|
Träning med Alice 2006 |
|
29/4
Uppletande i en ganska stor ruta, tre föremål. Efter röj i skogen hade jag inte så stora förväntningar men Alice var på hugg och plockade in alla saker, det sista med lite besvär men hon löste det själv. Alla föremål lämnade hon över snyggt och prydligt. Duktig tjej!
Rivstart vid kommandot "Leta"!
Sista föremålet avlämnas, det belönas naturligtvis av en nöjd matte. Senare ett lydnadspass, ettans moment rakt av utan några "hopp-och-lek" mellan momenten. Bara en klick och godisbit när hon varit duktig. Jag hade inte heller här några större förväntningar eftersom vi varit i skogen tidigare i dag men hon utförde allt bra. Gör hon så här på tävlingen nästa helg kanske vi har ett första pris igen.
Kontakten vid utgångsläget är absolut inget att klaga på.
Fortfarande samma procedur vid återgången av ställandet.
Nu har jag flyttat mig att stå framför henne vid fjärren, väldigt nära än så länge
Sättandet är ett ryck upp, bakdelen på samma ställe. Matten är nöjd.
För första gången gjorde vi hela momentet "Kryp", inga problem, skönt att det momentet är klart. Bara resten kvar.
24/4
Hon hade utmärkt position i det fria följet, även högersvängen klarade hon bra och vispade inte ut som hon gärna vill göra. Helt om var även det bra.
Alice är van att jag ändrar tempo flera gånger från väldigt sakta till att jag springer, jag behöver inte lägga in fotkommandot i tempoväxlingarna.
Det här läggandet kan jag inte klaga på, mycket bra för att vara Alice.
Återgången vid ställandet jobbade jag mycket på, i dag satte hon sig inte som hon gärna vill göra, Jag klickar och belönar flera gånger under tiden vi står och avslutar med kommandot "Fot", då sätter hon sig som hon ska. Riktigt duktigt.
Vid hopp sitt hamnade hon lite nära hindret...
... men man är väl ingen hoppawart för intet. Alice klarar hindret galant utan att ta i.
Det här är en bild på momentet ljudgivning som kommer i högre klass. Det är tur att vi har tid på oss för det momentet. Det ser ut som om Alice tar i för kung och fosterland men lätet är mer som ett tveksamt gläfs. När jag ska ha henne att skälla försöker hon med allt möjligt för att jag ska bli nöjd... utom att skälla. Konstigt är det också att hon blir "nysnödig" varje gång vi provar det här momentet. Men skam den som ger sig... det kommer väl till slut.
22/4 Gull-Marie lade ett spår till Alice med upptag, sex små pinnar och den långa sista.
Från bilen och fram till upptaget får Alice gå fot, det sköter hon med bravur, matten blir stolt.
När hon är påselad sätter jag mig på huk och lugnar ner henne innan hon får ta upp spåret, vilket hon gjorde lugnt och sansat åt rätt håll.
Vid första vinkeln får hon problem, hon drar sig mot vägen och vill gå upp men jag står kvar och är tyst, den enda hjälpen hon får är att jag inte låter henne gå fel längre än linans längd. Till slut hittar hon vinkeln och fortsätter till första apporten. Efter första apporten ser det ut som hon spårar, rätt vad det är sätter hon nosen i en stor hög med bajs efter ett vildsvin, det kan inte vara från något annat djur jag känner i alla fall inte igen det. Hon får en tillsägelse och spårar vidare, hittar en apport och fortsätter... strax efteråt lyfter hon upp slutet... hundskrället har genat. Det är bara att sela av och skippa belöningen, jäkla hund. På lydnadsträningen lite senare gick det ganska bra, det har gått bättre men i det stora hela är jag nöjd. Alla moment i ettan, jag fick krångla lite med återgången vid ställandet men vi fixade det till slut. Krypet är jag riktigt stolt över, hon kryper lågt och rakt, än så länge har vi inte provat mer än fyra fem meter men det räcker och blir över för lägre klass.
Läggande under gång, riktigt bra.
Metallapportering Avslutningsvis blev det några budföringsskick upp och ner för skjutvallen, Alice´s muskler behöver byggas upp.
Längst uppe på toppen står jag, tre skick orkade Alice med.
21/4 PM:et för tävlingen jag anmält till kom i går, lite tidigt, än har jag ett par veckor på mig men det är bäst att ligga i och passa på när vädret är bra. Hela ettans moment körde jag igenom och jag är nöjd med resultatet, allra helst det fria följet, hon håller sig fint vid vänstra sidan i bra position. Vid något tillfälle släppte hon men i det stora hela var det bra. Läggandet under gång var bra, (för att vara Alice), jag kan inte klaga, inkallningen gick i nästan samma tempo som tidigare och ställandet var jättebra.
