April-06
29/4 Det blev ingen skott-träning, skytten var och tävlade någonstans men vi var med på en platsliggning i alla fall, det tränar vi ju inte så ofta med andra hundar och jag var noga med att inte lägga Alice bredvid Elli. Tre minuter låg de utan problem, jag stod bakom planket ungefär halva tiden utan att Alice reagerade. Så skönt att ha en hund som är trygg i det momentet. Eftersom det inte blev något skjutande for vi hem till Gullis där det serverades frukost, det blev den andra för mig men eftersom jag äter så lite på morgonen smakade det bra med lite rejälare äggfrukost nu när vi redan varit ute. Hundarna roade sig i trädgården en stund under tiden vi funderade på vad vi skulle göra med resten av dagen.
Elli och Abbe är riktigt goda vänner och leker gärna tillsammans.
Jag tror att Elli kommer sakna den lilla killen när han åker till Frankrike nästa helg.
"Gör så här Abbe, så ser du riktigt farlig ut och har vi tur skickar dom hem dig igen."
Inez passade på att vila på altanen, hon har större behov att sova än Abbe. Vi for till skogen för att spåra med hundarna och eventuellt ett uppletande och for till ett ställe klubben haft spårtävlingar på tidigare, där la vi också Ellis allra första motivationsspår när hon var liten. Gudrun hade härjat så vi skulle inte få ut några längre spår så vi gick en promenad i stället. Hundarna härjade och hade hur trevligt som helst.
Abbe är den gladaste och lyckligaste lilla hoffekille man kan tänka, livet leker.
Inez vill ha samma pinne som Elli, Elli vet precis hur små valpar ska behandlas.
En bonusbild bara för att hon är så jäkla söt, min lilla Inez-gumma. Vi beslöt oss för att fara till ett annat ställe och titta om det skulle räcka till spår men när vi kom fram nöjde vi oss med att göra uppletande med de stora och Abbe, Inez fick ett spår som gick kanon. Om spår och uppletande kan ni läsa i träningsböckerna. Efter att hundarna jobbat gick vi en sväng i den nya skogen och upptäckte att vi får ut en hel del spår här, hit ska vi åka i sommar när Hillevi med flock kommer och hälsar på. Det var ganska öppet och mossigt, inte så värst kuperat så det var ett alldeles perfekt ställe.
Sådana här gillar jag inte, oftast står ett foderbord i närheten. Snacka om att luras.
Alice gillade den nya skogen, hon skötte sig bra, inga tjurrusningar mot Elli. Efter skogsturen for vi hem till Gullis för att äta middag, Milan hade fiskat och middagen stod praktiskt taget på bordet när vi kom hem. Efter att hundarna fått välbehövlig vila tog vi ett kort lydnadspass på klubben, det står det också om i träningsdagböckerna. Precis när vi tränat klart började det att regna, det håller fortfarande på. Vi har i alla fall haft en jättehärlig dag, det tror jag mina hundar också skriver under på, de kommer sova sött så det blir lugnt och skönt i kväll.
28/4
Hårda tuffa lekar mellan hoffar.
Alice blir skitsur om hon inte ligger först.
När hon hinner ifatt tar hon tag i svansen, typiskt Alice.
Tilltaget uppskattas icke!
Vilket Alice struntar högaktningsfullt i och parerar undan. Leken blev kort men väldigt intensiv, Alice orkade inte så länge utan kroknade ganska snart eftersom hennes kondis inte kommit ifatt ännu. Att de ska få råkas igen är ett som är säkert. Efter besöket på klubben for vi till Ringsegård, nu hade Alice röjt av det värsta springet i benen och kunde ta det lite mer på Ellis villkor.
Alice och Elli drog genast ut i vattnet.
De små höll sig på närmare håll.
Den uppspolade tången luktade intressant
Bastuholmen får vänta till en annan dag. Det var inte alls mysigt vid havet i dag, solen sken men det blåste något så infernaliskt så turen blev inte lång. Tillräckligt lång i alla fall för att alla fyra hundarna skulle skita ner sig så pass att middagsmålet fick ätas ute i trädgården, helt onödigt att dra in all sand och gegga på Gullis mattor. På vägen hem slank jag in på Lantmännen för att köpa krukväxter till mina fönster, dom har en benägenhet att dö under vinterhalvåret. Mycket på grund av att elementen går för för fullt när vi eldar, de enda som tycker att det är varmt i det här dragiga huset är just mina fönsterträd. Jag vattnar och vattnar men de torkar ur på ett nafs. Jag fick inte med mig några krukväxter när jag gick ut... men däremot något annat fint. De ska egentligen inte vara inomhus men jag kunde inte låta bli dom och någonstans ute ska jag väl finna plats åt dom. Det är för övrigt min favoritblomma... och dom är vita, jag har bara röda i trädgården.
