Februari-06

27/2
Det har varit en intensiv, jobbig men väldigt trevlig helg, huset fullt av gäster, både som stannade över natten och andra gäster som kom över dagen och arbetade för maten. 

Det började i fredags kväll med att jag for till Göteborg för att hämta Anke, ägaren till hanen jag parat Alice med, och hennes väninna. Anke kom för att hon skulle titta på valparna och välja ut vilken av de två smt-hanarna hon ville ha. På samma gång skulle hon välja ut en av tikarna hennes vän i Tyskland skulle få.

Under lördagen kom och gick folk hela dagen, Tapio med fru, dotter och "mågämne" kom, de hade med sig Chaplin eftersom Anke gärna ville se honom. Det blev fika med äppelpaj och en massa hundprat. "Mågämnet" Roger hade aldrig sett valpar förut och när de for hem var hans mobil fullproppad av bilder på småpoffar.

Sarah och Andreas kom med sin Gandhi, en av valparna ur Alice´s förra kull, de har träffat Anke förut och nu visade dom upp sin ettåriga hovawartgosse för henne. Andreas och Sarah jobbade för maten, de var så snälla att de spikade upp nätet jag köpt för att inhägna gården så valparna kan vara ute. Tusen tack, det skulle jag inte hunnit med förrän i dag annars, nu skuttar valparna utomhus hela dagarna, de njuter för fullt. En stor eloge till så rara ungdomar.

Större frihet men ändå begränsad.

Skönt i solen..

Enligt sed i Tyskland ska det skålas i champagne när en kull valpar föds. Anke hade med sig en flaska bubbel och hon sa att jag var tvungen att smaka, skålar man inte kommer valparna att få problem med "kisseriet" vilket kommer leda till att dom blir väldigt sjuka. Jag som inte gillar vin över huvud taget smakade och skålade... till min förvåning smakade det riktigt gott.

Tyskt vitt vin med bubblor.

På söndagen var jag tvungen att gå upp till min granne Vivi för att köpa mer bröd, mina tyska gäster tyckte om det stenugnsbakade limporna och hade redan satt i sig ransonen jag trodde skulle räcka hela helgen. Vivi och hennes tyske man Micke följde med tillbaka för att titta på valparna, Micke hade inte sett dom tidigare, Vivi såg dom när dom var tre veckor och tyckte naturligtvis att dom vuxit ordentligt.

Dagens Anka tycker att grannen Vivi, hon med bröden, kan få en liten slick

Albion hittade tygprover i Vivis ficka som genast blev roliga kampleksaker.

Anke valde som väntat Mr Cambo, om drygt två veckor åker han till Tyskland.

Albion och Achelois ser något intressant.

Hej, jag heter Inez och ska stanna hos Murar´ns.

Vid middagstid dök Helena och Lina upp, Helena hade sina hundar med, kuvazen Gizmo och en av Alice´s döttrar från förra kullen. Efter maten blev det röj på fältet för de vuxna hundarna, Alice fick tillfälle att tala om för sin "klonunge" att man minsann inte beter sig hur som helst mot sin gamla mamma. Två tillrättavisningar räckte sedan hade de jätteskojigt på vidderna nedanför Murar´ns. Gizmo satt först som ett frimärke i baken på Alice men även han fick se det vita vackra garnityret, hon klapprade lite med det också, därefter förstod han att hon ville ha bakdelen ifred och hängde med på jaktleken.

Alice med sin "klondotter" Eija. Kolla minerna... den ungen kan inte Alice neka till.

Precis när Helena och Lina skulle fara hem kom Britt, det blev mer fika och hundsnack. Britt kom med förslaget att de tyska damerna skulle följa med henne hem, titta på hennes hundar, sova över där och så skulle Britt köra dom till stationen på måndag morgon så de skulle kunna åka hem.

När vi satt oss vid fikabordet kom fler gäster, det var det paret som skulle ha den andra smt-hanen, de var mycket spända på vem av de två gossarna som skulle få tilltalsnamnet Atlas och flytta till dom i Tvååker. De har varit här tidigare och jag har sagt att de får ta den som blir över och att det troligtvis blir Ares. Anke talade om vilken hon valt och Tvååkersborna var nöjda.

