April-07

14/4
Nu har sommaren kommit jäklar anamma, våren hoppades över fullständigt. I morse när jag tog min vanliga runda tänkte jag bege mig uppåt skogen som omväxling mot fältet, när jag kommit en bit släpper jag Alice och låter henna göra ifrån sig innan Inez kommer som en katapult. Alice trippar på men så tvärstannar hon och fastnar vid något som för mig på håll ser ut som en sten. Mycket tveksam såg hon ut.

När jag kommer fram rör stenen på sig, det var en liten kalv som låg utanför hagen, vilken tur att jag inte släppt Inez hon hade skrämt slag på den stackaren. Klas körde dynga på sin åker så jag begav mig dit och berättade att han minsann hade en liten kobäbis på villovägar men det var ingen fara sa han.

Senare när jag skulle åka för att träffa Gullis körde jag upp och tog bilder på kalven, den var så söt men att sätta örhängen i spädbarn tycker jag är onödigt. När jag sträckte mig fram för att klappa den reste den sig upp och sprang in i hagen. Något större fel var det inte på den.

Årstiden säger vår men temperaturen säger sommar, jag hade jacka på mig men märkte att det skulle bli alldeles för varmt... fram med västen. Vitsipporna har nyss kommit men de försvinner tyvärr alldeles för fort.

Gullis och jag for till en bokskog vi aldrig varit i, jag ville prova spåra här eftersom jag ska tävla på lördag just i bokskog. Vi hittade ett bra ställe, snart blir det en skir grönska på träden och då är det som allra vackrast... men hu så jobbigt att lägga spår i den kuperade terrängen.

När spåren var lagda var vi tvungna att pusta lite, medhavd fika satt gott. Gullis tog med sig en liten pinne på skon, kanske den gjorde att hon torkade snabbare... hon hade gått ner i ett kärr när hon lade mitt spår.

Den här skogsinvånaren var nog mäkta förvånad över besöket i hans skog, där brukar inte bilar, hundar och tanter vara annars.

Elli och Sanni väntar på att få spåra, avundsjukt ser de hur deras matte stoppar munnen full. Mina hundar sitter i bilen, jag har parkerat i skugga.

För första gången skulle Inez spåra i bokskog, det är svårt men ska bli spännande och se hur hon löser det. Inez tar upp spåret själv utan kommando, hon vet vad som väntas av henne när selen sitter på...

Bra tempo har hon, hon spårar så fint mitt i kärnan... men hon plockar inga pinnar.

Slutpinnen hittar hon och Gullis uppmanar mig att ge henne kattmaten, jag tänkte snåla med den eftersom tre små pinnar fortfarande ligger kvar i skogen men hon har ju spårat och motivationen är hög så jag gav mig där. Som Gullis sa så har hon lite problem med pinneriet även när vi spårar på fält. Men att spåra i bokskog klarade hon galant.

Gull-Marie hade hand om min kamera när jag spårade, när man kommer hem vet man aldrig vad som finns på minneskortet, tydligen tyckte hon den här avbrutna boken var fin.

Själv tog jag en bild på något som säkerligen varit en backstuga för länge sedan.

Så var det då Alice´s tur att spåra, hon är ivrig men jag håller igen i linan, jag vet att spåret är långt. Efter cirka hundra meter gör Alice en U-sväng och kommer tillbaka nästan där vi startade. Jag är beredd att ge upp men efter att ha vilat lite provar jag igen, nu går det bättre, där hon förut ville gå tillbaka vinklar hon fint och hon spårar på bra i lagom tempo. Vi hittar två pinnar och i det omtalade kärret som Gullis plurrade i vinklar Alice och dricker vatten, därefter hittar hon inte spåret. Jag försöker gå tillbaka dit där hon vek av för jag tvivlar på att Gullis vinklat mitt i det blöta, känner jag henne rätt har hon satt fart på långbenen till torrare mark fortast möjligt. Alice hittar inte spåret så vi bryter där. Så kan det gå, vi får hoppas att det går bättre på lördag.

Efter bokskogen for vi till Björkasjön, den ligger alldeles i närheten av där jag bodde förut, lite kändes det i hjärtat för här har alla mina tre andra hundar badat många gånger.

Stackars Elli fick ha spårlinan på sig för att hon inte fick simma, Gullis vill att magen ska läka lite mera först. Här är det långgrunt, det visste jag och det var därför vi for hit för att Elli i alla fall skulle få svalka tassarna.

Dom här tre nöjde sig inte med att plaska i strandkanten.

Mycket träd har rasat i skogen och skogsarbetare håller på att ta reda på virket, de hade parkerat sina maskiner på badplatsens parkering. Sanni försöker släppa den ena lös, hon tycker att alla ska springa omkring och leka. Hon vet hur det känns att sitta uppbunden vid ett träd och tycker lite synd om maskinen.

Inez var med från början men tröttnade fort...

Sanni inser strax sin begränsning och ger upp hon med.

Två bästa kamrater badar lite mer i stället.

Alice njuter, hon simmar inte så mycket men hon gillar att gå och skopa vatten, precis som Gullis gamle Kim gjorde.

En jättehare kommer flygande och gör en lekinvit, vilket inte alls uppskattades, Alice vill ha lugn och ro.

De små for som skållade troll och jagade varandra, en skön dag har vi haft... både hundar och tanter.