"Jag vill bara sitta hääär och lukta på blommorna."
27/4
Tjalle har jobbat hårt, inte nog med att
han fångat tio möss Fortfarande experimenterar jag med kameran och här är beviset till Tapio att den även klarar av att få mina katter på pränt. Det som gör mig så nöjd är att den här fungerar mycket bättre än den gamla inomhus, färgerna blir precis som dom ska vara.
Han är bra söt den röda...
Trissan ser inte heller så dum ut, jag gillar hennes högra öga. Inte mycket har hänt hos murar´ns de senaste dagarna mer än att vårens intåg gör att jag ser hur väl det behövs städas. I går skurade jag bastun och rummet valparna bodde i, det har lagts åt sidan för att det är så jäkla tråkigt att skura. Nu skulle jag fått besök från Frankrike i helgen, Abbes nya matte skulle komma och hämta honom och hon skulle få sova i bastun. Nu visar det sig att hon inte kommer förrän nästa helg. Attans! Jag har städat i onödan, fast det är skönt att ha det gjort, nu slipper jag nästa vecka. I dag är det köket som fått sig ett lyft, fönsterputsning och byte av gardiner. Stolsdynorna är bytta till färg som går ihop med resten av köket men mattorna väntar jag med att byta tills fransyskan kommer. Risken är stor att valparna fläckar ner de nya, jag vill ha rena fina mattor när jag får besök. Dom har legat i förrådet i över en månad, dom kan ligga en vecka till.
Julgardinerna borta, dessutom ser man ut genom fönstren.
Det är vår, bevisen skuttar i Vivis fårhage, flera små lamm.
Fler bevis på att våren är här, nytt sprött grönt tittar upp i det bruna från i fjol.
24/4 Nu blev inget spårande av, vi var lite lata och beslöt att låta hundarna bara vara hundar i dag. En lång tur över fältet ner till Ätran i den sköna vårsolen smäller lika högt för både stora och små hundar.
Ett flygande lejon försöker hinna ifatt de svarta poffarna.
Den matglade Abbe väntar in hon som har fullt med godis i fickorna. (Läs Gullis)
Test av kameran på Vivis hästar, de befinner sig på minst 150 meters avstånd.
Härlig jaktlek, dessa befann sig också på väldigt långt avstånd. Fasiken vilken kamera!
Nere vid Ätran rusade genast de stora i, dom har varit med förr men de små verkar lite tveksamma. Ska vi verkligen våga?
Jojomensann! Här var det betydligt lättare att komma i än vid Mossjön i lördags.
Inez följer gärna sin mamma hack i häl, vilket den nu lite ömmare modern accepterar mer och mer så länge barnet inte krafsar under magen.
Det som hittas på stranden måste undersökas.
Två allra allra bästa vänner...
... fast Alice kan inte låta bli att retas lite då och då.
Inez gräver efter sandorm... eller nåt.
Och Abbe vill ha Ellis fina pinne, Elli behåller den dock själv.
En blöt söt badanka... fast hennes syster,
som är en Anka, bor låååång bort. Vår promenad tog nästan två timmar, det var två väldigt trötta småvalpar som trippade med hemåt igen, Inez lade sig ner i gräset direkt hon kom innanför grinden. Efter att maten serverats ute för alla hundarna slocknade de två små direkt. Gullis och jag satt för första gången i år ute i trädgården och fikade med det sedvanliga korsordet. Katten Tjalle är inte så hågad att gå ut, så fort han får chansen smiter han in genom dörren igen men nu när vi satt ute gick det bra, han var tryggt utom räckhåll utanför hundarnas stängsel. Lite skönt tror jag faktiskt att han tyckte det var utsträckt på gräsmattan jagandes diverse små flygfän. Han klättrade till och med upp i det lilla japanska körsbärsträdet för att visa sin matte att han minsann är en helt normal katt.
Inte det största trädet murarträdgården har att bjuda men dock ett träd.
Fast så spännande här uppe var det egentligen inte.