När klockan var nio hade alla gäster åkt härifrån, det blev äntligen lugnt och skönt i stugan. Det är skojigt med besök men jag har lite dåligt samvete att jag inte kunnat ägna mig tillräckligt åt var och en. Det får jag förhoppningsvis tillfälle till när det inte kommer så många på en gång. En rolig och trevlig helg har det i alla fall varit om än lite tröttsam, det är tur att man inte har tre-fyra kullar om året, det skulle jag aldrig orka med. En kull var tredje år låter mer passande för mig.

23/2
Tidigt i morse, direkt efter att valparna fått mat och valprummet skurats körde jag till Ullared. Ett snabbt besök på Ge-Kå´s och Lantmännen, materialet till staketet hade kommit, nu gäller det bara att få upp det. Valparna måste få komma ut ur valprummet, det finns mycket att upptäcka utanför. I morse fick de vara i hallen under tiden jag skurade, de blev alldeles galna och skuttade omkring som tokar. En gammal persienn stod i ett hörn, den rev dom ner med en jäkla skräll, alla backade bakåt av ljudet men de var genast framme för att undersöka. Bra att dom är nyfikna och inte backar för nymodigheter. Moppen som också befann sig i hörnet är ett minne blott, nio valpar kan slakta en golvmopp på ett ögonblick... bara så ni vet. 

Vid halv-tolvtiden kom Gullis och hennes dotter Mia ut, Mia har inte sett valparna så det blev en hel del tid i valprummet med både kel och bus. Alla småttingar pockar på att bli upplyfta och uppmärksammade.

Dagens Anka blev pussad på ordentligt av Gullis, Ankmatten misstycker säkerligen inte, det är ju en kändis som kelar med hennes guldägg.

De fyra blonda på rad, Apollon passar på att ge Ablion ett tjyvnyp.

Achelois vill inte stanna innanför grinden.

När mina gäster äntligen kunde slita sig från valprummet bjöd jag på middag, det är så trevligt att slippa sitta och äta ensam. En tur på fältet med hundarna är ett måste när det kommer främmande från Rådmansgatan, det förväntar sig både Alice och Sally. Sally försvann som en avlöning till Vivis hästhage, snön har töat en hel del så det gick alldeles utmärkt att gräva fram godsakerna. Hur vi än ropade så slog hon dövörat till, precis som en gamma gubbe, hör bara det hon vill höra.

"Svarta faran" går inte att fotografera i snö, fast hon har skojigt ändå.

Mia blir överfallen av Elli och Alice.

Hunden af Flera Raser var olydig, snart får hon inte vara lös ute längre. 

Väl inomhus igen var det fika som gällde, Gullis hade köpt med sig (på min begäran) semlor, jag har inte ätit någon sådan i år ännu. Jag gillar semlor, det är ett som är säkert men jag brukar bara äta en om året och nu kände jag att det var dags.

På Lido i Gävle har dom semlor dom kallar "Grodor", i dom är mandelmassan blandad med grädden... fy fabian så gott, dom kan jag längta efter ibland. Men dessa Gullis hade med sig var absolut inte dumma dom heller, stora bitar mandel i mandelmassan då känner man att det är äkta vara.

21/2
Inte mycket händer och inte mycket tid till att fundera ut fyndig text till bloggen. Valparna vägdes i morse och jag fick nästan en chock när det allihopa väger runt fyra kilo, man kan inte säga att dom är svältfödda precis.

Jag var tvungen att väga dom i famnen på min våg, hushållsvågen skulle inte klarat tyngden. Det var länge sedan jag vägde mig själv, siffrorna stirrade hotfullt på mig men så farligt var det faktiskt inte, jag hade både ätit och fikat plus att jag var fullt påklädd, t.o.m. inneskorna hade jag på. För mycket var det inte vilket känns bra, jag har ju inte rört ordentligt på mig på nästan fem veckor, det blir snart bra igen när allt blir som vanligt.

