Augusti-06

31/8
Sista dagen i augusti, sommaren verkar vara över för i år, inte mig emot, hösten är den bästa tiden på hela året enligt mig. I år har det regnat mycket den här månaden men jag vet att det kommer komma fina höstdagar innan vintermörkret tar över.

Jag hade bestämt mig för att ta in fåglarna i dag, de har stått ute sedan i början av sommaren och nätterna börjar bli kalla. Innan jag hann börja stöket med fågelburen ringde telefonen, det var Eva-Britta som läst min dagbok i går, hon erbjöd mig äpplen att koka mos på. Klart att jag tar emot lite äpplen. Innan dom kom skurade jag pippiburen och pysslade om fåglarna, de uppskattade omsorgen med glada visslingar.

Morgan och Eva-Britta kom med de utlovade äpplena, med sig hade de naturligtvis Arras. Alice fick gå in i sovrummet så hon skulle få vara ifred, där låg hon och vräkte sig i sängarna under tiden vi andra fikade i köket.

Vad är ett hundbesök utan röj för de fyrbenta vännerna? Eftersom fältet utanför mig återigen är invaderat av kossor körde vi uppåt skogen med Inez och Arras, där röjde de järnet. Inez fick samma behandling hon själv brukar ge Alice, det kan hon gott ha, Arras var på henne i ett kör för att leka.

Två Alicebarn spejar in i det som före Gudruns härjande var en fin tallskog.

Granskogen har klarat sig bättre, här ser det ut som om det skulle finnas kantareller men icke. Både Morgan och jag hade tagit på oss "svampögonen" förgäves.

Gott om stora vattenpölar var det efter allt regn som kommit. Båda hundarna såg ut som om dom badat i Ätran när vi kom tillbaka till bilarna. Arras var så trött att han lade sig platt på sidan när vi stod och pratade en stund innan vi for åt var sitt håll. Så skönt för honom att rusa av sig ordentligt. Inez var också trött, hon låg mitt på köksgolvet hela eftermiddagen under tiden jag gjorde äppelmos.

30/8
I morse var jag sent uppe, jag hade inte märkt alls när Erlandsson klev upp och gav sig iväg till jobbet. Natten har, likadant som den sista tiden, varit jobbig, svårt att somna och när jag bara sovit en liten stund har jag vaknat igen. Det är inte roligt alls.

När jag äntligen kom ur sängen hittade jag det här i Inez biabädd. Det är Gullis mammas id-kort som jag lovat scanna in åt henne. Tänk att man inte kan lämna någonting på bordet, allt ska undersökas och tuggas på... jäkla marodör!

Gullis kom ut för att spåra, när hon kom stod regnet som spön i backen så vi käkade middag först och när vi hade ätit sken solen igen. Alldeles perfekt.

Vi lade våra spår och gick dom, jag var sist ut med Alice, det tar lite tid när man ska lägga spår åt fyra hundar och alla ska gå dom. Jag var sist ute med Alice och när jag höll på med spåret mörknade himlen igen, vi hann precis låta hundarna rasta av sig lite innan skyfallet kom. Det var bara att snabbt kasta sig in i bilarna och fara hem igen.

Efter fika och korsordslösande tillsammans ville Gullis åka hem men vi for bortåt vägen upp i skogen en vända först. Hundarna ser ut som det ösregnar men de har bara sprungit i skogen.

Gullis agerade naturfotograf, en humla på ljung har fångat hennes intresse.

I skogen där vi var i dag har någon lagt en massa äpplen, jag hoppas att de är ämnade åt rådjuren och inte vildsvinen. Själv hade jag kokat mos om jag haft några äppelträd. Jag har ett babyträd som jag fått av Gullis men det ger ännu ingen frukt. Dom äpplena är dessutom för goda för att koka mos på, dom ska ätas och njutas som dom är.

29/8
Hade klockan på ringning i morse, skulle vara i Varberg på sjukhuset för röntgen på förmiddagen. Jag sover dåligt på nätterna och det gör att det är svårt att kliva upp. Jag gjorde morgonsysslorna och blev lite orolig för Alice som inte ville ha någon mat, det har inte hänt sedan hon var dräktigt, hon är i vanliga fall galen i mat. Efter morgonturen med hundarna fick Alice vara i vardagsrummet med kompostgallret stängt och Inez i köket. Alice kan hoppa över och ta sig runt i hela huset men inte Inez, det gör att Alice har en fristad i vardagsrummet där hon får vara ifred för Inez terroristattacker.