Lika bra att hoppa ner igen, tur att det inte var ett jätteträd. Att vi blev lite kalla om baken, där vi satt, kändes inte förrän vi reste oss upp men vi har haft en skön och avkopplad dag. Varför stressa och känna en massa tvång över utebliven städning inför stundande frankrikebesökare... jag hinner, det är ju en dag i morgon också.
23/4 Hundarna rasade i trädgården, många bilder blir det i dag eftersom jag ville prova nya kameran, den är så jäkla bra jämfört med den gamla. Den andra hade lite tidsfördröjning från det man klickade och till att det blev en bild vilket gjorde att ögonblicket man ville föreviga redan passerat. Med den här nya får jag det jag fotar, dessutom tar den snabbare intervallbilder.
Alice och Elli lekte fint, ofta vill Alice leka lite tuffare än Elli.
Elli ser farlig ut men det är bara på låtsas.
Alice passar på att nypa till i förbifarten.
Det skulle hon inte gjort, Elli kontrar med en rak vänster.
Abbe ska inte vara sämre än sin mor, här är det stackars Inez som råkar illa ut. Bilden på Abbe och Inez har Gullis tagit, jag var ju tvungen att visa henne hur min kamera fungerar så hon kunde fota under träningen sen. Efter middagen åkte vi till klubben för lydnadsträning, alla fyra hundarna gjorde jättebra ifrån sig, jag tror att Gullis var lika nöjd med Ellis prestationer som jag är med Alice och Inez.
Bonusbild på Lillhönan bara för att hon är så söt.
Fast det är jobbigt att tränas upp till brukschampion och att vara fotomodell.
Lägg av nu med den där svarta saken, jag vill vara ifred och vila.
Men tröttare än att hon orkar vara med på godisletande är hon inte. Det var första gången för valparna och de var mycket flitiga med sina nosar.
Tankarna går i dag till Lillebror, han skulle
blivit elva år i dag om han fått vara frisk och levat. Min vackra stora gula
hund.
23/4 Resans mål var Bolmsö, ett besök hos brorsan Attis och morfar Chaplin. Valparna fick vara ute först och röja själva efter att ha hälsat på sin morfar, det kan bli mycket för en gammal man med tre små marodörer hängande i öron och bakhasor.
Attis visar gärna sina domäner för de besökande syskonen.
Att Inez är släkt med Chaplin finns inga tvivel till.
Inez vill inte vara med i grabbarnas bustag.
Lika bra det, två mot stackars Attis hade blivit lite jobbigt.
Han har fullt sjå med broder Abbe, fast det är inte så farligt som det ser ut. Bara kul!
Inez skuttar för sig själv och övar momentet hopp. Efter en kortare runda med valparna och mycket fotograferande var det så Chaplin och Alice´s tur att röja runt, Chaplin har alltid gillat Alice och bjuder gärna upp till jaktlekar.
Den gamle, över tio år, far runt och härjar som en liten valp.
Hur han än försöker så får han inte tag i en flygande sothöna.
Chaplin är så vacker, jag gillar hans färger och härliga päls.
Hans "sambo" Nelli går inte heller av för hackor, grå om nosen med ålderns rätt. Resan tillbaka till Gällsås gick inte utan missöden. I några veckor har jag hört något som "flipp-flappat" när jag kört bilen, det hände sedan Gullis och jag varit vid "Kedjan". Jag trodde att en grankvist eller nåt fastnat under bilen och flirpade runt när jag körde. "Flipp-flappet" har övergått till ett annat konstigt läte som bara hördes när jag körde på guppig väg, ett ljud som lät som om underkjolarna på bilen tog i, därför började jag fundera om det varit stötdämparna som började ta slut. Innan jag satte mig i bilen på Tapio och Maritas gårdsplan ser jag något konstigt under bilen... det var avgasröret som nästan släpade i backen. Nåja, tog jag mig hit så kan jag väl ta mig hem var min tanke. På färjan över till fastlandet ringde jag Erlandsson och berättade hur det stod till och jag hann inte mer än någon kilometer så hör jag hur det släpar i asfalten. Det var bara att stanna... och vad gör jag då i en sådan här situation? Jo, jag ringer stackars Erlandsson och beklagar mig... som om han skulle kunna göra någonting som befinner sig tio mil därifrån. Det enda råd han kunde ge mig var att binda upp avgasröret på något sätt och ta mig hem så han kunde laga det.
