Träning med Alice 2006

23/5
Spår vid tryckeriet, upptag åt vänster, fyra små pinnar och den långa på slutet, ungefär 400 meter långt. Att det inte blir så långt vid träning är inget som oroar mig, Alice orkar spåra långa spår och i dag var det upptaget jag ville träna.

Alice tar upp spåret åt höger men vänder självmant efter cirka tio meter då hon upptäcker att det är bakspår.

Hon går över första pinnen men tar vinkeln klockrent åt rätt håll genast utan att prova sig fram. Jag håller mig ganska nära henne i linan för att stötta hennes beslut när hon väljer rätt håll. Ett tips Gullis gav mig sist vi spårade, det verkar fungera bra.

Även pinnen på andra sträckan går hon över, nu börjar matten bli lite smått irriterad. Vid vinkeln slår hon sin vanliga lov för att försäkra sig att hon valt rätt håll... matten står tyst och stilla, Alicehunden får ta beslutet själv.

Tredje pinnen hittar hon och lyfter upp, även den fjärde lilla, jag tar emot dom utan större entusiast, hon får ingen belöning för att hon slarvat över de två första pinnarna. Jag stoppar pinnen bara i fickan och säger "Spår!" Som den duktiga spårhund hon är fortsätter hon.

Slutet hittar hon och plockar upp, jag är mäkta sur och irriterad över missödet i börja och här gör jag mitt misstag, hon får inte sin kattmat.

När jag sedan går och hämtar den första apporten som jag vet exakt var den ligger hittar jag den inte och jag kommer ihåg vad som hände Sylvia när hon spårade här, hennes slutapport i form av en pipleksak var försvunnen. Jag vet att en karl som jobbar i huset där vi brukar parkera rastar sin hund på just detta fältet... den hunden har säkert tagit pinnarna Alice inte hittade i dag. Alicematten får samvetskval och ger kattmatsbelöningen innan Alicehunden hoppar in i bilen... inte riktigt just agerat men nu blev det som det blev.

Blir vädret skapligt i morgon ska Alice få en patrullstig med flera upptag på fältet utanför Klas, jag måste få ordning på bakspåreriet, att det lyckades i dag kanske bara var en tillfällighet.

23/5
Uppletande på klubben, tre föremål i en relativt stor vallad ruta.

Alice är taggad, med full fart springer hon ut när jag ger kommandot.

Ända längst ut i rutan söker Alice efter föremålen.

Tre slag och tre upphittade föremål, matten är stolt och nöjd.

Jag har börjat kommendera henne "Fot!" när hon kommit fram till mig med varje föremål och de byts mot godis. Bra jobbat, långt ut i rutan och samma tempo hela tiden. Duktig tjej!

22/5
Lydnad på klubben, lite blandning av ettans och tvåans moment ihoprört med diverse bruksmoment.

Uppvärmningen var som det brukar lite fritt följ, det var varmt så jackan åkte av och treatbagen fick hänga i fickan, det gjorde att kontakten var mycket bra. Konerna inför rutan var uppställda för att avdramatisera och vi körde mellan dom hela tiden.

Läggandet var segt som vanligt och Gullis såg att Alice visste exakt att det momentet skulle komma, jag måste göra något med kroppen som jag inte vet om, det tål att undersökas mer.

Framförgåendet med dragning gick kanon och som vanligt fick hon rusa tillbaka till första pinnen med kommandot "Framåt!", hon försökte tjuva ett flertal gånger men kom tillbaka när jag korrigerade.

Rutan gjorde vi som förra gången men jag utökade momentet lite mer mot färdigt skick. Treatbagen läggs i rutan under Alice´s överinseende.

Förflyttning medelst språng ungefär 15-20 meter från rutan.

På avståndet sätter jag mig på huk för att lugna ner Alice och rikta henne mot rutkonerna.

Vilken hund rusar inte mot en godispåse?

När hon kommit in i rutan ropar jag "Ligg!" vilket åtföljs.

Naturligtvis får hon sin belöning.

Samma procedur upprepades från ett annat håll, man får inte låsa sig vid att ta samma riktning varje gång.

När Alice fått sin belöning kommenderade jag "Stanna!" därefter lämnade jag rutan.

Efter cirka tio meter ropar jag "Alice kom!" vilket Alice åtlyder.

Jag hör att hon är bakom mig och säger "Fot!" och Alice sluter upp vid min vänstra sida. Duktigt jobbat! Det tar tid innan hela momentet sys ihop men vi har all tid i världen, "rutan" kommer inte förrän i Lkl III.

I dag körde jag apportering med den lätta "tungen", 1 kg, det var inte lika käck att apportera som träbocken tyckte Alice men hon gjorde det.

Hopp-sitt får jag snabba mig fram till hindret för att kommendera "Sitt!", hon vet att hon ska sitta men hamnar lite på snedden.

Visslingar och applåder när hon väljer att hoppa över i stället för att ta den lättare vägen runt hindret.

Jag är riktigt nöjd med Alice prestation i dag men jag måste få ordning på läggandet, hoppas jag får hjälp med det på lägerveckan.

