|
Träning med Inez 2006 |
|
28/6 Inez tar upp spåret bra men slår en hel del eftersom spåret går i motvind de första femton metrarna.
Första vinkeln tar hon fullt godkänt även fast hon testar åt fel håll först så märker hon att det är fel och vänder själv.
Första apporten är hittad, hon tar inte upp den men stannar vid den och väntar på belöning, det är jag fullt nöjd med. Innan jag låter henne fortsätta lugnar jag ner henne och riktar henne åt rätt håll.
Här är andra apporten upphittad, nu lämnade hon pinnen på marken och går mot mig för att få sin belöning. Det köper jag inte utan tar upp apporten och busar med den tillsammans med henne, därefter kommer belöningen.
Den tredje korta pinnen låg på samma raksträcka men den går hon bredvid eftersom det blåser rejäl sidvind. Jag däremot upptäcker den och stannar så Inez får leta reda på den. Sista vinkeln var inga problem men däremot sista sträckan har hon lite problem med.
Hon letar sig i alla fall fram till slutpinnen och där får hon sin belöning. Jag hade ingen kattmat med mig eftersom spåren var helt oplanerade men en näve frolic duger också bra, allra helst om dom delas ut en i taget. Jag är nöjd med Inez prestation, hon är ju fortfarande bara en valp.
16/6
Framförgåendet har Inez inte glömt, det är rejält drag i linan, något jag inte bryr mig om huvudsaken hon går ut på mitt kommando.
Lite apportträning. Att hålla bocken är inte så värst populärt, hon spottar gärna ut den men hon får ingen belöning förrän hon hållit den några sekunder.
Jag har fått ett tips om hur jag ska börja lära in vänstersvängen, Inez klarar det jättebra, hon lyfter rumpan och makar in den i rätt läge. Jag tackar tipsaren för denna hjälp, nämner inget namn, hon vet själv vem jag menar.
Att stanna kvar när jag går iväg för inkallningen går bra, jag lämnar naturligtvis inget fullt avstånd ännu.
När jag lockar "Kom!", lättar Inez på rumpan och springer mot mig. Samtidigt backar jag bakåt så hon ska få upp ett bra tempo. Avslutningsvis gör jag "kroken" med handen så hon hamnar i rätt position.
Inea har bra kontakt, även om jag sänker högerhanden är hennes blick fäst vid mig... mycket duktig tjej!
Att följa mig när jag går börjar gå bättre och bättre, mindre hoppande. Fortfarande inget fot-kommando, bara "Kom så går vi".
15/6
Inez tar upp spåret bra och har rejält drag i linan. Jag håller mig nära henne och bromsar för att hon inte ska stressa iväg.
Vid första pinnen har hon kommit lite vid sidan av men känner den i vinden och viker av mot den. Hon lyfter den inte men hon visar klart och tydligt var den finns, hon har fattat att pinnarna betyder godsaker. Bra!
Resten av spåret och apporthantering går i samma anda, helt perfekt. Det enda lilla problemet får hon i den skarpa vinkeln där hon snurrar ett par varv för att finna rätt väg. En mycket stolt matte utdelar belöningen, fasiken så bra hon jobbade!
14/6
Inez hämtar skinntrasan två gånger utan problem, nu börjar det bli dags att öka svårighetsgraden genom att inte låta henne se när jag lägger ut föremålet. Det ska bli spännande att prova.
9/6
Trots att trasan låg på större avstånd och matte glömt sätta på be-hån hämtade Inez glatt föremålet två gånger.
Som vanligt leker vi med skinnstumpen när hon kommer in med den. Inez tar gärna tag i mina kläder och kampar med dom... något vi måste få bort. Godisbelöning vankas förstås ändå.
8/6
Framförgåendet har jag också ökat sträckan på och i dag märkte jag att hon går ut på ordet "Före!" Fortfarande får hon gå och ta belöningen på pinnen, det dröjer länge ännu innan jag lägger till stannandet och vändningen. Vi har all tid i världen.
Nästa år ska hoppet ändras i Lkl I till att bara bli ett återhopp, i dag sa jag stanna åt Inez framför hoppet och klev över själv och lockade över henne med ordet "Hopp!" Det som drar är nog korvbiten i min hand, Inez tar i för kung och fosterland även fast hindret bara är trettio cm högt. Inspirationen att göra mycket mera infann sig inte i dag men det kommer fler dagar.
5/6
Inez har bra kontakt, här har jag inte kommenderat "Fot!" utan bara "Kom!", hoppandet kommer mer sällan, hon vet att hon bara får belöning om hon har alla fyra tassar i backen. Kontakten när vi står är fortfarande bra, jag tragglar inte för mycket så hon ledsnar, va fan, hon är ju bara fyra och en halv månad och jag vill absolut inte förstöra det vi redan jobbat fram.
Här tränar jag förstadiet till apportering, det är viktigt att hålla apportbocken utan att tugga, mitt kommando är "Håll fast!" Inga långa stunder och jag fick lära mig på lägret att inte släppa bocken så man riskerar att hunden släpper och att man därmed belönar när den ligger i backen. Inez håller ett par tre sekunder, det kommer att utökas vad det lider. Ligg-stanna-kvar och sitt-stanna tränade jag också, hon vet verkligen vad ordet "Stanna!" betyder, det använder jag ofta och det är till stor hjälp på lydnadsplanen. Själva läggande går ganska bra, oftast är det med ett plaskande, jag fick tips på lägret att föra godishanden längre fram så hon måste sträcka sig efter den, det tycks fungera. Framförgåendet provade vi också, fyra gånger från olika håll på cirka 8-10 meters avstånd. Inez vet vad hon ska göra, vi ska fortsätta på samma sätt ett bra tag till, det finns ingen anledning att stressa iväg.
1/6
Hopp och skutt ut i den vallade korridoren, viftandes febrilt med skinnstumpen.
Gull-Marie håller Inez koppel och lillhunden tittar förbryllat på hur tokigt matten bär sig åt. Inez har fått en egen röd fin "be-hå".
När jag lagt skinntrasan går jag tillbaka och skickar ut henne med kommandot "Leta!", Inez rusar ut med full fart.
När hon tar upp föremålet ropar jag naturligtvis berömmande och peppar henne att komma till mig med trasan.
Inez kommer men lite lattjo-lajban har hon för sig på vägen, det är en petitess i det här läget, sådant får vi jobba med senare.
Andra skicket går till på samma sätt men då stannar hon upp halvvägs på tillbakavägen, då går jag ut och kampar med henne på utvägen.
Även fast jag fick hjälpa henne sista biten ska hon ha belöning, det är ju bara i inledningsfasen alltihopa. Tids nog får hon kläm på hur det ska gå till. |
© Mona-Stina Hallin, Kennel HaMoSti