Bättre brödlös än rådlös, har man flera hundar i bilen betyder det att man även har en massa koppel. Så här körde jag den sista biten med röret fastbundet på två ställen. Det ser nästan ut som en skorsten. Väl hemma har Erlandsson fixat till det, jag som trodde jag skulle få vara utan bil ett par dagar. Ibland är dom bra att ha dom där karlarna i alla fall. Att jag tog en Bolmsötripp i dag var ju att Lina skulle prova sin balklänning men det var inte det enda anledningen. Nä, Tapio har ordnat en ny leksak åt mig och det är därför jag lagt in så många bilder i dagboken i dag. Kolla bara.
22/4 Vi började med att åka till skogen, vid "Kedjan" för att spåra med alla fyra hundarna, vilket ni kan läsa om i respektive träningsböcker. Att spåren inte gick så bra för de vuxna hundarna skyller vi på spår av grisar, vilda grisar närmare bestämt. Vi såg redan innan vi la spåren att dom hade bökat på många ställen, i vissa bökområden hade någon till och med lagt ut mat. Frön och gryn, potatisskal och morotsbitar, exakt sådant man skulle lägga i grishinken till tamsvinen, i Krångede där jag bodde i tonåren. Att vildsvinen även härjar här gör mig lite ledsen, det finns inga skogar kvar man kan spåra i, har inte Gudrun förstört markerna så får man vara rädd för fyrbenta odjur. Tydligen får man spåra på fält hädanefter.
Det var första gången småvalparna kom i kontakt med sötvatten som det var meningen att man skulle bada i, de vuxna hundarna visade hur man skulle göra men lite fundersamma var de allt.
"Hörru syrran, ska vi våga hoppa i?"
Abbe tvekade inte alls, flera gånger gjorde han riktiga svanhopp.
Inez vill så gärna men är inte lika modig som sin bror.
Till slut kom hon i i alla fall...
men hon tyckte nog att det var lite blött för hon kom upp ganska snart
Abbe bara njöt
Elli gillar inte att kanadagässen kommer för nära, hon hoppar i för att skrämma dom.
Alice gör en halvhjärtad ansats att hjälpa till men Elli har redan gett upp. Sedan vi fikat for vi tillbaka till stan för att köra lite lydnad, det var MH på klubben så vi höll till vid skjutbanan. Några bilder därifrån kunde inte jag ta, jag hade fyllt kameraminnet under badsejouren, 512 MB kan ibland bli för lite när man vill föreviga någonting. Förhoppningsvis skickar Gullis över några från sin kamera via mailen till träningsdagböckerna. Nu var både hundar och mattar trötta och hungriga, vi for hem till Rådmansgatan för mat och lite vila. Abbe och Inez slocknade som ljus efter att de ätit och även de stora tog det lugnt. Gullis och jag käkade middag och gick igenom hennes bilder, lugnt och skönt med andra ord. Innan jag for hem "Tippade vi på Rasten". Det är tur att Gullis är van att jag talar baklänges ibland och förstår att jag menade rasta på Tippen. Hemma i Gällsås tog jag en skön dusch och därefter har jag tråcklat ihop balklänningen, i morgon blir det en resa till Bolmsö för provning. Lite lek mellan valpsyskon blir det säkerligen också.
21/4 Eftersom besöket på AF gick så fort beslöt jag mig för att hämta mina glasögon som skulle vara färdiga, jag provade dom och allt kändes bra ända tills jag skulle läsa på fakturan... jag såg ingenting med nederdelen. Det retade mig oerhört och det gick inte vinkla skalmarna så jag kunde se. Skit också! Det var bara att prova nya bågar och välja ett nytt par. Nu dröjer det ännu en till två veckor innan dom är klara och jag säger bara det... passar dom inte den gången är det jag som vill ha tillbaka pengarna jag lagt i handpennig och så går jag någon annan stans. Basta! Efter middag och tränig for Gullis och jag till "pojkarna", min hundmat håller på att ta slut plus att Inez vuxit ur sitt babyhalsband. Fina halsband i läder tittade jag på men det är ingen idé att betala ett par hundra kronor för ett halsband som snart måste bytas ut, det fick bli ett billigt ställbart. När hon vuxit färdigt ska hon få ett lika fint som Alice har. Det Alice har värdesätter jag högt, inte bara för att det är mycket snyggt utan för att jag har fått det av Gullis... det är Kims gamla halsband. Det bär vi med stolthet. När vi ändå var i djurtillbehörsaffären passade jag på att köpa en likadan anka som Gullis har, mina valpar gillar den skarpt, den låter när man klämmer på den. Känner jag valparnas "ömma moder" (hör ni ironin?) rätt så får jag passa så den inte hamnar i hennes käftar. Gör den det är fågeln raskt både plocka och urrensad. Färdig för ugnen med andra ord.