19/5
Lydnad på klubben, ettans moment förutom hoppet som jag gjorde som det ska vara i tvåan.

Läggandet är fortfarande jäkligt segt så för det fick hon ingen belöning. Jag gjorde om det i stället.

Andra gången stannade jag upp och hjälpte henne ner med ett dubbelkommando, titta på bilden, inte på mattens rumpa utan hundens tassar som far i backen med en duns. Så vill jag att hon ska göra... alltid.

Inkallningen är det inget fel på, jag kör raka, utan ställande för det mesta för att inte förstöra tempot.

I dag "duttade" jag inte i marken för att låtsas lägga godis på andra sidan utan kommenderade bara "Hopp!" När Alice är mitt över hindret kommenderar jag "Sitt!" Bilden visar att Alice redan i luften vänder sig... inte bra, hon kommer hamna alldeles för nära hindret.

Man ser missnöjet i mattens ansikte när Alicehunden inte alls sätter sig utan går runt och kommer till matten. Detta måste vi jobba mer på, helt klart.

15/5
Lydnad på klubben, i dag skulle vi introducera rutan för Alice och Elli och för att de skulle vänja sig vid konerna ställde Gullis ut dom innan vi började träna och vi gjorde alla lydnadsmomet i rutan. Ibland är hon smart... damen på Rådmansgatan.

Jag började med framförgåendet, jag hade mina "buskböjar" med mig och de stod med cirka femtio meters avstånd och var laddade med korv. Alice går som en klocka så fort det är dragning och när hon fått tagit korven vid den första pinnen laddar jag den igen och vänder för nästa sträcka.

Andra sträckan går lika bra den och hon får sin belöning och där bryter jag det momentet, tar pinnen vänder mig om och kopplar loss Alice. Jag låter henne gå fot några meter och därefter ger jag henne kommandot "Framåt!", Alice vet vad det betyder och hon rusar i 190 för att hämta korven på den andra pinnen. Detta är första steget i momentet framåtsändandet, ett svårt moment, det är därför jag redan börjat lite smått om vi nu någon gång skulle bli uppflyttade till högre klass.

Ettans moment gick bra i dag, det var bara läggandet som var otroligt segt vid första försöket men när hon inte fick någon belöning skärpte hon till sig andra gången. Inkallningen är jag jättenöjd med, den var utan ställande och tempot var som jag är van att min sothöna har, skönt att hon kommit igen.

Så var det då rutan, konerna är placerade med ganska långt avstånd så här i början men det är mest för att hunden ska vänja sig vid de konstiga mojängerna på appellplanen. Jag tar min treatbag, visar Alice vad som finns i den och stänger igen den, lägger den mitt i rutan och tar med mig hunden på ett avstånd av ungefär 15-20 meter

Jag sätter mig på huk för att lugna ner henne och rikta in henne mot rutan och vid kommandot "Rutan!" rusar naturligtvis den korvälskande hoffen till treatbagen.

Naturligtvis berömmer jag och bjuder henne på godis ur påsen. En gång till gör vi om samma sak men från ett annat håll, det går också bra och Alice lägger sig faktiskt ner i rutan för att tugga på påsen men jag korrigerar inte det eftersom längre fram ska hon just lägga sig men inte förrän jag gett mitt kommando.

Fjärren tragglar jag fortfarande med på endast högst en meters avstånd, lite snabbare i dag tror jag mig att hon gjorde läggandet.

Avslutningsvis en bild på krypet som jag är så stolt över, jag gjorde hela momentet från början till slut och det fanns inget att klaga på. Jag tycker det känns så skönt att det är färdigt men det är som Gullis säger... det var bra i dag, i morgon kanske hon inte har en aning om vad ordet kryp betyder.

Jag var jättenöjd med Alice träningsinsats i dag, hon är på G och uppför sig precis som innan valpningen, så skojigt. Nu vill jag bara att hon ska få tillbaka pälsen, som hon ser ut nu är det nästan så man skäms... men hon är bäst i hela världen ändå.

13/5
Ett icke förarlagt skogsspår med upptag, ganska kort med fyra pinnar och slutet. Längden på spåret är som jag tidigare påpekat inte det viktigaste just nu utan upptaget, jag måste lära mig läsa Alice och se när hon går åt rätt håll.

Jag sätter henne ner och lugnar ner henne innan hon får gå ut i "rutan", hon vet exakt vad som komma skall när hon ser sele och lina, det gör henne uppspelt och ivrig. Den här gången tog hon bakspår, hon går ganska långt innan Gullis talar om för mig att hon gått åt fel håll.

När Alice väl kommit iväg åt rätt håll går det undan av bara katten, hon hittar alla pinnar utom en och det beror nog dels på vinden och mig. Det blåser kraftigt och hon går faktiskt nästan tio meter bredvid spåret och har ett jäkla tempo, hade jag bromsat lite kanske hon hunnit känna apporten. Slutet hittades och hon fick naturligtvis sin belöning, hon hade ju spårat bra.

