26/3 Lydnad på klubben. När vi kom till klubben för att träna var Sylvia där med sina snauzrar och tränade, jag ropade till henne om hon ville ställa upp på en platsliggning med våra unga hundar, det ville hon gärna. Sanni, Smilla, Kia och Inez låg på rad säkert två minuter. Jag tog längre avstånd än jag gjort tidigare när hon legat med främmande hundar, som uppmuntran gick jag ibland fram och belönade med godis. Alla fyra hundar låg utan problem. Duktiga flickor. När Sylvia ändå var där gjorde vi tandvisning på varandras hundar vilket också gick problemfritt. Jag har ju nästan bara tränat budföring tillsammans med Gullis så nu passade jag på när Sylvia kunde vara mottagare. Först går vi och hälsar på Sylvia, jag sätter Inez en bit ifrån, hon får inte hälsa förrän jag ger henne lov. Sylvia får en näve godis av mig som hon visar Inez, sedan går Inez och jag sträckan bort, inte helt avstånd så här i början, jag nöjde mig med 10-15 meter. Inez sitter fint vid min sida tills kommandot "Marsch!" ger henne lov att lämna mig, att springa till Sylvia är inga problem. Jag har bett Sylvia göra en handrörelse och hjälpa henne in på rätt position, när hon hamnat där klickar Sylvia och ger Inez godis. När Sylvia ger kommandot vet inte Inez riktigt vart hon tar vägen... hon provar först att springa till fotografen... Gullis säger åt henne att springa till matte vilket Inez gör. Nästa försök betedde hon sig på samma sätt men jag lyckades ropa in henne till mig när hon tog sikte på Gullis. Bra och nyttig träning, det kommer lösa sig det här momentet också. Tack för hjälpen Sylvia! Framförgåendet gjorde jag som förra gången att jag kampade först på de olika ställena, varje vandring mellan punkterna kommenderade jag "Före!", sista gången gick hon ut lite och på bilden trevar jag efter trasan innanför västen som jag sedan kastar framför henne. Linförigheten gick ungefär som förra gången, jag pratar fortfarande uppmuntrande med henne och håller inte på alltför länge åt gången. Här en helomvändning. Läggandet tragglar vi också på med på samma sätt som tidigare. Inkallningen var lite långsam så jag gjorde om den på det sätt jag gjorde när hon var liten, när jag kallat in henne vänder jag ryggen till och springer bortåt, det gör att Inez ökar takten. Ställandet börjar bli riktigt bra, på bilden ser man hur litet handtecken jag behöver göra, i dag tog hon några steg så vi gjorde om det en gång till, lika bra att stämma i bäcken. Jag kan ta ordentligt avstånd under tiden hon står kvar, det här är jag nöjd med. Apporteringen går bättre och bättre men jag kan inte berömma henne så länge hon har apporten i munnen, då spottar hon ut den och väntar på belöning. Matten måste vara tyst tills det är dags att ta den. Hoppet går utan problem. Inez var duktig även fast jag märker att hon var påverkad av värmen. Nästa gång tränar vi nere i skuggan. 20/3 Lydnad på klubben. Framförgåendet tränades på samma sätt som förra veckan, jag kampar med en trasa på ett ställe... Tar hund och trasa och går en sträcka, cirka 15 meter nu i början och kampar igen, detta gör jag sammanlagt fyra gånger. Slutligen stoppar jag trasan i fickan och kommenderar "Före!"... och ta mig tusan så går inte hunden ut.  