18/4 Jag tog ett tag i syrummet, jag har lovat sy en balklänning igen. Det var flera år sedan jag gav det löftet och nu ska balen gå av stapeln och ett löfte är ett löfte. Tyget har legat här i en månad ungefär och i går satte jag saxen i det och klippte till den, en liten utmaning blir det eftersom jäntungen vill ha vissa ändringar från det givna mönstret. Att göra om mönstret är inga problem för mig, det har jag gjort massor av gånger, det har jag oftast bara som bas att utgå ifrån. Det ska bli riktigt roligt att sy en balklänning igen, kommer jag bara igång så är det snart gjort.
Varje gång jag sytt en klänning till en skolbal har jag också fått sy midjeband och fluga till kavaljeren av samma tyg, döm om min förvåning när jag får höra att dessa elever inte får bjuda med sig sina respektive till balen. Det har jag aldrig hört förut, den gången man känner sig som finast och vackrast i hela världen vill man ju vara det tillsammans med den man tycker mest om. Konstiga regler... jag förstår inte. Hur rolig är en bal när man inte får valsa runt med kärestan? I dag hade Gullis och jag ett ärende till Varberg på eftermiddagen, därför for vi till deras BK för rastning och träning efter vår gemensamma måltid. Hur träningen gick skriver jag om i hundarnas respektive träningsdagböcker. Varberg har en fin klubb, inte lika fin som Falkenberg men eftersom jag bor precis mitt emellan båda klubbarna spelar det egentligen inte någon roll vilket håll jag åker åt. Men ska sanningen fram trivs jag bättre och känner fler i Falkenberg men att träna på andra ställen är väldigt nyttigt.
Abbe och Inez gillade de nya tassemarkerna, än så länge kan de gå lösa överallt, de följer snällt med och kommer när man ropar. Koppelträningen får man ändå inte glömma bort, den är så viktig men jag tar den med Inez sen när Abbe åkt. Den som behöver mest koppelträning för tillfället är Alice, hon har fullständigt glömt bort vad det innebär men jag ska väl får ordning på det med.
10/4 Hemma hos Gullis försökte Inez lägga sig att sova men gång på gång blev hon störd av sin odåga till bror. Abbe kan inte koppla av, det verkar som om han har myror i benen och finner inte ro... allt ska han se och vill gärna vara i centrum. Ungefär som Alice fast ett strå vassare. Inez kan ligga utan att bli störd om man går förbi, visst är hon nyfiken men vilar hon så vilar hon. Det ska faktiskt bli skönt när Abbe åker till sin nya ägare, inte för att jag inte tycker om honom, det gör jag väldigt mycket. Han är så charmig och go, fortfarande klumpig på det valpiga sättet men han och Inez börjar bli lite för beroende av varandra... Abbe mer än Inez. Dessutom är dom två olika individer med olika behov, dom behöver sova olika mycket på olika tider, detsamma med kisseriet. Det är så lätt att dra dom över en kam utan att se deras egna behov och det är inte rättvist mot någon av dem. Både Gullis och jag kommer sakna honom när han åker men det är det bästa för honom att komma iväg så fort som möjligt. Han är nu präglad på Gullis och mig, han kommer aldrig i hela sitt liv glömma någon av oss. Säkerligen kommer även Elli att sakna honom, hon leker helst med honom av de små och han söker sig ofta till henne. Det kan bero på att när vi åker någonstans tillsammans med alla hundar brukar Abbe få åka med Elli bak i Gullis bil. Lille Abbe, hoppas han får det bra dit han kommer. I morgon ska vi till veterinären för valpsprutor och ordnande av pass till den lille blonde. Samtidigt ska Erik få kolla Alice högra öra, jag får ingen riktig ordning på det med bara öronrens, penicillin verkar behövas. Det ska bli skönt att få hennes öra kollat ordentligt så det äntligen kan få bli bra.
