Linförigheten var inget vidare i dag, Alice sackade och växlade position en hel del, jag gick tillbaka lite i träningen genom att prata piggt och uppmuntrande hela tiden. Jag måste få bort olaten att sacka ibland för att sedan trippa ifatt mig.

Läggandet är bra, på tävlingen i går fick jag faktiskt 9 och 8,5 av domarna. Som jag tragglat med det momentet.

Inkallningen var usel, mycket långsamt, jag brydde mig inte om att göra det en gång till, det blev ingen belöning.

Krypet som hon varit så duktig på tidigare vet hon helt plötsligt inte hur man gör, därför började jag om från början. Konstigt att moment som suttit som en smäck helt plötsligt inte fungerat, det kanske beror på att man inte tränar det lika mycket utan lägger energin på det som fungerar mindre bra. Det ordnar sig säkert med tiden.

Apporten lufsade hon ut till och gick på tillbakavägen, jag gick ut och mötte henne och tog den av henne, lika bra att markera att jag inte accepterar sådana dumheter.

När det så var dags för hoppet hade Alice ingen aning om vad "Fot!" betydde, hon satte sig en halvmeter bakom mig. Då la jag av dagens träning.

Varför det gick så dåligt i dag har jag egentligen ingen aning om, jag körde inte alla moment i ett streck utan vi växlade med alla fyra hundarna med två moment i taget. Vatten fanns tillgängligt då hon väntade på sin tur. Kanske hon fortfarande är trött sedan i går, det kanske blev väl mycket med både tävling, skogsspring och bad på en och samma dag. Eller så är det sviter efter löpet som sitter kvar. Pigg var hon då rakt inte, hoppas det vänder.

Jag knäpper med Alice´s koppel som är arbetstecknet för "Före!", går först fot en bit och ger sedan kommandot... Alicen går ut jättefint.    stannar också med nosen i färdriktningen... det var bara så perfekt. Gull-Marie ger mig rådet att bryta där vilket jag gör och Alice får rusa till bänken för att hämta korv.

Linförigingen har vi lite svårt att hitta rätt tempo på, Alice sackar lite men kommer ikapp mig. Jag måste jobba mer på det.

Läggandet var riktigt bra, det resulterade i att hon fick hämta godis på bänken hos Gullis.

På inkallningen hade hon sitt vanliga snabba tempo, det enda hon gör fel på det här momentet är att hon duttar till min hand när hon nått fram till mig, sedan placerar hon sig rätt.

Apporteringen fungerade, inte superbra men hon utförde det utan mankelmang, det är tempot jag tycker är lite långsamt.

Krypet var ingen höjdare i dag heller, jag får gå tillbaka lite i träningen genom att knäa lite och locka med handen, inget godis i handen... då reser hon sig. Vi ska träna det här lite mer hemma på mattan i köket.

Hoppet gick bra när jag gjorde som sist, första gången kastas trasan och andra kommenderar jag henne att sitta sedan jag själv gått fram lite mot hindret och gör tecken med trasan. I dag fick hon också hoppa tillbaka innan det blev traslek.

Om den här lydnaden ger uppflyttningspoäng på söndag vete tusan men det känns jäkligt bra att Alice är på humör för träning igen. Tungsinnet efter löpet verkar vara bortblåst. Skönt! Vi kommer göra vad vi kan på söndag... mer kan vi inte och det får gå som det går.

Inget upptag i dag, jag ville se hur Alice reagerar på ett vanligt påsläpp.

Inga problem alls, hon får fäste genast och bär iväg, hittar pinnar och spårar i alldeles lagom takt. En spetsvinkel hade hon lite svårt i men löser uppgiften själv och spårar vidare.

Att det var sankt och blött lite här och där bekom henne inte. Slutpinnen hittas efter visst besvär, hon kände den men kunde inte lokalisera den riktigt. När hon så lyckades finna den vankades det rejält med korv från en nöjd matte.

Jag märker att Alice kör nästan slut på sig när hon får jobbigt i vissa vinklar, hon ger sig inte utan jobbar enträget vidare, det var nog det som gjorde att det var svårt att hitta slutpinnen. Hon är mycket trött när vi är klara, det är tur att det brukar bli paus mellan spår och lydnad på tävlingar så hon hinner vila upp sig.

Efter en paus på en dryg timma for vi tillbaka till klubben för att köra lite lydnad, jag vill se om Alice orkar båda delarna samma dag, allra helst nu när hon varit lite låg efter löpet.

Vi börjar med framförgåendet på ett gammalt beprövat sätt, jag leker med en kamptrasa för att Alice ska få en positiv minnesbild...

Därefter tar jag trasan och vi går hela sträckan.

Vid slutpunkten leker jag ännu en gång.

För Alice´ del behöver jag inte gå fram och tillbaka fler gånger, hon vet ju nästan vad "Före!" betyder, jag knäpper bara lite med kopplet som är signalen och ger kommandot... och visst går hon ut. Inte spikrakt men hon går ända bort till punkten där vi lekte, naturligtvis leker vi en gång till med trasan. Återgången är bra den med och jag avslutar med att kasta leksaken över huvudet på henne. Bra jobbat!