Naturligtvis blev det kamp och godis på den andra punkten. Jag slutade där, ville inte riskera att hon inte skulle gå tillbakasträckan. Linförigheten var riktigt bra i dag, jag gav mig till och med på svängar åt både höger och vänster. Hon hittade rätt position mest hela tiden. Läggandet kör vi på som tidigare, jag lägger henne framifrån och backar några steg. Inkallningen var bra, inget tjyvande men nosen i backen en del av sträckan. Ställandet har hon fattat poängen med, jag behöver bara ett halvt dubbelkommando med handen och jag kan gå ifrån en bra bit. Apporteringen går framåt den med, hon håller ganska länge utan att spotta ut den. När det var dags för hoppet tror jag faktiskt att min duktiga hund började bli trött, hon utförde momentet men det gick ganska sakta. Kanhända värmen gör sitt, vi är inte vana att träna i strålande solsken. Mycket nöjd är jag med Inez prestation i dag, det var riktigt roligt. Hon har lugnat ner sig betydligt efter löpet och koncentrerar sig på mig. 16/3 Spår och lydnad. Ett riktigt appellspår vid tryckeriet, med en extra pinne på sista sträckan. Spåret hade inte legat alltför länge, kanske tjugo-tjugofem minuter. Inez tar upp spåret bra, kanske lite vingligt men det blåste ganska kraftigt från vänster. När hon väl fått ordentligt fäste gick det som på räls, hon duttar lite på pinnen och vill fortsätta men jag håller henne kvar och får henne i alla fall att lyfta upp pinnen, hon släpper den genast men det nöjer jag mig med, huvudsaken hon får in att den är viktig för mig och att hon stannar. Första vinkeln snurrade hon lite i men hittade rätt själv utan hjälp och spårar sig fram till andra pinnen, samma procedur där, hon duttar lite på den och vill fortsätta. Matten gör lika som vid första apporten, ingen belöning utdelas om hon inte visar mig ordentligt var den är. Inez spårar vidare och tar nästa vinkel hur snyggt som helst och sista sträckan hamnar hon lite på sidan tack vare vinden så hon missar apporten mitt på men hittar slutet. Vi hade ingen kattmat i dag men det går lika bra med selleri... nä korv var det. Efter en paus på en dryg timme då vi var hemma och åt for vi tillbaka till klubben för lydnad. Provade ett gammalt beprövat sätt att få in framförgåendet, man leker på ett ställe med hunden. Går sträckan och leker även vid andra ändan, detta för att hunden ska få en målbild att går den dit så vankas det skojigheter. Flera gånger går jag fram och tillbaka och leker, det var ganska jobbigt för mina armar men vad gör man inte för att få in ett moment? Slutligen provar jag att säga "Före!" innan vi går till den andra punkten, om jag ska kalla det som Inez gjorde för framförgående är nog att ta i men det var ju första gången vi provade... det kanske blir bra så småningom. Linförigheten och kontakten var jag riktigt nöjd med, ibland får jag korrigera henne så hon hamnar rätt när vi stannar men lika ofta går det utan min hjälp. Pratar mycket och uppmuntrar henne hela tiden när vi går, klickar och belönar både när vi går och när vi stannat. Läggandet tragglas på som tidigare men i dag gjorde jag handkommandot framifrån och backade bakåt så hon får in att jag kommer lämna henne. På inkallningen blev vi nästan ovänner, Inez tjyvade men matten tog henne i hampan och gick tillbaka till samma ställe, Inez gillar inte när man tar tag i henne men matten är envis. Ställandet var riktigt bra i dag, stopptecknet med handen blir mindre och mindre, nu har hon börjat förstå vad jag vill. I dag höll hon apporten riktigt länge, kanske det börjar bli dags att utveckla det hela snart. Hoppet är inget att orda om, det är ingången  som vi lägger största vikten på. Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med Inez i dag, första gången ett helt appellspår och lydnad efteråt, visserligen med en paus emellan men så blir det ju på tävling också. Duktig liten tjej har jag allt! 13/3 Uppletande, det var väldigt länge sedan vi körde det och vi hade ingen större lust med lydnadsträning. Visserligen ingår det inte förrän i högre klass och dit har vi långt men det ska ju börjas i tid. Jag börjar med att kampa med en läderfläta jag vet att Inez gillar. Går sedan ut i rutan och lägger den. Vid kommandot "Leta!" rusar Inez så fint ut i rutan... men hon springer över föremålet, jag har inte lagt det så långt ut som jag brukar. Plötsligt ser Inez att det är en man i rastgården med tre småhundar och sticker dit. Hur matten än gapar på henne så hör hon inte. Matten är rasande, går med bestämda steg och hämtar sin olydiga hund. Hunden åker in i bilen med buller och bång som straff. Lyder man inte får man inte fortsätta med det roliga jobbet. Basta! Där får hon sitta och skämmas tills Sanni gjort sitt uppletande, matten har ännu inte beslutat sig för att göra om försöket. Jag vill ju att det ska sluta bra så jag gör ett nytt försök, Inez sitter snällt kvar under tiden jag går ut i rutan och lägger läderflätan... lite längre ut den här gången. Jajamensan! Kanske hon har lärt sin läxa, även fast Eilert stökade en bit ifrån sprang hon ut och hämtade föremålet, lite fibblande med det på invägen men det är ju som sagt bara i nybörjarstadiet ännu. Matten kampar med Inez och byter föremålet mot godis. Matten blir helt plötsligt på lite bättre humör. Jag dristar mig till att göra om det hela, Inez sticker ut på kommandot. Hon hittar föremålet lätt och kommer genast tillbaka till basen med det... matten blir på ett strålande humör, hunden kan ju om hon vill. 12/3 Lydnad på klubben. Vi fick bra störning på träningen i dag i form av ett ihållande högt ljud, Eilert, klubbens alltiallo, höll till i träddungen mellan agilityplanen och appellplanen och brummade med motorsågen, träd skulle fällas. En motorsåg låter rejält och jag tror ingen av mina hundar har hört en sådan förut, ingen av dom reagerade dock på ljudet. Linförigheten gick riktigt bra, matten har ont i ryggen och kan inte sträcka på den men det verkar inte som om Inez reagerar över det. Allt oftare hittar hon själv positionen när man säger "Fot!", matten belönar varje gång med klick och godis. I dag lade jag en boll på hindret som dragning på framförgåendet. Och minsann fungerar det också på den lilla godisråttan. Lite svårt att nå den men matten kastar den som belöning. Att springa efter en rullande boll är skojigt... Men vad tusan gör man med den sen? Inez blir lite förbryllad men jag går fram till henne och kampar lite... det var skoj, snöret är roligast, det har alla mina hundar tyckt. Nu började det bli så pass varmt att mattejackan åkte av, det känns nästan som om jag börjar få en släng av influensan... så varm var jag. Lite fritt följ... inte mycket men hon går med fint. Läggandet, nu verkar hon veta vad hon ska göra när jag ger röstkommandot men jag gör ändå handtecken och stannar hos henne, jag vill inte gå för fort fram. I dag gick inkallningen bra, inget tjyvande och tempot var snabbt. Ställandet, när hon stannat, fått sin belöning backar jag och ser om hon står kvar...  det gör hon. Då lockar jag lite på henne och ger ståkommandot igen och gör stopptecken framför henne. Jag vill att hon ska veta vad ordet "Stå!" betyder. Att hålla apportbocken gick riktigt bra i dag sedan jag kom ihåg att jag inte skulle använda klickern. Riktigt länge höll hon den. Hoppet gick som vanligt bra, först gör jag på rätt sätt. Nästa gång bestämmer jag mig för att ställa mig med ryggen till för att kolla om hon vet vad ordet "Hopp!" betyder... och visst hoppar hon, redan på första kommandot. Det är ingången hon får lite hjälp med. Två budföringar till Gullis, det brukar inte vara något problem och det var det inte i dag heller, Inez springer på kommandot "Marsch!" Det har hon fattat bra. En tandvisning där Gullis kom från olika håll och grävde henne i munnen klarade hon också fint. I det stora hela var hon riktigt duktig i dag min lilla "höna". 