9/4 Iförd både vinterjackan, som redan blivit undanhängd, och regnbyxor for jag in till stan i alla fall. På vägen in övergick snöandet till regn men som tur var slutade det precis när vi kom till klubben. Att få träffa Figo var roligt, han har vuxit på höjden och var inte lika valpmullig som Abbe fortfarande är. Figo var mörkast i kullen och när han var liten var han i mina ögon riktigt ful men han växte till sig snabbt redan i valplådan och blev så söt så. Att det var han som var alfahane i kullen fanns ingen tvekan om, nu skulle det bli spännande att se hur han var tillsammans med sin matte. Vi började med att rasta valparna i rasthagen på klubben, Figo tyckte det var spännande att träffa sina syskon och de busade runt tillsammans.
"Va´glo´ru på?"
Figo blev lite avundsjuk när hans matte
ville hälsa på Inez och Abbe. När valparna fått röja lite tog vi ut alla hundarna på IPO-planen för lite träning. Man såg att Annelie och Figo redan jobbat en hel del tillsammans, kontakten och samarbetet fanns inget att klaga på. lille Figo följde sin matte så fint. AnneLie har känslan för hund och träning i kroppen, det var mycket tryggt att se och jag kände att Figo hamnat i alldeles rätt hem, det gläder mig. Som uppfödare har man ju ett visst ansvar att placera rätt hund hos rätt förare och jag har gjort det bästa jag kan. Att AnneLie klarar av sin hund tvekar jag inte en sekund på.
Figo har minsann tränat förut, "Sitt" fixar han med bara röstkommandot.
"Ligg" däremot, behövs en handrörelse.
"Raska på med påsen morsan, måste du strula så?"
När vi hade fikat skulle Figo få göra sitt allra första motivationsspår och Inez skulle också få spåra, bäst att underhålla så det befästs. Figo gillade inte att hans matte drog iväg utan honom, jag hade fullt sjå att hålla i honom och att vända honom så han inte såg vart AnneLie tog vägen. När jag så släppte på honom på spåret drog han iväg i en rasande fart men stannade efter en stund och såg sig omkring. Man riktigt såg hur hjärncellerna jobbade, jag stod alldeles tyst... detta skulle han få lösa själv. Efter bara ett litet tag stoppade han ner nosen i backen och drog iväg, inga tveksamheter här inte. En klipsk liten rackare.
Figo tar upp sin mattes spår för första gången.
Ris och eländig terräng är inget hinder.
Där sitter hon, bakom ett träd, med en massa godsaker. Om Inez spår berättar jag i hennes träningsdagbok, ingen idé att upprepa sig. Vi avslutade alltihopa med att släppa lös alla fem hundarna på appellplanen, kurserna var slut för dagen och vi var ensamma på hela klubben. Alice for som en skottspole och brydde sig inte det minsta om sina barn, hon skulle bara terrorisera Elli. Elli däremot föredrog de små men delade sina gracer mellan "barnen" och Alice eftersom hon tjatade så vansinnigt. Figo som fått så många nya intryck och upplevelser på några timmar blev trött, det märktes väldigt tydligt och det var lika bra att låta AnneLie köra hem med honom, dessutom hade det börjat regna igen. Jag tippar att hon får en lugn eftermiddag, den lilla poffen kommer sova djupt efter dagen med syskon och mor.
7/4 När jag kom till Gullis hade hon inte hunnit hem från sin morgonrastning ännu, hon hade sovit dåligt och kommit sent upp i morse. Kaffekalas på kvällen är inte bra för äldre damer, allra helst om dom vet att dom inte kan sova om de dricker kaffe sent. Runt middagstid rastade vi hundarna på klubben och gjorde även ett träningspass, jag har skrivit om det i mina hundars respektive träningsbok, länkar finns i menyn till vänster. (Orkar inte länka här).
Alice gillar apportering. Innan jag for hem, sedan jag lämnat Rådmansgatan for jag till en stor ICA-butik i stan för inköp av mat. Jag ska ha middagsgäster i morgon eftermiddag, Gull-Marie och Milan kommer och käkar med mig. Att Gullis äter här relativt ofta är ingen nyhet men att Milan är med hör till ovanligheterna, det ska bli trevligt att slippa äta middag själv en lördageftermiddag. Erlandsson sitter säkert i samma stund och äter en god trerätters gourmetmiddag, det är honom väl unt, hoppas det smakar. Att han kommer njuta vet jag med säkerhet.