Det finns inget nytt att berätta så ni får nöja er med lite bilder.

Svansar är roliga leksaker, när svansägaren äter passar ett syskon på att bita.

Ares filosoferar och drömmer sig bort.

Dagens Anka råkade sätta sig i matskålen med A-fil överst, inget som bekymrade henne nämnvärt. Ett av syskon tog tjänstvilligt hand om rengöringen.

På torsdag har Lantmännen lovat att de ska ha staketmaterialet jag beställt hemma, det ska bli skönt att sätta upp det så valparna kan gå ut lite. Det kan inte vara roligt att alltid vara i valprummet när det finns så mycket att upptäcka utanför.

20/2
I morgon blir valparna fem veckor, om tre veckor lämnar dom mig för att flytta till sina respektive hem. Ska jag vara ärlig är känslorna delade, det ska bli skönt att slippa allt jobb med passning av mattider och skurning av bajs ända långt uppe på elementen, samtidigt kommer det att kännas ända inne i hjärteroten att behöva lämna bort dom. Någon tvekan om att de inte får det bra finns inte, jag har fått tag på bra valpköpare och jag vet att flera siktar in sig på både att tävla och ställa ut. Det ska bli så spännande och följa dom. Fullt med aktiviteter kommer de små hjärtegullen få i alla fall.

Vi har inte gjort så mycket i dag, Albions matte kom på besök och hon var vänlig nog att hålla valparna för fotografering, i morgon ska ny bild upp på var och en på valpsidan. Att väga dom på köksvågen är inte att tänka på, de är alldeles för tunga för det, jag får ta in personvågen och väga dom i famnen.

Uppskattad och kulig kompis, en gåva av "Ankmatten".

Dagens Anka släpper inte taget, hon håller fast för allt vad tygen håller.

Nu på fredag får jag besök från Tyskland, Anke kommer och ska välja hanvalp åt sig och tikvalp åt en annan uppfödare i Tyskland. Den hane hon väljer får hon men om det är hennes favorit bland tikarna som åker till Tyskland kan man inte säga med bestämdhet, jag har inte valt vilken jag ska behålla själv ännu. En favorit har jag men dom utvecklas så mycket varje dag och jag ser fördelar på de jag ratat tidigare, jag bestämmer mig nog inte förrän allra sista veckan.

18/2
Det har varit besök hos Murar´ns, i går landade Ankmatten för att titta/pussa/hälsa på och gosa med sin lilla telning. Ankan lät sig gärna lyftas och hanteras av sin blivande matte och Hillevi verkade mer än nöjd.

I går eftermiddag tog Hillevi och jag en tur över fältet med Alice och Embla, det snöade och var lite råkallt så både Troja och Sally stannade hemma i stugvärmen. Alice och Embla röjde järnet, det var härligt att se hur väl de kom överens, sist de träffades var Embla lite försiktig i början men hon kommer tydligen ihåg att Alice inte är så farlig... bara lite burdus i sina lekar.

Hillevi skulle köra tillbaka till Uppland efter middagen i dag, Gullis kom ut och vi tog en tur på fältet med alla hundar, Troja tänkte vi lämna hemma men hon sa klart och tydligt till att hon minsann ville följa med. En skön promenad blev det och hundarna var mycket nöjda allihopa senare i stugvärmen.

Äntligen, en bild på Embla-Pumlan som jag tagit.

En ädel Hund af Flera Raser, minst i storlek men bestämmer även över den störste.

För en gång skull alla fyra på samma bild, gamla Troja leder "packet".

"Rensat kattlådan? Jag? Hur kan du tro det?, Fråga någon av våra gäster."

Det verkar som om Hillevi var nöjd med Ankan, både till utseende och sättet. Ankan för sin del verkade mycket nöjd med Hillevi, svansen snurrade som en propeller hela tiden och hon lät sig hanteras utan protester. Det var lite svårt för Hillevi att slita sig för att åka hem men fyra veckor går så fort, innan hon vet ordet av är hon här igen och med sig i bilen tillbaka till schnauzerstugan har hon en liten guldanka. Jag är så glad att den finaste av mina valpar hamnar hemma hos Hillevi.