Jag var inte borta längre än en och en halv timme och detta var vad som mötte mig när jag kom hem. Fågelfröna som jag köpte i går  stod på bänken och vindruvorna på köksbordet. Det tomma mjölkpaketet har hon hämtat från diskbänken... rackar´rns bushund! Vindruvorna gillade hon tydligen, undrar om fröna smakade lika gott. Börjar hon vissla som ruggugglorna så vet jag vad det beror på.

Jag for in till stan, Gullis och jag bestämde oss för att åka till skogen och se om det fanns någon svamp, senare på kvällen tänkte vi träna, det är ju tisdag.

Inte fasen hittade vi någon svamp inte, det var till och med upptaget på vår parkeringsplats så det var ingen idé att stanna där. Vi fortsatte lite längre bort till det vi kallar "Kottskogen" men där fanns inte några kantareller... bara en massa soppar. Hundarna röjde järnet i alla fall och hade trevligt. Alice verkade må hur prima som helst... hon var väl bara inte hungrig i morse.

Om träningen kan ni som vanligt läsa i träningsdagböckerna.

27/8
Ännu en dag i mitt händelselösa liv, dagarna lullar på och för tillfället känner jag inte för någonting. Vid middagstid hade jag så tråkigt att jag slog en signal till Gullis för att höra om hon ville rasta sina hundar tillsammans med mig och mina odjur.

Vi träffades vid Sibbarp, här var det länge sedan vi var, ända sedan älgjakten förra året så Sanni och Inez har inte varit på dessa tassemarker förut. Alice och Elli uppskattade också turen till ett icke alltför välbesökt skogsområde. På just den här stigen har inte jag varit på flera år, sist jag gick här var med Zsa-Zsa så ingen av mina hundar har gått just här. Det är ingen bra stig eftersom den ganska snart slutar framme vid den ganska starkt trafikerade 154:an som går mellan Ullared och Falkenberg men att vi gick här beror på att det brukar finnas kantareller här.

Just i dag fanns inte så många, detta är min skörd men uppblandad med lök och en burk konserverade kantareller blev det en god omelett till middag.

Eftermiddagen har jag tillbringat framför Gullis symaskin, inte genom att sy utan renoverig. Symaskinen har Gullis tagit reda på från sin mammas lägenhet, det var jag som sa åt henne annars hade den säkerligen gått till tippen eller något. Gull-Marie har för tillfället bara en trampmaskin och med den här kan man i alla fall zickzacka. När jag tidigare hade syateljé sålde jag symaskiner och otaliga av dessa gamla tingestar har jag fått in som bytesmaskiner. Efter att ha öppnat och servat dem har de sedan sålts begagnade. I mitt tycke är detta den bästa symaskin Husqvarna någonsin gjort, stark och hållbar helt mekanisk, inga elektroniska detaljer som kostar skjortan att reparera. Faktum är att min allra första symaskin var just en sådan här, den var jag dum nog att byta bort på sjuttitalet mot en modernare variant.

Marianne har helt klart varit mycket rädd om sin maskin, den gick som en klocka och var ren och prydlig, ni skulle bara ana vad mycket damm man kan hitta när man tar isär en symaskin. Lite olja, genomskinlig... det är viktigt, brun olja innehåller harts som härsknar, luktar pyton och kan skära de fina maskindelarna, sedan var den som ny. Jag sydde en huv i textil så Gullis kan ha maskinen på sitt nya bord utan att den dammar igen. Att lyfta det tunga åbäket ur sin väska är gruvsamt... nu är det bara att sätta sig och sy. Men känner jag Gullis rätt så tar hon fram häftapparaten om det inte är alldeles nödvändigt att sy.

26/8
Lusten att sitta vid datorn och uppdatera har inte varit överhängande den här veckan, ibland känns det bara så. Vi har dock inte varit sysslolösa, det har blivit både bad och träning.

I dag kom Gull-Marie ut hit med sina lejon och vi lade spår åt hundarna på fälten bortåt vägen. Om både spåren och lydnadsträningen i tisdags kommer jag lägga in i träningsdagböckerna i morgon... kanske.

Allmän utdelning av godis från Gullis. Duktiga spårhundar ska ha belöning.

21/8
I dag har jag varit "barnvakt" igen, Gullis skulle till doktorn. Att tiden jag var ensam med hundarna blev en timme längre än planerat spelar ingen som helst roll när det finns en så hundvänlig trädgård som på Rådmansgatan.

Gull-Marie har äntligen fått en diagnos och medicin mot sin värk, det har tagit en evighet. Hoppas nu bara att medicinen gör att hon slipper ha sådan värk vareviga dag.

När hon kommit hem käkade vi middag och sedan for vi till klubben och tränade.

Alice väntar på sin tur, pigg som attan och sugen på att jobba.

Inez sitter också tåligt och väntar, det kan ta lång tid när det är fyra hundar som ska få sitt och man är sist i kön. Vi brukar växla ordning så de små lär sig att sitta lugnt vid staketet utan att pipa och skälla.