10/3 Lydnadsträning i Varberg. Jag skulle följa med Gull-Marie till hennes uppfödare som hade småvalpar hemma, vi åkte i god tid så vi skulle hinna rasta våra hundar och träna lite på Varbergs BK, nyttigt att träna på andra platser. Stora appellplanen var upptagen av en kurs så vi fick hålla till på nedre plan, Inez var väldigt intresserad av aktiviteterna bredvid. Linförigheten gick riktigt bra, hon koncentrerade sig på mig, hon kastade ett getöga på de andra bara när vi för tillfället gjorde stopp med klick och belöning. Jag var lite tveksam om jag skulle våga koppla bort kopplet, jag vet ju hur hon kan hitta på dumheter, allra helst nu efter löpet när hon inte riktigt är sig själv men jag drog mig allra längst ner så långt ifrån de andra som möjligt. Det gick bra, hon stannade hos mig och här tränar vi läggandet så långt vi hunnit, i dag gick det riktigt bra. Får fortsätta så här ett tag till, sedan kanske vi kan utveckla det. Inkallningen fick jag göra om tre gånger, förta gången tjyvade hon, andra hade hon nosen i backen hela vägen, det luktade tydligen väldigt gott men tredje försöket var helt ok. Jag är glad att hon i alla fall sprang till mig och inte över på andra planen för att stöka till för dom som var där. Att stå kvar på ställandet går bra, hon har fattat vinken, nu gäller det själva ställandet... att få till det utan dubbelkommando med att jag stoppar henne med handen. Avslutningsvis lite fjärrdirigering, det går riktigt bra om jag använder grova dubbelkommandon men något godis i handen går inte att ha... då låser hon sig fullständigt. Godiset får komma efter att jag klickat, det kan ta lite tid innan jag lyckats gräva fram det ur fickan men så får det bli. Jag är nöjd med att det gick så pass bra ändå på annan plats och ordentlig störning. 8/3 Fältspår, ett riktigt appellspår med en extra pinne på sista sträckan, spåret fick ligga i ungefär 30-45 minuter. Inez tar upp spåret fint, hon är ivrig och har alldeles lagomt drag i linan. Hon stannar vid första pinnen och väntar in mig, jag säger "Apport!" vilket får henne att i alla fall försöka lyfta upp pinnen men släpper den ganska snart. Nöjer mig med det och belönar med godis. Att fortsätta spåra är inga problem, här visas första vinkeln, bara en blick in i buskarna men sedan ner med nosen i backen åt rätt håll. Det känns bra att hon inte gjorde sitt vanliga slag. Pinne nummer två är upphittad, hon slickar sig om munnen i förväntan på godisbelöning... Någon belöning kommer inte förrän hon tagit pinnen i munnen. Resten av spåret gick i samma anda, sista vinkeln tar hon klockrent utan att slå det minsta, pinnarna upphittas. Sin kattmatsburk har hon väl förtjänat.  7/3 Lydnad på klubben. Även fast Eilert kom fram och tittade på oss när vi tränade gick Inez riktigt bra på linförigheten, att ha störning när man tränar är lite jobbigt tycker jag men fan så nyttigt. Att gå mot en pinne som är preparerad med korv är väl lätt som en plätt kan man tycka, Inez klarar det bra. Hon är riktigt duktig på att sätta sig upp med ett ryck på mitt handtecken. Läggandet går men jäkligt långsamt, dessutom rullar hon över på skinkan, precis som Alice. Det ofoget ska vi jobba bort genast. Hoppet går galant, det är ingången som behövs arbetas med. Apporteringen glömde jag bort i brådrasket, det kom en annan man fram och mina hundar började gapa förstås. Magen började också göra sig påmind och då är det bäst att skynda sig och laga middag.... jag blir så grinig när jag är hungrig.  