14/2
En jobbig morgon har det varit med vägning och fotografering av valparna till Kennelsidan. Svettigt värre att få bra bilder när dom inte sitter stilla, tidigare har jag hållit dom med vänsterhanden och fotograferat med den andra men nu väger dom runt 2,5 kg allihopa och det kan jag inte lyfta på rak arm någon längre stund. På Ananke och Attis har jag skrivit 2500g men det är nog lite på en höft, vågen går bara till den vikten och båda två slog ut digitalsiffrorna så det sto STOP. Nästa vecka får jag väga dom i famnen på min riktiga våg.

Jag ska bara tala om att det är inte lätt att byta tidningar och skura valprummet med nio små lekfulla huliganer runt fötterna, jag fick dela upp rummet i tre etapper och ta en bit i taget. Skurtrasan jagas vilt av dom allihopa, lite besvärligt men skoj att se att dom är försigkomna i alla fall.

När allt var klart och jag höll på att uppdatera kennel-delen fick jag Gullis på chatten, hon hade tråkigt och ville komma ut, hon och Elli var så välkomna så. Det gick lite bättre med Elli ute i valprummet i dag, hon tyckte att det var lite jobbigt men fullt så avig som i fredags var hon inte. När valparna blir så stora att de får vara ute kommer det att gå ännu bättre. Bara snön försvinner så kommer dom att få vara ute en liten stund i taget, det ska bli skojigt.

Efter middagen tog vi alla tre hundarna och for upp till skogen, vi åkte till samma ställe vi var förra veckan eftersom Gullis tappade Ellis koppel, en liten bit in på avtagsvägen låg det så prydligt och väntade på sin ägare, roligt att vi hittade det eftersom det var favoritkopplet och av lite dyrare sort.

Sally på grönbete.

Det är inte bara Alice som gillar att rulla, här ligger nog något som luktar alldeles speciellt gott... eller illa, beroende på om man är hund eller människa.

Alice var ju naturligtvis tvungen att göra detsamma, på samma ställe.

Gullis har preparerat en snödriva med godis, där fick dom förströelse en stund.

När vi gått vägen nästan ända upp där den tar slut hittade Alice och Elli hästbajs som dom koncentrerade sig på... Sally hade hittat något annat härligt. En stor hög med något som såg ut som någon tömt en gödselkärra var utsprättad på vändplanen och hon drog genast dit. Jag såg att det rörde sig i "gödselhögen" och identifierade det som en hel hög med små vildsvinskultingar, inte större än Tjalle och som tur var så hann vi koppla både Alice och Elli innan de fått syn på dom, mamman måste vara i närheten, hon lämnar inte sina små utan uppsikt.

Sally var mest intresserad av "gödslet" som visade sig vara rovor och säd som jägare säkert lagt ut för att locka fram vildsvinen, Sally nosade runt och försvann in i skogen efter de små kultingarna. Jag stod som förhäxad, vågade inte gå fram i fasa för att en ilsken vildsvinsmamma skulle komma rusande för att skydda sina små. En liten kulting kommer springande från skogen samtidigt som jag hör hur dom andra skriker som... ja grisar. Både Gullis och jag ropar och ropar men ingen Sally kommer, längre och längre bort ifrån hörs smågrisarnas skrik.

Vi beslutar oss för att gå tillbaka till bilen för att köra upp till vändplanen, lite riskabelt att stå där med två hundar ifall det skulle komma ett argsint vildsvin farande. Både Alice och Elli var svåra att få därifrån och Elli vände sig flera gånger om alldeles som om hon undrade vart Sally tagit vägen.

När vi kom tillbaka med bilen där vi sist såg Sally var hon fortfarande borta, jag tog av mig tröjan och lade i snön och så for vi hem för att fika, ingen idé att stå där och ropa.

