29/5
Fältspår vid tryckeriet, två små pinnar och den sista långa, cirka 100 meter långt.

Inez är väldigt lik Alice när hon spårar, ivrig som tusan, därför sätter jag mig ner innan påsläppet för att lugna ner henne så hon hinner sansa sig.

Efter ungefär tio meter är en buske mycket intressant, en korrigering gör att hon fortsätter spåra.

Ordentligt drag i linan, jag håller mig ganska nära och bromsar så hon inte lär sig att det ska slarvas fram.

Pinnarna är nu för sista gången lite insmorda i kattmatsbelöningen, det är tack vare det hon hittar apporterna. Jag stannar upp och lägger god tid vid att leka med pinnen och försöker få henne att ta den i munnen innan belöning kommer. Vid nästa apport upprepas samma procedur.

Vid den tvära nittiogradersvinkeln gör hon exakt som sin mor... snurrar ett varv för att försäkra sig om åt vilket håll spåret går, hittar rätt utan hjälp och fortsätter till slutet.

Inez är en duktig spårhund, stor motivation och jag kommer ihåg att jag hade samma nonchalans med apporterna i början med Alice. Har jag fått Alice att plocka apporter ska det väl inte vara något större problem med Inez. Nästa spår ska få en längre liggtid och apporterna ska inte vara insmorda med kattmatsbelöning. Är vädret bra tar vi det i morgon på fältet utanför Murar´ns.

23/5
I dag på middagsrastningen beslutade vi oss för att prova uppletande med de små hundarna för första gången.

Vi börjar med att valla en smal korridor, därefter busar jag med Inez med en skinnbit, till min stora glädje kampar hon ordentligt.

Gull-Marie håller Inez i kopplet under tiden jag hoppar och skuttar ut i rutan och bollar med föremålet för att hålla Inez uppmärksamhet på det.

Jag släpper skinnet på marken och går lugnt och sansat tillbaka till Inez där jag kopplar lös henne och skickar ut henne med kommandot "Leta!"

Inez skuttar glatt ut i rutan fram till föremålet.

Matten håller andan... Inezhunden lyfter upp skinnet och ruskar det...

Springer sedan, ackompanjerad av mattens hurrarop, tillbaka till baslinjen. Lite lattjande på vägen kunde hon inte låta bli.

Matten kampar stolt med Inezhunden och berömmer ordentligt.

Till slut byts skinnbiten mot en godisbit, matten är så glad. Proceduren upprepas en gång till med samma resultat. Jäklar så duktig hon var.

22/5
Spår på klubben, ett ganska svårt spår blev det, jag visste inte på förhand att det skulle vara så svårframkomligt  men går det så går det. Två korta pinnar, lite inkletade med kattmatsbelöningen och den långa på slutet.

Jag har äntligen fått på den bitande pirayan selen och trasslar upp linan.

Utan tvekan sätter Inez nosen i backen och drar iväg.

Jag hänger på i linan, på ganska kort avstånd eftersom jag vill ha koll på om hon hittar apporterna. Den första gå hon över men jag stannar så hon får leta upp den, intresset för pinnen är minimalt... hon vill bara fortsätta spåra. Nästa pinne hittar hon själv och vi leker med den en liten stund och hon får sin belöning. Spåret går nu bland slingerväxter som trasslar runt benen på oss båda men Inez är så duktig och tar 90-gradersvinkeln utan problem men strax därefter har jag varit tvungen att göra en vinkel till för att inte hamna inne på en tomt, där måste jag hjälpa henne lite men hon hittar snart spåret igen. Att hitta slutapporten var lite problematiskt men det lyckades till slut och hon fick sin kattmat.

Inez har stor spårmotivation och lite intresse för pinnarna, jag får lägga energi på att bromsa henne i spåret så att hon inte slarvar iväg och jobba mer med pinneriet. Att stanna och ta sig tid vid apporterna tror jag inte stör hennes spårande.

Efter lite vila körde vi ett kortare lydnadspass, jag ville börja med framförgåendet, jag har haft ett helsike med Alice på det momentet och det ska börjas i tid.

Jag sänker min "buskböj" i lagom höjd för Inez och låter henne se att jag sätter en korvbit i toppen.