6/3 Kvällsträning på klubben. I och med att Sylvias Smilla börjat löpa skulle hon inte få vara med på träningstävlingen hon anmält till, lästa jag i Sylvias blogg. Jag mailade henne och kom med ett förslag; jag skulle kommendera henne i ettan och föra noteringar mot att jag fick en platsliggning, tandvisning och budföring i utbyte. Jag behöver låta Inez träna det med andra människor än Gullis. Sylvia nappade på erbjudandet. Inget av momenten var några som helst problem, på platsen gick jag inte så långt som jag brukar, Inez låg och kikade på Smilla hela tiden men hon reste sig inte och det är jag nöjd med. Tandvisningen var heller inga konstigheter, vilket gör mig jätteglad eftersom jag minns hur jobbigt Zsa-Zsa tyckte att det var. Att springa till Sylvia på budföring gick hur bra som helst, att Inez, vid andra försöket, rusade fram till stackars Smilla som satt uppbunden vid ett träd och fick ett litet tjyvnyp tycker jag var lite synd men hon såg inte ut att ha tagit någon skada alls. Sylvia berättar säkert i sin blogg om hur duktig Smilla var, jätteduktig i mina ögon, hon har kommit långt. 5/3 Lydnad på klubben. Inez var riktigt duktig i dag på linförigheten, både helt om och halter gjorde hon tillfredsställande. Inte på långa vägar tävlingsfärdig men på väg är vi. Jag tjatade inte för länge eftersom jag vet att hon sjunker då, alldeles lagom höll vi på. Läggandet är fortfarande i nybörjarstadiet, bilden visar hur Inez är på väg, hon vet att min handrörelse kommer alldeles strax. Inkallningen gick hur bra som helst, inget tjyvande i dag och farten till mig är god. Jag möter henne med en handrörelse för att få in henne på rätt ställe. Ställandet måste jag använda handen för att stoppa upp henne men nu börjar hon fatta att hon ska stå. Ett bra tag får hon stå emedan jag knäpper med klickern flera gånger och belönar att hon står stilla. I dag kom Gullis på att det bästa sättet att träna apporteringen är att inte använda klickern, jag har ju i alla fall klickat när jag tagit bocken ur hennes mun... då belönar jag ju släppandet. Klickar jag när hon har den i munnen släpper hon för att få godiset. I dag när knäpparen låg i fickan fungerade det mycket bra... hädanefter ska jag träna in det momentet så. Inget hopp gjorde vi i dag eftersom det stod på andra sidan planen och vi inte orkade bära det dit vi var men en fjärrdirigerig gav jag mig på i stället. Jag vet att det dröjer länge innan vi får använda det i tävling med det är lika bra att börja nosa på det. Hon lägger och sätter sig på mina kommandon men det går jäkligt sakta... men som sagt, vi har tiden för oss. På det stora hela är jag mycket nöjd med Inez i dag, hon var arbetsvillig och busade inte någonting utan koncentrerade sig på mig hela tiden. 4/3 Spår på fälten här hemma. Ett typiskt appellspår med en extra pinne på sista sträckan, mittsträckan var lite kort på grund av utrymmesskäl men kompenserades genom att de två andra blev lite längre. Inez tar upp spåret bra, inget rusande men hon är helt på det klara med vad som väntas av henne. Hon drar sig vid ett tillfälle till vänster upp på vägen, en häst passerade alldeles nyss där men matten korrigerar så hon kommer i spåret igen. Pinnen på förstasträckan hittades, hon stannar upp men vill fortsätta genast. Matten bromsar henne och ber henne plocka upp pinnen, ingen belöning förrän hon i alla fall tagit pinnen i munnen. I vinkeln blir det lite snurr men hon hittar själv rätt riktning och fortsätter spåra bra. Andra pinnen vill hon heller inte ta men jag ber henne plocka upp den, jag måste få henne mer motiverad med pinnarna. Jag kommer ihåg att jag hade samma problem med Alice, det kommer säkert lösa sig så småningom. Sista vinkeln är alldeles intill strängen som går mellan fälten, jag bromsar henne när hon vill gå över till det... anar att Alice spår går där någonstans. Inez spårar bra fram till sista lilla pinnen och belöning utdelas sedan hon i alla fall försökt lyfta upp den. Sista etappen går helt problemfritt. Vi leker lite med slutpinnen och jag skyndar mig att ta den när hon håller den i munnen. Sedvanlig kattmatsbelöning utdelas, jag är jättenöjd, allra helst med sista sträckan som faktiskt gick parallellt med Alice´s spår, det var inte mer än 6-7 meter emellan. 