om hindret är jättehögt, hon vet kanske att det blir en nolla om man så bara tuchar hindret med tassen.
18/4 Även fast vi var på ett för Inez helt nytt ställe gick det bra att koncentrera sig på matte den lilla stund vi höll på. Det är mest följsamheten, sitt och ligg som tränas och naturligtvis inga långa stunder. Bara så länge det verkar som Inez tycker det är skojigt. I dag satte hon sig på mitt kommando men läggandet måste jag fortfarande ge ett dubbelkommando på men vi har inte bråttom, det får ta den tid det tar.
Matten vill att valpen ska växa fort, det är jobbigt att gå dubbelvikt.
Inez är duktig på "sitt-stanna kvar"
Kontaktövning, klick när hon har ögonkontakt Det jag tycker är väldigt skönt med Inez är att hon kopplar av så snällt och väntar på sin tur, det är alldeles som hon vet att hennes tid kommer. Oftast lägger hon sig ner och vilar... inget gapande eller bitande i kopplet för att få uppmärksamhet. Jätteskönt!
16/4 Jag lade ett spår på samma åker som tidigare i veckan, vinden blåste nerifrån Ätran, därför kunde jag inte använda de stora fältet utan att först gå ut en bit och börja. Därför tog jag lilla åkern vid vår parkering men gick längre bort än sist. Inez satt vid samma träd och tittade på när jag gick ut, hon hade naturligtvis fått nosa på burken i min hand. Den här gången ökade jag på spåret med ungefär tjugofem meter och hade dessutom gått i en böj så jag kom ut på vår väg. När jag hämtade Inez visste hon precis vad som komma skulle, hon hade nosen i backen hela vägen fram till spåret och eftersom jag inte ville störa henne fick hon ta upp det själv. Hon gick först över men vände självmant tillbaka och hittade det igen, mattehjärtat svällde av stolthet. Själva spårandet fanns inget att klaga på, inte heller den svaga böjen. Nu vill jag ut och prova i skogen, har jag tur så kanske Gullis har lust med en utflykt i morgon.
14/4 Under tiden Alice´s spår låg till sig gjorde jag ett spår åt Inez, första gången utan Gull-Maries överinseende.
Inez fick sitta vid en av de stora Tuja-bonsai-träden och titta på under tiden jag lade spåret, hon fick nosa på belöningsburken innan jag stegade iväg. Tyst och stilla satt hon och tittade på mitt förehavande.
Det blåste rejält men jag hade sett till att ha vinden i ryggen när jag gick men starten blev ändå lite vipplig och vinglig, man såg klart och tydligt att hon letade efter spåret.
Första pinnen upphittad, den är inkletad med lite av det som finns i belöningsburken. Efter att Inez slickat av den noga leker vi med pinnen och jag byter den slutligen mot lite korv. Nu var det spännande, jag har aldrig tidigare lagt en apport mitt i spåret, skulle hon fortsätta spåra?
Jajamensan, med nosen i backen, mer tvärsäker nu, fortsätter gullhjärtat leta sig framåt.
Sista pinnen är också inkletad i kattmat och samma procedur sker efter avslickning. Matten berömmer och är jätteglad vilket gör att Inez gång på gång plockar upp pinnen... korven var eftertraktad.
Avslutningsvis kommer hela kattmatsburken upp och Inez gör precis som sin mamma... slukar allt i ett nafs. Känner dom vad det smakar tro? Spåret var inte långt men väl det längsta för henne, ungefär 50 meter. Dessutom på öppet fält i stark vind. Vad månde bliva? Arbetsglädje verkar i alla fall finnas.
9/4 I dag var det dags att prova om Inez fattat det här med spår utan att ha mig som dragning. Tryckeriet var en lämplig plats och det började som vanligt med att Gullis höll henne i koppel och jag lät Inez nosa på belöningsburken och gick iväg fullt öppet så hon skulle se mig. I handen höll jag en liten apport, den smetade jag in lite med innehållet från burken för att den skulle bli attraktiv. Efter cirka tjugo meter lade jag ner apportpinnen och gjorde en u-sväng tillbaka till vägen där Inez och Gull-Marie stod och väntade.
Inez släpps på spåret, inte riktigt genast åkte nosen ner men det dröjde inte länge förrän det verkade som hon fattat vad jag var ute efter.
Jag ger tummen upp åt Gull-Marie som står kvar på vägen, anledningen till denna gest och glada uttryck beror på att vinden låg på från vänster, vilket gjorde att spårkärnan flyttat sig lite och Inez kom snett men hon letade sig själv tillbaka till kärnan. Matten har all anledning att vara glad.
