Träning med Alice 2006

28/9
Lydnad på klubben.

I dag gick jag först och främst igenom hela lydnadsettan med kommendering, ingen godis varken under eller efter momenten utan bara uppmuntrande ord och omklappning. Det blir tråkigt att sitta och vänta, både för hundar och oss människor om man ska köra igenom alltihopa så därför tog vi bara tre moment i taget och byttes om.

Linförighet är det länge sedan jag tränade men den gick alldeles utmärkt. Några sega sättanden men jag är helt nöjd ändå, hon varken sackade eller fastnade på luktställen.

Fria följet gick likadant, riktigt bra. Går hon såhär på lördag får jag högre poäng än jag någonsin fått på en tävling. Det skulle vara skoj.

Läggandet gick efter första korrigeringen riktigt bra, inte skitsnabbt som jag vill ha det men hon lade sig genast på mitt kommando. Som belöning fick hon rusa till bänken och hämta godis hos Gullis. Sen förstörde jag alltihopa genom att försöka få till det ännu bättre... mitt jäkla arsel! Naturligtvis blev det sämre och för att muntra upp Alice innan hon fick vänta vid staketet gjorde jag en inkallning och var jätteglad... man måste sluta positivt.

Efter väntepausen gjorde jag ställandet, hon trippar ett par tre små steg alldeles som för att rätta in fötterna, det bryr jag mig inte om. Återgången var perfekt, hon står snyggt och väntar tills jag ber henne sätta sig.

Att hoppa när matten springer med är inga som helst problem, hon hoppar på mitt kommando, tidigare innan jag tränat på tvåans hopp hade hon en tendens att vänta tills jag rörde på mig själv.

Efter ännu en paus provade vi rutan igen, tre gånger från tre olika håll. Sista gången ställde hon sig fint och väntade på att jag skulle öppna burken, det resulterade i att hon fick allt som fanns kvar i den.

Framförgåendet utan dragning, här knäpper jag med kopplet och förbereder henne på vilket moment vi ska göra.

Och se så fint hon går ut, naturligtvis berömmer jag henne när hon gör det så bra.

Till och med ställandet i slutet av sträckan, utan att vända sig om. Duktig tjej! Bakom ryggen håller jag en skinnstump som jag kastar över hennes huvud framför henne, som belöning kampar vi med den. Andra sträckan åt motsatt håll gick lika bra och när hon gått hela vägen låter jag henne springa till Gullis och hämta godis, något ställande brydde jag mig inte om.

Apportering, kryp och fjärrdirigering tragglade vi lite. Jag får själv nästan panik och blir frustrerad när vi tränar fjärren... hur fan ska då inte stackars Alice känna sig?

26/9
Lydnad på klubben.

Jag körde linförigheten först med samma beslutsamhet som tidigare och Alice gick faktiskt riktigt bra, jag är jättenöjd, så som jag tränar det nu var tydligen vad min sothöna behövde. Det känns så bra.

Läggandet provade vi en ny variant av men det måste vi ge lite tid, hon är lite trög och förvirrad ibland men jag tänker ge det här sättet en chans så får vi se hur resultatet blir. Hur jag gör berättar jag senare om det fungerar. Något måste ju funka och jag måste få till det innan fjärrdirigeringen som kommer i tvåan.

Apporteringen gick bra, jag låter henne sitta en bra stund med apportbocken i munnen innan jag tar den bara för att hon inte ska tro att momentet är slut när hon satt sig på rätt ställe.

Det jag är allra mest nöjd med i kväll är faktiskt framförgåendet, så här fint gick hon ut... utan dragning. Två gånger till och med, mattehjärtat svällde och Alicen fick rusa till Gullis på bänken och hämta falukorv.

Rutan fortsätter vi med på samma sätt som tidigare, hon stannar nu stående i rutan på mitt kommando. Jag vet att hon står och väntar på att jag ska komma och öppna burken som det ligger korv i men momentet är ju som sagt bara i början ännu.

Mycket nöjd var jag med min sothöna i dag igen. Nu är det tävling i Varberg på lördag, jag har inga stora förhoppningar men jag kommer aldrig att ge upp träningen och tävlandet. Blir det inget mer första pris i ettan i år så struntar jag i det och går på tvåan nästa säsong... måste bara få till  fjärren först, (plus lite andra justeringar). 

23/9
Lydnad på klubben.

Gick in på planen med samma intentioner som sist, här ska minsann inte daltas längre, hon vet vad jag vill och jag tänker inte muta mer. Det fria följet var lika bra som förra gången, det hänger tydligen på mattens attityd. Det kändes jättebra, jag gick långa sträckor med halter och vändningar i olika tempon och hon gick med fint hela tiden. Jag behövde inte korrigera henne en endaste gång.