Träningen gick mycket bra trots att det fanns andra som tränade på andra sidan den stora appellplanen. Att det var hundar som skällde och levde om på agilityplanen bekom dom inte heller... vi har duktiga hundar!  :o)

Efter träningen blev det belöningsröj i skogen vid skjutbanan. Sanni undrar vart hennes kompisar tagit vägen, smyger dom i buskarna tro?

Här kommer dom i full galopp med tungor som slipsar. Inez lät faktiskt Alice vara i dag, inte fullt så pockande på hennes uppmärksamhet... skönt!

Väl hemma igen har mina hundar ätit kvällsmat och kommit till ro, i alla fall Alice. Inez var tvungen att finfördela en tom äggkartong innan hon kände för att lägga sig att sova.

20/8
Eftersom det inte regnade i dag bestämde Gullis att hon skulle komma ut hit och spåra, vår lägretävling vi anmält till är inte så långt borta och vi behöver ligga i för att känna oss något så när säkra. Träningen i sommar har inte varit mycket att skryta med på grund av vädret. Hur spåren gick för mina hundar går som vanligt att läsa i träningsdagböckerna.

Efter spårningen lagade jag middag och Gullis käkade här tillsammans med mig och Erlandsson, köket var fullt av stora hundar och det är inte det lättaste att ta sig fram i det lilla murarköket med hundar över hela golvet.

Inez förpassades efter ett tag ut i hallen, där trivs hon, Alice och Elli låg på golvet och sov... det var bara den lilla huliganen som inte kunde komma till ro. Allt skulle hon inspektera och hon pockade på uppmärksamhet hela tiden. Hon är så jäkla söt och levnadsglad så man kan inte annat än skratta åt henne. När hon till slut kopplade av var det dags att gå ut på fältet en stund innan Gullis skulle fara hem.

I dag släppte jag lös båda mina på samma gång, Inez låter inte Alice vara ifred utan ska leka med henne hela tiden. Att Alice inte vill struntar hon fullständigt i, Sanni gör vad hon kan för att vara med men hinner inte riktigt med i svängarna. Lekinviterna till Inez var många men Inez hade bara sin icke alltför ömma moder för ögonen.

Elli fördjupade sig i sorkhålen, nere i svackan av fältet finns det gott om hål som dessa små kräk har gjort. Elli fick faktiskt tag på en sork just här en gång i somras som jag tog ifrån henne. Roligt är i alla fall att Elli börjar mer och mer bli den Elli jag är van att se, inte fullt så slö längre, värmen har tagit på det stora lejonet och hon välkomnar svalkan lika mycket som jag och hennes matte.

Till slut fick Sanni igång Inez till lek, hon upptäckte väl att det inte var någon idé att tjata på Alice längre. Roligt hade de över fältet de två små vännerna.

Inez börjar bli trött vid det här laget och Sanni drar ifrån.

Hillevi brukar säga att hennes Anka är en diva och stirrar rakt in i kameran jämt och ständigt... vad ska man då inte säga om hennes svarta mamma?

Anksystern ska väl inte vara sämre hon. Sju månader redan... vart har tiden tagit vägen? 

19/8
Gråmulet och regnigt men äntligen svalt. Att det regnar bryr jag mig inte om, huvudsaken jag slipper den brännande solen.

Gullis ringde på förmiddagen, hon hade tråkigt, hela hennes familj har åkt till Kroatien så jag kan tänka mig att det är tomt och tyst i huset. Hon bestämde sig för att åka hit, om det blev uppehåll i regnet kanske vi kunde samla ihop så pass mycket energi att vi kände för att lägga var sitt kort spår till våra flickor.

Innan middagen paltade vi på oss regnmundering och gick ut på mitt fält, jag har fått tillbaka det nu av bonden som flyttat korna. Inez ska bara trakassera Alice så jag turades om att ha dom i koppel, Alice var lös på nervägen och Inez fick rasa med Sanni på hemvägen. Även fast det regnade så var det skönt, ett mjukt duggande och ingen blåst, helt klart perfekt i mitt tycke. Har man bara täta kläder så går det finfint och hundarna bryr sig inte om att det regnar, dom har hur kul som helst ändå. Speciellt Elli som drog iväg på egna äventyr långt bortåt kohagen, hon struntade fullständigt i oss och våra rop.

Under tiden jag fixade middag löste Gullis korsord med viss assistans bortifrån spisen. De små fick vi sära på, dom har så svårt att koppla av när de är tillsammans men med ett kompostgaller för halldörren gjorde att de lade sig på var sida. Sanni lät höra djupa snarkningar från biabädden i köket, hon låter nästan lika bra som Erlandsson.