Linförigeheten kändes riktigt bra, något sent sättande men när precis när jag sa till Gullis att det kändes bra sackade hon lite. Hon var piggare än sist i alla fall, kanske det hjälpte att peppa upp henne med kamleksaken innan.

Hoppet gjorde jag som förra gången, kastade kamptrasan över hennes huvud just när hon hoppade. Andra gången sa jag "Sitt! innan den kastades som belöning och tredje likadant som första.

Krypet gick inte alls, Alice ledsnade och då lägger man sig så här och slår lock för öronen.

Apporteringen likadant, det gick inte alls bra. Hon sprang sakta ut, hämtade bocken men stannade halvvägs in och ställde sig och glodde. Då hämtade matten apporten ur Alicens mun och slutade träna.

Om det var för att hon blev trött vet jag inte, men jag tror inte det, hon kanske inte ville mer, tyckte nog att hon jobbat färdigt för dagen. Ja, ja, det gäller att jobba på med både det ena och andra... mest det andra.

Alice är ivrig och rusar ända längst ut på första skicket och hittar trossen, hon tar den och rusar genast mot basen med den.

På vägen tillbaka upptäcker hon ett föremål till vilket gör att hon byter, rackarns hund, så har hon nog aldrig gjort tidigare tror jag. Hon gör en repa med det nya föremålet och på vägen tillbaka mot basen byter hon igen. Ingen idé att göra något större väsen av det, matten tar bara föremålet och utdelar ingen belöning. Hon ställer bara upp hunden och skickar igen.

Efter lite letande hittar hon läderflätan som ligger längst uppe i högra hörnet, bär den här gången in det och avlämnar. Nu får hon smaka på korven från mattes ficka.

Tredje föremålet tog lite längre tid att hitta men till slut kommer hon in med det också. Jag brydde mig inte om att göra fler skick, det har gått långsammare än det brukar och med tanke på gårdagens träning drar jag slutsatsen att Alicehunden inte är i riktigt form, det är sviterna av löpet kan jag tro, det släpper nog så småningom.

På framförgåendet i dag gjorde jag så att jag låtsades lägga godis på hindret och lät henne ha det som dragning. Alice gick ut fint och när hon var ungefär en meter framför hindret kastade jag en snörboll över hennes huvud som belöning. Den kampade vi lite med och till slut bytte jag bollen mot godis.

På läggandet tvärstannade hon när jag gav kommandot men själva läggandet var väldigt segt.

Inkallningen var ganska bra men jag har sett bättre tempo.

Vid första försöket på ställandet tog hon tre steg, nästa gång gjorde jag ett grovt dubbelkommando men hon gick ett steg i alla fall.

Apporteringen som brukar vara så skojig gick också den väldigt långsamt. Vad är det med min hund i dag?

Första försöket på hoppet kastade jag snörbollen över hennes huvud när hon var på väg över hindret. Andra gången hade jag den kvar i handen, visade Alice och sa "Sitt" direkt hon kommit över, (hon letar bollen i luften men ser den till slut i min hand).

Det här sättet gjorde att Alice hamnade på alldeles lagom avstånd inför tillbakahoppet...

...när hon hoppar tillbaka kastar jag bollen bakom mig som belöning. Det här var jag riktigt nöjd med. Perfekt att avsluta träningen när matten är nöjd och glad.

Alice var som sagt inte riktigt på hugget i dag, hon verkade trött och slö. Vi får hoppas att det blir bättre nästa gång.

Fria följet kändes bra men Gullis berättade att hon släppte lite då och då. Det var ganska sörjigt på planen och Alice är lite fin i kanten minsann... vill inte kliva i gegga eller vattenpölar. Konstigt eftersom hon gillar att bada i dyngpölar.

Läggandet under gång var ganska segt men ställandet gick faktiskt bra, endast ett litet steg sa Gullis att hon tog. Här provar vi fjärren på det sättet Gullis rekomenderade, sättandet upp är jättebra sen gäller det ju att få till det lika bra om jag förflyttar mig framför henne.

Läggandet går också snabbt och bra om jag har godis i handen, jag kollade noga att hon lade sig rakt utan att rulla över på sidan.

Hoppet gjorde vi över bänken vi använde vid framförgåendet, min vante gick att använda som belöning, jag kastar den samtidigt som Alice gör hoppet. Första gången tog hon avstamp på bänken men andra blev det som jag ville ha det.

Att krypa på den leriga planen var ingen bra idé att prova men har jag börjat vill jag ju avsluta så jag fick gå tillbaka till det stadiet då jag höll en godis framför henne för att få henne till att krypa. Nu hade det börjat regna vilket inte gjorde saken bättre. Jag hoppas verkligen att det inte har regnat för mycket så planen på tävlingsdagen inte är för geggig. Men det är klart... hunden ska klara det också.

hittar genast spåret och tar det åt rätt håll med en gång, inte ens en koll att det var åt rätt håll. Det är rejält drag i linan vilket bevisar för mig att hon är på rätt ställe.