Det var lite svårt att koncentrera sig på korsordet när vi fikade, många tankar for genom huvudet. Var det sista gången jag sett Sally? Hade svinmamman tagit henne? Låg hon sårad i skogen? Orkade hon springa med tanke på hur dålig hon kan vara ibland? Jag målade upp alla hemskheter man tänkas kan inne i skallen.

Innan vi for upp i skogen gav vi valparna mat och en timma efter vi lämnat Sally var vi där igen för att se om hon kommit tillbaka. Efter vägen går en kvinna med två hundar, jag stannar till och säger åt henne att vända eftersom det finns vildsvin längre fram, tacksamt vänder hon och tar en annan tur med sina hundar.

En bit längre in, nästan ända uppe vid vändplanen står en trött Sally mitt i vägen. Både Gullis och jag drar en lättnadens suck, det är inga som helst problem att få in henne i bilen hon verkar ganska nöjd. Jag kör upp och hämtar min tröja och ser spåren i snön att Sally gått runt den flera varv, så bra att jag lämnade den där.

Hemma igen, när vi tar ut Sally ur bilen ser jag hur blodig hon är runt munnen, troligtvis har hon fått tag på en liten kulting och har haft fest för sig själv där i skogen. Säkerligen inte så långt in utan helt enkelt legat i närheten och inte velat gå ifrån den härliga middagsmaten som praktiskt taget serverat sig själv. Det som förundrar mig är varför inte mamman till kultingen gett sig till känna... så farlig är inte husses gullhjärta att ett stort vuxet vildsvin behöver vara rädd.

Trött men mycket nöjd med dagens strapatser. "Vilket äventyr!" säger Sally.

Slutet gott i alla fall men det kommer dröja innan Hunden af Flera Raser får gå lös uppe i skogen igen.

13/2
I dag var jag tvungen att fara in till stan en sväng, en säck valpfoder tar snart slut när man har nio valpar som ska födas fyra gånger om dagen och Alicehunden kräver också en massa mat för tillfället. För första gången på nästan fem veckor fick Alice följa med och glädjen var stor när jag öppnade bakluckan så hon kunde hoppa in. Alice tillbringar inte så mycket tid hos valparna längre och jag skulle inte vara borta så lång stund så hon kunde få åka med.

Jag for naturligtvis till Rådmansgatan för att träffa Gullis och Elli, en fika innan vi for till "pojkarna" och köpte hundmat. Hundarna rastades på klubben och man märkte på Alice att det var länge sedan hon var där, hon hade inte alls tid att busa med Elli, alla fläckar måste undersökas noga. Någon liten lekinvit blev det men inte mycket, Elli uppskattade inte att bli utsatt för Alice´s "hoffe-springa-på-attacker".

Jag hade lämnat min kamera i valprummet så de två översta bilderna är tagna av Gullis, inget strålande väder i dag inte, dis och dimma med regn i luften.

En liten rusning i dimman.

Skönast var nog att rulla i snön, många rullningar blev det.

Hemma igen ville Alice direkt ut i valprummet, hon blev genast överfallen.

Dagens Anka ger sin mamma en liten puss i förbifarten, kanske hon förstår att det är jobbigt med nio ungar hängande under magen som drar i spenarna.

Albion gillar leksaker, han drar och ruskar, bra med både kamp och föremålsintresse.

Attis, (eller är det Apollon?) gillar också bollarna med sina stränggarnssnören.

Mr Cambo är en riktig linslus, stilig så det förslår med sina fina tecken.

Ankan uppskattar också stränggarnsbollarna.

Ares har busat färdigt och sitter nästan och sover.

Det kändes faktiskt bra att lämna Murar´ns ett tag, jag har nästan inte lämnat huset på fyra veckor med undantag av snabba besök i Ullared. Snart är allt som vanligt igen, det ska bli skönt.

11/2
I går kväll rostade vår hydrofor sönder och vi blev utan vatten helt plötsligt. Natten gick bra, jag kom ihåg att jag inte skulle spola på muggen när jag var uppe, annars är det en ren reflex att man drar i handtaget när man reser sig upp. Det värsta var att vakna i morse och inte kunna få en kopp te eller borsta tänderna, Erlandsson gav sig iväg genast han käkat frukost och inhandlade en ny hydrofor så jag fick mitt efterlängtade te vid halvett-tiden. Det smakade gott kan ni tro.

