|
Träning med Alice 2006 |
|
30/8
Alice hade mycket svårt att hitta spåret vid påskicket, jag var tvungen att göra om det tre gånger innan hon kom rätt. Första sträckan var lång och hon gick hit och dit, vipplade mycket men kom till slut fram till första vinkeln. Det var tur att jag visste var vinkeln var annars hade vi missat den totalt. Hon jobbade visserligen hela tiden men väldigt tveksamt.
Resten av spåret gick i samma anda, mycket vingel och stor tveksamhet. ÄR det verkligen så svårt med stubbåker?
Även fast det låg två pinnar kvar i spåret när vi kom till slutet fick hon sin belöning, hon hade jobbat hårt och inte gett upp, det var nog matten som var färdig att bryta... inte hunden. Om jag var nöjd? Nej absolut inte! Så här klarar vi ingen uppflyttning.
29/8
Jag började med framförgåendet, fortfarande dragning av en laddad pinne. Jag har provat utan dragning men då har Alice inte en susning om vad hon ska göra så jag kör med dragning tills det är dags att tävla. Har jag tur så kanske jag kan få en femma i alla fall.
Det fria följet gick riktigt bra, hon höll bra kontakt och därför körde jag inte så länge, var lite rädd att hon skulle sjunka. Hon går faktiskt allra bäst när jag har klickern i handen och belönar lite då och då.
Kamplek med en skinnbit mellan momenten gillar hon skarpt, vad gör man inte för att hon ska hålla humöret uppe? Är Alicen glad och pigg blir matten detsamma.
Apporteringen var jag tvungen att göra om, första gången var det något på planen som luktade alltför intressant. Andra gången gick det bättre men tempot var inget att hurra för.
Krypet gjorde hon alldeles utmärkt, jag är så glad att det fungerar.
Hoppet gjorde jag så att jag satte en "targetpinne" på andra sidan för att få ut henne från hindret. Pinnen var oladdad så jag gick dit och belönade henne när hon gått fram till den. Nästa steg är att få henne sätta sig ända där borta, tillbakahoppet gör hon utan problem så det behöver jag egentligen inte träna på. Sista tisdagen i månaden innebär att det är skott-träning. Jag gjorde en platsliggning tillsammans med främmande hundar, det har jag nog aldrig gjort tror jag. Vid första skottet stod jag på ungefär 30 meters håll och när hon låg lugnt och stilla kvar backade jag hela sträckan som är 50 meter i lägre klass. Det var inga som helst problem vilket jag egentligen inte hade väntat mig heller. Mycket nöjd och stolt över min hund blev jag i kväll.
26/8
Påsläppet går perfekt, även fast jag skickar på henne snett i spårriktningen går hon ut rakt och tar genast rätt håll. Ett berömmande ord från matten för att stötta henne i hennes beslut.
Gräset är högt och lite småfuktigt, jag ser var jag gått och Alice spårar i kärnan hela tiden.
En upphittad pinnen måste belönas.
Det går inte fort men hon är fortfarande exakt i kärnan.
Slutpinnen lyfter hon upp och ger mig.
Även fast det fortfarande ligger två pinnar kvar på fältet och tempot har varit i det långsammaste laget är jag nöjd och belönar henne. Det kanske var svårt att hitta pinnarna i det höga gräset och hon är säkert påverkad av både värme och ett nyss avslutat löp. Matten är stolt och glad!
22/8 En gemensam platsliggning med okända hundar, jag är aldrig orolig att hon ska stiga upp men i dag ville jag prova att stå bakom planket hela tiden. Det har jag aldrig gjort, bara en del av tiden hon legat, inga problem, hon låg precis som hon ska i nästan fyra minuter.
Framförgåendet med dragning, första sträckan är alltid tveksam men hon går ut och håller huvudet som hon ska... inget nosande.
Tragglade inte så mycket med det fria följet, bara korta sträckor som jag försökte göra så roliga som möjligt. Likadant med läggandet under gång, när hon lade sig så här snabbt och snyggt utan dubbelkommando avbröt jag det momentet.
Vid apporteringen tog vi metallen som omväxling, inga problem att hämta plåtsaken.
Hopp-sitt är fortfarande en stötesten, på bilden ser man tydligt att hon vänder sig redan i luften vilket gör att hon hamnar alldeles för nära hindret. Gull-Marie kom med ett tips som jag ska prova nästa gång. Jag är nöjd med hur Alice jobbade i kväll, matten var väl inte på det allra bästa träningshumöret men Alicehunden gjorde som hon skulle ändå. Duktig tjej!