Jag tar ett avstånd på fem-sex meter och kommenderar "Före!".

Inez går ut i kopplet lite tvekande... men hon går ut.

Fram till pinnen där jag ropar berömmande och låter henne ta korven.

Samma procedur från en annan riktning, det är lite mer drag nu.

Tredje försöket från ännu ett håll, nu är det riktigt drag i kopplet.

Matten klappar om sin duktiga hund. Det får räcka för i dag.

Inez klarade inte av att gå ordentligt när jag hade treatbagen hängande i byxfickan så jag var tvungen att ta på mig jackan och ha belöningen i fickan, då gick det lite lättare att hålla tassarna i backen.

Beträffande Inez läggande har jag samma problem med henne som med hennes mor, jäkligt segt, det måste vara jag som gör något fel. Hoppas jag får tips på lägret om hur jag ska lösa det.

Lite uppmuntrande lek med pipmusen, tack och lov hämtar hon den gärna och lämnar den hos mig för fortsatt lek.

Apportbocken tränar vi att hon ska hålla i munnen, hon släpper den genast för att få belöningskorven. Det kommer ta tid att få henne att hålla den en lite längre stund.

Att springa fram till bocken sedan vi lekt med den och jag kastat den någon meter går bra... men att lyfta den, icke sa Nicke.

Något längre pass blev det inte, Inez var lite trött efter spårandet och matten jäkligt irriterad på de sylvassa tänderna som biter i mina ärmar ideligen. Gullis som har hand om förståndet sa åt mig att sluta träna... hon har rätt som vanligt, det går inte bra när man är irriterad. Dessutom måste jag byta belöningsgodis, korven gör att mina händer luktar som ett helt slakteri så Inez blir fixerad vid mina händer eftersom hon är så matglad. Något som inte luktar så mycket räcker åt en glupsk hoffe-poff.

19/5
Lydnad på klubben, jag började med lek för att få upp hennes föremålsintresse och kamplust. En avdankad t-shirt har blivit två dragtrasor med knut på, en att ha i träningsväskan och en hemma i köket.

Inez börjar uppskatta leken mer och mer, här håller hon emot riktigt bra.

När jag kastar trasan rusar hon efter den, hon kommer inte till mig för att leka mer utan jag rusar fram och fortsätter leken.

Inez vet vad ordet ligg betyder men följer inte kommandot genast utan sitter och funderar en stund, för att få ett snabb läggande hjälper jag henne med handen. Kanske det går in och jag slipper traggla lika länge som med hennes mor.

Jag har börjat lite med "Ligg-stanna kvar", någon meter kan jag backa men stannar inte för länge.

Följa-övningen går bättre och bättre, kontakten gillar jag.

Lite lek igen som belöning, nu är det pipmusen som används, den hämtar hon gärna och byter mot en korvbit... jättebra.

Äntligen har jag fått henne att gapa över apportbocken, hon håller den några sekunder...

... men man måste vara snabb som bara den att ta den, jag vill helst inte att hon ska släppa den i backen.

Sådant här hoppande vid följa-övningen renderar i ett vänligt men bestämt "Nej!"

Däremot när hon går fint men alla fyra tassar i backen belönas med godis.

I dag gjorde vi valpinkallning, Gullis höll henne och jag gick iväg och ropade på henne, när hon kom rusande la jag in kommandot "Hit!"

Jag har även börjat lite smått med framförgåendet, en korvbit läggs på bänken så Inez ser, vi backar ett par meter och jag släpper henne mot bänken samtidigt som jag säger "Före!" Lika bra att börja tidigt, det tar en jäkla tid att få in det.

15/5
Ett lydnadspass på klubben, jag började som vanligt med lite följa-övningar. Inez är mycket matfixerad och bästa belöningen än så länge är godiset, jag håller det i höger hand och förvarar det i högerfickan för att slippa få en hund som nafsar efter handen och fickan. I vänster hand har jag klickern och klickar i bästa fall när hon inte hoppar utan går fint bredvid mig. Inget kommando, bara "Kom Inez".