Marita var här och hälsade på en stund i dag, hon var med mig ute i valprummet och gav de små middagsmålet. Med sig hade hon Tapios kamera och hon fick minst lika bra bilder som Tapio brukar ta. En viss "Ankmatte" kan vänta fina bilder i mailen igen.

Det gick snabbt för valparna att lära sig äta själv, nu när jag kommer med matskålarna trippar de fram och vill ha mat. Skönt att slippa mata längre.

Albion har hittat en egen skål med massor av mat.

Friden varar inte så länge, han får snart sällskap.

Efter maten kryper dom upp i bia-bädden för att sova...

... fast somliga somnar på vägen.

Dagens Anka kollar om det verkligen är tomt i skålen.

Lite svårt att avgöra hur mycket torrfoder jag ska göra i ordning är det, jag har en tendens att göra för mycket men det finns en Alice-mamma som offrar sig och gärna äter upp det hennes små inte orkar med.

10/2
I dag har vi haft kärt besök, Gullis och Elli tittade ut en sväng, det kändes precis som om de sista fyra veckorna var bortblåsta. Gullis satt vid köksbordet och löste korsord, jag lagade middag och fick kliva över stora hundar på vägen mellan spisen och kylskåpet... precis som det ska vara. Snart är det slut på att vara bunden hemma, det ska bli skönt.

Att valparna ska träffa andra hundar än sin mamma är viktigt och vem är inte mer passande att träffa första gången om inte den stora leonbergstiken Elli, snällare hund får man leta efter. Jag var fullständigt trygg i förvissning om att hon skulle behandla dom mer än väl. Jag kommer ju ihåg hur kärvänlig hon var mot Tjalle.

Nu agerade inte Elli som vi trodde, hon tyckte att dom var obehagliga och ville inte alls gå in och hälsa på valparna, när vi tog fram en åt henne nosade hon lite men vände sig bort och ville gå därifrån. Naturligtvis tvingade vi henne inte utan hon fick gå ut i basturummet. När vi sedan tog ut en och en av småvalparna gick det något bättre men någon större entusiasm visade hon inte. Att småpoffarna inte var rädda var i alla fall skönt att se, dom är väldigt trygga i sig själva.

Att jag valde Elli som första obekanta hund att träffa minipoffarna först var självklart, jag har sett hur hon leker med både små och stora hundar. För de hundar som är rädd för henne brukar hon lägga sig ner för att göra sig så liten som möjligt och ger lugnande signaler, riktigt visa att hon är snällare än snäll fast hon är stor som ett hus. Bättre lärarinna i hundspråket kan de inte få.

Dagens Anka får en liten halvengagerad sniff av Elli.

Jag har introducerat matskålarna i valprummet, tidigare har jag handmatat dom med köttfärs och så smått gått över till blötlagda torrpullor. Valparna gillar pullorna nästan bättre än köttfärsen och smackar med god aptit, när jag försöker låta dom äta själv slickar dom och det är endast en och annan pulla som slinker med men dom lär sig nog vad det lider. Att dom stampar i skålen i sin iver att få i sig något gör ju inte saken bättre precis.

Svårt att äta men det luktar kalas.

Bästa maten kommer in lite då och då.

Efter middagen tog vi bilen och körde en liten bit upp på skogsvägen och släppte Alice och Elli, båda tyckte det var skönt men väldigt halt. Svårt att bromsa utan broddar och jag höll på att fara på ändan vid vartannat steg.

Alice och Elli njuter.

Världens finaste...

I går kväll när jag satt ute i valprummet och väntade på valpspekulanter passade jag på att ge de små manikyr för första gången. Deras klor har växt som tusan, jag ser både rivsår och sugmärken på Alice juver, det kan vara det som gör att hon inte låter de dia så mycket längre. Det var inga som helst problem att klippa av de vassa små klorna, tryggt låg de i mitt knä och lät sig hanteras. Skönt att det gick så smidigt, jag lär nog få det lite värre nästa gång.