3/3 Lydnad på klubben. Det var mycket folk i rörelse som gick förbi IPO-planen hela tiden, Inez var uppenbarligen mycket störd av de passerande. Att vi inte höll till på appellplanen beror på att mina hundar löper och då får man inte vara där. Linförigheten gick i alla fall skapligt bitvis, varje gång hon sätter sig bra klickar jag, allt oftare hamnar hon där hon ska. Kommer hon fel gör jag en rörelse med handen för att få in henne rätt men då uteblir också klicket. Läggandet ligger fortfarande på samma nivå, helt medvetet gjorde jag momentet i snön, vill inte ha en hund som vägrar lägga sig i snö eller på blött underlag. Framförgåendet var det länge sedan vi provade, det var som att börja om på nytt. Första inkallningen nosade hon i marken flera gånger så jag gjorde om den, då tjyvade hon så jag var tvungen att göra det ännu en gång och då gick det bra. Ställandet under gång, det verkar som att hon börjar fatta att hon ska stå kvar. Hoppet är inget att orda om, det klarar hon bra, det är ingången som vi måste jobba med. Apporteringen går bättre och bättre, hon släpper inte bocken genast hon får in den i munnen utan håller kvar den en stund. Mitt i träningen kommer Tina fram och tittar på, vi ber henne om en tandvisning och budföring. Gullis och jag har bara gjort det med varandra och det är inte svårt för våra hundar, nu skulle en helt främmande person hjälpa till. Tre tandvisningar var fick vi, första gången var Inez lite "på" och ville fram men men lite korrigeringar gick det bra, de två andra gick hur bra som helst. Skönt att se att hon inte drar sig undan, jag vill heller inte ha en hund som rusar fram utan hon ska sitta snällt vid min sida. Hoppas det blir fler tillfällen med andra "tandtittare". Budföringen till Tina gick också jättebra, Inez vet vad hon ska göra och problemet är ingången och att hon ska stanna och vänta tills hon får lov att lämna. Inga foton, fotografen var fullt upptagen med att titta på.  I det stora hela var det väl inget höjdarpass på grund av all störning, jag blir irriterad på hunden som måste kolla åt alla håll och släpper koncentrationen vilket inte gör saken bättre. Men tandvisningen och budföringen är jag jättenöjd med. Nu blir det snart ljusare på kvällarna och jag kommer åka in på tisdagskvällarna då det är gemensam träning för att få fler tillfällen till både störning, tandvisning och platsliggning. Nu är vi igång igen. 2/3 Fältspår av typ appellmodell beträffande utförande, längd och med en extra pinne på slutsträckan. Inez har inte glömt bort hur man spårar, hon tar genast upp spåret och tassar iväg i alldeles lagom tempo. Första apporten går hon över med tre steg, backar går tillbaka och markerar den genom att bita lite försiktigt i den, att lyfta upp den verkar vara svårt men jag är nöjd med att hon stannar upp och väntar på sin belöning. Vinkeln som kommer därefter tar hon helt perfekt, det syns på bilden ovan hur noga hon går. Andra pinnen gör hon lika som vid den första, stannar upp och biter lite försiktigt och väntar på att jag ska komma och belöna med godis. Nästa vinkel verkar lite svårare eftersom hon slår en vid båge innan hon hittar rätt, jobbar hela tiden gör hon i alla fall vilket gör att jag inte stör henne. Alice gör också gärna så och jag har fått lite avdrag på tävlig för det men ingenting som jag hänger upp mig på, hunden jobbar och det är det som är meningen. Sista