Inez har hittat pinnen, när hon slickat av den leker vi lite "jaga" med den och det hela avslutas med kattmatsbelöningen. Samma procedur upprepades ännu en gång, samma spår och samma pinne. Denna gång hade hon lite svårare och satte sig att kissa på vägen... men vad kan man begära, hon är bara tolv veckor med framtiden för sig och än så länge ser det lovande ut.
9/4 Kort men intensivt tränade vi på det vi redan börjat lära in, fortfarande har jag handrörelser men snart är det dags att bara ge röstkommandon. Klickern är till god hjälp att berömma i rätt ögonblick.
Inez sitter kvar bra på Sitt-Stanna, något lite längre bort pockar på uppmärksamheten men när jag ropar "Inez kom!" lättar hon på rumpan och kommer mot mig. Efter en kort tupplur i bilen var det dags för ett spår igen, samma procedur som vid de tidigare tillfällena.
Matten går iväg med den goda kattmaten...
Inez släpps på spåret och tar det utan att tveka.
Inez spårar sig fram och hittar mig bakom trädet där jag gömt mig, kattmatsbelöningen låter inte vänta på sig. Gull-Marie, som gick med Inez, berättade att i dag höll hon emot lite eftersom Inez hade så stort drag i spåret. Det är bra att hon får lära sig att ta det lugnt och inte slarva. Nu börjar det bli dags att lägga riktiga spår med ett föremål i slutet, jag ska prova det nästa gång. Fungerar det inte återgår jag och gör några fler motivaitonsspår.
7/4 Än så länge är det bara korta stunder i Inez träning, naturligtvis inga krav utan allt är bara på lek för att hon ska gilla det vi håller på med. Jag har klickern till min hjälp och klickar rätt beteende.
Inez kommer ihåg från förra träningstillfället att det klickas och vankas godis om man duttar på den här trämojängen.
Sitt stanna kvar fungerar bra och jag kan backa ett par meter.
Rätt position belönas med klick och för dagen vankas pannkaka.
Förstadiet till inkallning och budföring. Att springa till Gullis är skojigt, än så länge inga kommandon, vi ropar bara hennes namn.
Åsså tillbaka till matte, som gör en handrörelse för att få in henne i rätt position. Inez blev ganska trött efter att ha röjt med brorsan och tränat lydnad så därför fick hon vila i bilen under tiden Gull-Marie och jag käkade lunch. Så fort vi ätit klart tog vi ut bara henne ur bilen, bra träning bara det eftersom vi alltid har de andra hundarna med, men nu var det motivationsspår jag ville göra. Förra gångens succé måste underhållas.
Inez tittar efter mig när jag går iväg, efter att hon fått nosa på belöningsburken. Gull-Marie håller henne i kopplet.
"Nu gick hon iväg utan att ge mig... såg du det tant Gullis?" Gull-Marie berättade för mig att Inez själv tog initiativet att spåra upp mig och Gullis lät henne hållas. Med nosen i backen hela tiden, till och med över ett stort fällt träd spårade hon sig fram.
Inga problem med att komma ihåg vad hon måste göra för att få den eftertraktade belöningen.
Ganska risig terräng men Inez har inga som helst problem att ta sig fram.
Och där... bakom ett träd sitter matten med godsakerna. Mycket nöjd berömmer jag min lilla hund, det här ser bra ut, det var ingen tillfällighet i tisdags, hunden har spårnäsa.
4/4 Gullis höll henne i koppel och hon fick nosa på den eftertraktade kattmatsburken innan jag gav mig iväg. Flera gånger ropade jag och lockade på henne för att få hennes uppmärksamhet.
Inez tittar efter mig när jag går iväg, en liten stund senare gömmer sig Gullis och Inez bakom bilen så hon inte ska se vart jag tar vägen.
Inez har fattat galoppen, nosen genast ner i backen och följer mitt spår.
En rasande fart har hon...
Det går så fort att Gullis är tvungen att släppa kopplet för att inte bromsa henne. Det är dumt att störa nu när hon begriper vad vi är ute efter.
Inez har stannat vid vinkeln där jag var tvungen att vika av för att hitta ett gömställe, hon får syn på mig...
... och ta mig tusan så spårar hon resten av vägen också. Duktig tjej! Det här bådar gott.
Riklig belöning till en mycket duktig valp. Det verkar som om Inez fattar det här med spår snabbt, jag vill göra om det igen ganska snart, minst ett till spår i skogen den här veckan, helst två så hon befäster det ordentligt. |