9/2
Mycket tid över för att skriva i bloggen blir det inte, mellan den tid jag lägger på valpspekulanter och skötsel i valprummet försöker jag hinna med bokföringen, det är momsredovisning på måndag och jag har inte hunnit med hälften av vad jag borde ännu. Därför får ni nöja er med lite bilder bara.

Alice blir överfallen så fort hon kommer in i valprummet.

Dagens Anka försöker få liv i brorsan Albion genom att bita honom i tassen.

Alibon är söt som socker...

... fast trött.

SMT-hane, den här kallar jag Mr Cambo, han är så lik sin far,
troligtvis är det han som hamnar i Tyskland.

Fast bråttom har han inte, tar dagen med ro och allt som komma skall.

Genom att flytta in valparna i ett annat rum gjorde att dom blev plötsligt väldigt "stora", dom stannar inte där man sätter dom precis. Tidigare har valplådan varit en gräns och de har inte kunnat röra sig så mycket, Erlandsson blev så förvånad häromdagen när han upptäckte att dom faktiskt kunde gå. Riktiga personligheter börjar dom bli även fast dom är väldigt lika till utseendet, den enda som inte är lik sina syskon med samma färg är Albion, han är lite mörkare i färgen och lite senare med att få svart nos men den är på väg den med. Ser jag alla SMT-valparna framför mig så vet jag bara vem som är Ares, han har något mindre tecken över ögonen, de andra måste jag vända på för att se vem som är vem. Otroligt lika är dom, det ska bli spännande att se dom utvecklas.

Jag har bestämt att en av SMT-tikarna ska få stanna hos mig men ännu inte valt vilken, jag vill se mer av dom, men jag förnekar inte att jag har en liten favorit... bara för att hon är så söt, vi får se hur det blir.

7/2
I dag har jag flyttat valparna till ett annat rum, bredvid bastun. De behöver mer plats, dom hade bara ett ställe att göra av med bajs och kiss som inte Alice hinner ta bort och det var i lådan. Jag vill inte att mina valpar ska bli fulla av bajs och lukta kiss, nu har dom hela golvet att kissa på så kanske bädden får vara ren. Jag begriper att det kommer hända i fällen ibland men det är bara att tvätta.

Avmaskning i dag för första gången, ingen av dom uppskattade smaken men när en bit köttfärs sattes framför nosen direkt efteråt glömde de genast bort det otäcka medlet. I dag blir dom tre veckor, det har gått väldigt fort och de växer så det knakar, nya bilder och vikter har kommit upp på kenneldelen under A-kull.

Ett fasligt pipande innan de känner sig hemmastadda.

Så fort mamma kommer känns allt bättre.

Dagens Anka: Alltid först, tuffast och mest nyfiken, inga problem med flytt här inte.

I kväll kommer de första valpspekulanterna på besök, i morgon kommer nästa, ytterligare en i slutet på veckan. Det kommer bli full rulle hos Murar´ns, det är dags att börja baka, fika är det minsta jag kan bjuda på... utöver ljuvliga valpar då förstås.

4/2
I förmiddags fick jag ett telefonsamtal som gjorde mig otroligt glad. Gull-Marie hade kollat på väderrapporterna och frös om fötterna, båda delarna signalerade mer snö, därför frågade hon om hon kunde komma ut i dag fast det inte riktigt gått tre veckor ännu. Hon vill inte köra om det snöar och ville heller inte vänta ännu en vecka.  Gissa om hon fick!!! Som jag har väntat och längtat.

När dom kom öppnade jag dörren och gick ut för att möta dom och Elli-Pelli blev lika lycklig som jag, som jag saknat dom.

En annan som blev lycklig var Alice, hon visste inte till sig. Att man hälsar prydligt på Gullis vet hon, ingen idé att hoppa på henne men Alice var bra sugen. Efter hälsningsattacken släppte jag ut Alice så Gull-Marie skulle få ro att titta på alla valparna, Alice vill gärna ha all uppmärksamhet själv. Många foton togs i valplådan och jag vet en "Ank-matte" som kommer få fina bilder i mailen.