sträckan går utan några som helst problem, jag ser att hon går i kärnan eftersom det ligger snöfläckar kvar på fältet och jag ser spår efter mina storstövlar. Den extra pinnen på mitten av sista sträckan hittar hon också. Sista biten fram till slutapporten går lite långsammare men hon jobbar fint och den sista långa pinnen stannar hon vid. Kattmatsburken från mattens ficka låter inte vänta på sig, jag har en duktig hund.  5/3 Lydnad på klubben. Inez var riktigt duktig i dag på linförigheten, både helt om och halter gjorde hon tillfredsställande. Inte på långa vägar tävlingsfärdig men på väg är vi. Jag tjatade inte för länge eftersom jag vet att hon sjunker då, alldeles lagom höll vi på. Läggandet är fortfarande i nybörjarstadiet, bilden visar hur Inez är på väg, hon vet att min handrörelse kommer alldeles strax. Inkallningen gick hur bra som helst, inget tjyvande i dag och farten till mig är god. Jag möter henne med en handrörelse för att få in henne på rätt ställe. Ställandet måste jag använda handen för att stoppa upp henne men nu börjar hon fatta att hon ska stå. Ett bra tag får hon stå emedan jag knäpper med klickern flera gånger och belönar att hon står stilla. I dag kom Gullis på att det bästa sättet att träna apporteringen är att inte använda klickern, jag har ju i alla fall klickat när jag tagit bocken ur hennes mun... då belönar jag ju släppandet. Klickar jag när hon har den i munnen släpper hon för att få godiset. I dag när knäpparen låg i fickan fungerade det mycket bra... hädanefter ska jag träna in det momentet så. Inget hopp gjorde vi i dag eftersom det stod på andra sidan planen och vi inte orkade bära det dit vi var men en fjärrdirigerig gav jag mig på i stället. Jag vet att det dröjer länge innan vi får använda det i tävling med det är lika bra att börja nosa på det. Hon lägger och sätter sig på mina kommandon men det går jäkligt sakta... men som sagt, vi har tiden för oss. På det stora hela är jag mycket nöjd med Inez i dag, hon var arbetsvillig och busade inte någonting utan koncentrerade sig på mig hela tiden. 4/3 Spår på fälten här hemma. Ett typiskt appellspår med en extra pinne på sista sträckan, mittsträckan var lite kort på grund av utrymmesskäl men kompenserades genom att de två andra blev lite längre. Inez tar upp spåret bra, inget rusande men hon är helt på det klara med vad som väntas av henne. Hon drar sig vid ett tillfälle till vänster upp på vägen, en häst passerade alldeles nyss där men matten korrigerar så hon kommer i spåret igen. Pinnen på förstasträckan hittades, hon stannar upp men vill fortsätta genast. Matten bromsar henne och ber henne plocka upp pinnen, ingen belöning förrän hon i alla fall tagit pinnen i munnen. I vinkeln blir det lite snurr men hon hittar själv rätt riktning och fortsätter spåra bra. Andra pinnen vill hon heller inte ta men jag ber henne plocka upp den, jag måste få henne mer motiverad med pinnarna. Jag kommer ihåg att jag hade samma problem med Alice, det kommer säkert lösa sig så småningom. Sista vinkeln är alldeles intill strängen som går mellan fälten, jag bromsar henne när hon vill gå över till det... anar att Alice spår går där någonstans. Inez spårar bra fram till sista lilla pinnen och belöning utdelas sedan hon i alla fall försökt lyfta upp den. Sista etappen går helt problemfritt. Vi leker lite med slutpinnen och jag skyndar mig att ta den när hon håller den i munnen. Sedvanlig kattmatsbelöning utdelas, jag är jättenöjd, allra helst med sista sträckan som faktiskt gick parallellt med Alice´s spår, det var inte mer än 6-7 meter emellan. 