6/4 Hos optikern fick jag en tid för ny synundersökning på måndag, mina nya brillor lämnade jag kvar och går nu med de gamla igen eftersom de nya är oanvändbara. Det retar mig lite och jag känner mig lite besvärlig men betalar man nästan 6000:- för ett par glasögon vill man att det ska vara bra. Basta! När jag ändå var inne i stan blev det naturligtvis ett besök på Rådmansgatan, Gullis lagade middag och därefter for vi till klubben för att rasta hundarna. Inget vidare träningsväder, det kan ni se på bilderna. Synd, jag hade gärna lagt ett nytt motivationsspår åt Inez för att hon inte ska glömma bort det.
Paraplyväder! Appellplanen är täckt av snö igen, när fan ska det bli vår egentligen.
De små hade i alla fall skojigt, man måste få leka ibland, inte bara träna. När jag sedan kom hem på eftermiddagen var jag så trött och frusen, eld var jag tvungen att göra själv eftersom Erlandsson fyller sextio år på lördag och i present har han fått en kortare semestertripp, så han for till Gävle vid middagstid och tas om hand där uppe för fortsatt färd till okänt mål. När det blåser ute kan man elda detta huset hur mycket som helst utan att det blir varmt inomhus så jag frös även fast pannan sprakade för fullt. Att uppdatera hemsidan fanns varken ork eller energi till, jag blev sittande i tvfåtöljen hela kvällen.
Att jag är trött och frusen har jag fått
förklaring till, medicinering är insatt men en operation måste till för
att allt ska bli ok. I nästa vecka ska jag till Halmstad för
provtagning, något jag gruvar mig oerhört för, de ska sticka in en nål i
halsen, utifrån och ta prover... jag är livrädd för allt vad nålar och
sprutor heter. Fy fasiken så gruvsamt!
4/4
Atlas välkomnas av sin syster.
Atlas i underläge, två över sig kan bli lite för mycket. Efter en stund tog jag bort Inez ur leken, när både hon och Abbe gav sig på stackars Atlas tyckte jag att det blev lite för mycket. Inez visar samma tendenser att tända till som sin mamma och att slå om lek till allvar. Inte någon idé att låta henne härja så att Atlas inte vill komma innanför grinden nästa gång han kommer på besök. Leken fortsatte med bara Abbe.
"Hade inte du flyttat härifrån?" *Bonk*
Abbe och Atlas har riktigt roligt.
Efter en stund märker jag att Abbe inte vill leka längre, då bryter vi. När leken brutits for Atlas iväg med sin husse och Gullis och jag gick in med alla hundar i släptåg, nu var det fem hundar i det lilla murarköket, trångt om saligheten med andra ord men ändå lugnt och stilla. Jag lagade middag och när vi ätit for vi upp med både stora och små hundar i skogen bakom grannens hus för att spåra men först var det rastning som gällde. Att hundarna njöt fanns ingen tvekan till och de små försökte hänga på Alice och Elli så gott det gick.
Dagsmejan har tinat snön, även små lätta valpar sjunker igenom och gör det svårt att ta sig fram, men i snön ska de absolut gå även fast det mestadels är snöfritt.
Tar man dumboöronen till flyghjälp går allt så mycket lättare. Hur spårningen gick har jag berättat om i träningsdagboken, jag tror dessutom att Gullis berättar om Abbes och Ellis spår på sin sida. En härlig dag har det varit, nu har vi kommit igång med både lydnad och spårträningen det känns skönt. Nu är det dessutom bestämt, Abbe flyttar i månadsskiftet April/Maj, det känns lite vemodigt men det är det bästa för honom. Både Gullis och jag har fäst oss mycket vid honom och det är tur att uppbrottet kommer nu och inte om ett halvår... då hade det blivit svårt.
3/4
Det bara skramlar till så är båda skålarna renslickade. Jag hade ärende till apoteket och optikern i dag, därför blev det som vanligt en tur in till stan. Efter ärendena åkte jag till Gullis för middag och sedan for vi till klubben för rastning och träning. I dag tog vi den långa "rastvägen" in på appellplanen, rutinerna börjar komma tillbaka, valparna skuttade med som om dom aldrig gjort annat i hela sitt liv. Gullis började med Abbe och det får ni läsa om på hennes sida, därefter var det min och Inez tur. Någon avancerad träning är det inte mest befästandet av att när hon gör rätt så ljuder klickern och det vankas godis, i dag var det köttbullar och kall pannkaka, mumma för en liten valpmage.
Jag har lagt apportbocken på marken, pillar lite på den för att hon sak bli intresserad.
När Inez nosar på träklumpen klickar jag.