Rutan körde vi i dag igen, det gick relativt bra, man kan inte säga ännu eftersom det momentet är i inledningsfasen men jag fick henne förstå att hon skulle stå upp när hon kommit fram till rutan i alla fall. Godisburken är en mycket bra dragning.

Hoppet börjar arta sig, i alla fall så länge det står en pinne på motsatta sidan som dragning. Pinnen är oladdad men jag låtsas ladda den. När Alice hoppat över och går mot pinnen rusar jag fram och belönar henne, sätter henne och går tillbaka till motsatta sidan. Återhoppet är inga som helst problem.

Fjärrdirigeringen gick trögare än trögt, Alice lägger sig men det tar en evig tid för henne att komma ner, när hon sätter sig upp blir det bara halvvägs, inte snyggt och prydligt som jag vill ha det... hon vet ju att hon strax ska lägga sig igen. Jäkla hund... jag får fundera ut hur i helsike jag ska få till det momentet. Jag blir så less, vi har trälat och trälat med det här förbannade läggandet i snart fyra år. Usch!

Inkallning och apportering gick bra men det jag är allra mest nöjd med i dag var framförgåendet. Jag hade bestämt mig att om hon inte gick ut utan dragning skulle jag ta tag i henne och be henne skärpa sig, hon vet vad "Före!" betyder och nu är det dags att ställa krav. Jag fick mitt tillfälle att korrigera, byggde sedan upp henne igen och gjorde om alltihopa, då gick Alicen ut och jag lät henne gå ungefär 8-10 meter innan jag bröt och lät henne springa till Gullis på bänken och få godis. Jättenöjd blev matten.

22/9
Spår på stubbåker.

Det är ju upptaget vi ska träna så själva spåret blev inte så långt, i form av ett appellspår men lite längre sträckor.

Upptaget var perfekt, Alice gick rakt ut och kollade av en meter åt vänster sedan vände hon och tog spåret åt rätt håll... matten berömde och var glad.

Inga problem med varken pinnar eller vinklar, bara lite tveksamheter exakt på det stället hon brukar strula. Undrar vad som ligger begravt där, något är det som stör henne helt klart.

Resten finns absolut inget att klaga på, det gick som på räls. Matten är jättenöjd, hon kan ju om hon vill... sothönan.

21/9
Lydnad på klubben.

Jag var fast besluten att ställa krav på Alice i dag, om hon sackade på fria följet eller segade på något annat moment skulle jag ta tag i henne och be henne skärpa till sig, naturligtvis skulle jag bygga upp henne genast och vara go och glá direkt efteråt.

Med bestämda steg gick vi ut på planen och körde fritt följ, jag gick och gick för att provocera fram positionsväxling eller att hon skulle sacka. Långa sträckor och helomvändningar... Alice gick som en pärla, jag fick inget tillfälle att korrigera i det momentet. Typiskt, däremot fick hon springa till Gullis och hämta godis när hon var klar.

Testade rutan, den kommer ju redan i tvåan efter årsskiftet, vi har provat förut men då har vi kommenderat dom att ligga... det ska dom inte göra utan stå, läggandet kommer först i trean. Mycket bök hade jag innan Alice förstod riktigt hur jag ville ha det och så här glad blir matten när hundskrället äntligen fattar. Nu återstår att se ifall hon kommer ihåg det till nästa gång.

Framförgåendet gjorde jag först två gånger med pinndragningen, det är inga problem efter en paus och något annat moment provade jag utan dragning. Alice går inte ut, då kör jag med det jag bestämt mig, att läsa paragrafer och berätta att jag inte tolererar något fjant... då går Alice ut. Alice vet vad "Före!" betyder och nu är det faktiskt dags att hon gör det utan mutor. Basta!

Att hoppa över hindret mot en pinne är inga problem...

Tji fick hon! Pinnen var oladdad, det är därför hon lipar åt mig. Jag har bara låtsats att preparera pinnen för att få ut henne från hindret, jag går fram och belönar samtidigt som jag sätter henne i rätt riktning. Därefter återgår jag till andra sidan och kallar in henne, det är inga som helst problem för Alice att hoppa tillbaka.

Det kändes så jäkla bra på träningen i dag, jag är så nöjd med både mig själv som kan bli arg på henne när hon "ballar ur" och att jag klarar av att vända på en femöring och peppa upp henne genast igen. Att låtsas bi arg på Alice går inte, hon genomskådar mig direkt, hon har provocerat tills jag blivit skitförbannad och då har jag inte kunnat berömma henne när hon gjort rätt. I dag fixade jag det... fast så många gånger behövdes det inte.

19/9
Ett kort spår, det är upptaget jag vill träna, tre små pinnar + den långa på slutet. Två vinklar och spåret var lagt av Gullis.