Hoppet där jag springer med fungerade även det alldeles utmärkt, värre var det när jag provade tvåans variant. Helt plötsligt visste inte Alice-hunden vad "Hopp!" betyder. Det går upp och ner med förståelsen ibland. Framförgåendet var det länge sedan vi gjorde, lite fick jag tjata på henne men hon vet klart och tydligt vad kommandot betyder och hon står snyggt i färdriktningen när jag säger "Stå!".
Andra sträckan går alltid mycket bättre, vi får jobba lite mer med momentet, fortsätta med dragning på en pinne eller nåt. Vi körde även lite fjärrdirigering där jag fortfarande står vid hennes sida, ställer jag mig framför henne blir både läggandet och sättandet långsammare, vi får kämpa på. Krypet är så gott som klart, själva momentet i alla fall, det är att hon inte ska starta innan jag ger henne lov som tränas och tränas och tränas igen. Alice var så taggad och pigg hela tiden även fast det inte varit något "hopp och lek" mellan momenten så vi fortsatte med inkallning med ställande vilket gick bra men att få henne skälla på kommando sitter långt inne. Konstigt, hon är ju den första att gapa annars. Allra allra sist körde vi lite linförighet, inte mycket, bara korta sträckor med halter och svängar.
Allt avslutas med hopp och lek, matten kastar lädermojängen, hunden springer och hämtar den för att få kampa med matten. Jag är nöjd med Alice´s prestation i dag, hon var pigg och med hela tiden, hoppas humöret och träningsviljan håller i sig... då ska det nog gå vägen.
18/4 De fria följet fungerar bättre än det gjort på länge, visst hon släpper blicken från mig ibland men inte länge och hon sackar inte heller som hon gjorde tidigare. Kan det vara klickern i handen som får henne i rätt position? Hur som helst höll jag inte på så länge och belönade bara när hon var i exakt position, både under stillastående och marsch. Vänstersvängar fick jag jobba lite extra med, vara tydlig med kroppen att jag tänkte svänga.
Läggande under gång var riktigt bra i dag, inte så perfekt som jag ser andra hundar kan men för att vara Alice var det i toppklass. Inkallningen hade högt tempo och avslutet var snyggt, inget hopp upp mot mig med vändning i luften som kan vara hennes specialitet. Även ställandet gjorde hon utan mankemang och hon stod bra kvar när jag kom tillbaka, jag är jättenöjd. Vi provade också en inkallning med ställande, det var länge sedan. Jag hade ingen boll tillgänglig men efter att hon stannat på mitt röstkommando och handtecken gick jag fram och belönade med en korvbit, därefter återgick jag och gjorde klart hela momentet.
Fjärrdirigeringen får jag fortfarande stå vid hennes sida för att få det resultat jag vill ha. Vid läggandet lade jag i dag in ett handkommando, då kom det där "plaskläggandet" som jag så gärna vill ha, det är väl själva tusan att det inte ska gå att få till utan dubbelkommando. Vi får jobba på det. Avslutningsvis gjorde vi krypmomentet, börjar som vanligt med att låta henne ligga kvar och jag går långsamt framåt, i dag låg hon still hela tiden jag höll på och när så kommandot äntligen kom kröp hon bara så perfekt det går. Rakt och fint i flera meter, det känns skönt att den polletten trillat ner.
Det kändes bra hela passet, inget krångel alls, jag behövde inte bli varken arg eller irriterad och jag tror Alice var lika nöjd som jag.
16/4 Jag lade ett likadant spår som tidigare i veckan med undantag av att vinklarna gick åt andra hållet och att själva spåret var på ett annat fält. Under tiden spåret låg till sig fick Inez ett spår och därefter tränade jag lydnad med Alice. Lydnaden gick bra, hela ettans moment utom hoppet, jag höll till på ett annat ställe och orkade inte flytta dit hindret. I dag var vi på vägen vid vår parkering och Alice var taggad till tusen, ingenting att klaga på alls. Jag gav mig på att träna kryp också, det jag fick koncentrera mig på var att hon inte skulle krypa innan kommandot kom. Det blev mycket "stanna" och att jag smög fram med fötterna som vid själva momentet. Avslutningsvis kom så kommandot och Alice fick krypa ungefär fyra-fem meter, det gjorde hon bra med låg rumpa. Duktig tjej! Vid spårupptaget satte jag henne en stund så hon fick lugna ner sig, det gör susen, precis som sist tar hon det lugnare ut i "upptagsrutan" och finner spåret. Ingen tvekan alls utan hon tar det åt rätt håll genast, apporter och vinklar går som en dans med undantag av en tillsägelse vid andra vinkeln. Jag spårade på Klas åker och han gödslar på gammalt sätt med riktigt koskit och det som ligger i gödselstacken. I vinkeln låg nu en klöv, bara själva "nageln", vilken Alice tyckte var intressant men jag sa bara nej och satte min fot över fyndet och hon fortsatte i rätt riktning utan att konstra. När sista apporten och kattmaten var avklarad sa jag "Fot!", där fick hon sitta snyggt under tiden jag vevade ihop linan, därefter fick hon göra om krypet där ute på åkern, vilket också gick bra. Med spårsele hängande på armen som en käck handväska körde jag linförighet tillbaka till gården. Många halter, svängar och växlande tempo blev det och min sothöna var med på noterna. Jätteskojigt!