Hon har redan uppfattat att klickningen betyder godisbelöning. Proceduren upprepas ett par gånger till. Nästa steg är att hon ska lyfta upp den men vi går långsamt fram. När vi hållit på och tränat en liten stund kommer Eva in på planen, både Abbe och Inez gafflar och vill gå fram för att hälsa. Lite störning mitt i alltihopa är inte fel men när Eva gått upptar Inez träningen igen fullt koncentrerad på mig.
Den främmande personen måste undersökas noga.
Ligg fungerar bra med en handrörelse, när magen är i backen klickar jag.
Sitt går också bra, hon får inte sätta sig förrän jag säger till.
Stanna kvar är hon riktigt duktig på, jag backar ungefär två meter en kort stund.
Snabbt återgår jag klickar och belönar med godis. Naturligtvis har Inez inte helt koll på varför hon får så mycket godis men det är första steget i rätt riktning. Vi gjorde också några inkallnigar/budföringar genom att låta valparna springa mellan oss, i dag var jag noga med att Inez hamnade på min vänstra sida, det var lätt att få in henne i rätt position med en handrörelse. Valpträningen är rolig, det gäller att gå långsamt fram inte stressa så det roliga förstörs. Efter valparna var det de vuxna hundarnas tur, om Alice´s träning har jag skrivit i träningsdagboken, jag har även lagt in några bilder. De små valparna satt vid staketet och väntade så tyst och fint under tiden de stora kördes, det här måste de vänja sig vid. Att de lägger sig ner och vilar är bra, gapande hundar vid staketet som stressar är inte roligt.
Lite trötta efter träningen kopplar de av under tiden morsan och Elli tränas. Det verkar som om det löser sig för Abbe, jag har haft mailkontakt med en kvinna under hela dagen i dag, jag vill inte säga mer förrän jag fått hundraprocentigt besked om hur det blir, men jag tror det kan bli bra. Det kommer att bli konstigt med bara en valp, undrar hur Inez reagerar när brorsan försvinner.
2/4 Hemma hos Gullis var det besök, hennes dotter Anna var där med sina två pojkar och det passade bra att introducera valparna för barn, barn som dessutom är vana hundar. Inez hade inga som helst problem men Abbe var lite försiktig i början men kom snart igång han med... det bjöds ju på godis.
Abbe sitter i Annas knä och är mycket nyfiken på den glada Alexander.
Ungar som bjuder ungar på godis. När Anna och hennes familj farit hem for Gullis och jag till skogen, det stället vi kallar "Kedjan", där är det mossigt och fint man ser hundarna bland de inte allt för täta träden. Valparna tyckte det var spännande att komma ut på äventyr, det var blött tack vare all snö som legat så länge men inte värre än att man kunde gå på vägen. Hundarna bryr sig inte om vattensamlingarna, tvärt om, de uppskattas. Fulla av nyfikenhet följde valparna allt som Elli och Alice hade för sig.
Alice visar sina ättelägg vad skogspölar ska användas till, något de små inte var så hågade till.
Även på vägen var det blött och mjukt, man sjönk ner ordentligt.
Elli visar sina "dagbarn" hur kul man kan ha i ett hål under en sten.
Jag kallade Anteros för Mr. Cambo, det här är Mrs Cambo, så lik sin far till utseendet men sin mors dotter till sättet ända ut i fingerspetsarna.
Abbe gillade den mjuka mossan.
"Men mamma vad gör du? Måste man göra så?"
Elli nöjer sig inte med att plaska omkring lite, nej det ska simmas. Det här brukar bara vara en liten bäck men den hade vuxit till en riktig sjö. Inez försökte hoppa i men jag lyckade stoppa henne i sista stund, det var djupt.
Om Abbe uppskattade den här duschen vet han bara själv.
Alice smyckade sig som vanligt med naturmaterial.
Ömsesidig kärlek. Varför är han en han och varför är han blond och varför är han en hovawart? Alldeles fel för Gullis... annars så.
Inez hittade en utomordentligt tuggvänlig pinne...
... som den icke alltför ömma modern genast stal. Typiskt Alice, ingen annan än hon får ha någonting.
Efter en kort stund tröttnar Alice på pinnen och Inez får åter tugga. Det var en intensiv dag med många intryck för två små valpar, när de kom hem somnade de genast, Inez hann inte ens in till biabädden utan däckade på tröskeln mellan hallen och köket. Det verkar som om det blir en lugn kväll hos murar´ns. |