Innan Gullis for hem tog vi bilarna en bit uppåt skogsvägen för att låta hundarna rasa en sista gång, det var som tur var uppehåll. Elli och Sanni spanar in en härlig vattenpöl... kanske man kan bada en sväng.  :o)

Här var tidigare en härlig tall- och granskog innan Gudrun härjade, mjuk mossa och spännande hålor för nyfikna hundar. Det ser väldigt mycket bättre ut nu när det vuxit upp lite mot för sist vi var här, då var Sally med och vi hade inga valpar. Längst bort skymtar man "mitt" fält och Ätran. Jag har sagt det förut och jag säger det igen... Jag bor jäkligt fint!  

En kort stund efter att vi kommit ut började det regna igen, ingenting som bekymrade dessa två men varken Gullis eller jag hade några regnkläder så promenaden blev kort och Gullis for in till ensamheten i stan.

Nu i skrivande stund skiner solen över fälten och himlen är ljusblå, vore man smart skulle man kanske lägga ett spår var åt hundarna... Nej! Så smart orkar jag inte vara i dag.  ;o)

16/8
Efter att i ett par dagar suttit alldeles overksam på grund av trötthet, (jag förstår inte varför jag är så jäkla trött), kände jag att nu är det dags att ta tag i träningen. Mina stackars hundar ska inte behöva lida för att jag inte känner mig i toppform. Jag fick tag på Gullis på chatten och vi bestämde att jag skulle åka in på förmiddagen.

Vi käkade tillsammans och därefter rastade vi först de vuxna hundarna och tränade med dom, därefter tog vi ut småflickorna. (Det var inte länge sedan Elli och Alice kallades småflickorna, fasen vad tiden går).

När Gullis gick igenom sin mammas lägenhet hittade hon flera skinn som Marianne sprättat bort från kappkragar. Perfekt bustrasa vid träningen, alla fyra gillade dom skarpt.

Gullis fick för sig att prova ett annat tonläge vid kommandona, hon lät som en nysnöpt kastralsångare. Elli blev konfunderad och undrade vad det var för fel på hennes matte och jag höll på att trilla av bänken av skratt.

Hur träningen gick för mina hundar går som vanligt att läsa i träningsböckerna.  

Efter träningen for jag genast hem och satte mig vid datorn för bokföring. Jag har inte rört papperen sedan innan Hillevi var här på besök så jag låg lite efter. Jag trodde jag hade i dag och i morgon på mig att fixa momsrapporten, trodde den skulle vara inne den 18:e men när jag kollade så var det den 17:e. Attans, bara i dag på mig... men jag fixade det, jag var klar redan vid åttatiden. Ibland har man flyt!

13/8
Först i dag tänker jag berätta hur det gick på tävlingen i går, förstår att ni är nyfikna. Strax efter att jag anmält och betalt den började Alice löpa, jag räknade ut att hon på ett hår skulle hinna löpa klart innan tävlingsdagen. Jag kollade henne i fredags och i går morse... ingenting. När jag kom fram till Oskarsström kollade jag en sista gång eftersom hon slickat sig och bökat hela vägen dit... blod! Det var bara att visa den röda pappersbiten för tävlingssekretariatet och stryka sig. Tråkigt, men så är det att ha en tik. Jag stannade ändå kvar och tittade på Ellis pigga väsen när hon äntrade planen för att göra bara det hon själv kände för. Domaren blev mycket förtjust i Gullis/Elli-ekipaget, så förtjust att de fick ett HP. Skojigt för Gullis.

I dag klev jag upp halv sju, MH i Varberg stod på programmet och Alicebarnet Gandhi, som är på semester i Sverige skulle vara med. Jag hade lovat Andreas och Sarah att komma och titta, de har aldrig sett hur testen går till och ville gärna ha lite förklaringar och goda råd.

Redan klockan åtta var vi på plats, iförda regnmundering eftersom det regnade.

"Hej Mona-Stina, är du också här?"

Gandhi tog väntan på sin tur med ro, efter lite rastning i skogen lade han sig ner och väntade lugnt och stilla.

Så började då testen, jag hade lovat Sarah och Andreas att jag skulle fotografera av bara tusan och bränna ner bilderna på en cd. Det här är i början vid leken, då hände det som inte får hända... batteriet till kameran tog slut. Jag hade minsann ett extra med mig i kameraväskan, man åker ingenstans utan back-up om något skulle hända. Nu var det bara det att jag hade för en gång skull lämnat väskan i bilen. Snopet, det blev inga bilder på det alldeles utmärkta MH:t. En tröst i bedrövelsen var i alla fall att Gandhi gjorde alla moment med bravur, lugnt och sansat. Anita som var testledare var väldigt imponerad av honom, lite stolt blev jag allt eftersom han är sprungen ur världens bästa sothöna.