Första påsläppet går hon rakt ut och över spåret, vänder sedan och snurrar bakom mig. 

Jag flyttar mig lite längre fram i spåret och gör om påskicket men först har jag talat om för henne att skärpa sig lite. Nu går hon rakt ut och tar spåret hur fint som helst.

Första sträckan med en pinne går bra, likaså vinkeln, den tar hon utan problem och spårar fint fram till andra apporten. När jag kommenderar "Spår!" igen får hon problem, hon vill vinkla genast men jag vet att Gullis inte vinklat där, hon snurrar och snurrar så till sist tar jag in henne och släpper på igen... då går det bättre.

Resten av spåret går som på räls så där har jag inget att klaga över.

Det är väl själva tusan att hon ska behöva ha en korrigering innan hon gör vad hon ska.

18/9
Fältspår på stubbåkern vi har använt oss av de senaste gångerna. I dag hade jag hela fältet till förfogande och lade ett riktigt lägrespår, jag mätte noga och droppade sju små och den stora slutapporten. Spåret låg ungefär 50 minuter.

Upptaget fick jag göra flera gånger innan Alice verkade förstå vad vi höll på med, till slut tog jag tag i henne och bad henne skärpa sig så tredje skicket gick hon ut fint i rutan och tog det klockrent åt rätt håll. Ett "Bra! Duktig tjej!" gav jag henne så hon skulle märka att jag var nöjd med henne.

Första pinnen, vinkeln och nästa pinne gick alldeles utmärkt men vid andra vinkeln fick hon problem. Hon snurrade hej vilt flera varv och tog sedan upp ett spår men tappade bort det, jag visste hur spåret gick men eftersom det var på fält var jag osäker exakt var det gick. Hon trasslade vidare och hängde upp sig mycket på de ställen de stora halmbalarna legat. Till sist tog jag in henne, bad henne skärpa till sig och skickade henne på ett nytt upptag mot den riktning jag visste att spåret gick. Hon gick rakt ut, tog spåret och fortsatte som om inget hänt. Resten gick som på räls ända fram till slutet.

Strulet i början resulterade i en pinne kort. Konstigt att det alltid ska krångla just där på det stället, jag kan inte begripa vad det beror på.

Om jag är nöjd? Ja, ganska. Inte riktigt med upptaget och tjabblet mitt på men för övrigt tyckte jag att hon gjorde det bra.

Efter att jag käkat gick jag ut i trädgården för att köra lite lydnad, mest för att kolla hur pass hon kunde koncentrera sig efter att bara fått vila ungefär en timme. från bilen hämtade jag lite attiraljer.

Fritt följ som inte gick något vidare, hon släpade men jag tog tag i henne och bad henne skärpa sig då gick det bättre. Jag har fått rådet att inte mesa med henne utan kräva att hon ska gå bra... hon kan ju om hon vill.

Likadant med läggandet, hon vägrade lägga sig två gånger men när jag tagit tag i henne och sagt till med "stränga rösten" och genast byggt upp henne igen gick det bra. Resterande moment fick jag göra likadant med men jag vann till slut och var riktigt nöjd med resultaten.

Men å andra sidan, vem kan koncentrera sig när det tassar så nyfikna åskådare så nära inpå?

Även fast momenten gick lite si och så är jag nöjd, inte riktigt med Alice och hennes prestation utan med mig själv. Jag fick tillfälle att korrigera henne ordentligt och kräva att hon gjorde som jag ville. Naturligtvis bygger jag upp henne genast efter korrigeringen och visar att jag är go och glá igen. Det ska nog ordna sig om jag lägger manken till.

12/9
Uppletande på klubben.

Fyra föremål i en relativt stor ruta, Alice fick börja. Första skicket tar hon in första föremålet. Jag kommenderar henne att sätta sig vid min sida innan jag byter mot en godbit.

.

Alice är taggad, rivstartar när jag skickar henne andra slaget...

... även det kommer hon rusande med...

... och avlämnar snyggt och prydligt.

Tredje skicket, snabbt ut och hämtar ett föremål längst upp i vänstra hörnet, det avlämnas på samma fina sätt.

Fjärde skicket går lite långsammare, hon virrar lite i rutan och jag kallar in henne till min sida. Efter lite omklappning och uppmuntran skickar jag henne för att hämta det fjärde föremålet.

Inte riktigt samma tempo som i början men fullt godtagbart och efter en kort stund känner hon tennisbollen bakom ett träd. Hon tänker inte komma in med den så jag får peppa henne och backa en hel del för att trigga henne. Jag tar emot bollen framifrån, bryr mig inte om att böka med att sätta henne vid sidan. Jag är så nöjd att hon över huvud taget tog den, hon är inte så förtjust i tennisbollar.