När vi fikat tog vi ut Alice och Elli på fältet, kanske det skulle gå att få ut Alice på en lite längre runda än när vi var själva. Mycket riktigt, bortglömt var modersansvaret... nu var det röj som gällde. Det var så härligt att se henne riktigt glad igen, jag blev alldeles varm i hjärteroten, det blir nog samma gamla Alice igen vad det lider.  

Alice blev så glad över besöket

Så här var det länge sedan jag såg henne.

Två allra, allra bästa vänner, äntligen tillsammans igen.

Valparna tyckte om besöket och visade sig från sin allra bästa sida, pigga och glada lät dom sig hanteras och fotograferas. Nedanstående bild har Gull-Marie tagit, det är en av smt-tikarna. Söt som socker, nu börjar det bli hundar av småråttorna.

Min favorit, än så länge. Kanske blir det hon som stannar hos Murar´ns.

Dagens Anka får bli två bilder, tydligen börjar lådan bil för trång för en nyfiken och mycket företagsam blond poffa.

Det ser mycket mer spännande ut där utanför...

"Äh hörru, släpp ut mig en stund va?"

Det var så roligt att få besök av Gullis och Elli, jag hoppas att det inte dröjer för länge innan dom styr kosan mot Gällsås igen.

2/2
Livet i bastun går vidare, inga nyheter att rapportera annat än att det börjar bli trångt i lådan. Jag byter i den tre, fyra gånger om dagen eftersom Alice inte riktigt hinner med att hålla undan i baken på allihopa.  

Dom ligger inte precis stilla på fällen längre

Roliga börjar dom bli och man märker olika personligheter

Dagens Anka: "Hörru grabben, du ligger i vägen".

Tillbaka i lådan

För övrigt har jag varit ganska flitig i dag, julgardinerna i vardagsrummet är äntligen utbytta, det ska bli spännande och se om Erlandsson märker någon skillnad. 

Dessutom har jag lagt upp en ny sida på kenneldelen med bild och information om varje valp. Den kommer utökas vad det lider.

1/2
Februari inleds med grådaskig väder och temperaturen runt nollan, det droppar från hustaken och den korta stigen mellan boningshuset och basturummet är glashal. Har provat i dag med en tur på fältet med Alice men hon är inte hågad att lämna sina små någon längre stund, även fast hon inte ligger i lådan för jämnan vill hon ha dom under uppsikt. Snart får jag sätta någon slags grind framför ingången till valplådan, de små rackarna kryper upp på kanten av bia-bädden och tar sig ur lådan den vägen. Det är för tidigt att flytta in dom i nästa rum, det väntar jag med en vecka till, då kan jag själv också börja sova inne i min egen säng igen. Det ska bli skönt.

I dag hade lantbrevbäraren med sig nya Allers med korsordsbilaga, trevlig förströelse i basturummet när man tröttnat på att brodera.

Avslappnat i valplådan, proppmätta av köttfärs.

Tapios favorit av de två smt-hanarna, Anteros, guden över återgäldad kärlek,
i Maritas knä. För en gång skull plåtad av mig, även jag får till det  ibland.

Och så dagens Anka förstås!

Tapio och Marita var här en snabb sväng i går eftermiddag igen, trevligt med besök i tristessen. Jag lär nog få en hel del främmande nu framöver när valparna blivit tre veckor, då lär jag inte klaga över att jag har tråkigt. Knappast när valparna rör sig mer heller, jag lär nog få fullt upp.

Alla valparna gillar köttfärsen och söker den så fort jag lyfter upp dom, de smackar och gapar efter mer. De har gått upp bra i vikt, alla ligger runt ett och ett halvt kilo... Ankan var den som passerade gränsen först men det är inte konstigt, hon var störst när hon föddes. Det kommer komma upp en sida med bild, namn, kön och vikt på dem allihopa på kenneldelen av hemsidan bara jag fått fina bilder på dem alla där de har ögonen öppna och vuxit till sig lite så de ser ut som hundar.