Efter testen åkte vi hem hit till Gällsås, Gandhigrabben och halvsyster Inez skulle få busa. Vi gick ner till Ätran och det blev genast en hoffedans som heter duga.

Riktigt häftig dans tyckte Gandhi som inte får så många tillfällen att leka med andra hundar i Tyskland, allra helst inte med någon som leker på hoffars vis.

Inez hoppade i vattnet, Gandhi tänker ta sig ner i det blöta på det allra svåraste stället...

... inte fullt så graciöst svanhopp som syster yster men han gör ett tappert försök.

Fast han gör det mycket krångligare än det behöver vara.

Inez tycker att han är en riktig fummelpelle.

"Kom ut och simma grabben! Vet du inte hur man gör?"

Nej, Gandhi vill inte simma, det räcker att gå omkring i vattnet. 

Inez har märkt att Sarah stoppat handen i en prasslande påse... så här fint kan Inez tigga och vem kan motstå de ögonen.

Gandhi kommer och vill vara med han också.

Och sedan blir det mer lek i gröngräset innan vi drar oss mot murarstugan för att laga middag. Alice förpassades till sovrummet, vilket hon nöjde sig med och de två yngre låg lugnt och stilla i köket under tiden vi åt. De var ganska trötta och nöjda.

Innan Sarah och Andreas for söderut fick Gandhi och Inez ännu en gång leka av sig på fältet bortåt vägen. Fullt så mycket ös som tidigare orkade ingen av dom med, jag tror att Gandhi somnar ovaggad i natt.

12/8
En hel vecka sedan jag uppdaterade, det beror på att ingenting märkvärdigt har hänt, jag har varit upptagen på dagarna och kvällarna har jag suttit och beundrat våra duktiga friidrottare på tv.

Det upptagna har bestått av att jag skött marktjänsten hemma hos Gullis, hon och hennes syster har tagit reda på allting i deras mammas gamla lägenhet. För att Rose-Marie skulle få så stor nytta som möjligt av Gull-Marie erbjöd jag mig att ta hand om Gullis hundar, nu slapp hon tänka på och oroa sig för att dom låg hemma ensamma och hade tråkigt. Dessutom har jag ordnat så systrarna kunde åka hem till Gullis varje dag och sätta sig vid dukat bord. Väldans smidigt har det gått.

Torsdag var sista dagen Rose-Marie var här, en trevlig bekantskap att lära känna måste jag säga, hon var lättsam att ha och göra med. Ingen tråkig Falkenbergare inte, man kunde skoja och skämta med henne precis som Gullis, henne träffar jag gärna igen.

Hela veckan har jag knölat in alla fyra hundarna i min bil för att åka på rastningstur, med de vuxna i skuffen och valparna i baksätet har det gått alldeles utmärkt. Elli har visserligen på våra promenader gått väldigt sakta och var femte meter tittat mot bilarna för att se om hennes matte verkligen inte skulle komma efter. Jag vet att jag betyder en hel del för det stora lejonet men hennes matte kan ingen i hela världen ersätta. Inte ens när jag for ända till Måssjön för att låta hela gänget bada, var hon sitt rätta jag, blickarna upp mot platsen där vi parkerar var många. Sista dagen följde både Gullis och Rosa med på middagsrastningen, den gjorde vi på Tippen och visst var Elli lite gladare när hennes älskade matte var med men det sjönk igen när hon var tvungen att gå in i min bil då "Nilssons döttrar" åkte vidare till lägenheten.

I går, fredag, återstod bara en del städning i lägenheten och jag hade lovat Gullis att hjälpa till med det lilla jag kunde. På vägen in till stan passerar jag ett ställe vi kallar "Fårahagen", där rastade jag mina hundar så det var gjort innan vi for och städade. Bilden visar den vidunderliga utsikten, långt där borta ligger Malmö, det är E6:an som syns och tack och lov är där viltstängsel så man kan koppla av utan att vara orolig att hundarna ska ta sig ut på vägen.

Det jag lade märke till nu när jag släppte ihop mina hundar lösa tillsammans för första gången på ett bra tag, (jag har tagit dom en och en tack vare handen), var att det gjort nytta att separera dom. Inte alls samma flående på Inez, hon har upptäckt att man kan ha roligt utan att trakassera sin stackars mor. Skönt att se, jag ska fortsätta att ta dom en och en, båda behöver känna att just dom är viktiga och få all uppmärksamhet.