14/4 Jag gjorde ett spår med upptag i appell-längd, tre korta och den sista långa apportpinnen. Det viktigaste för mig var upptaget, jag vet att Alice kan spåra. I dag var jag noga med att lugna ner både henne och mig inför upptaget så vi kunde koncentrera oss båda två. Alice är väldigt ivrig och vill iväg men hon sitter snällt kvar och låter sig fotograferas.
Att låta henne lugna ner sig gjorde susen, relativt lugnt gick hon rakt ut mot spåret och tog det genast åt rätt håll, det gjorde mig nöjd eftersom det blåste kraftigt och vinden snodde åt olika håll.
Första pinnen på första sträckan hittar hon utan några som helst problem.
Vinklarna var klockrena och apporterna plockar hon upp. I dag bad jag henne till och med att komma och ge mig dom, i vanliga fall brukar jag rusa fram till henne och hämta dem men eftersom jag hade kameran i högsta hugg fick Alice göra lite annorlunda.
Vid sista vinkeln slår hon ett slag för att finna vilket håll den går åt.
Det var inte något snurrande och velande utan bara ett konstaterande att den gick åt höger, hon tar genast upp det åt rätt håll.
Slutapporten funnen, även den överlämnas och belönas naturligtvis med den sedvanliga kattmatsburken som slukas i ett nafs. När jag ändå var i farten gav jag mig på att köra igenom ettans moment på den lilla gräsplätten invid Vivis uppfart, den vägen var det minst vattenpölar på. Det gick jättebra, jag var noga med att vara positiv och glad, inte traggla för länge med fritt följ utan belönade när hon verkligen var i bra position. Klickern är det bästa hjälpmedel jag någonsin använt, med den i handen sitter hon klistrad vid min vänstra sida. Alla moment gick bra, ett dubbelkommando vid ställandet var jag tvungen att ge henne men hon stod bra kvar när jag kom tillbaka och satte sig snyggt vid min sida när jag sa "Fot!". Hoppet gjorde jag som i tvåans lydnadsklass eftersom jag vet att hon hoppar när jag springer med.
Med hjälp av några korvbitar som låg borta vid syrenhäcken fick jag ut henne på bra avstånd från hindret.
Återhoppet var också bra, inget smitande vid sidan om här inte. Jag är jättenöjd, Alice var på humör, pigg och glad hela tiden. Jag har anmält till en lydnadstävling i maj, ettan eftersom jag absolut inte är klar med tvåans moment. Jag tänkte skippa fler Lkl I-tävlingar, bryr mig inte om LP-titeln men jag vill ha sporren att komma igång med träningen, därför har jag anmält mig. Blir det nu så att jag får ett förstapris till... då vill jag ju ha det tredje också, därefter får vi satsa på tvåan.
10/4 Jag är jättenöjd med dagens träning också, vågade mig på lite längre sträckor fritt följ där hon var pigg och alert. Jag belönade både när hon gick och när hon satte sig snyggt vid mina halter. Gullis lade märke till att jag hade olika tonläge på mitt fot-kommando i olika situationer, det får jag tänka på... att låta glad på rösten även fast jag korrigerar henne när hon fladdrar ut. Vi gjorde även läggande under gång, fjärrdirigering när jag stod vi sidan, apportering, hopp-sitt och krypet.
Läggandet var riktigt snabbt, därför belönades det genast.
Alice har inte glömt momentet kryp, hon är låg och fin, det som ska tränas är att hon inte startar så fort jag börjar röra på fötterna. Jag blev glad över hur länge Alice "stod ut" med passet utan att "sjunka", i och med att jag börjat lägga in lite krav på momenten igen. Det beror mycket på att hon inte är fysiskt trött och lite förväntan... hon vet att det hela avslutas med lek och röj över hela planen tillsammans med bästa kompisen Elli.