Mycket nöjd är jag med hennes jobb, så här snyggt och snabbt har hon aldrig utfört uppletandet.

7/9
Ett ganska långt spår på stubbåker i kraftig vind, spåret har legat lite drygt en timme.

Alice går snett mot spåret i rätt riktning på upptaget men vänder och kollar av ordentligt att hon går rätt, jag lägger in ett "Bra!" när hon spårar rakt i kärnan. Jag ser tydligt på henne att hon hittat rätt, tempot ökade liksom.

.

Första sträckan är lång och på den ligger två pinnar som hon plockar upp och ger mig, strängarna av gammalt halm som bonden inte tagit reda på stör henne inte alls. Alice spårar mycket säkert och målmedvetet.

Första vinkeln är inget problem och nästa pinne hittar hon också.

Så nöjd jag känner mig där bak i linan, min spårhund har kommit tillbaka. Det här känns bra inför helgens tävling.

Man ska inte ropa hej... Nästa vinkel går bra den med och mitt på sträckan börjar hon snurra, jag vet att det är en pinne här någon stans men hon lyckas inte hitta den utan spårar vidare.

Nästa vinkel, sträcka och pinne likadant, hon snurrar och söker efter apporten men hittar den inte så hon fortsätter spåra och tar sista vinkeln.

Slutapporten stannar hon vid och väntar in mig.

Naturligtvis får hon sin kattmatsbelöning, jag tycker hon har gjort ett bra jobb. Riktigt nöjd är jag väl inte men det märktes på alla hundarna som spårade i dag att det var svårt. Gör hon inte bättre ifrån sig på söndag kommer vi inte ens att få vara med på lydnadsdelen. Det återstår att se.

5/9
Lydnad på klubben, kvällsträning med många ekipage på planen.

En platsliggning tillsammans med alla de andra hundarna som tränade i kväll, Alice ligger längst bort till vänster och Elli på högerkanten. Jag lägger gärna så långt bort från Elli som möjligt eftersom hon är van att göra plats med henne. Oftast hamnar Gullis och jag på ytterkanterna vilket är synd, jag vill gärna träna med en okänd hund på båda sidorna. Fyra minuter bakom planket stod både Gullis och jag, våra hundar låg så fint hela tiden, duktiga tjejer.

.

Framförgåendet går som vanligt alldeles utmärkt när det är dragning, på söndag får jag se resultatet... går hon ut om dragningen inte finns?

Det fria följet var jättebra i dag, hon satt som en smäck vid vänsterbenet. Gullis kunde berätta att hon tittade bort någon gång men positionen ändrades inte alls. Jag var jättenöjd och tragglade inte alltför länge.

Övriga moment finns inget att orda om annat än apporteringen. Första gången gick bra med i långsamt tempo, därför ville jag göra om den. Andra gången var det något väldigt intressant som luktade på planen så jag hämtade bocken själv och gav henne en reprimand. Sista gången skärpte hon till sig och fick sin belöning.

Här har jag tagit Elli till hjälp vid ljudgivningen, jag tittar på Alice och kommenderar "Skall!", Elli skäller som en galning. Jag belönar Elli ljudligt och ger godis, Alice glor och ser ut som en fågelholk. "Får hon mina godisar?"

Jag upprepar samma procedur flera gånger, Alice gör allt hon kan komma på för att få en godisbit, lägger sig, hoppar på mig... allt utom att skälla. Elli får belöning efter belöning för sitt skällande... Alice fattar noll. Till slut kommer ett skall och matten blir överförtjust.

Att det ska vara så svårt att få henne skälla på kommando, annars, när man inte vill så gafflar hon minsann jävlaranamma. Så här fick jag Zsa-Zsa att skälla med Danni och Kims hjälp... hon blev faktiskt riktigt duktig till slut. Det gäller väl bara att ligga i, vi har ju tid på oss eftersom momentet inte kommer förrän i högre klass.

1/9
Lydnad på klubben.

Alla moment som ingår i Lkl II och lägre körde jag igenom, på den nivå vi ligger förstås.

Framförgåendet gick som vanligt bra när jag har dragning, på bilden tar hon frolic-belöningen som sitter på pinnen.

Alice var mycket duktig i dag, även läggandet under gång gjorde hon ganska snabbt, i alla fall så jag blev nöjd. Fjärren står jag fortfarande en meter framför bara men snart nog kanske jag kan öka en halvmeter i alla fall.

Hoppet gjorde jag som sist, en targetpinne laddad med godis för att få ut henne, därefter går jag fram och sätter henne och återgår till ursprungsläget och låter henne hoppa tillbaka. Förhoppningsvis trillar tioöringen ner och hon går ut ordentligt innan hon sätter sig.

Syns det att jag är nöjd med dagens träning?