Det som var kvar att städa i lägenheten gick i ett flygande fläng, med endast ett avbrott för lunch och hundrastning. Hundarna var med under tiden vi städade och de skötte sig jättebra i de tomma ekande rummen. Vartefter vi blev färdiga med rummen stängdes dörrarna och de fick hålla sig utanför, till sist var det bara balkongen som de fick hålla sig på men den var sval och skön så de klagade inte.

Nu är det klart i alla fall och med tanke på hur min rygg och mina händer känns i dag så undrar jag hur Gullis mår, hon har bökat och stökat hela veckan... så trött och så ont hon måste ha. Hoppas hon får vila sig från kroppsarbete ett tag nu.

Kvällarna har jag som sagt tittat på friidrott, det tycker jag är skojigt, vi har en hel del duktiga ungdomar som plockar medalj efter medalj. Att de som haft stor press och förväntan på sig "bara" lyckats ta hem bronset är inte fy skam det heller. Heja, heja.

Vid tv:n har jag svårt att bara sitta och glo, då somnar jag bara, händerna har varit flitiga med att sticka strumpor till barnbarnen. Två par var åt dom små gossarna har det blivit. Inte helt utan besvär måste jag säga, det är svårt att hålla reda på fem stickor med en tumme som inte är vad den varit. En av stickorna ramlar i golvet titt som tätt och att plocka upp den har gått ganska taffligt. På tisdag ska jag på återbesök hos en läkare för att få den undersökt, den värker hela tiden och är inte riktigt med på noterna, hoppas det blir bättre med tiden.

I kväll är det tävling i Oskarström och jag förväntar mig inget underverk. Träningen på sista tiden har inte varit vad den borde och vad resultatet blir i kväll spelar ingen större roll. Ett tag tänkte jag strunta i att åka dit men jag har ju anmält och betalt... jag tar det som en trevlig utflykt. Hur det går lär ni få höra i morgon sedan jag uppdaterat.

5/8
Hillevi for hem vid halvtio-tiden i morse, väldigt så tomt det blev. Det har varit så roligt att ha henne och hundarna här, jag hoppas och tror att hon kommer tillbaka nästa sommar... det finns mer vi kan visa henne av vårt vackra Halland. (Men vår badplats vid bokskogen lämnar vi därhän.)

Innan solen stigit så högt och blivit alldeles för gassande tog jag ut två mattor och skurade med såpa och högtryckstvätt. Fågelburen blev också rengjord och urtorkad. Därefter satte jag mig vid datorn och började sortera bilder till hemsidan, det är en hel del att gå igenom.

Gull-Marie ringde och ville komma ut och tvätta sina mattor, vi har pratat om det länge och det passar bra i dag. Nästa vecka har hon en massa stök för sig och vem vet... det kanske regnar.

Efter middagen åkte vi ner till Ätran, ja vi åkte, det var alldeles för varmt att gå i dag. Det verkar som om det ska bli lika jäkla varmt en period igen. Inga bilder från vattenbesöket, det finns tillräckligt med blöta bilder i den här dagboken redan.

Resten av eftermiddagen har jag blivit sittande med uppdateringen, det tar lite tid när det är flera dagar som ska skickas upp.

4/8
Hillevi hade tänkt fara norröver i dag men vi lyckades övertala henne att stanna ännu en dag... vi hade ju inte hunnit plocka kantareller. Fikakorg packades naturligtvis, man kan inte åka till skogen utan dylika ting.

Visst hittade vi kantareller, se bara så mycket. Använder man förstoringsglas kanske de syns, de var inte större än de knappnålar med glashuvuden jag har i mitt syrum. Det har varit alldeles för torrt.

Efter en ansträngande svampplockar promenad är det skönt att sitta i skuggan och fika. Varmt så det förslår var det också så varför jag kom med den geniala idén att vi skulle göra ett uppletande med hundarna förstår jag inte alls.

Alla hundarna hänger Gullis hack i häl när hon ser ut platsen vi ska lägga rutan på alldeles som om dom förstår att nu blir det något skojigt.

Var jag skrivit om hur mina hundars uppletande gick kan ni säkert lista ut själva vid det här laget.

Embla var först ut, hon springer så snabbt att hon nästan inte fastnar på bild.

Föremål efter föremål plockar hon in i ett rasade tempo.

Allt överlämnas snyggt och prydligt till hennes matte. Sicken duktig pumla!

Elli använde sin nya behå för första gången. Blå och fin, alldeles som hennes matte tycker om.

Ankan hade fått låna Emblas behå, än så länge passar den i storlek men snart nog måste ankmatten köpa en storlek större tror jag bestämt.

Hon kunde minsann också hämta skojiga saker i skogen. Gullis skinnstump är populär för de små.