Lite sitt och ligg när jag står framför henne, att sitta vet hon vad det är och gör det snabbt men läggandet tar lite tid, alldeles som om hon måste fundera vad jag vill. I dag hjälpte jag inte till med handen utan väntade ut henne, klicket kom när hon till slut lade sig. Lite senare dristade jag mig till att säga "Ligg!" när jag stod bredvid henne, det fungerade också så hon vet vad ordet betyder nu.

Inez är duktig och ganska uppmärksam på mig men i dag var det lite extra svårt eftersom det varit agilityaktiviteter på planen i helgen och det verkar som om det var godis strött över hela gräsmattan. Lite avledande med korvhanden gjorde att hon riktade koncentrationen på mig igen.

Föremålsintresset är som jag tidigare berättat nästan obefintligt men pipmusen är kul och så här glad blir matten när Inezhunden hämtar musen sedan matten kastat den. Att hon avlämnar den jobbar jag stenhårt på, hon ska inte få chans att lattja med den själv.

Det är inte bara att gå fint, sitta och ligga som behöver tränas från början, här försöker jag få upp hennes intresse för en läderrulle. Lite skojig är den när jag rör den men hämta den... "Det kan du glömma matte."

Nu är det kontaktövning, jag är noga med att hon sitter i perfekt position, jag har visat med en handrörelse var jag vill att hon ska sitta. Jag låter henne titta längre och längre stunder på mig innan klicket och godis kommer. Kommandot "Fot!" säger jag också för att hon ska vänja sig vid ordet och så småningom veta vad jag vill när jag säger det. Jag är mycket nöjd med hennes kontakt än så länge.

Det är tråkigt att bara stå still och "Fot!" betyder ju annat också, därför ger jag kommandot och tar ett steg framåt och så fort Inez lättar på rumpan för att följa med klickar jag och belönar. Jag säger aldrig kommandot när vi tränar följa-övningar eftersom jag är rädd om själva ordet och vill inte låta henne få chansen att misslyckas. Samma restriktion har jag med kommandot "Hit!", det betyder bara en sak och jag försöker att bara använda det när jag är säker på att det åtlyds... annars är det "Kom" som gäller.

13/5
Ett skogsspår, ungefär 150 meter med en 90 graders vinkel, bara slutpinnen på grund av att den glömska matten glömde lägga den lilla mitt i spåret.

Inez vet exakt vad som är på gång, nu behöver nog inte Gull-Marie hålla henne så Inez ser när jag går ut i spåret. Vid starten efter påselning pekar jag i backen och kommenderar "Spår!" Inez tar genast upp spåret och tempot påminner om hennes mors, nu börjar det bli dags att bromsa henne så hon inte slarvar iväg.

Medvetet har jag gått över ris för att hon inte ska bli som Zsa-Zsa, (hon vägrade spåra där det var risigt och gick runt). För Inez är det inga problem med hinder på vägen, hon tassar på i samma fart utan att tveka.

Vid vinkeln betedde hon sig exakt som sin mor, slog en båge för att känna vart spåret går, matten står tyst och låter hunden jobba och hon tar till slut upp spåret åt rätt håll. Gissa om matten blev stolt.

Det blåste nu sidvind och Inez gick en bra bit nedanför kärnan. Slutapporten känner hon och går mot den men har lite svårt att hitta rätt, på bilden ser man att hon just passerat pinnen. Inez känner pinnen och vänder för att hitta den och efter lite sökande hittar hon rätt. Matten är stolt igen och ropar berömmande.

Bästa belöningen är burken jag har i fickan. Det här kommer bli en bra spårhund bara vi får kläm på pinneriet.

För att få upp hennes föremålsintresse leker vi lite med pinnen, jag kastar den och klickar när hon nosar på den. Pinnen är inte intressant alls och jag jobbar med att hon ska ta upp saker i munnen och överlämna till mig vilket jag kan föra över på pinnen senare. Pipmusen går bra, den hämtar hon och kommer med när jag lockar så det gör vi några gånger.

I dag kom jag på att jag ska inte ha klicker och godis när jag lär in att hon ska lyfta saker, hon släpper intresset på föremålen så fort jag klickar och hon trevar efter min godishand.

12/5
Nu var det ett tag sedan Inez tränade, inte för att jag får panik men jag vill ju hålla på regelbundet så det sätter sig.

