|
Träning med Alice 2007 |
|
24/1
Det var länge sedan vi gjorde rutan, den lilla burken vi brukar ha belöningsgodis i låg kvar i bilen. En boll kanske skulle duga i stället.
På kommandot "Rutan!" rusar Alice iväg, hon vet vad det betyder men innan hon ställer sig mitt i måste alla fyra koner undersökas.
När hon hamnat mitt i rutan kommenderar jag "Stå!"
Alice står fint och väntar på godis. Det här är bättre, att ha burken med godis i rutan gör att hon lägger störst vikt på att försöka öppna den, på det här viset koncentrerar hon sig på mig.
Avslutningsvis lite lek med bollen, utanför rutan som Gullis så smart föreslog.
Gull-Marie rådde mig att byta handtecken
vid sittkommandot på fjärren, det jag tidigare haft är samma som jag
använder när jag stoppar henne till ställande i inkallningen. Ibland är
jag jäkligt dum i huvet.
Samma tecken när hon ska sätta sig sedan hon hoppat över hindret. Mer blev det inte för Sothönan i dag, snön samlades i stora klumpar under trampdynorna som hon var tvungen att bita bort emellanåt.
22/1
Det fria följet gick utomordentligt, hon hade kontakt hela tiden. Jag kände något sakta sättande vid ett tillfälle men för övrigt gick hon kanon.
Läggandet gjorde hon innan jag sagt hela kommandot, jag behöver inte dra ut l:et i i kommandot som jag var tvungen med tidigare, dessutom behöver jag inte ta i så hårt med rösten. Äntligen har hon fattat.
Första inkallningen var rak för att hon ska behålla tempot.
Andra gången gjorde jag ställandet, provade först med bara röstkommando men det fungerade inte så vi gjorde om det med både röst- och handkommando, då funkade det alldeles utmärkt.
Vid ställande under gång får jag tänka på att inte ha något godis i handen, hon drar sig till det som en fluga till socker. "Stränga rösten" ska jag försöka ta bort också, det gick bättre när jag kommenderade med en mjukare röst.
Apporteringen var skojig i dag, lite seg först vid ingången men när jag peppade henne blev det med ens så skojig att hon var tvungen att skutta till lite.
Fjärrdirigeringen står jag fortfarande på nära håll, tar ett steg mot henne vid sättandet för att hon ska rycka upp sig. I dag blev det inte en endaste millimeter i förflyttning.
Läggandet vid fjärren går inte fort men hon lägger sig i alla fall.
Vid hoppet var det jag som förstörde första gången, hon hoppar över men vänder och hoppar tillbaka genast. När vi gjorde om det och jag agerar som jag ska gick det bättre.
Budföring... att springa till Gullis är inga som helst problem.
Snällt sitter hon kvar och väntar på kommandot, vi har tidigare haft stora problem med att hon tjyvar men nu är det inga som helst problem. Riktigt skojigt var det och jag hoppas det blir nytt tillfälle snart igen, jag vill ju få in tvåans moment så vi eventuellt kan tävla framemot hösten. |
© Mona-Stina Hallin, Kennel HaMoSti