Aven fast vi inte fått någon svampskörd blev det en skön dag i skogen och när vi kom till Rådmansgatan vankades grillad makrill och kroatisk potatissallad. Inte dumt alls, alla åt så magen stod i fyra hörn.

Rastning senare på klubben, vi gick in på planen men vi var så mätta att hundarna fick rasa själva under tiden vi satt och jäste på bänkarna.

Efter ett tag tyckte Elli att vi var tråkiga och pockade på uppmärksamhet, jag beslöt mig för att göra fjärrdirigering med henne. Inte det lättaste när fem andra hundar vill vara med.

Sista kvällen med Ankan och hennes flock, här ligger hon och är bara så vacker.

Fast inte så konstigt att hon är så vacker när hon kommer från den sötaste av sothönor.

Fasiken vad ni tjatar tycker Elli.

Innan Hillevi far hem mot uppsalatrakten igen måste vi ju åka och köpa mjukglass, den är alldeles speciellt god på Burger King här i stan. Även fast vi ätit rejält vid middagen så hade det gått så pass lång tid att vi kunde få ner var sin glass. Samtidigt tog vi en promenad på stan med de små, lite social träning är aldrig fel. Någon längre runda blev det nu inte, vi hade var sin vuxen hund som satt och väntade i bilen och det dåliga samvetet gnagde.

Eftersom Hillevi skulle åka hem i morgon sa Gullis hej där i stan och det blev en lugn kväll för oss hemma i tv-soffan. Hundarna var mer än nöjda med dagen.

3/8
På förmiddagen kom Gullis med sina hundar ut hit till Gällsås för att spåra fältspår. Även fast bonden hägnat in fältet alldeles utanför vårt hus räcker markerna till sex spår.

Först lagade jag middag som vi åt men sedan delade vi upp fälten sinsemellan. Hur mina hundars spår gick går som vanligt att läsa om i träningsdagböckerna. Att jag missade att fotografera Embla och Ankan när de spårade beror på att min bil stod en bit bort och i den låg kameran. Båda spårade bra i alla fall, Ankan virrade lite mitt i men hittade rätt på sista sträckan och fann sin slutapport. Emblas spårglädje går inte att ta miste på, fasiken vilken arbetshund, synd att Hillevi inte är intresserad av tävling, hon skulle komma långt med den hunden. Att tävla är egentligen oviktigt, huvudsaken att hundarna får jobba och ha roligt... det är någonting Hillevis hundar har.

När spåren var klara packade jag en lätt fikakorg som vi tog med oss ner till Ätran, dukiga hundar ska ha bra belöning och de njöt i fulla drag av det svalkande vattnet.

Vem det här är behöver jag väl inte nämna... någon har kastat en stor pinne långt ut... ingen annan har en chans att nå den om Elli är intresserad.

Fast Sanni försöker ta hennes "lilla pinne" ifrån henne.

Embla tar det säkra före det osäkra... det kan ju komma någon och stjäla fikakorgen.

Sanni blev blöt. Vattendropparna ser ut som snö. Jag har ställt in kameran på RAW men jag behärskar nog inte tekniken riktigt ännu.

Det här är en päls som det tar flera dagar att bli torr för.

Senare på kvällen när Gullis åkt hem tog Hillevi och jag de små för en promenad i omgivningarna. En runda på ungefär fem kilometer blev det. Både Ankan och Inez skötte sig alldeles utmärkt även fast vi passerade både hästar med ryttare, hästar i hagar och skällande hundar på vår promenad. Mycket bra social träning för de små. Nöjda låg de sedan lugnt och stilla hela kvällen.

2/8
Regn i dag, Gullis hade bestyr hon skulle göra åt sin mamma så Hillevi och jag passade på att fara till Bolmsö och hälsa på Tapio och Marita. Hillevi ville så gärna träffa Chaplin och Attis.

Att Chaplin börjar bli gammal är något han själv inte har en susning om, pigg och glad möter han oss, full av energi. Vilken stilig kille han är!

"Jag vet! Sluta tjata!"

Attis är fin han med men det dröjer lille vän innan du når morfars kaliber.

Att Attis har det bra på Bolmsö är en sak som är säkert med både morfar och Nelli att leka med. Utsikt rakt ut på gården är bra när man ligger på altanen och vilar, full koll på allting.

När vi kom hem hade det slutat att regna, jag kollade hur fåglarna hade klarat regnskuren. Inga problem alls om än lite blött på botten av buren, det var snart urtorkat och fröskålarna påfyllda.

Och se där... regnet har gjort att min klematis slagit ut. Små blommor, inte större än femkronor men väldigt fina i färgen.

Hillevi och jag tog en eftermiddagspromenad ner till Ätran. Dimångorna höjer sig över bergen på andra sidan.

