|
Träning med Alice 2006 |
|
29/12 Ett spår ungefär 500 meter långt, upptag och sex pinnar plus slutapport.
Alice sitter snällt och väntar på påselning.
Ingenting att klaga på över upptaget, Alice går rakt ut och tar upp spåret direkt åt rätt håll.
Att vi har en åskådare efter oss bekommer henne inte alls, hon spårar precis som vanligt om än i något längre tempo än vad jag är van.
Vinklar och pinnar tas på löpande band, den näst sista apporten klev hon över men matten stannar så hon får vända tillbaka och ta upp den med.
När den långa pinnen överlämnats vet Alice vad som komma skall, hon slickar sig förväntansfullt om munnen och tycker att matten är långsam.
Eva-Britta förundras hur snabbt kattmaten försvinner ner i Alicemagen.
28/12 Efter ett ganska långt uppehåll tog vi oss i kragen och körde ett lydnadspass på appellplanen.
Bitvis gjorde Alice mycket bra ifrån sig på det fria följet, när matten koncentrerar sig och gör som hon läst i den nya boken att hon ska göra fungerar det alldeles utmärkt. Alice ska snart löpa, får nog skylla hennes tidvis okoncentration på det.
Inkallning med ställandet provade jag utan dubbelkommando, första gången tror jag inte Alice hörde när jag bad henne stanna men andra gången gick det mycket bättre.
Krypet gick riktigt bra, det har strulat en tid så jag slutade ganska tidigt när jag tyckte att hon gjort som jag bett om. Apporteringen fick hon ingen belöning för, visserligen rusade hon glatt ut och hämtade bocken men hon lattjade och lekte med den på invägen. Fjärren står vi och stampar på, inget framsteg där, inte heller på hopp-sitt men det kommer det kommer.
3/12 Lite fritt följ där Alice inte var riktigt med, hon släppte och nosade en hel del. Hon var pigg och lite busig, kanske var det för att vi höll till på ett annat ställe som det inte gick riktigt bra.
Att skicka henne till rutan gick sådär, varken bra eller dåligt. Inkallningen hade hon ganska dåligt tempo på så jag stannade henne inte första gången, andra försöket var tempot bättre och hon stannade relativt snabbt. Jag har fortfarande både handtecken och röstkommando, så småningom ska jag jobba bort handtecknet men raka inkallningar blir det nog för det mesta, jag vill inte att tempot ska sänkas.
Apporteringen tyckte Alice var riktigt skojig i dag, hon skuttade in riktigt snabbt med bocken, tyvärr satte hon sig lite för långt ifrån mig för att jag skulle bli nöjd. Det blev inte mycket mer tränat, motivationen hos matten tröt. Vi får ta igen det när jag är på bättre humör. |
© Mona-Stina Hallin, Kennel HaMoSti