Sitt stanna kvar fungerar bra, hon sätter sig på mitt röstkommando och kommer fint när jag lockar, jag är noga med att belöna när hon visats in på rätt position.

Läggandet visade jag först med handen och här på bilden står jag och väntar på att hon ska lägga sig på bara kommandot. Lite är hon tvungen att fundera innan hon utför det och när det kommer klickar jag och belönar med godis.

Jag har läst om förändringarna som kommer -07 i Lkl I, där kommer apportbocken att figurera så det är lika bra att introducera att hon tar den i munnen. Nu är ju Inez inte så värst vidare föremålsintresserad så det får jag jobba mycket med, här sitter hon och funderar på vad hon måste göra för att få en bit köttbulle.

Till slut tar hon upp bocken och matten jublar.

Inez hoppar och matten dansar... eller nåt.

Avslutningsvis lite lek med snörbollen, hon tar tag och drar lite men släpper ganska snart när hon får motstånd.

Lite senare på kvällen kom Inez trippande med en av Stefans strumpor i munnen och jag tog tillfället i akt och kampade med henne. Strumpan var betydligt roligare än något annat vi lekt med, jag drog och Inez drog. När jag kastade den en bit flög hon för att ta den men hon kom inte fram för att leka med mig utan låg och jäste med den själv. Så gjorde Alice med i början och jag fick jobba mycket med henne för att hon skulle komma fram. Nu kröp jag fram till Inez och drog i strumpan och hon höll emot så pass att den gick sönder... vad gör det om husses strumpor går i bitar huvudsaken hunden vill kampa?

1/5
Spår och lydnad.
Det började med ett fältspår vid tryckeriet, för första gången skulle Inez få ha den tunga linan efter sig i spåret. Spåret var ungefär 150 meter långt, böjen i vinkeln bli snävare och snävare för att snart bil en riktig vinkel. Två korta pinnar och en lång på slutet.

Inez funderar vad det är för konstigt jag trasslar med, hon vet redan vad det är frågan om men är lite nyfiken på linan.

Innan jag har pulat färdigt med linan tar Inez upp spåret och drar iväg, linan är absolut inget hinder. Jag ville egentligen ta in henne och starta om efter konstens alla regler... men hon hade ju redan börjat. Det blev lite vingligt fram till första apporten men den hittades och hon fick sin belöning, fram till andra apporten gick det betydligt bättre och även den hittades. Vid vinkeln var det något annat som drog. Jag såg ett kadaver efter en mink eller iller, något relativt smått med randig svans, den var ganska nydödad eftersom blod som inte torkat syntes tydligt. Inez hakade upp sig på den doften så jag hjälpte henne förbi men hon hade svårt att släppa kadavret och koncentrera sig på spåret.

Jag gav mig inte utan uppmanade henne att spåra vidare, lite svårare sista sträckan blev det allt men hon hittade fram till apporten och fick sin belöning.

Min lärdom av det hela var att inte låta henne ta upp spåret själv innan jag är beredd och ger henne kommando. Så dumt, detta visste jag ju redan, hennes mor har samma tendens.

Lydnadsträningen går fortfarande i lekens tecken, Inez var lite trött efter spåret men lite följsamhet orkar man med.

Inkallning går också bra, fortfarande är kommandot bara "Inez kom!" Snart nog när hon lär sig mitt rörelsemönster ska kommandot ändras till "Inezhit!"

Hopp över hinder, fortfarande får jag hoppa över själv och locka henne, att hon ska veta vad kommandot betyder är att begära lite för mycket. Samtidigt som hon hoppar klickar jag och säger "Hopp!"

Lite duttande på apportbocken, jag vill att hon ska gapa över den men hon nöjer sig att nosa, det tar sin lilla tid.

Avslutningsvis lite lek med pipmusen, nu hämtar hon den när jag kastar den och kommer med den till mig. Den stackars musen fick finna sig i att bli av med halva svansen i lekens iver.

Jag har märkt att träningen på appellplanen blir inte fullt så rolig och intensiv om vi spårat först. Hädanefter ska vi dela upp det, inte göra båda sakerna samma dag. Hon är ju fortfarande en liten valp och man får gå varligt fram så man inte förstör glädjen.