Fullt race på hundar som suttit mycket i bilen idag. Mycket spring i benen ska bort.

Efter lite besvär får Hillevi dom att sitta stilla för en gruppbild.

Fast inte alltför länge med dom små, bara Embla och Alice åtlyder kommandot "Stanna!" tills de får lov att resa på sig. Duktiga flickor.

Nöjda med dagen och turen ner till Ätran skuttar fyra tillbaka grusvägen upp mot Murar´ns.

1/8
I dag tänkte Gullis och jag visa Hillevi vår vackra bokskog som vi brukar besöka. Där kan hundarna bada, det är lite brantare att komma ner för små valpar men nu hade Sanni vuxit och det skulle säkert gå alldeles utmärk för henne att ta sig både i och upp ur vattnet.

Matsäckskorg packades med både mackor och paj, vi hade tänkt stanna ett bra tag och då behövs ordentlig förplägnad. Väl framme vid vår bokskogsbadplats hoppade hundarna genast i vattnet men det dröjde inte många minuter förrän de började springa omkring och pipa samt rulla sig på boklöven. Innan vi fattat att någon av dom hade trampat i ett bo som tillhörde antingen jordgetingar eller bin, hade de blivit ordentligt stungna allihopa. Värst var det nog för stackars Sanni, hon pep och hade ett väldigt bestyr med de flygande fäna.

Snabbt som attan tog vi oss därifrån och for till Måssjön som inte ligger långt därifrån. Hundarna var ordentligt dämpade och ville inte kliva ner i vattnet, flera bin hittade vi i deras pälsar som vi fick plocka bort. Som tur var så hade Hillevi cortisontabletter i fickan som vi gav allihopa utom Elli, hon hade på något mirakulöst sätt klarat sig från stick.

Vi stannade vid Måssjön ett bra tag, fikade och tog det lugnt och så till sist hade hundarna glömt bort det där med bin... alla gick ner i vattnet. Hoppas nu bara att de inte får panik så fort de hör något surrande ljud och förknippar det med klåda och irritation.

Inga bilder från förmiddagen, jag kom av mig alldeles med bilderiet i rena förskräckelsen.

Middagen lagades och intogs på Rådmansgatan och sedan vi vilat i Gullis trädgård for vi till klubben för rastning och lite lydnadsträning. Om mina hundars träning står som vanligt i deras respektive träningsböcker.

Hillevi vill inte vara med på bild men jag har tillåtelse att sätta in hennes ben på hemsidan... det blir så svårt att visa Ankans fina kontakt annars.

Att sitta med apportbocken i munnen bredvid sin matte går bra en kort stund, snart kan nog Hillevi sträcka på sig och veta att Ankan inte spottar ut den.

En som gillar att träna är Emba, med stor arbetsiver och glad blick gör hon som hennes matte ber henne.

Hon flyger över appellplanen vid inkallningen, inga tassar berör marken.

Det här blev jag imponerad av, Hillevi springer och säger knappt hörbart "Ligg!" Snabbt som attan fäller Embla undan benen och dimper ner. Wow, så vill jag att Alice ska göra när jag går.

Ankan vid staketet på lydnadsplanen. Hillevi är så stolt över sin anka och tycker att hon är det vackraste av allt vackert.

Men syster yster går inte av för hackor hon heller.

Till och med en liten lejonbergerunge är söt.

"Det var ett jäkla tjatande om söt hit och söt dit. Jag då, är inte jag söt?" Jo Elli, du är så fin så. Det vet du att jag tycker, du behöver inte se så ledsen ut, du är den bästa av alla.

Kvällen avslutades med grillad korv och tipsrunda på klubben. Trötta hundar låg sedan stilla och nöjda under tiden vi såg på tv.

31/7
Förmiddagen ägnades åt stök och förberedelser inför besöket som skulle dyka upp på eftermiddagen. Lite städande och vädring av basturummet var snart gjort, samma med middagsbestyren så långt det gick att göra i förväg.

Framemot eftermiddagen kom de så... skägget och hela hennes flock. Efter att bilen blivit urpackad och middagen uppäten tog vi genast en tur ner till Ätran, det hade varit en varm resa och hundarna behövde röra på sig.

Ankan for omkring och kände sig som hemma. "Här har jag minsann varit förut!"

Alice suckar, ska jag nu ha båda två hängande i hasorna igen verkar hon tänka.

Hon behövde inte vara orolig, de två små, (små och små, de har blivit ganska så stora), ägnade sig mest åt varandra.

Mycket skönt för den icke alltför ömma modern. Hon vill inte ha några barnungar att uppfostra, det har hon gjort ifrån sig.

Inez och syster yster ser fram emot en härlig vecka tillsammans, i morgon ska de få träffa "lejonräkan".