Här har vi en som gärna lyfter upp pinnar och lämnar över dom till matte i utbyte mot godis.

Första vinkeln, hon gör en snabb koll åt höger...

... men inser genast att det inte är rätt utan vänder och finner spåret... det blir genast drag i linan.

En pinne till upphittad, därefter kommer andra vinkeln som hon inte tvekade en sekund i.

Sista vinkeln också utan några som helst tveksamheter.

Det här är den sista korta pinnen, man ser att Alice är pigg och glad, hon är nog riktigt nöjd med sig själv.

Slutapport, "Hit med kattmaten!".

Det var roligt att det gick så klockrent med spårandet i dag, jag blev riktigt orolig sist att spårmotivationen var borta. Jag har en duktig spårhund... det har jag. 

Inget tillbakahopp utan jag rusar fram och kampar med henne och trasan. Jag får hålla på såhär ett tag så kanske hon lär sig att jag vill ha henne på längre avstånd.

Ett annat förslag Gullis kom med för att få henne att "rycka sig upp" på fjärren var att stå bakom och kommendera. Sättandet gick alldeles utmärkt, riktigt snabb var hon också.

Men vem fan är människa till att stå bakom och visa med händerna att hon ska lägga sig ner. Inte jag i alla fall med mina korta pygméarmar, ibland önskar jag att jag hade orangutangarmar. Framtungt blev det också så jag höll på att ramla över den stackars hunden. Inez lade sig också på skinkan vilket inte alls är meningen, jag får träna på läggandet intill en vägg eller något inomhus.

Inkallningen gick i högt tempo som den brukar, att Alice tvättade rumpan under tiden jag gick iväg såg jag inte men vill man känna sig fräsch måste man ju få göra sig ren. Sådant får man avdrag för på tävling men vad ska man göra åt det... jag ser det ju inte när jag har ryggen till.

Krypet hade hon lite krångel att komma igång med, när hon lägger sig rullar hon över på skinkan så hon kommer snett. När jag äntligen hade fått till själva läggandet gjorde vi hela momentet och det är jag faktiskt nöjd med även om jag fick ge några extra kommandon.

Apporteringen är skojig, den gick bra men jag har sett henne göra det snabbare.

Det som gladde mig i dag var att Alice verkade pigg på att träna igen, sviterna efter löpet kommer, jag vet det men det är bäst att passa på så länge hon är på humör.

Hon fortsätter bra, jag kan inte klaga på någonting men jag är rädd att hon missat en pinne på förra sträckan eftersom den var så lång.

Pinnen på andra sträckan missar hon inte, den lyfts upp och överlämnas efter kostens alla regler.

Nu börjar problemen, jag vet att Gullis gjort några spetsvinklar, det brukar inte jag göra men jag säger ingenting om det eftersom det också behövs tränas. Alice har väldiga problem, hon snurar och snurrar flera varv men hittar till slut rätt.

Det är likadant i den andra spetsiga vinkeln, hon jobbar och sliter och blir alldeles slut men ger sig inte utan till slut hittar hon rätt. Resten av spåret går bra, hon plockar alla pinnar och jobbar sig fram till slutet.

Hon hade inte missat någon pinne, i min ficka ligger fem korta och den långa slutpinnen när vi är klara. Jag är mycket nöjd med hennes jobb, även fast hon hade problem i spetsvinklarna ger hon sig inte utan jobbar enträget vidare tills hon kommer rätt. Det gillar jag men upptaget gör jag tummen ner för, tur att upptaget är borta från lägre klass... där har vi en del att jobba på.

Provade en inkallning med ställande, hon stannade inte alls, avslutade momentet med en rak inkallning... den gick bra med raketfart.

Hoppet har vi fastnat på, när hon hoppar över vrider hon sig samtidigt åt höger och hamnar utanför hindret. Går jag inte fram till hindret och säger sitt-stanna hoppar hon genast tillbaka igen.

Att Alice träning var skrutt i dag kan som sagt bero på löpet, vi får försöka en annan dag i stället.

Nästa vinkel går också utan problem, inget slag alls som hon brukar göra.

Att hon befinner sig i kärnan ser jag eftersom det ligger lite snö kvar fläckvis och jag ser mina spår.

Sista vinkeln och sista sträckan ligger mestadels på snö och Alice ökar tempot betydligt, är det snön som gör det eller vinden. Själv känner jag ingen vind men för en hund är ju allting annorlunda.

Slutpinnen kommer hon också med och väntar förgäves på sin kattmatsbelöning, matten letar och letar i fickorna efter burken men kommer till sist på att hon glömt den i bilen. Slarvmaja!    Alice fortsätter att spåra till bilen och där kommer den så äntligen, den eftertraktade burken.