17/8 lydnad på Ätrafors fotbollsplan, började med ettans moment och efter en kort paus gjorde jag framförgåendet och rutan. Att gå skapligt långa sträckor med Inez är inga större problem, det är positionen vid halterna som kan vara lite si och så, det tränade vi i dag. Varje gång hon hamnar rätt av sig själv belönas det rikligt. Det jag koncentrerade mig mest på i linförigheten var svängar med halter. Vänster går bättre än höger, det är bara att gno på. Jag kör inte för länge så hon ska bli less. Läggandet går inte fort men hon lägger sig, bara det är ett framsteg. Jag stannar ännu så länge till när jag ger kommandot. Inkallningen fick jag göra om, först tjyvade hon och andra gången stannade hon till och luktade på en intressant fläck. Jag vet att hon kan inkallningen så här lägger jag in ett krav på att hon ska göra det bra. Snabb som attan blev hon efter tillsägelsen. Ställandet stannar jag fortfarande hos henne och backar bakåt, att stå kvar länge är hon duktig på även när jag ställer mig bredvid henne. Hon sätter sig inte förrän jag säger "Fot!" Att hålla apportbocken är inga problem, nu gäller det att lägga in att jag ska kunna hålla den framför henne utan att hon tar den. Sedan hon hållit apportbocken färdigt kastar jag den för att se om hon hämtar den, så går ju apporteringen fortfarande till i appellen. Visst hämtar hon den, jag möter henne och tar emot den framifrån. I momentet rutan har Inez kommit lika långt som sin mor, hon går ut och duttar på targetstickan, än har jag inte provat utan pinne, det får dröja lite till. I dag fanns inga stegar att lägga dragning till framförgåendet på, därför använde jag även stickan här, att gå mot den är inga som helst problem. Mycket bra jobbat av lillhönan i dag, det är så skoj att träna med henne. 15/8 Spår i Klas kohage, massor av hästhögar och komockor, ett vanligt appellspår med en extra pinne på sista sträckan. Inez startar bra, jag har lugnat ner henne innan starten, första pinnen hittar hon och i vinkeln får jag säga åt henne att låta bli hästbajset. Därefter tar hon vinkeln klockrent och går fint fram till nästa pinne. Lite störd av Vivis får som går i sin hage bredvid, hon kastar ett öga då och då men spårar bra fram till vinkeln där hon vill smaka på en komocka. Tillsägelse igen varefter hon tar vinkeln perfekt och fortsätter spåra. Pinnen på sista sträckan går hon över, jag försöker få henne att ta den men hon känner den inte. Varför vet jag inte riktigt, det kan ha att göra med att den var alldeles ny och kanske inte luktade matte så mycket. Jag plockar till slut upp den själv och Inez fortsätter. Jag störde henne nog i koncentrationen när jag ville ha henne att ta upp pinnen, lite fel kommer hon i sista böjen och känner först inte slutpinnen så det tar ett tag innan hon hittar den. Matten är riktigt nöjd ändå, Inez har spårat med alldeles mjuka koblajor bredvid spåret utan att bry sig, förutom i vinklarna. Naturligtvis får hon sin kattmatsbelöning. Senare på kvällen: Jag for till Ullareds BK, mest för att köra igenom Alice men när jag ändå var där bad jag om platsliggning, tandvisning och budföring. Inez gjorde allt med bravur, jag var jättenöjd. Lite linförighet och framförgående hann vi också med. På platsliggningen kopplar jag loss och går fullt avstånd. Inez har inga som helst problem att ligga. Det syns inte på bilden men det ligger en hund bredvid henne som piper oroligt hela tiden utan att Inez blev störd. Duktig tjej! Hon skämde inte ut oss den här onsdagen heller.  12/8 Spår på fälten hemmavid, ett vanligt appellspår med en extra pinne på sista sträckan. Inez redo för påsläpp, hon är allt en liten bäbis fortfarande, se bara hur hon sitter med benen.  Hon tar upp spåret bra, om än i lite långsammare tempo än jag är van vid att hon har. Eftersom det blåser lite hamnar hon ungefär tre-fyra meter vid sidan av kärnan. Att hon spårar bredvid kärnan gör ingenting, hon hittar pinnen på första sträckan ändå. Som vanligt stannar hon bara vid den men lyfter upp pinnen vid tillsägelse, den utbyts naturligtvis med godis. Första vinkeln är nog mer som en liten båge eftersom det skulle bli lite väl nära pinnen med en riktig vinkel, några problem hade hon i alla fall inte. Sen är det bara raka spåret, nu går hon i kärnan, vinden kommer framifrån. Pinne hittas också naturligtvis. Nästa vinkel var i nittio grader och hon tar den utan att snurra, om jag minns rätt snurrade hon bara i en vinkel sist vi spårade. Hon kanske är på väg att lära sig. Resten av spåret går som en dans, alldeles lagom tempo ända fram till slutpinnen. Matten är riktigt nöjd med sin skithöna. 8/8 Lydnadsträning på kvällen på Ullareds BK. Till en början var vi själva på planen, jag körde igenom momenten som ingår i appellen och ettan. Rutan som var ett tag sedan vi testade fick också en genomkörare. Alla momenten gick bra om man undantar att hon reste sig när jag lämnat henne för inkallning men det var bara att ta hunden i hampan och gå tillbaka till ursprungsplatsen. Därefter gick det bra. När jag bara hade rutan kvar kom två ekipage till för att träna, Inez blev lite disträ och var väldigt nyfiken på dom och jag tänkte nästan strunta i rutan med tanke på att hon kanske skulle gå fram till dom och förstöra deras träning. Men så tänkte jag att det här är en brukshundklubb, de är säkert vana vid att hundar som inte hunnit så långt kommer och är nyfiken. Inez skötte rutan alldeles utmärkt, jag körde från alla fyra håll utan att hon så mycket som tittade på de andra. Duktiga gullhöna. Innan jag for hem fick jag en budföring till en okänd förare, Inez kan kommandot och springer gärna, den här gången hade hon lite svårt att lämna mottagaren som hade bjudit på köttbullar men efter ett dubbelkommando sprang hon till mig. En tandvisning fick jag också, jättenyttigt, Inez tycker inte om det men sitter snällt kvar. Skönt att hon inte backar. En platsliggning mellan två helt okända hundar fick vi också innan vi for hem. Jag brukar ha kopplet kvar på henne så jag kan stampa på det om hon reser sig och ska störa de andra men i dag kopplade jag loss och tog ett avstånd på åtta-tio meter. Hon reser sig aldrig när vi "platsar" med Gullis och lejonen så hon borde ligga kvar. Det gjorde hon... matten blev jättestolt att hon inte skämde ut oss på den främmande klubben. Som jag sagt förut... det blir nog "folk" av den här hunden också.