9/4
Alice sitter fint vid vänsterbenet även fast mina regnbyxor plrasslar.
Fin kontakt hela tiden under fria följet i olika tempon.
Hon står fint kvar vid återgången av ställandet.
I dag provade vi även kryp, jag tränar henne att ligga kvar tills kommandot kommer, hon vill gärna ta egna initiativ och börja innan hon får lov. Jag är jättenöjd med dagens träning, kort men intensivt och bra resutltat. Hoppas, hoppas jag inte förstör detta nu.
7/4 Jag gjorde lite kontaktövningar, flyttade mig bara genom att rotera åt både höger och vänster, rätt position berömdes med klicker och pannkaka. Inget tragglande över huvud taget utan det blev hopp och lek ganska snart.
Alice var duktig, det jag bad henne göra utförde hon med bravur utan att tappa gnistan.
Vänstersvängen fungerade också bra. Något längre träningspass blev det inte, inga "springmoment" mer än apportering eftersom hon tycker den är så rolig. Fjärrdirigeringen gjorde jag stående vid hennes sida, mest för att hon ska stanna på samma ställe och göra "rycket" vid sättandet. Ett hopp-sitt utförde vi också med dragning av Gullis som stod med kameran på andra sidan så hon kom långt ifrån hindret och får god avstamp till återhoppet. Efter att vi ätit lunch bestämde vi att göra uppletande med de vuxna hundarna. Alice fick fyra föremål, hon var taggad och hade fart ut i rutan. Den sista prylen fick jag hjälpa henne lite med, hon hade svårt att ta sig ända längst ut till höger.
Rivstart på kommandot "Leta".
Aj aj aj, så får man inte göra i uppletanderutan,, det blir avdrag.
"Det visste inte jag", säger Alice och fortsätter med letandet. Jag var nöjd när jag var klar med träningen för i dag, jag hade inte behövt bli varken arg eller irriterad på henne ett endaste dugg. Vi ska nog få tillbaka samarbetet vi hade tidigare, bara Alice accepterar igen att det är jag som bestämmer vad som ska göras.
4/4 Alice fick ett relativt kort spår som Gullis gått åt henne, lite virr i upptaget men hon löste det själv när jag stannade.
Spårupptaget blir lite osäkert, det beror säkert på mig som inte "samlade ihop" oss innan hon släpptes på. När första apporten hittats spårar hon på i ett rasande tempo och jag känner igen min hund. Hon har roligt och mår bra, då mår matten också bra... även om kondisen inte är vad den borde vara. Det märks att man inte älgat runt i skogen på ett tag.
Slutapporten är hittad, hon vänder på sig och undrar varför jag är så långsam med belöningen.
Naturligtvis blir den eftertraktade kattmatsburken framplockad. Alice har gjort ett bra jobb, några spår till så är vi uppe i samma klass som tidigare. Mattes duktiga spårhund.
3/4
Fjärrdirigering, jag står nära för att undvika att hon kryper fram. Kommandona ger jag med handrörelser, rösten behövs inte.
Fortfarande inget röstkommando vid sättandet, jag berömmer ljudligt med rösten eftersom hon rycker sig upp utan att flytta framåt. Det har vi haft lite problem med så jag är jättenöjd.
Krypet har hon inte glömt, i dag blev det till och med rakt och i lagom tempo. Naturligtvis pressade jag henne inte eftersom det är så länge sedan vi tränade med allvar, det fria följet var inte något långt tragglande utan klick och beröm kom ganska snabbt när hon hade bra position. Efter lydnaden gjorde vi ett uppletande, fyra föremål men jag bröt efter tre. Inte heller här var det samma tempo jag var van även om hon utförde det. Avlämnandet verkar som om det har gått ett steg bakåt, jag fick springa undan själv för att locka henne ända till baslinjen. Det gör ingenting snart är vi tillbaka där vi var tidigare.
"Leta!" Alice rusar iväg, relativt fort i alla fall.
Hon vet i alla fall vad jag vill att hon ska göra, alltid något. En förklaring till hennes lite håglösa träningsvilja kan vara att hon har ont i ett öra. Jag behandlar det och hoppas att det snart blir bra igen. Samma problem med samma öra hade hon faktiskt efter förra valpkullen också och jag har fått förklarat för mig att immunförsvaret försvagas vid en sådan hormonell omställning som en dräktighet och förlossning är. Blir örat bra så har jag nog snart min glada träningsvilliga Alice tillbaka. |