Jag tror faktiskt att jag ska lägga en patrullstig över fältet med många spårupptag som jag gjort tidigare. Alice måste lära sig att känna efter noga på relativt kort sträcka vilket håll spåret går åt och jag måste lära mig läsa henne ordentligt. Det blir onödiga avdrag om man tar ett bakspår på tävling och varje poäng är så viktig för att vi ska bli uppflyttade, visserligen planerar jag inte någon lägretävling förrän framåt hösten men ju fortare jag får ordning på det desto bättre.

12/5
Det var länge sedan vi gjorde något i lydnadsväg, ända sedan tävlingen i lördags. Jag har anmält mig till en tävling till i det närmaste, så det gäller att underhålla, man får inte slappa till. Alla ettans moment plus lite från tvåan och lägre klass körde jag igenom. Vi ska ju tävla bruks i höst hade jag tänkt och det är några moment jag inte har färdigt ännu det är främst framförgåendet och hopp-sitt som behöver jobbas på.

Alice var ganska duktig i dag, hon var alert men inte övertaggad. Jag körde lite vändningar på stället och jag blev så glad när hon svängde in rumpan på alldeles rätt sätt i vänstersvängen, lite snett hamnade hon men jag belönade henne ändå för att hon gjorde på rätt sätt utan att hoppa upp i ansiktet på mig först som hon brukar.

I dag lade hon sig i alla fall, inte så snabbt som en bordercollie men hon la sig i alla fall.

Jag tränar väldigt sällan inkallning med ställande för att inte mista tempot men det händer någon gång ibland. Hennes ställande i dag kan man absolut inte klaga på, visserligen hade jag både röst och hand till hjälp men ändå.

Framförgåendet går så jäkla bra när jag har dragning, i dag stod targetstickan i marken en bit bort, hon har ett jäkla drag så jag får lugna ner henne. Jag ska träna med dragning jämt så kanske det lyckas utan den dag det gäller.

1/5
Spår och lydnad.

Ett relativt kort icke-förarspår på tryckeriet, två korta apporter och den långa sista. Upptaget var det viktigast för dagen.

Alice selas på vid bilen, därefter får hon gå fot med linan släpande efter sig fram till upptaget, allt för att hon ska koncentrera sig och inte flänga iväg.

Inför upptaget sätter jag mig på huk bredvid henne och stryker henne lugnande på bröstet och ger kommandot "Leta spår!" Alice går ut i rutan, tar upp spåret åt rätt håll men vänder efter fyra-fem meter och kollar sig själv om hon valt rätt håll. Hon vänder dock självmant och fortsätter spåra i rätt riktning.

Första vinkeln går utan problem, inte heller apporten men vid andra vinkeln går hon först åt vänster några meter men slår en lov och tar upp spåret åt höger. Jag blir osäker, har Gullis gått åt höger? Fanns det plats åt det hållet? Jag följer hunden med Gullis ord ringande i öronen "Du ska lita på din hund" men den här gången hade Alice fel, Gull-Marie ropar att det är åt fel håll, jag stannar och Alice vänder och tar upp spåret i rätt riktning.

Resten fortsätter utan problem och Alice hittar alla apporter och slutet, hon belönas naturligtvis med kattmaten även fast matten inte var riktigt nöjd.

Varför är Alice så osäker i vinklar och upptag att hon måste kolla av sig själv? Varför litar hon inte på sin första tanke? Gull-Marie berättar att hennes Ali, (också en hovawart), gjorde exakt samma sak och hon fick tipset att gå lite närmare i linan för att stötta. Det ska vi prova och se om det ger resultat.

Efter spårandet for vi genast till klubben för lydnadsträning, jag går igenom hela ettans moment. För första gången på länge gör jag även linförigheten men tar det fria följet lite senare. Jag vill inte att hon ska krokna av dom här två tråkiga momenten. Kontakten är bra, helt om halt gör jag om några gånger eftersom hon gjorde en vid sväng... det vill vi inte ha.

Rivstart på inkallningen, tungspetsen far över nosen i förväntan, hon vet att det vankas köttbullar om hon gör det bra.

Hoppet gör vi som det ska vara i tvåan, Gull-Marie står som dragning på andra sidan för att hon ska komma ut en bit annars sätter hon sig för nära hindret inför tillbakahoppet.

Efter hoppet kör jag det fria följet, hon är fortfarande pigg och kontakten är bra, matten är nöjd.

När ettans moment är avklarade och jag ser att Alice har mer att ge går vi på de moment vi måste träna inför tvåan. Fjärrdirigeringen kommer jag att få jobba mycket på, läggandet är så segt om jag inte ger dubbelkommando med handen ända ner i backen. Jag har i alla fall dristat mig att ställa mig framför henne.

Sättande upp är bra på det här avståndet, hon rycker upp sig så att rumpan stannar på samma ställe, jag vågar ännu inte backa... säkerligen kommer hon närmare mig då.

Nu kommer det inte bli mer lydnadsträning den här veckan förutom en träningstävling på tisdag kväll. Jag vet av erfarenhet att Alice behöver några dagar på sig där hon inte får göra ett endaste skvatt för att bli taggad och göra bra ifrån sig. Rapport om träningstävlingen kommer.