3/3 Lydnad på klubben. Det var mycket folk i rörelse som gick förbi IPO-planen hela tiden, Inez var uppenbarligen mycket störd av de passerande. Att vi inte höll till på appellplanen beror på att mina hundar löper och då får man inte vara där. Linförigheten gick i alla fall skapligt bitvis, varje gång hon sätter sig bra klickar jag, allt oftare hamnar hon där hon ska. Kommer hon fel gör jag en rörelse med handen för att få in henne rätt men då uteblir också klicket. Läggandet ligger fortfarande på samma nivå, helt medvetet gjorde jag momentet i snön, vill inte ha en hund som vägrar lägga sig i snö eller på blött underlag. Framförgåendet var det länge sedan vi provade, det var som att börja om på nytt. Första inkallningen nosade hon i marken flera gånger så jag gjorde om den, då tjyvade hon så jag var tvungen att göra det ännu en gång och då gick det bra. Ställandet under gång, det verkar som att hon börjar fatta att hon ska stå kvar. Hoppet är inget att orda om, det klarar hon bra, det är ingången som vi måste jobba med. Apporteringen går bättre och bättre, hon släpper inte bocken genast hon får in den i munnen utan håller kvar den en stund. Mitt i träningen kommer Tina fram och tittar på, vi ber henne om en tandvisning och budföring. Gullis och jag har bara gjort det med varandra och det är inte svårt för våra hundar, nu skulle en helt främmande person hjälpa till. Tre tandvisningar var fick vi, första gången var Inez lite "på" och ville fram men men lite korrigeringar gick det bra, de två andra gick hur bra som helst. Skönt att se att hon inte drar sig undan, jag vill heller inte ha en hund som rusar fram utan hon ska sitta snällt vid min sida. Hoppas det blir fler tillfällen med andra "tandtittare". Budföringen till Tina gick också jättebra, Inez vet vad hon ska göra och problemet är ingången och att hon ska stanna och vänta tills hon får lov att lämna. Inga foton, fotografen var fullt upptagen med att titta på.  I det stora hela var det väl inget höjdarpass på grund av all störning, jag blir irriterad på hunden som måste kolla åt alla håll och släpper koncentrationen vilket inte gör saken bättre. Men tandvisningen och budföringen är jag jättenöjd med. Nu blir det snart ljusare på kvällarna och jag kommer åka in på tisdagskvällarna då det är gemensam träning för att få fler tillfällen till både störning, tandvisning och platsliggning. Nu är vi igång igen. 2/3 Fältspår av typ appellmodell beträffande utförande, längd och med en extra pinne på slutsträckan. Inez har inte glömt bort hur man spårar, hon tar genast upp spåret och tassar iväg i alldeles lagom tempo. Första apporten går hon över med tre steg, backar går tillbaka och markerar den genom att bita lite försiktigt i den, att lyfta upp den verkar vara svårt men jag är nöjd med att hon stannar upp och väntar på sin belöning. Vinkeln som kommer därefter tar hon helt perfekt, det syns på bilden ovan hur noga hon går. Andra pinnen gör hon lika som vid den första, stannar upp och biter lite försiktigt och väntar på att jag ska komma och belöna med godis. Nästa vinkel verkar lite svårare eftersom hon slår en vid båge innan hon hittar rätt, jobbar hela tiden gör hon i alla fall vilket gör att jag inte stör henne. Alice gör också gärna så och jag har fått lite avdrag på tävlig för det men ingenting som jag hänger upp mig på, hunden jobbar och det är det som är meningen. Sista sträckan går utan några som helst problem, jag ser att hon går i kärnan eftersom det ligger snöfläckar kvar på fältet och jag ser spår efter mina storstövlar. Den extra pinnen på mitten av sista sträckan hittar hon också. Sista biten fram till slutapporten går lite långsammare men hon jobbar fint och den sista långa pinnen stannar hon vid. Kattmatsburken från mattens ficka låter inte vänta på sig, jag har en duktig hund.