21/8
Det tråkiga fria följet gjorde hon kalasbra i dag, korta sträckor och med många svängar. Titta bara så hon ler. :o)
Läggandet gjorde jag flera gånger med handtecken under språng för att tagga henne och för att få upp tempot. Sista gången kom bara ett kommando och hon lade sig ner skitsnabbt. :o) Naturligtvis bröt jag genast det momentet och hon fick rusa till Gullis vid bänken för att hämta belöningsgodis.
Ställandet tar hon två-tre steg, jag skiter i det, får inte till det bättre utan att stoppa henne med handen på nosen. Återgången gör hon bra, hon står fint kvar tills hon får lov att sätta sig.
I dag gick det utmärkt att hämta den äckliga apportbocken som ligger i skjulet på klubben. Snabbt ut och lite långsammare tempo på ingången men vad fasen... annars var det alldeles perfekt.
Krypet gör hon fortfarande bra, jag lade tid i dag på att hon skulle ligga kvar sedan jag stannat, hon vill gärna sätta sig upp innan kommandot kommer. Ser ni hur hon ler? Hon tyckte det var jättekul att träna i dag.
Hopp-sitt tragglar vi fortfarande med, hon hoppar gärna över men behöver både handtecken och rösten för att sätta sig på andra sidan. Snett som tusan kommer hon och fasligt nära hindret, risken att slå i är stor... går det så går det. Jättenöjd är jag med träningen i dag, jag har fått tillbaka min piggelin, så skönt!
20/8
Första pinnen ligger ganska nära påsläppet och hon lyfter upp den och ger mig. Kort därefter kommer första vinkeln.
Det verkar vara svårt att spåra på den nyslagna stubbåkern, Alice gör stora lovar ibland för att riktigt känna av att hon kommer rätt. Alla pinnar hittar hon även om det var med stort besvär hon lyckades hitta slutet. Duktigt jobbat av henne men det är inte samma drag i linan som jag är van men det kan i och för sig vara en fördel, det är så lätt att hon går över pinnar om hon är för ivrig. Det här var nyttig träning och jag ska göra om det flera gånger innan tävlingen eftersom jag tror att klubbens lägrespår kommer att ligga just på fält eftersom skogsmarkerna inte är vad dom varit sedan Gudrun härjat.
16/8
Skoj vete tusan om hon hade men det såg nog väldigt roligt ut, nästan som om jag dansade fram.
Faktum är att jag springer och vänder, lite skitnödig ser jag ut men Alice hänger med och verkar alert.
Läggandet är ett moment jag fortsätter traggla, jag står fortfarande på sidan och använder skinnstumpen som dragning. I dag gick det ganska bra, alla gånger lade hon sig med ett plask. För övrigt gjorde vi krypet, som gick bra, inkallningen är inget fel på heller men i dag ville hon inte hämta apportbocken, rackarns hund! Jag krävde i alla fall att hon skulle ta den i munnen och sitta bredvid mig en stund. Hopp-sitt fungerade bra, jag går fortfarande fram mot hindret och gör handtecken när hon ska sätta sig för att få henne mitt för hindret och tillbakahoppet fungerar bra. Snart kanske jag kan stå alldeles still. Riktigt nöjd är jag med hela passet med tanke på att Alice nyss slutat löpa.
4/8
Fyra föremål ute i en ganska stor ruta. Det första föremålet byter hon ut när hon hittar ett annat på invägen, det resulterar att belöningen uteblir. Nästa skick går bättre och hon kommer in med det hon hittat först. Tredje föremålet går i långsammare tempo och jag avbryter när hon lämnat det. Vill inte avsluta med ett dåligt skick vilket är risken om hon tappat tempo och motivation.
3/8 Jag släpper på henne snett mot spåret för att hjälpa henne komma rätt genast. Alice går rakt ut, tar spåret åt fel håll men vänder självmant.
Själva spåret är inget att klaga på, inte så högt tempo som vanligt men det kan bero på värmen men det gör att hon inte slarvar. Alla pinnar hittar hon vilka hon lyfter upp och ger mig, slutapporten var lite jobbigare att hitta men hon löste det själv utan hjälp.
1/8
Alice hänger med bra bitvis men sackar lite då och då. Jag måste lägga ner mer tid på kontakten. För övrigt tycker jag att det gick ganska skapligt, hon är lite låg för tillfället men det kan bero på värmen.
Hopp - sitt gick faktiskt riktigt bra, hon hoppar på kommandot och jag går fortfarande fram till hindret och ger handtecken för att visa henne var hon ska sätta sig. Snart nog kanske jag kan utesluta det, återhoppet är bra, inget att klaga på där. Det blev inte så långt pass, vi var tre stycken med sex hundar som skulle få lite allihopa. |
© Mona-Stina Hallin, Kennel HaMoSti